Print Friendly

Hong Kong, utbildningskvalitet och nationalism

Av Inger Enkvist | 9 december 2011

Den kinesiska satsningen på utbildning är inriktad på sådana ämnen som ger prestige och är ”nyttiga” snarare än på att ge en allsidig utbildning. Det intryck besökaren får är att landet vill slå väst på västs hemmaplan, nämligen engelska och teknologi. Det skriver Inger Enkvist efter ett besök i Hong Kong i höst.

Det som först slår besökaren i Hong Kong är förstås skyskraporna. Trådsmala och mycket höga ger de ett overkligt intryck. Det andra torde vara en överväldigande mängden shoppingcentra med affärer som säljer europeiska lyxmärken. Hong Kong vill framstå som Asiens finanscentrum, och någon kris syns inte i butikerna.

Om man intresserar sig för utbildning är Hong Kong intressant som ett av de områden i Asien som har goda resultat i PISA tillsammans med Kina-Shanghai, Sydkorea, Taiwan och Singapore. Vilket intryck får en besökare på snabbvisit i november 2011 genom samtal, tidningsläsning, besök i bokhandel och på historiskt museum?

Hong Kong hör ju till Kina sedan 1997 enligt systemet ”ett land-två system”. Kinesisk kultur betonas nu kraftigt i skolorna i Hong Kong, och alla sägs vara stolta över Kinas framsteg. Samtidigt kan något egendomligt observeras vid Hong Kongs historiska museum, nämligen att alla hänvisningar till den kommunistiska regimen helt saknas och att inte ett ord sägs om årtionden av flyktingströmmar till Hong Kong för att undkomma förföljelse. Det talas däremot om brittisk opiumhandel och ockupation. Det som framställs mest negativt är dock den japanska ockupationen under andra världskriget. Denna varade endast ett par år men lämnade djupa spår. Kinas egen ockupation av Tibet omnämns däremot inte.

Lika selektivt är resonemanget i de tidningsartiklar som talar om ”Hong Kong-andan” som sägs omfatta värnandet av individuella rättigheter, respekt för lagen samt politisk ledning utsedd genom allmänna val. Det uttrycks oro över att dessa drag långsamt ”eroderas” av ”fastlandet”, vilket är benämningen för Peking. Däremot antyds inte med ett ord att dessa ”särdrag” som man fäster sådan stor vikt vid är ett brittiskt arv. Inte heller sägs någonstans att det var britterna som lade grunden till de bank- och transporttjänster som Hong Kong nu bygger sin position på. Det hela ger intrycket av en frenetisk imitation av väst kombinerad med ett förnekande av västerländskt inflytande.

När det gäller det engelska språket diskuteras det om de engelskspråkiga skolorna i det offentliga skolväsendet ska få finnas kvar bredvid de kinesiska, eftersom de är ett arv från britterna. Samtidigt är det just de skolorna som gett Hong Kong ett försteg framför övriga Kina. Förslaget är att de ska finnas kvar men vara privata. Nationalismen kräver att de avskaffas, men de är viktiga för ”Hong Kong-andan”.

De två största bokhandlarna kan inte erbjuda någon enda titel om reformerna i kinesisk utbildning. Unga bokhandelsbiträden säger allvarligt att sådana böcker bara skrivs på kinesiska, och att döma av deras ton menar de att kineser inte bör visa sitt framgångsrecept för utlänningar. Stämmer tolkningen är detta ytterligare ett uttryck för nationalism.

Det intryck besökaren får är att Kina vill slå väst på västs hemmaplan, nämligen med engelska och teknologi. Man vill däremot inte anamma västliga värderingar i övrigt. Detta märks bland annat på de tidningsartiklar som handlar om väst och som är klart nedsättande. Det talas om rasism i Tyskland och om köphysteri i USA. Kanske man kritiserar andra för sina egna svaga punkter? I kommentarerna till att väst inte sköter sin ekonomi märks en triumfatorisk ton.

Samma dagar har International Herald Tribune två artiklar med anknytning till Kina och utbildning. I en recension av en bok om Kina, skriven av en kinesisk samhällsvetare i USA, beskrivs utbredd och djupgående korruption. I en recension av en bok av en amerikansk historieprofessor sägs det att varken västerländska ungdomar eller andra numera får lära sig hur moderniteten uppkommit. De vet inte att det rör sig om en specifikt västerländsk utveckling: den vetenskapliga revolutionen, den industriella revolutionen, parlamentarisk representation, respekt för lagen och jämlikhetstänkande. Det kinesiska projektet verkar vara en historielös meritokratisk teknokrati i en auktoritär ram, ett projekt som dock hotas av korruptionen.

När det gäller utbildning är det uppenbart att elevernas studieflit drivs på av folkmängden i Kina som lär vara uppe i 1,3 miljarder och skapar en enorm konkurrens. Tidningarna anger att bortemot 7 miljoner nyutexaminerade lämnar kinesisk högskoleutbildning det här året. Det årliga provet för dem som aspirerar på en statlig anställning har nyligen gått av stapeln. Drygt en miljon tävlade om 18000 anställningar, och ändå hade man till högskoleexamen lagt till två års yrkeserfarenhet för att få ner antalet kandidater. Inte undra på att det skapats företag som erbjuder förberedelse för sådana prov. Konkurrens är förklaring nummer ett till studieframgången.

På grund av konkurrensen känner familjerna att de måste börja tidigt. South China Morning Post har en helgbilaga som vänder sig till föräldrar. Den här veckan står det på omslaget ”Love at first byte ”. Reportagen beskriver bland annat IT-baserade spel för små barn. IT och engelska är de områden som framhävs från förskoleåldern upp till olika business schools, dvs inriktningen är instrumentell, konkurrensinriktad och inte humanistisk. Förklaring nummer två till studieframgången är att familjerna är så inriktade på konkurrens att de förbereder också mycket små barn inför prestation i skolan.

I en längre artikel klagar en kvinnlig mellanstadielärare på hur stressigt skolarbetet blivit sedan allt inriktas på excellens. Förutom att undervisa ska lärarna följa vissa planer, bidra till att ge ett ”extravärde” åt eleverna, sitta av möten och samtidigt studera avancerade fortbildningskurser på universitetsnivå. Hon menar att hon tvingas försumma familjen för det myckna skolarbetet och att eleverna får för lite utrymme att utveckla egna intressen. I en annan artikel sägs det att ”sydasiatiska” elever (kanske filippiner eller indier) stressas mindre än kinesiska elever. Deras föräldrar betonar inte skolframgång lika mycket, och artikeln framhåller att deras kultur och religion kan ge livsmening och göra de unga lyckligare. Förklaring nummer tre till studieframgången skulle kunna vara just den kinesiska satsning just är relativt smal och inriktad på sådana ämnen som ger prestige och är ”nyttiga” snarare än på att ge en allsidig utbildning.

En krönika skriven av en yngre engelsktalande journalist med indiskt påbrå kan få runda av. Författaren menar att Hong Kongs engelsktalande, icke-kinesiska befolkning ständigt frågar sig om de verkligen ska stanna i ett Hong Kong som stegvis blir allt mer nationalistiskt kinesiskt. De skulle ju kunna skapa sig en framtid i en engelsktalande storstad i något annat land, och många ger sig av. Emellertid konstaterar han att vissa av hans vänner ändå till slut valt något som de alltid ansett fantasilöst och snarast framkallat skräckrysningar hos dem: de blir engelsklärare i Hong Kong.

Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner