Print Friendly

Hemvärnets framtid

Av Redaktionen | 31 december 1946


1946


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HEMVÄRNETs FRAMTID
Av hemvärnschejen, generalmajor GUSTAF PETRI, Stockholm
JÅMSIDES med de förvisso uppriktiga strävandena att finna
utvägar för framtida fred och avrustning pågår i flertalet stater
ett oavlåtligt arbete på det militära området för att anpassa försvarsorganisationerna efter de senaste krigserfarenheterna. Hos
oss är detta arbete anförtrott åt 1945 års försvarskommitte, som
på grund av den svårbemästrade uppgiftens omfattning icke lär
kunna beräknas ha sitt slutgiltiga förslag färdigt förrän tidigast
till 1948 års riksdag. Att kommitten trots detta redan nu ansett
sig kunna taga ställning till vissa för hemvärnets framtid betydelsefulla frågor måste därför hälsas med stor tillfredsställelse.
Kommitten deklarerar sin principiella inställning till hemvärnet
i sitt yttrande över 1945 års hemvärnskommittes betänkande på
följande sätt: »Försvarskommitten- som i tidigare sammanhang
understrukit vikten av att den försvarsvilja, som kommit till uttryck under beredskapstiden och som bland annat burit upp hemvärnet, väl tillvaratages – får såsom sin mening framhålla, att
ett hemvärn synes böra inrymmas även i en blivande försvarsorganisation.» Att statsmakterna dela denna uppfattning framgår av deras välvilliga behandling av hemvärnskommittens år
1945 framlagda förslag rörande viss ersättning till hemvärnsmännen för förlorad arbetsförtjänst under övningar, förbättrad ulliformsutrustning m. m.
Vad är då anledningen att man tillmäter hemvärnet en så pass
betydelsefull roll i vår framtida försvarsorganisation~
Frågan synes bäst besvarad genom att påvisa några av de uppgifter, som man räknar med att hemvärnet skall kunna fylla i
krig. Enighet synes råda om att ett framtida krigsutbrott troligast kommer att ske blixtsnabbt. Till följd av de vapen, som
kunna beräknas konstruerade då, kan förstörelsen redan vid krigsutbrottet bli så omfattande att central ledning försvåras eller
omöjliggöres. Detta hänvisar den försvarande till en krigföring,
baserad på stark och planlagd decentralisation. Detta gäller så-
650
Hemvärnets framtid
väl stridskrafternas uppträdande som ledningens utövande. De
påfrestningar, som särskilt under de första dagarna statsledning
och folk komma att utsättas för, måste bli oerhörda. Vilka metoder man än kommer att tillgripa, då det gäller organisation och
användning av de hävdvunna stridsmedlen till lands, till sjöss
och i luften, så framträder betydelsen av en försvarsorganisation
av hemvärnets struktur som en betydande tillgång. Genom sin
utspridning över hela landet och sin höga stridsberedskap är hemvärnet en ovärderlig första försvarslinje, som inrapporterar fientliga företag och förhindrar eller försvårar med mindre krafter
igångsatta fientliga kuppförsök. Hemvärnet kan också utan tidsutdräkt insättas för skydd av mobiliseringsplatser, kommunikationer, viktiga industrier m. m., varigenom de övriga stridskrafternas verksamhet underlättas.
Om den egna hemorten blir operationsområde eller ockuperad
av fienden så skall hemvärnsmännen, eventuellt förstärkta av nyorganiserade frikårer, antingen i samverkan med egna trupper eller på egen hand i »det fria kriget» göra motstånd till det yttersta.
I den på sommaren 1943 utgivna officiella broschyren »Om kriget kommer» ha principerna för det totala svenska försvaret angivits. Däri hävdas att motstånd skall göras i alla lägen och där
förutsättes att även civilbefolkningen i former, som folkrätten
anvisar, kommer att gripa till vapen. Samtidigt påpekas att »man
måste numera också räkna med att en fiende, oberoende av krigets lagar, tillgriper hänsynslösa åtgärder mot stridande civila.
Detta får icke avskräcka någon», heter det vidare, »men gör det
angeläget att den frivilliga insatsen så vitt möjligt sker i organiserade frikårer i anslutning till hemvärnet». Hemvärnet är alltså
kärnan i det planlagda partisanförsvaret. Detta innebär icke endast att hemvärnet skall kunna fylla vissa militära krav på användbarhet och effektivitet. Det betyder framför allt att hemvärnet skall vara besjälat av den oböjliga motståndsvilja, som
icke ryggar tillbaka för några offer och icke låter sig påverka av
en hänsynslös fiendes hot om repressalier. Man kan utgå ifrån
att det är hemvärnets moraliska betydelse som motståndsviljans
klaraste uttryck och dess mångsidiga militära användbarhet som
tillförsäkrar det den självklara plats i vår framtida försvarsorganisation som försvarskommitten hävdat. Motsvarande uppfattning om hemvärnets betydelse förefinnes i åtskilliga andra
länder. Sålunda är det välbekant att man både i Norge och Danmark tillmäter ett hemvärn stor betydelse vid nu pågående här- 651
Gustaf Petri
organisationsarbete. Detsamma är förhållandet även i Schweiz
och Holland.
Med den uppfattning vi ha om hemvärnets uppgifter och användning är det en självklar förutsättning att organisationen
måste bygga på frivillighetens grund. Denna åsikt omfattas emellertid icke i alla de länder, som räkna med hemvärn. Hos oss synas emellertid förutsättningarna för frivilligheten särskilt gynn
samma, eftersom de bygga på ursvensk tradition. Under de hektiska aprildagarna 1940, då många tiotusental svenska män icke
hade någon högre önskan än att få ett vapen och lära sig att
sköta det, lösgjordes nämligen samma krafter som skapade äldre
tiders bondehärar och gjorde dem så farliga för främmande fogdar. Ä ven om hemvärnet förskonades från det avgörande provet,
råder icke någon tvekan om släktskapen.
Man måste emellertid räkna med att frivilligheten kan bli utsatt för påfrestningar under en längre fredsperiod. Därför är det
en angelägenhet av stor vikt att allt som kan befrämja frivilligheten göres och allt som kan skada den undvikes. Avgörande är
emellertid att hemvärnsmännen alltjämt bibehålla övertygelsen
om att de äro oumbärliga för försvaret. Känslan av att fylla en
nödvändig uppgift är nämligen för hemvärnsmännen den främsta
drivfjädern till fortsatt arbete. Befordringar, ekonomiska förmå-
ner eller utmärkelser av annat slag förekomma sparsamt i hemvärnet och utöva liten lockelse på de flesta. Bästa beviset härför
är, att när en hemvärnsbefälhavare, vilken ställning han än har,
icke längre har tillfälle att kvarstå i sin befälsbefattning, blir
han i regel vanlig hemvärnsman.
Hur osjälvisk hemvärnsmannens gärning än må vara, så är det
dock nödvändigt att han har klart för sig att den röner uppskattning av såväl statsmakterna som hemortsbefolkningen. Att denna
uppskattning i stor omfattning kommit hemvärnet till del har sä-
kert betytt mycket för dess lyckliga utveckling.
Därjämte måste från hemvärnsledningens sida oavlåtlig uppmärksamhet ägnas åt att befrämja effektivitet och trivsel i hemvärnsmännens arbete och samvaro. En viss omläggning av formerna för utbildningsverksamheten i syfte att något minska anspråken på hemvärnsmännens fritid har sålunda gjorts. Samtidigt strävar man efter att göra de fåtaliga övningarna så givande
som möjligt, vilket underlättas genom den numera ganska goda
tillgången på kvalificerade instruktörer. Ett annat område, som
måste vara föremål för uppmärksamhet, är ordnandet av hem- 652
Hemvärnets framtid
värnets lokalfråga. En hemvärnsgård för varje hemvärnsområde
är målet. Genom en viss tilldelning av kronans baracker har en
god början här blivit gjord, men mycket återstår.
Redan från början uppkom på en del håll vissa friktioner mellan hemvärn och luftskydd. Det är ju klart, att ju mindre folk
det finns på en plats ju svårare blir det att rekrytera både hemvärn och luftskydd eller civilförsvar, som benämningen numera
är. I en framtid, då folktillgången ytterligare kan väntas nedgå,
måste måhända en organisatorisk samordning i en eller annan
form mellan det militära och civila hemortsförsvaret åvägabringas.
Hemvärnsorganisationen blev på grund av de år 1940 rådande
förhållandena i viss mån en improvisation. Under de år som gått
har emellertid hemvärnet fått allt fastare former och erfarenheter vunnits, som göra det möjligt att nu dra upp klara och
säkra riktlinjer för framtiden. Därigenom att 1945 års hemvärnskommitte tillsattes i så god tid före krigets slut har dess arbete
redan i viktiga avseenden kunnat utnyttjas för organisationens
anpassning efter framtida förhållanden. Då nu hemvärnskommittens betänkande i sin helhet föreligger, har man anledning
hoppas att 1947 års riksdag skall kunna lösa vissa nya betydelsefulla önskemål, som t. ex. tryggandet av hemvärnets stridsskolas
på Vällinge framtida bestånd, den lantmilitära ungdomsutbildningens organisation, hemvärnsmännens medansvar i hemvärnsarbetet m. m.
Bland de av hemvärnskommittens förslag, som däremot sannolikt måste bli olösta till dess försvarskommittens arbete föreligger
avslutat, är utformningen av hemvärnsplikten i krig samt preciserandet av hemvärnets ställning som självständig kår i den blivande armeorganisationen. Av dessa bägge väsentliga problem är
det senare det allra viktigaste.
653

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner