Print Friendly

En försvars- och utrikespolitik för 2010-talet
Paradigmskifte i försvaret öppnar för användbar solidaritetsförklaring

Av Cecilia Widegren | 25 mars 2011

Med en artikel av Cecilia Widegren, Försvarsutskottets vice ordförande (M), inleder Svensk Tidskrift en serie om svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Näst i tur står ett inlägg av Karin Enström, Utrikesutskottets ordförande (M).

Viktiga reformer har genomförts. Värnpliktsförsvaret har ersatts av en modernare och snabbare organisation som naturligtvis ställer nya krav. Andra länder tittar med intresse på det som sker i Sverige. Till det kommer den finansiella krisen som resulterat i panikbromsningar budgetmässigt i många EU-stater med Sverige som ett stort undantag. Där andra talar om nedskärningar och stora neddragningar talas hos oss om utveckling och konsolidering. Till det kommer Östersjöområdets betydelse med Ryssland i vår närhet. Här finns många gemensamma utmaningar, hot och möjligheter som delas mellan de nordiska och baltiska länderna. Allt detta medverkar till behovet av en lika bred som seriös diskussion om svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Det vill Svensk Tidskrift medverka till att möjliggöra

Med Håkan Juholt har socialdemokraterna fått en ny partiledare samtidigt som S förlorat sin tyngste och mest respekterade försvarspolitiker. I de förändringar och den förnyelse som kan komma hos det största oppositionspartiet finns det anledning att tro att även dessa områden kan beröras. Uppgörelsen inför valet 2010 med MP och V kom ju att ha en tydlig slagsida vänsterut med krav på bland annat stängning av amerikanska baser utomlands. Förhoppningsvis kan även förnyelsen inom socialdemokraterna ge bränsle åt ett givande samtal kring försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågor.

Hans Wallmark
Medlem av Svensk Tidskrifts redaktion


Sverige har gått en lång väg från kalla krigets neutralitetspolitik till dagens solidaritetspolitik. EU är idag den centrala plattformen för vår utrikes- och säkerhetspolitik, en plattform som vilar på gemensamma värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter och gemensam solidaritet.

Lissabonfördraget som trädde i kraft 1 december 2009 innehåller en solidaritetsklausul som täcker hela skalan av hot. Genom fördraget har Sverige uttryckt sin vilja att hjälpa andra medlemsländer i händelse av en katastrof eller angrepp. Den innebär inte några försvarsförpliktelser, men väl ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.

Det går inte att se en situation där ett militärt hot endast påverkar ett av länderna i vårt närområde. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Om detta råder en bred politisk enighet.

Finland gör en motsvarande uttolkning av Lissabonfördraget som Sverige. Båda länderna har uttryckt ambitionen att förbereda sig på att ta och ge hjälp, som också kan vara militär. Därför samövar vi ofta med Finland.

Detta ställer nya krav på det svenska försvaret och innebär stora förändringar. De största förändringarna sker just nu inom Försvarsmaktens personalförsörjning. Förr fanns en nationell insatsorganisation byggd på värnplikt och användbar endast inom Sverige, samt en särskild anställd utlandsstyrka för insatser långt borta. Närområdesperspektivet för Östersjön, Norden och EU saknades.

I juni 2009 beslutade riksdagen Försvarsmaktens nya inriktning fram till år 2014. Inriktningen innebär att Försvarsmaktens förband ska vara redo att användas med mycket kort varsel i Sverige, i närområdet eller i mer traditionella fredsfrämjande operationer. Det kan låta som en självklarhet att Försvarsmaktens förband ska vara tillgängliga för insatser men så har inte varit fallet tidigare. Den tidigare inriktningen medförde att endast en tredjedel av Försvarsmaktens insatsorganisation, ca 12 000 människor, fanns tillgängliga – men då inom ett år. Oacceptabelt ansåg alliansregeringen.

Lösningen blev att den nya insatsorganisationen numer utgörs av två typer av förband, stående förband med anställda soldater samt kontrakterade förband med periodvis tjänstgörande soldater som de kombinerar med en civil karriär.

Sedan 1 juli 2010 sker all rekrytering och utbildning till Försvarsmakten på frivillig grund. Den 1 januari i år påbörjade de första rekryterna sin helt frivilliga grundläggande militära utbildning. Därmed ställde sig Sverige i raden av europeiska länder som gått från värnplikt till frivillighet.

Frivilligheten som rekryteringsgrund är något som Försvarsmakten länge har eftersträvat och nu välkomnar. En enig Försvarsberedning, med sju riksdagspartier, beskrev denna förändring tillsammans år 2008.

Men förändringen ställer nya krav på Försvarsmaktens personalförsörjning, nya utmaningar måste hanteras inte bara inom den militära organisationen utan även av samhället runt omkring.

Med frivilligheten och soldatrollen som yrke, inte plikt, skapas en helt ny arbetsmarknad för företrädesvis unga människor. De kommande åren räknar Försvarsmakten med att behöva rekrytera ytterligare omkring 16 000 människor. Detta kan innebära stora möjligheter inte minst för unga människor samt möjligheter på en rad förbandsorter, men också utmaningar för att möta nya krav på t ex kommunal service och tillgång på bostäder.

Garnisonsorter som Skaraborg, Skövde, Karlsborg och Lidköping är exempel på bygder som aktivt samverkar mellan militära och civila samhället för att tillsammans anta försvarets nya inriktning. Ett Försvarsmaktsråd har bildats mellan kommuner, region, privata arbetsgivare, civila samhället och frivilligorganisationer. Det är nu viktigt att detta följs av fler, för att visa att försvaret är en attraktiv arbetsgivare med goda relationer med samhället i övrigt.

En förutsättning för att övergången från värnplikt till frivillighet ska lyckas är Försvarsmaktens förmåga att attrahera unga män och kvinnor. Här har myndigheten ett bra utgångsläge med ett stort antal sökande till de senast gjorda rekryteringsomgångarna men attraktionskraft är en färskvara och måste hela tiden förtjänas på nytt.

Det finns ett antal nyckelfaktorer att kunna attrahera framtidens medarbetare. Bland annat handlar det om att erbjuda en kvalificerad och meriterande utbildning, hög standard på t ex utrustning och övning för att genomföra insatser, goda anställningsvillkor. Här måste även stödet till veteransoldater vara en viktig del och det har alliansregeringen stärkt. Självklart ska soldater och anhöriga kunna känna sig trygga i ett fullgott stöd om det värsta skulle inträffa. För att vara attraktiv som arbetsgivare måste möjligheterna att växla över till en civil karriär fungera utan onödiga komplikationer. Därför måste arbetet med att underlätta för civila arbetsgivare att förstå och värdera värdet av en militärtjänstgöring hela tiden utvecklas.

Mycket av detta är Försvarsmaktens ansvar som utförande myndighet och arbetsgivare, men Sveriges försvar är och ska vara en fråga för hela samhället. Även förbandsorterna bör medverka för att skapa attraktiva förutsättningar och därmed underlätta rekryteringen. Kommuner, landsting, privata arbetsgivare, civila samhället och frivilligorganisationer som berörs måste fundera på vad de kan göra för att underlätta inflyttning och etablering även efter avslutad militärtjänstgöring. Frivilligorganisationer kopplade direkt eller indirekt till militär och civil krishantering når här nya möjligheter att göra sig relevanta i morgondagens kris- och konflikthantering.

De nya kontraktsförbanden med soldater som har civila karriärer och avtal att tjänstgöra i Försvarsmakten är en garanti för en bred förankring. Samtidigt ställer det krav på arbetsgivare att upplåta tid för tjänstgöring. Tusentals reservofficerare har genom åren på motsvarande sätt haft civila karriärer samtidigt som man periodvis har tjänstgjort i Försvarsmakten. Den militära bakgrunden och erfarenheten har ansetts vara ett mervärde och en tillgång för arbetsgivaren.

Internationella erfarenheter visar att det är en stor utmaning att behålla färdigutbildade soldater i försvaret. Vi är övertygade om att en uttagning med högt ställda krav, kvalificerad utbildning och tjänstgöring är mycket bra meriter för en fortsatt civil karriär. Militärtjänstgöring ska även i fortsättningen vara en stark merit på arbetsmarknaden.

Frivilligheten ger en helt ny arbetsmarknad, och attraktionskraften är färskvara. Den nya rekryteringen är helt nytt arbetssätt för försvaret och Försvarsmakten vilket måste följas upp kontinuerligt.

Cecilia Widegren (M) är riksdagsledamot, Försvarsutskottets vice ordförande tillika alliansgruppledare och ledamot av den svenska NATO-delegationen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner