Print Friendly

HöG TID FÖR EN NY FAMILJEPOLITIK

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HöG TID FÖR EN
NY FAMILJEPOLITIK
INGEGERD TROEDSSON
– Det skall erkännas att det smärtat mig att också moderaterna Htan någon som helst analys tycks ha
accepterat att flerbarnstilläggen kraftigt skurits ned för att helt försvinna för barn som föds 1996 och senare.
Det är hög tid för moderaterna att återvända till de grundläggande familjepolitiska värderingarna, där
införandet av ett förvärvsavdrag har särskilt stor betydelse.
o r 1962 hade Jag
formånen att
tillsammans med
dåvarande Högerns
ungdomsförbund
utge debattskriften Hög tid för ny
familjepolitik. Det nya var att familjens
inte enbart kvinnans – valfrihet
ställdes i centrum. Våra forslag, som
främst byggde på rätten att kunna
och fa ta ansvar och en utvidgad
hänsyn till skatteformågan, kom
också att till största delen accepteras
av dåvarande högerpartiet.
Trots detta har familjepolitiken
sedan 1970-talets början utvecklats i
rakt motsatt riktning: Familjerna har
med skatte- och bidragspolitikens
hjälp allt mer forsatts
beroendeställning. Därigenom har
den också kunnat styras att leva i
enlighet med den forhärskande
järnlikhetsdoktrinen, helt oberoende
INGEGERD TROEDSSON är j d
riksdagsledamot och var un.der åren
1991-94 riksdagws ta/malt.
av familjens egna önskemål och
behov. Huvuddelen av dagens
familjepolitiska stöd är också direkt
konsumtions-styrande, främst genom
sitt kraftiga men ensidiga stöd till den
kommunala barnomsorgen.
Vid den moderata extrastänunan i
höstas intog familjepolitiken på nytt
en framträdande plats. Det
dokument som då lades fram
Familjen i det moderna samhället
hade också det kunnat rubriceras Hög
tid för ny familjepolitik.
Imponerande barnvänlighet?
Tre principer bör enligt detta
dokument vägleda den moderata
familjepolitiken, nämligen minskat
beroende av politiska beslut, ökat
ansvar samt mångfald och valfrihet.
Avdrag och inte bidrag skall utgöra
huvudinriktningen for familjepolitiken. Beskattningen skall ta
hänsyn till skatteformågan, dvs till
hur många som skall leva på
inkomsten och till nödvändiga
barnomsorgskostnader. Dessutom
SVENSK TID S KRIFT
skall skattetrycket överhuvudtaget
sänkas.
Rapporten innebär inte något
brott med de tankar och ideal som
sedan länge kännetecknat
moderaterna och som också
genomsyrade skriften från 1962. Men
verkligheten är, som här skall visas,
att riksdagsmajoriteten steg for steg
avlägsnat s1g från skatt-efterfonnågeprincipen. Detta tillsammans
med en rad nya skatter gör uppgiften
i dag långt svårare än den var då vi
skisserade våra forslag 1962.
Det s k familjestödet kostar i dag
över 70 miljarder kr, mångdubbelt
mer än när vi skrev vår skrift. Detta
kan ge intryck av en imponerande
barn- (och kanske också kvinno-)
vänlighet: ”När våra barn var små,
fick vi minsann klara oss utan alla de
bidrag som dagens barnfamiljer far”.
Ändå är dagens familjestöd främst
en kompensation for att varJe
skatteomläggning alltsedan 1970
slagit hårdare mot barnfamiljerna än
mot andra grupper. Hänsynen till
31
skatteförmågan har steg för steg
eliminerats. Samtidigt vänder de nya
skattema ofta den tunga änden nedåt.
Fram till 1947, då barnbidraget
infördes, fanns ortsavdrag för barn.
individuella beskattningen där varje
make beskattades för sig. Detta
innebar en mycket kraftig
skattehöjning för de flesta
barnfamiljerna, inte minst kraftigt
ett antal barn beskattas lika högt som
om inkomsten tjänats in av en
person utan barn som kanske t o m
sambor med en högavlönad make.
Många tycks tro att den s k
För att underlätta för de större höjda marginalskatter och ett ökat individuella beskattningen inneburit
barnfamiljerna var ortsavdraget högre beroende av inkomstprövade en mer individualistisk syn på
individerna i en familj.från och med tredje barnet.
Borttagandet av barnavdragen var
första steget mot att ersätta avdrag
med bidrag.
Ekonomisk enhet
Fram till 1970 sågs familjen ännu som
en ekonomisk enhet. Föräldrarnas
inkomster lades ihop och
sambeskattades, men efter en
gynnsammare skatteskala än för
ensamstående. Makar liksom
ensamstående föräldrar tilldelades
alltid två grundavdrag. Vid slutet av
1960-talet gällde för runt 97 procent
av familjerna den s k tudelningsprincipen. Denna, som hade
lanserats av högerriksdagskvinnan
Ebon Andersson, innebar att makar
betalade lika mycket skatt som två
ensamstående med vardera halva
inkomsten. De runt tre procent av
familjerna som skulle ha förlorat på
sambeskattningen fick då också
möjlighet att begära frivillig
särbeskattning. Det verkliga
problemet var redan då de ganska
höga marginalskatterna.
Tudelningsprincipen kunde ses
som en logisk följd av nukarnas
ömsesidiga försörjningsskyldighet
och av kravet att makar skulle leva på
samma standard.
Ar 1970 infördes den s.k.
32
bostadsbidrag.
Den individuella beskattningen
genomfördes först inte fullt ut. Om
ena maken saknade inkomster behöll
den andre maken rätten till dubbla
grundavdrag. Också ensamföräldrar
tilldelades två grundavdrag. Så togs
också denna rätt bort och ersattes av
en skattereduktion på 1 800 kr. I
samband med marginalskattereformen 1990/ 91 togs också denna
rest av familjebeskattning bort.
Fram till 1970 hade förvärvsarbetande föräldrar rätt att göra
förvärvsavdrag på maximalt 3 000 kr.
Detta motsvarar dagens
penningvärde 18 600 kr. Rätten till
förvärvsavdrag fanns till en början
kvar men sänktes 1970 till 2 000 kr
för att helt försvinna vid 1990/ 91 års
skattereform. Också rätten att begära
extra avdrag på grund av
existensminimum, något som kunnat
hjälpa en del barnfamiljer med låga
inkomster, avskaffades liksom även
rätten för underhållsskyldig förälder
att göra avdrag för underhållskostnader.
” Detta kan ge intryck av
en imponerande bam- (och
kanske också kvi11no-)
vär!l(ehet: ”När våra bar11 var
sma, fick vi mi11sann klara
oss utan alla de bidrag som
dagetiS bam.familjer far”.
Ä11då är dage11s familjestöd
främst e11 kompensation för att
tJa~je skattcomlä.egnillg alltsedall 1970 slagit hardare
mot bamfamiljerlla ätl mot
a11dra .erupper. ‘ ‘
Men så är det knappast. Här liksom
andra sanmunhang kvarstår den
ömsesidiga försörjningsplikten
liksom kravet på att makar skall leva
på samma standard. Den som inte
har några inkomster eller endast låga
inkomster far t.ex. inte del av
bostadsbidrag eller socialbidrag om
maken, makan eller sambon har
hyggliga inkomster. Underhållsskyldigheten gentemot barnen
kvarstår vidare fullt ut. Politikerna
lutar sig alltjämt tryggt mot familjen
Den s k individuella beskattningen som ekonomisk enhet med
är med andra ord i dag en helt
schablonmässig skatt, som inte tar
skyldighet att ta ekonomiskt ansvar
för sina medlemmar. Och det är nog
ringaste hänsyn till verklig skatte- klokt, mycket klokt. Felet är att
förmåga. En förvärvsinkomst som
skall räcka till för både föräldrar och
SVEN SK TID S KRIFT
ingen motsvarande hänsyn tas vid
beskattningen.
Det ökade bidragsberoendet är på
många sätt äventyrligt. Den kompDe stora orättvisorna systemet
var och är således ett medvetet led i
synnerhet inte av vården och fostran
av egna barn! Med olika politiska
ensation som utlovades barn- en styrande jämlikhetspolitik. Det medel har i stället värdet på detta
familjerna i samband med 1990/91
års stora skatteomläggning har t ex
inte infriats. I stället for en
barnbidragshöjning 1992 till 1O 020
kr per barn har bidraget från i år
sänkts till 7 680, realt två tredjedelar
av vad som utlovades. Flerbarnsfamiljerna har fatt vidkännas långt
svårare nedskärningar under både
borgerliga och socialdemokratiska
regeringar. Det ökade behov av
bostadsbidrag som dessvärre också
åtfoljde skatteomläggningen avses nu
nedbringas, inte genom forbättringar
som minskar behovet, utan genom
radikala nedskärningar ofta ägnade att
skicka än fler familjer till socialbyråerna.
gäller det ensidiga daghemsstödet
som i dag uppgår till ca 40 miljarder
kronor. Det gäller foräldrafOrsäkringen som nu varierar mellan
65 kr och ca 550 kr per dag. Det
gäller den k individuella
beskattningen, som gynnar jämn
inkomstfordelning mellan makar
men straffbeskattar stora inkomstskillnader dem emellan. De som inte
kunnat eller velat anpassa sig till den
forda politiken, ofta ekonomiskt
mindre välbeställda barnfamiljer, har
fatt skylla sig själva.
De tröskeleffekter som under
sambeskattningens dagar drabbade
kvinnor som var gifta med män med
goda inkomster drabbar i dag långt
hårdare småbarnsmödrar i låginarbete pressats ned. Vården av egna
småbarn värderas endast till vad den
starkt subventionerade daghemsavgiften for barnen skulle uppgå till.
Obefintlig konkurrens
Resultatet har tillsammans med det
skattesystem som inte tar minsta
hänsyn till skatteformågan blivit en
dumpning av främst kvinnornas
arbetskraft som påverkar hela den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden. Givetvis forstärks detta av att
huvuddelen av dessa arbetsuppgifter
äger rum inom en offentlig sektor,
där konkurrensen är nära nog
obefintlig. Den nyligen avslutade
sjuksköterskestrejken är ett av många
bevis for detta.
Heldagstillsyn komstfamiljer och inte minst Det har varit svårt for partier med
Dagens familjepolitik utgår från den ensamstående mödrar eller fåder. en annan jämlikhetssyn att
jämlikhetsrapport som under Alva
Myrdahls ordforandeskap lades fram
infor 1969 års socialdemokratiska
partikongress.
”Den ekonomiska självständigheten makar emellan, som är en
grundforutsättning for jämlikhet”
skulle ligga till grund for framtida
lagstiftning, inom skattepolitik och
socialforsäkringar. Utbyggnaden av
Det är både bostadsbidrag som faller
bort, daghemsavgifter som ökar med
inkomsten och många gånger också
högre avbetalningar på studielånen.
De som bäst skulle behöva en
inkomstökning rar ofta behålla minst.
Marknadsmässig värdering
Det forvårrar mig ofta att det finns så
ra ”stödstrumpor” villiga att ställa
forskolan skulle i forsta rummet upp på barrikaderna när det är de små
inriktas på att tillgodose behovet av
heldagstillsyn.
medsystrarna som drabbas.
Märkligt är också att den radikala
kvinnorörelsen liksom ett antal
politiska partier inte tycks beredda att
acceptera en marknadsmässig
åstadkomma en rättvisare familjepolitik, helt enkelt därfor att den
socialdemokratiska familjepolitiken
medvetet varit inriktad på att styra
familjerna mot sitt järnlikhetsmål.
Det blygsamma borgerliga vårdnadsbidraget blev en kort parentes innan
återställaren kom. A andra sidan
visade det med all önskvärd tydlighet
hur stort intresset for en valfriare
familjepolitik var från småbarnsfamiljernas egen sida.
Detta betyder inte att kritiken mot
den forda familjepolitiken varit
meningslös. En del av de orättvisor
och brister som inte haft sin grund i
Målet var ett samhälle där både
kvinnor och män forvärvsarbetade,
medan alla barn fick sanmn vård och
fostran i konmmnal barnomsorg. värdering av arbetet i henunet, i en medveten socialdemokratisk
SVENSK TIDSKRIFT 33
ideologi har kunnat rättas till.
Det gäller t.ex. rätten att räkna
ATP-år och ATP-poäng fcir vård av
egna barn samt – forhoppningsvis –
giftorätt under äktenskapet
intjänade ATP-poäng. Dessa forslag
fordes fcir övrigt fram forsta gången i
just skriften från 1962.
Det var också moderaterna som
forst av alla (i en partimotion i januari
1979) pekade på flerbarnsfamiljernas
ansträngda ekonomiska situation och
förespråkade flerbarnstillägg. Sådana
skulle kosta forhållandevis litet i
forhållande till sin nytta och i motsats
till bostadsbidragen inte leda till
extra marginaleffekter.
Flerbarnstilläggen
Det skall erkännas att det smärtat mig
att också moderaterna utan någon
som helst analys tycks ha accepterat
att flerbarnstilläggen kraftigt skurits
ned fcir att helt forsvinna fcir barn
som fcids 1996 och senare. Detta är
inte någon perifer fråga. I hushåll
med tre eller flera barn finns
sammantaget över 650 000 barn.
Med föräldrar bortåt en miljon
individer! Många tycks också ha
glömt att flerbarnstilläggen delvis var
en kompensation fcir att bostadsbidragen numera gör halt vid tredje
barnet. I många av dessa familjer
kommer det med nuvarande
familjepolitik inte att spela någon roll
om föräldrarna tjänar kanske 375
000 kr om året eller noll. För dem
som är berättigade till socialbidrag
täcker dessa upp mellanskillnaden.
Tala om fattigdomsfålla!
34
Inkomstskatten utgör i dag endast
en mindre del av de totala
skatteinkomsterna, ca 325 miljarder
kr mot ca 470 miljarder for övriga
skatter. Så t ex tillkom år 1960
omsättningsskatten på 4 procent, den
som sedan utvecklats till dagens
väsentligt högre moms. Denna moms
tas också ut på den mat, de kläder
och andra varor som går åt for
barnen. För ett lågsradiebarn går
drygt halva barnbidraget åt for att
täcka den moms som föräldrarna
beroende av inkomstprövade bidrag.
Här har moderaterna ett särskilt
ansvar.
I arbetet på en rättvisare och
valfriare familjepolitik tror jag att
forvärvsavdraget intar en av
nyckelrollerna. Som framhållits i
rader av moderata partimotioner
under decenniernas gång bör
nödvändiga barnomsorgskostnader
ses som en nödvändig utgift fcir
inkomsternas forvärvande på grund
av föräldrarnas vårdnadsplikt
betalar fcir barnens nödvändiga gentemot barnen. För att fa effekt
utgifter. måste avdraget avse styrkta
barnomsorgskostnader och taket
någorlunda motsvara den verkliga
kostnaden for kommunal barnUppgiften att återställa skatt efter
fcirmåga, att ersätta skatt med avdrag
utan att stora grupper ”blir över”, är
därfor betydligt svårare i dag än
tidigare. Hur kompenserar man t ex
for momsen? Vad gör man med den
individuella beskattningens bristande
hänsyn till försörjningsbörda? (Av
intresse kan vara att ett stort antal
moderater redan då särbeskattningen
beslöts 1970 föreslog att den skulle
kompletteras med en rätt till
”frivillig sambeskattning”.) Hur skall
avdragen utforn1as?
Detta betyder inte att uppgiften
därfor skulle vara mindre viktig,
tvärtom. Men viktigt är också att
under resans gång se till att inte nya
grupper av barnfamiljer blir
SVEN SK TID S KRIFT
omsorg.
Egen barnomsorg
Jag är övertygad om att ett sådant
forvärvsavdrag skulle göra det möjligt
for betydligt fler föräldrar att själva
ordna sin barnomsorg, att daghemssubventionerna skulle kunna
nedbringas och – inte minst viktigt –
att man skulle fa en mer
marknadsmässig värdering av
föräldrarnas egen barnavård. Men
under en betydande övergångstid, i
avvaktan på ett lägre skattetryck som
också tar hänsyn till försörjningsbörda, måste detta kompletteras med vårdnadsbidrag/ –
barnomsorgspeng.
Ett neutralt barnomsorgsstöd borde
fa positiva följdverkningar fcir både
jämställdhet och arbetsvärdering
långt över den snävare familjepolitikens ram.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner