Print Friendly

Henrik Jordahl; Patient eller upplyst vårdkonsument

Av Redaktionen | 31 december 2004


2004


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Patient eller upplyst
vårdkonsument?
l av Henrik Jordahl
Dagens sjukvårdspolitik bygger på att alla människor ska vara lika friska, istället för att
varje människa ska vara så frisk som möjligt. Tyvärr är ingen förändring i sikte så länge
sjukvården nästan uteslutande finansieras med skattemedel.
S
VERIGES PATIENTER ÄR en luttrad skara. Min
personliga erfarenhet är att det krävs några
dagars telefonerande för att med hjälp av några
smärre överdrifter få vänta några dagar på att
få komma till någon vårdcentral. Väl där kan
sedan enklaste rutinundersökning förvandlas till en plågsam mental prövning.
Jag har försökt intala mig att köandet- både hemma
och i väntrummet- tjänar det goda syftet att alla andra
ska få god sjukvård. Tyvärr är situationen en annan. En
larmrapport ur mängden kommer från Astrid Lindgrens
barnsjukhus där fyra av elva vårdplatser på barnintensiven står tomma samtidigt som barnafödandet ökar och
allt fler för tidigt födda barn räddas till livet. Henrik
Ehren, sjukhusets verksamhetschef för spädbarnskirurgi,
berättar i Svenska Dagbladet att ”situationen börjar bli
ohållbar och personalen gråter för att den inte kan ge
barnen den vård den skulle vilja.”
De vuxna patienterna har det inte bättre. På grund av
personalbrist står var fjärde intensivvårdsplats obemannad i Stockholm – det landsting där vårdsituationen är
som mest pressad. Claes-Roland Martling, chef för centralintensiven på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna
beskriver, också i Svenska Dagbladet, läget som värre än
någonsin. ”Patienterna har inte minskat. De finns men
vi har ingen möjlighet att ta emot dom. Vi vet att det
händer att patienter dör för att vi inte har plats för dom.”
Ytterligare en varningssignal fick vi då sex medicinska professorer och docenter i en artikel i Dagens Nyheter protesterade mot att Sverige håller på att bli en Bnation inom strålbehandling av cancersjukdomar. Sakta
men säkert växer klyftan mellan vad läkarna skulle kunna
göra och vad skattepengarna räcker till.
EN OMÖJLIG EKVATION
Problemen är inte förvånande. Köer uppstår så fort priset på en resurs – i det här fallet sjukvård – sätts lägre
IIISvensk Tidskritt 12004, nr 61
än det pris som skulle uppstå på en fri marknad. När
sjukvården är nästan avgiftsfri lockas människor att konsumera så mycket som möjligt av den. Offentligt tillhandahållen sjukvård med låga patientavgifter leder med
nödvändighet till ransonering. Alternativen vore att höja
skatterna över smärtgränsen eller att låta sjukvården
tränga ut andra offentliga verksamheter. Det grundläggande problemet är att sjukvården inte kan vara högkvalitativ, heltäckande och avgiftsfri på samma gång.
Regeringens sjukvårdspolitik utgår från att det är viktigare att alla människor är lika friska än att varje människa är så frisk som möjligt. Hur ska man annars tolka
de förslag som förbjuder landstingsägda sjukhus att ta
emot patienter med privata försäkringar? Det som händer när en människa betalar sin sjukvård själv är ju förutom att hon blir frisk att de offentliga köerna kortas så
att de som saknar egna försäkringar får vård snabbare.
Dagens byråkratiska system tar inte heller stor hänsyn
till människors varierande behov, värderingar och livssituationer. Med ett större patientinflytande skulle inte
en skidlärare, en musiker och en gruvarbetare göra
samma prioriteringar.
Istället för försäkringar är vårdgaranti en politisk
trollformel som allt oftare hörs uttalas när köerna kommer på tal. Nästa år ska vi äntligen få en vårdgaranti
lovar regeringen. Vilken nytta den kommer att göra för
patienterna återstår att se; när staten och landstingen
bestämt vad som ska rymmas inom garantin kan kontentan bli att vi får tillgång till mindre skattefinansierad
sjukvård än tidigare. Vårdgarantin kan i praktiken bli
ett nytt ransoneringsinstrument.
DET SOM INTE SÄGS
Med tanke på de allvarliga problemen kan man fråga sig
varför den svenska debatten enbart handlar om vem som
ska leverera sjukvården. Trots att var femte sjukvårdskrona redan kommer från privat håll och den senaste
långtidsutredningen visar att en fortsatt offentlig expansion inte kan finansieras med högre skatter vågar inte
en endaste politiker antyda att vi svenskar kanske skulle
må bättre av att betala lite mer av vår sjukvård själva.
Köerna försvinner inte enbart för att sjukhusdriften privatiseras! En mer individualiserad finansiering kan däremot lösa problemet.
Istället för att slå vakt om ett otidsenligt system borde
de politiska partierna fundera över om inte konsumentinflytandet redan har vuxit sig så starkt att möjligheterna att styra och ransonera vården håller på att
urholkas. I välfärdsstatens gryning innebar fattigdom,
klassamhälle och auktoritetstro att de flesta patienter
hade en mycket svag ställning gentemot läkarna. Då
framstod det som önskvärt att patienterna gavs starka
företrädare i form av politiker. Men det var då. I dag håller den svaga patienten på att avlösas av den starka vårdkonsumenten, en konsument som vill få vård utan dröjsmål och kunna föra en dialog med sjukvårdspersonalen
om den egna hälsan. När Tony Blair nyligen talade till
Labours partikongress framhöll han att människor har
vuxit i kunskap och mognad och att egna ställningstaganden inom sjukvården är både välkomna och ofrånkomliga i ett modernt samhälle.
SJUKV ÅRDSKONTON
Ett effektivt sätt att balansera vårdkonsumenternas
behov mot vad ett allmänt tillgängligt vårdsystem förmår leverera är att införa så kallade sjukvårdskonton.
sjukvårdskonton kan byggas upp från flera källor som
skatter, arbetsgivaravgifter och eget sparande. Overlä-
kare Peter Bistoletti uppmärksammar i en artikel i Ostgöta earrespondenten att en familj på fyra personer årligen betalar 51336 kronor i landstingsskatt, vilket i många
fall ändå inte räcker för att få vård. Han föreslår därför
att en del av de 51 336 kronorna läggs i ett personligt
sjukvårdskonto.
sjukvårdskontonas stora fördel visar sig i form av
konkreta ekonomiska resurstillskott som förstärks av att
enskilda människor agerar mer flexibelt och kostnadsmedvetet än landsting och försäkringsbolag. Prislappen
för varje behandling blir också tydlig vilket uppmuntrar
konkurrens och underlättar medborgarnas insyn. På lite
längre sikt finns ytterligare fördelar att hämta. Kontohavarna kan minska sina kostnader genom att behandla
sin hälsa som en livslång investering där sund kosthållning och förebyggande insatser blir mer intressanta. För
vårdgivarna blir det mer angeläget att utveckla metoder
som sänker kostnaderna för en given kvalitetsnivå än att
höja kvaliteten oavsett vad detta kostar.
sjukvårdskonton är bäst lämpade till att bekosta primärvård och rutinmässiga sjukhusbesök. För den mycket
krävande vården behövs en försäkring som garanterar
att riskerna sprids mellan medborgarna. Denna kombination av eget sparande och försäkringar har i olika former tillämpas bland annat i USA, Sydafrika och Singapore. Schweiz har ett besläktat system där en omfattande
obligatorisk grundförsäkring kombineras med frivilliga
tilläggsförsäkringar.
De två huvudsakliga nackdelarna med sjukvårdskonton behöver inte döljas. sjukvårdskonsumtionen
skulle bli mer ojämnt fördelad och människor med dålig
hälsa skulle över en livstid få mindre pengar över till
annan konsumtion. Det är emellertid lätt att överdriva
dessa nackdelar. Behovet av sjukvård är mycket mindre
ojämnt fördelat över livet än över enskilda år och dessutom kan sjukvårdskonton helt eller delvis finansieras
med skattemedel. De resterande ojämlikheterna kan man
förstås beklaga, men å andra sidan förmår inte Sveriges
traditionella och egalitära sjukvårdspolitik att locka fram
de resurser som behövs för att möta de växande vårdbehoven. Att köra på i samma hjulspår kan rimligen inte
vara ett alternativ så länge till.
UTVECKLINGEN I USA
Det brukar sägas att amerikansk sjukvård är bra men dyr.
I genomsnitt lever inte amerikaner längre än europeer
trots att de spenderar dubbelt så mycket pengar på mediciner, läkarbesök och högteknologisk utrustning. Och
samtidigt som allt större resurser läggs på sjukvård saknar 41 miljoner amerikaner en sjukförsäkring. Till skilllSvenskTidskrift lzoo4, nr 61 11
nad från vad många svenskar tycks tro består dock gruppen av oförsäkrade inte huvudsakligen av fattiga människor. De allra fattigaste, de handikappade och de gamla
försäkras genom de offentliga Medicare- och Medicaidprogrammen. De flesta av de oförsäkrade tillhör medelklassen, en tredjedel av dem har en årsinkomst över 50
000 dollar. Ungefär hälften saknar försäkring under en
kortare tid än sex månader. Det typiska oförsäkrade hushållet är ett ungt par där mannen arbetar i ett litet företag som inte tillhandahåller någon sjukvårdsförsäkring.
när allt mer välinformerade vårdkonsumenter ställer
krav istället för att hålla tillgodo med en plats långt ner
på kölistan. Det blir också allt svårare för läkarna att
övertyga den växande gruppen ”internetpatienter” att
de ska få någon annan vård eller medicin än det som
beskrivs som högsta kvalitet på internets hälsosajter.
Det har börjat gå upp för oss svenskar att det finns
många länder med minst lika hög välfärd som vi har –
även länder med sjukvårdssystem som bygger på eget
sparande. Internationella jämförelser visar att svenskar
är vid god hälsa, men i Världshälsoorganisationens rankning av sjukvårdssystem återfinns vi först på tjugotredje
plats, trots att rankningen inkluderar mått på hur jämlik vården och dess finansiering är.
Den 8 december 2003 undertecknade George W Bush
en ny lag som permanentade det tidsbegränsade försök
med skattefritt sparande i individuella sjukvårdskonton
som Bill Clinton införde 1996. På amerikansk engelska
ersattes Medical Savings Accounts
av Health Savings Accounts. De nya I Världshä Isoorganisationens
sjukvårdskontona är öppna för alla
som köper en godkänd sjukvårds- rankning av sjukvårdssystem
Med tanke på de stämningar som
präglar dagens svenska sjukvårdspolitik måste sjukvårdskonton förmodligen till stor del finansieras
över skattsedeln för att de ens ska
kunna diskuteras på allvar. I en försiktig och kanske därför politiskt
relevant reform kunde staten eller
landstingen garantera avgiftsfri vård
vid alla svåra sjukdomssituationer
och även vid vissa kroniska åkommor. Ett sådant omfattande grundskydd kan sedan kombineras med
individuella sjukvårdskonton som
finansieras gemensamt med skatteförsäkring med hög självrisk. Kontot tillhör individen och påverkas
därför inte vid byte av arbetsgivare.
återfinns vi först på
I sitt tal om nationens tillstånd
den 20 januari 2004 gjorde Bush
klart att ett statligt sjukvårdssystem
är fel botemedel för USA. Genom
att hålla kostnaderna under kontroll, öka tillgången till sjukvård
samt hjälpa fler amerikaner att få
råd med försäkringsskydd ska USA
tjugotredje plats, trots att
rankningen inkluderar mått
på hur jämlik vården och
dess finansiering är.
behålla det till stora delar privatfinansierade system som
enligt Bush har gjort amerikansk sjukvård till den bästa
i världen.
American Medical Association, en sammanslutning
av läkarna i USA, har länge förespråkat sjukvårdskonton, men av andra skäl än de ekonomiska. Deras argument är att ett system med sjukvårdskonton minimerar
de lojalitetskonflikter som läkarna tvingas in i. Svenska
läkare har till exempel klara order att agera grindvakter
åt det offentliga systemets sjukvårdsbyråkrater. Om patienterna skulle betala för sin vård genom sjukvårdskonton skulle läkarna kunna arbeta för dem på ett helt annat
sätt än vad som nu är fallet. Relationen mellan läkare
och patient skulle då på allvar kännetecknas av lojalitet
och förtroende.
NÅGOT FÖR SVERIGE?
Det finns inget ”perfekt” system för sjukvård. Det som
fungerar i ett land kan vara olämpligt med tanke på de
politiska, historiska och sociala förhållandena i ett annat.
Jämfört med USA har Sverige som bekant en helt annan
sjukvårdstradition. Men så länge köerna finns kommer
vårt sjukvårdssystem att stå under förändringstryck Frå-
gan är hur länge patientinflytandet kan hållas tillbaka
IIISvensk Tidskritt j2oo4, nr 61
medel, eller delvis med privata insättningar. Det nya pensionssystemet med en gemensam och en fonderad del
skulle kunna tjäna som inspiration. Ett annat varsamt
alternativ vore att låta dagens sjukvårdsnivå omfattas av
en vårdgaranti som finansieras med skattemedel, medan
framtidens nya (och dyra) behandlingar finansieras individuellt inom ett system med sjukvårdskonton allt eftersom de introduceras på sjukvårdsmarknaden.
Den beskrivna amerikanska kontoreformen är ett
stort och djärvt steg mot ett mer individualistiskt sjukvårdssystem. Reformens styrka ligger i att människor är
mer försiktiga och ansvarstagande när de spenderar
pengar från sina egna sjukvårdskonton än när de skickar
räkningen vidare till skattebetalarna eller försäkringsbolagen. Det ska bli spännande att följa amerikansk sjukvård under de närmaste åren. Om reformen blir lyckad
kanske vi svenskar för en gångs skull kommer att vilja
ha det som i USA.
Henrik Jordahl (henrik.jordahl@nek.uu.se) är doktor i nationalekonomi.
Artikeln bygger på rapporten ”Vårdkonsument eller soffpotatis? Nya
balanspunkter för hälsa och sjukvård”, utgiven av limbro Hälsa.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner