Print Friendly

Hur lite nakenhet tål Sverige?

Av Maria Eriksson | 24 april 2015

De som menar att särskilda kvinnotider på kommunala badhus skulle vara oförenligt med svensk jämställdhetstradition tycks ha missat att vi redan gör åtskillnad mellan könen på en rad andra sätt.

Att bada bastu med främmande människor på privata tillställningar innebär alltid ett visst osäkerhetsmoment. Ska man ha badkläder och riskera att framstå som lätt pryd, eller ska man kliva in i bastun helt naken för att stå där exponerad bland människor i baddräkt? Det är som niandet i franskan, man får helt enkelt känna av vad situationen kräver. Kort sagt, en näst intill omöjlig uppgift.

Men generellt sett får väl svenskar ses som ett folk som inte tycker det är särskilt konstigt att vara lättklädd eller naken ihop med alldeles främmande människor. Här finns en viktig tradition att bevara, menar de som ser det svenska gemensamhetsbadandet som ett kulturellt uttryck för långt framskriden jämställdhet.

Andreas Johansson Heinö, Timbro, berörde detta i en krönika Att bada som en riktig svensk (Borås Tidning) där han argumenterar för att offentligfinansierade verksamheter, exempelvis badhus, i de fall det är möjligt borde kunna tillfredsställa olika badpreferenser, genom att tillåta särskilda badtider för kvinnor i den mån det efterfrågas.

Det är en rimlig princip. Så länge badhusen är tvångsfinansierade borde man så långt möjligt se till att de som vill bada har möjlighet att göra det utifrån sina önskemål. Varför inte tillåta nakenbad en timme i veckan också – om efterfrågan finns.

Men Johansson Heinös ganska pragmatiska förslag fick motstånd från två håll: Vad händer om vi ger efter för dem som inte tycker att män och kvinnor kan bada ihop? Svensk jämställdhet måste upprätthållas menade sverigedemokraten (för att den är svensk) och socialliberalen (för att det är jämställdhet). Ska vi verkligen gå med på detta och därmed spela med i normer som säger att kvinnor och män bör hållas åtskilda.

Man kan inta en pragmatisk hållning. Kommer de kvinnor som inte anser sig kunna bada, ens med baddräkt, samtidigt som män alls att komma till badhuset om inga särskilda badtider finns? Är det bättre att de stannar hemma?

Man kan också argumentera att Sverige redan innehåller en mångfald värderingar och normer, varför ska bara majoritetens normer styra? Och vilken är i så fall majoritetens normer? Bastuexemplet visar att inte ens det är särskilt klart. Dessutom verkar även infödda svenskar ha ett behov av viss åtskillnad mellan könen.

Är det ok för kvinnor att bada topless på stranden? Här verkar Sverige på senare år ha blivit betydligt mindre frigjort än katolska länder i södra Europa där vuxna, barbröstade kvinnor helt utan åthävor kan sitta och äta en lunchbaguette i ett större, könsblandat sällskap.

Att bada topless på badhuset? De radikala feministerna verkar inte få särskilt starkt medhåll i denna fråga.

Att låta småbarn gå nakna i badsammanhang är förstås vanligt och vi gör oss gärna lustiga över pryda amerikaner som tycker att fyraåringar ska ha baddräkt. Men hur blir det när barnet är sex, åtta, tio? Förr eller senare uppnår även barn en ålder när de blir lite för mycket pojkar eller flickor för att nakenheten ska ses som oproblematisk.

Kort sagt, det där med nakenhet är komplicerat. Och sexuellt laddat på ett sätt som även vi frigjorda svenskar förhåller oss till. Men det kanske är ett tecken på ojämställdhet att vilja se skilda omklädningsrum för damer och herrar på badhuset också?

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner