I Almedalens öga

Just nu är förberedelserna som mest intensiva. Om ett par dagar är cirkusen igång, årets upplaga av Almedalsveckan. Omdebatterad och omskriven, på senare år även skönlitterärt. Ola Mårtensson har läst den senast i raden, Per Schlingmanns ”I maktens öga”.

Det som var ett lastbilsflak och blev en politikerveckan är nu något som greppar om ännu mer. Politiken finns kvar där, men aktörerna runt om är så många fler nu än för bara några år sedan.

Lagom inför sommaren och den stundande Almedalsveckan har den före detta nymoderate partistrategen Per Schlingmann gett ut sin första deckare – “I maktens öga” (Piratförlaget).

Är det något som står sig fortfarande när det gäller Almedalsveckan är det det fulla mediefokuset, partiernas nyhetsutspel, talen och den mängd politiskt relaterat skvaller som omger veckan. Just detta utgör fonden för Schlingmanns deckare.

Huvudpersonen i boken, näringsminister David Ehrling, lyfts tydligt fram av den kvinnliga statsministern vid en presskonferens under Almedalsveckan. Pressen spekulerar sig fram till att Ehrling kan vara en trolig efterträdare på statsministerposten. Samtidigt genomför en av kvällstidningarna en rejäl granskning av Ehrling och hans relationer till en känd näringslivsprofil på dekis.

Läsaren dras med i ett drama med mord, misstänkliggöranden, rykten, mutor och hemliga kärleksrelationer som viktiga ingredienser.

I raderna möter vi karriärreportrar som går över lik, pressekreterare utan skrupler och politiker med risigt bagage. Visst finns det sådana i verkliga livet, konturerna känns igen från verkligheten. Men karaktärerna i boken blir aldrig riktigt mänskliga. De beskrivs ofta i boken med hjälp av varumärken, vilket märke kläderna har, från vilket företag väskan kommer och så vidare. Kanske är det ett sätt för författaren att försöka förmedla vår tids politiska ytlighet. Tveksamt om det funkar. Och man kan konstatera att det i varje fall inte ger karaktärerna tillräckligt med mänskligt kött på benen. Dessutom är dialogerna mellan karaktärer och en del inre dialoger en smula konstlade med förklaringar som inte uppfattas som särskilt naturliga.

Efter läsningen av boken, kan säkert en del läsare känna igen den. “I maktens öga” är lite som att mixa Erik Lewins “Almedalen har fallit” med Viktor Barth Krons “Gröna gården” och Eli Skriners “Bondeoffer” och därefter ta bort en del berättartekniska kvaliteter som trots allt fanns i dessa tre skönlitterära böcker från senare år. Såväl Lewins som Barth-Krons och Skriners böcker är precis som Schlingmanns exempel på skönlitterära böcker som vill rama in det svenska 10-talets politiska liv.

Men visst kan läsningen av den Schlingmannska deckaren vara en smula underhållande somliga brister till trots. Inte minst för en politiskt intresserad läsekrets.

Ola Mårtensson är borgerlig skribent och handläggarchef på Kristdemokraternas riksdagskansli