Print Friendly

Ideoligisk nyorientering

Av Redaktionen | 31 december 1968


1968


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Förbundsordförande ANDERS BJÖRCK:
Ideologisk nyorientering
Det håller på att växa fram ett
”förtroendegap” mellan väljarna och
politikerna, menar Högerns
Ungdomsförbunds ordförande Anders
Björck. I det samhälle, som så snabbt
håller på att förändras, sjunker
de traditionella frågorna undan. Nya
problem uppstår och väljarna vill
ha besked om vad partierna tycker och
tänker om framtiden. Detta innebär,
att politiskt programarbete och
ideologisk debatt är avgörande för ett
partis möjligheter att överleva och
bevara sitt inflytande. För högerpartiets
vidkommande innebär detta, att ett
brett upplagt programarbete åter
måste komma igång och att programdebatten permanentas.
Den debatt om ideologiernas död som
Herbert Tingsten drog igång för ett par
år sedan förefaller i dag spökligt inaktuell. Utvecklingen går förvisso snabbt
även på politikens område, men att intresset för idepolitik så snabbt skulle få
en renässans var det nog inte många
som hade väntat sig.
Idag ifrågasätter knappast någon som
gett sig tid att följa med den politiska
utvecklingen, att vi verkligen upplever
en polarisering av de politiska lidelserna. Detta gäller åtminstone västvärlden.
I öst råder speciella, nog så intressanta
förhållanden, som jag emellertid inte
skall fördjupa mig i.
Vad är det som har kännetecknat den
senaste politiska utvecklingen? Ja, framför allt en tendens till att angripa en
mångfald institutioner och företeelser
som tidigare inte varit utsatta för någon
speciellt intensiv kritik, eller varom det
rått allmän enighet. Den politiska demokratin är ett exempel på detta. Jämsides
med den mera ”intellektuella” kritiken
har våldsaktioner av skiftande slag
kommit till användning.
Notabelt i sammanhanget är de goda
personliga och ideologiska internationella kontakter som kännetecknar de nya
vänstergrupperna. Kritiken från deras
håll riktar sig inte så mycket mot förhållanden i ett speciellt land som mot allmänna företeelser i det västerländska
samhällssystemet.
I detta sammanhang har Sverige och
den svenska vänstern inte spelat någon
roll att tala om. Det är snarare så att
de fläktar utifrån som blåst över vår
lilla, men ibland nog så högljudda hemmavänster, mest lett till försök att apa
efter de utländska förebilderna.
Detta gäller allt ifrån sättet att uppträda till tankegångarna. En tystnadens
slöja bör dras över försök till ”ockupationer” efter fransk förebild. Sammanfattningsvis kan väl sägas att alla
sansade bedömare är i stort sett överens
om en sak, nämligen att några framgångar har den nya vänstern inte kunnat
inregistrera. Åtminstone inga som direkt
har kommit att påverka politiken på ett
avgörande sätt. Det torde inte heller
råda någon tvekan om att framgångarna
för vänstern i höstens val kommer att
bli små.
Vad är orsakerna till att vissa ungdomsgrupper känner ett sådant missnöje
med det bestående samhället att de revolterar?
Stoppa ”nyvänstcrn”!
Det har spekulerats mycket om detta
och analyserna har varit både långa och
intressanta. Många av dem har säkert
varit välgrundade. Men det är beklagligt
att så många personer, inte minst högermän, mera ägnar sig åt att analysera
sönder den nya vänstern, istället för att
fundera på med vilka medel man istället
skall stoppa den pågående utvecklingen.
Naturligtvis kan det hävdas, att analyser av den nya vänstern är nödvändiga
för att en effektiv moteld skall kunna
anläggas.
Något ligger det väl i detta, men jag
341
tror att det olyckligaste som man överhuvudtaget kan ta sig för, är att ta den
nya vänsterns tankar och praktiska agerande som utgångspunkt för sina egna
ideologiska resonemang. I en felaktigare
ända kan man knappast börja, inte
minst därför att den ”analys” som den
militanta vänstern har gjort av vårt
samhälle, bygger på så många grundläggande felaktiga fakta, att spåret bara
kan leda rakt ut i periferin.
Men eftersom en mycket stor del av
vad som inträffat har haft med ungdomen och dess engagemang att göra, vill
jag gärna ge några synpunkter på bakgrunden, sett utifrån mina egna erfarenheter, innan jag ägnar mig åt att försöka
skissera lösningen.
Den viktigaste orsaken till oron tror
jag ligger i det ”förtroendegap” som håller på att växa fram mellan människorna och politikerna.
Det är sant att demokratiseringsprocessen i det västerländska samhället går
snabbt och utbreds till nya områden.
Men samtidigt förlorar den politiska demokratin alltmer av sitt innehåll.
Många, inte minst ungdomen uppfattar
i dag vårt demokratiska politiska system som en tom ritual, där det helt visst
finns alla formella möjligheter att på-
verka utvecklingen, men där kompromisser på högsta politiska nivå, expertvälde och liknande reducerar människornas reella inflytande högst avsevärt.
Inte minst på miljöområdet upplever vi
nära nog dagligen hur övergrepp begås
mot människorna.
342
Vilka andra orsaker finns det? Den
politiska och sociala utvecklingen i världen är ytterligare en. I detta sammanhang kan knappast nog understrykas
den betydelse som Vietnamkriget fått
som katalysator för den nya vänsterns
strävanden. Utan Vietnam-konflikten
hade vänstergrupperna haft betydligt
svårare att vinna gehör för sina synpunkter och att överhuvudtaget göra sig
hörda. USA:s strävan att stoppa kommunismen i det fjärran Vietnam har paradoxalt nog fått motsatt syfte i väst,
aldrig någonsin har väl de verkligt militanta vänstergrupperna haft sådan luft
under vingarna som nu. (Att de sedan
totalt sett, åtminstone ännu så länge,
saknar förankring hos väljarmassorna,
är en annan sak.) Mot den bakgrunden
kan man som högerman bara önska att
kriget i Vietnam får ett så snabbt slut
som det någonsin är möjligt. Ett långt
utdraget Vietnamkrig är vad den nya
vänstern mest av allt hoppas på. Det är
för sin existens beroende av dylika konflikter.
Latinamerikas roll
Därav följer att om och när Vietnamkonflikten bringas ur världen, så uppstår ett behov för vänstern att kunna
fokusera det politiska intresset på nå-
got liknande. Det är inte någon tvekan
om att Latinamerika kommer att stå i
centrum för intresset på motsvarande
sätt under 1970-talet.
Utöver Vietnamkriget kan framhållas
den politiska, ekonomiska och sociala situationen i världen överhuvud. Klyftan
mellan rika och fattiga länder måste,
och det inte bara för vänstern, vara ett
allvarligt memento för alla människor
med öppen blick för vart utvecklingen
leder. För ungdomen, med dess benägenhet att reagera snabbare på alla frågor,
och en helt annan kunskap om de internationella frågorna än väl knappast nå-
gon generation tidigare, gäller detta i
speciellt hög grad.
Det västerländska ”produktionssamhället” är något som s.k. ”engagerade”
ungdomar reagerar mot. Man kritiserar
ett samhälle som är alltför mycket inriktat på produktions- och konsumtionstänkande, samtidigt som det negligerar djupare värden. En annan orsak som har
uppmärksammats ytterst lite i debatten
är katolska kyrkans förändrade inställning till politiska och sociala frågor. Katolska kyrkan var tidigare, inte minst i
Latinamerika, en stabiliserande faktor av
avsevärd betydelse. Medan de politiska
regimerna växlade snabbt, var kyrkans
grepp om människornas sinnen relativt
fast. Så är inte längre fallet.
Den utveckling som inleddes under
Johannes den XXIII:s pontifikat, och
som fortsatt under den nuvarande på-
ven, har lett till att speciellt det yngre
katolska prästerskapet ofta har en radikal inställning till sociala och politiska
frågor. I många fall är det från dessa
som initiativ tas till förändringar. Katolska kyrkan är inte längre ett pålitligt
stöd för det bestående samhället, och
kommer i framtiden än mindre komma
att tjäna som en stabiliserande faktor i
utvecklingsländerna.
Krav på politikern
Jag tror att vi ganska så avsevärt måste
förändra vårt sätt att betrakta både politikens mål och medel. För att börja
med det förstnämnda, så råder det nog
inte någon tvekan om att människorna
i dag kräver betydligt mera av sina politiker än tidigare. Människorna har i
dag helt andra kunskaper och vyer, bå-
de nationellt och internationellt. Väljaren i dag är medveten om att utvecklingen går så pass snabbt, att den kommer att innebära stora förändringar för
honom själv i olika avseenden. Han är
medveten om att arbetstrygghet, miljö-
trygghet osv. inte är något en gång för
alla givet. Han vet också att de internationella frågorna kommer att spela en
allt större roll för honom själv och hans
levnadsvillkor. Alla de institutioner han
vant sig vid och betraktat som fasta
punkter i sin tillvaro, kommer att försvinna eller förändras.
I en sådan situation är det naturligt
att han börjar att betrakta de politiska
partierna med andra ögon än tidigare.
Det blir i förändringarnas samhälle mera
angeläget för honom att få reda på vart
vi är på väg, och vilka samhällsvisioner
som varje parti står för. Många av de
traditionella politiska frågorna förefaller för väljarna likgiltiga. Han vill ha
besked om mot vilken typ av samhälle
det parti han kan tänka sig att stödja
styr.
343
För ett parti, en åskådning, som ämnar vara med i konkurrensen om människornas röster gäller i framtiden att
ha sitt långsiktiga mål mera klart för
sig än vad som varit fallet tidigare. I
klartext innebär detta att politiskt programarbete och ideologisk debatt kommer att vara av avgörande betydelse för
ett partis möjligheter att på sikt kunna
överleva och samtidigt bevara sitt politiska inflytande.
För högerpartiets del måste detta innebära att ett brett upplagt programarbete åter kommer i gång. Dels för att få
målet mera klart för sig än vad som nu
är fallet, dels för att initiera till en permanent programdebatt inom partiet och
i högerpressen, samt i den offentliga debatten överhuvud. En programdebatt
skall föras ut, inte bara till de egna leden, utan till alla upptänkliga media.
Mål och medel måste samordnas, även
ideologiska diskussioner måste ”marknadsföras”.
Vi måste ha klart för oss att de traditionella intressegrupperna försvinner
och ersätts av nya. Inget parti kan i
längden överleva som ensidigt riktar sig
till en enda eller till några få speciella
kategorier. Det är alla partier i dag
medvetna om. Konsekvenserna av detta
för högerpartiets del måste bli att ytterligare bredda sitt väljarunderlag. Det
bästa sättet att göra detta är utan tvekan
att låta idepolitiken få ökat utrymme i
den vardagliga politiska agitationen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner