Print Friendly

Higgins; Till sist

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TILLSI
lllGGINS:
Till sist
några rader om första majfirandet Det är
en tradition som undergår stora förändringar – utomlands.
I de länder där Internationalens ord
om att störta det gamla i gruset blev verklighet visade sig den omsjungna ”sista striden” inte vara den sista, möjligen den näst
sista. En ny strid inleddes för att vrida
klockan tillbaka till hur det var innan de
socialistiska kvalen infördes. I en del av
de forna kommunistländerna har därefter
firandet av första maj helt avskaffats. I
andra har man övergått till att i stället, helt
opolitiskt, fira vårens ankomst.
På Röda Torget i Moskva var det i år en
parad av barn och inte soldater. I luften
var det ballonger, inte stridsflygplan.
Några gammelkommunister försökte
dock upprätthålla traditionen- i ett hörn
av torget. I många f d sovjetrepubliker
ignorerades förstamajfirandet helt. På
Himmelska Fridens torg i Peking åt människorna glass och sände pappersdrakar i
luften- inga röda fanor så långt ögat nådde.
Men i Stockholm och andra svenska
städer var allt som förr, liksom i många
andra s k kapitalistiska stater. Här kan de
röda fanorna fortfarande bäras fram utan
att väcka skräck eller vrede.
Att Sverige sedan i höstas inte längre
styrs av en socialdemokratisk regering
gjorde det lättare för arrangörerna av
årets första maj. En av de mer uppenbara
likheterna med förstamajtågen i de socialistiska länderna hade därmed bortfallit:
att det var makthavarna och deras företrädare som utgjorde demonstrationstå-
gen – och folket som stod på trottoaren
och tittade på. I de svenska förstamajtågen har under årens lopp statsråd och
ombudsmän rullat fram, mäktiga och
imponerande som stridsvagnar. Men i år
var det bleka och magra oppositionspolitiker som tågade och höll tal, och därmed
framträdde inte någon generande likhet
med förhållandena i de tidigare socialistiska staterna.
Vi kan nog våga oss på prognosen att
en förutsättning för ett fortsatt traditionellt förstamajfirande i vårt land är att
socialdemokraterna stannar i opposition:
makthavare och röda fanor är en allt för
komprometterad kombination.
Men förr eller senare, i regering eller ej,
lär också svensk socialdemokrati finna de
röda fanorna genanta. Vad gör de då på
första maj? Det troliga är att de väljer
alternativet ”familjedag”. Detta slags första majfirande infördes redan i år i Arjeplog där det traditionella tåget med röda
fanor ersattes av en familjeutflykt med
fiske och korvgrillning.
Men, om vanan att marschera på stadens gator första maj är så djupt rotad att
den inte låter sig utplånas – vad gör man
då? En ide kan vara att låta familjeutflykten inledas eller avslutas med ett tåg
genom staden. I stället för röda fanor kunde man då t ex bära fram de korvar på
spett som skall grillas eller de fiskar som
deltagarna fått upp. En skog av met- och
kastspön är under alla omständigheter
mer tilltalande än en skog av röda fanor.
Texterna till de klassiska sångerna kan
med lätthet skrivas om så att de passar för
detta nya och mindre militanta sätt att fira
första maj. ”Upp till kamp emot kvalen,
sista striden det är” blir t ex ”Upp med
fisken ur havet, stora firren det är” (vid
fiskeutflykt) eller ”In med korven i elden,
tänk va’ gott det ska bli” (vid korvgrillning). ”Storfiskarens söner sluten er alla
till era bröder i syd och i norr” kan bli en
264
annan populär text till en garnmal och välbekant melodi.
Men långt efter det att det traditionella
förstamajfirandet upphört i andra länder
och sedan fridfulla familjedagar blivit den
svenska arbetarrörelsens melodi på första
maj kommer det säkerligen att finnas en
del svenskar som vill tåga med röda fanor.
Dessa kan kanske bli en tillgång för nationen – ur turistsynpunkt. Folkliga traditioner har sin givna plats ivårt land: på Skansen. Det är naturligtvis där ett sedvanligt
demonstrationståg skall dra fram på förstamaj och ett tal skall hållas. Eftersom
talen inte brukat skilja sig så mycket från
varandra mellan de olika talarna eller
mellan olika år, kan i stort sett vilket
manus som helst bevaras för eftervärlden
och läsas upp varje år.
Om det traditionella förstamajfirandet
med den djupt komprometterade Internationalen och de röda fanorna äger rum
på Skansen får alla klart för sig att detta
tillhör historien och inte är allvarligt
menat.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner