Print Friendly

Högerpressens förening 101 år

Av Maria Eriksson | 19 mars 2010

Svenska Högerpressens Förening samlar politiska skribenter, publicister, tidningschefer och ägare från den moderata pressfären. Föreningen grundades 1909 och hundraårsjubiléet firades under tisdagen (16/3).

En av föreningens uppgifter är att arrangera möten och seminarier för sina medlemmar, denna gång inleddes dagen med en lunch på postmuseum där socialminister Göran Hägglund berättade om regeringens sjukvårdsreformer.

Därefter vidtog årsmötesförhandlingar där ordförande Martin Tunström omvaldes och föreningen efter 100 år fick en egen logga.

Under eftermiddagen gästade också statsminister Fredrik Reinfeldt som talade om de viktigaste frågorna inför valet.

PJ Anders Linder, Martin Tunström,
Katarina Larsson och Anna Dahlberg

Kvarstoden av eftermiddagen ägnades åt en paneldiskussion under ledning av Per Dahl, politisk chefredaktör Barometern, på temat ”Leder ledarsidorna”.

Hur förhåller sig ledarsidorna till bloggosfären? Är det ett problem ur ett opinionsbildningperspktiv om man som ledarskribent skaffar sig en egen läsekrets? Är det viktigt att ledarsidan har samma publicistiska idé som resten av tidningen? Hur långa var egentligen texterna förr? Och hur ser ledarsidorna ut om 20 år?

Det var några av de frågor som diskuterades av Johan Lundberg, chefredaktör Axess, Anna Dahlberg, politisk redaktör Expressen, PJ Anders Linder, politisk chefredaktör Svenska Dagbladet och Marie Söderqvist Tralau, VD United Minds.

Paulina Neuding och Per Gudmundson

Efter frågestund och mingel intog sällskapet middag på Den Gyldene Freden. Tal hölls av bland andra Mats Johansson, riksdagsledamot och ordförande Svensk Tidskrift, som påminde om Peter Forsskål och Anders Chydenius:

”Storheten i deras tankar låg i synen på att det fria ordet hängde ihop med en liberal syn på ekonomin; det första sågs som en förutsättning för det senare, och omvänt.”

Föreningens ordförande Martin Tunström talade också och ett utdrag ur hans tal publiceras här:

”Vi är medvetna om vår historia. Vi lär av den. Men vi har i dag lagt kraften på att se framåt. För att hantera de utmaningar som möter oss. Jag är glad över det seminarium vi i dag arrangerat. Det var en öppen och givande diskussion som också inkluderade en bred borgerlighet. Så vill vi att nya Högerpressen ska fungera. Som en arena för ideer. Som ett forum för nytänkande. Som en mötesplats för publicister, ägare och tidningschefer. Jag är därför glad över att föreningen breddats under senare år.

Många tidningar har lämnat pressarna sedan föreningen bildades till försvar för eviga värden. Vår historia speglar både tidningarnas utveckling från partipress till koncernägda och fria pressorgan. Tidningar har blivit medieföretag. Självständigheten från ägare och partier är tydligare.

Få företeelser har så många gånger förutspåtts en snar bortgång som ledarsidorna. Men ryktet om opinionsjournalistikens död är överdrivet. Helt enkelt därför att läsarna efterfrågar analyser och åsikter. Ledare är vanligen mer lästa än sporten. En tidningen med news utan wiews är inte värd prenumerationspengarna. Det vet redaktörerna och det måste vi berätta för direktörerna.

Men om tekniken förändrats genom åren är uppdraget det samma. Det publicistiska uppdraget ligger fast oavsett teknik, oavsett kanal. Oavsett print eller pay prenumeration på nätet.

Självständig åsiktsbildning är nu som för 100 år sedan kärnan i verksamheten. En tidning är lika med en idé. Det var opinionsbildning som idé som lade grunden för Svenska Dagbladet, för NWT och för Barometern. Det är idéerna som motiverar att vi finns. Det är lojaliteten till idéerna och kärleken till läsarna som får oss att bevaka partiledardebatter i kommunfullmäktige år efter år.

Det är uthålliga ägare som lagt grunden för utgivningen. Trots ibland hårda tider där många sett motsättningar mellan siffror och bokstäver. Trots kritik om ägarmakt. Som att det skulle vara fult att äga tidningar att stärka demokratin och öka medborgarnas möjlighet till deltagande i folkstyret.
Högerpressens historia är också en historia om Ander som köpt upp hotade M-tidningar. Om företag som tryggade Svenskas överlevnad. Om familjer och stiftelser i Småland och Östergötland som garanterat sjävständiga M-röster.
Högerpressen har varit ett ägarnas forum liksom ett direktörernas forum. Den kopplingen blir idag något svagare när ägande och politisk färg separeras. Men den lever kvar och det är inget vi behöver skämmas för.

Men högerpressen har framför allt varit och är idéernas forum. Skribenternas eget torg. Det behövs i dag. När det allt oftare handlar i politiken om att haka på opinioner hör vi till få som kan skapar opinion.

När chefsideologerna ersatts av chefskommunikatörerna är det Högerns redaktörer som bär ideernas fana.

När idéer planteras och betalda konsulter formar samtalet behövs fristående röster.

Högerpressen har stått för motstånd och traditioner. En gång för tullar och handelshinder. Alla historieskrivare finner lätt fem fel. Arkivforskaren finner inte alltid den han söker. Även om högerpressen under många år varit steget före. På våra ledarsidor krävdes närmande till Europa långt innan EG var ett välkänt begrepp, kritiken mot den växande välfärdsstaten formulerades tidigt i våra spalter. Även om tidningarnas mångfald också varit en tillgång. Under paraplyet har alltid många åsikter och borgerliga idetraditioner rymts. Liberaler, konservativa. Nu även frisinnade, socialliberaler. Personer från tidningar med etiketten borgerlig.

Systrar och Bröder!

Om framtiden vet vi inget. Men jag tycker uppslutningen här i dag vittnar om en framtidstilltro.”

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner