Print Friendly

Helena Rivière; Förfördelande fördelning

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

där dels politikens metafysik- föreställningen om politikens allsmäktighet och allgodhet- hade utvecklats
längre än i de flesta andra länder,
dels överbelastningen av politiken
började bli uppenbar just i mitten av
70-talet. Public choice-skolan försåg såväl samhällsforskare som den
offentliga debatten med helt nya redskap för att kritiskt beskriva och
granska offentlig maktutövning.
Under de senaste decennierna
har allt fler svenskar i sin egen vardag mött politiken som inte bara
goda gåvors givare utan också som
krävande fogde och med tiden också
som sur och grinig givare som lika
gärna tar tillbaka som han ger.
PROBLEMATISERAD POLITIK
1900-talet kommer i eftervärldens
ögon att framstå som politikens
sekel. Politiken kommer förvisso inte
att dö med detta sekel. Men den
kommer att problematiseras. Demokratin kommer alltfort att helighållas,
men inte den politiska maktutövningen i sig. Frågorna ställs då till
politikern och ämbetsmannen – ja,
egentligen till oss alla som finns i
offentligheten- vad driver er? Vilka
värden omfattar ni? Är ni politiker,
ämbetsmän, samhällsdebattörer,
journalister för att berika er själva,
materiellt eller symboliskt? Har ni
bara förpliktelser mot er själva och
möjligen era nära i familjen? Eller
anser ni er ha förpliktelser mot er
nästa varhelst ni möter henne i
arbetsliv eller ute i samhället i stort?
Det kommer att bli allt svårare
för den som är verksam i offentlig
tjänst eller i offentligheten att undgå
att besvara de egentligen enkla
frågorna: Vad tror Du på? Varför
söker Du människors förtroende?
Förfördelande fördelning
av Helena Riviere
D
ET FINNs fördelning som är
okontroversiell, vård skola
omsorg, typ, och det finns
”fördelning” som vädjar till människans sämsta sidor genom att locka
med en ”rättvisa” som omöjligt kan
infrias i ett rättssamhälle.
Det enda som händer när sådan
”fördelning” ställs i utsikt är att folk
blir besvikna och att misstron mot
politiken och politikerna befästs.
Iden om rättvis fördelning är så
självklar för vårt sätt att se, uppfatta
och tänka att vi normalt inte fördjupar oss i vad, hur och varför. Det
borde vi göra i ett Sverige i utförsbacken. Iden om ”fördelning” går
längre numera, den har glidit iväg i
en missunnsam likformighet,
hamnat i populistiska händer som
mera ser till det som låter bra än är
bra, och på senare tid fått den
helsjuka uppgiften att väcka ont
blod. Den fientlighet mot eliten vi
”Iden om
‘fördelning’ går längre
numera, den har glidit
1vag i en missunnsam
likformighet, hamnat
i populistiska händer
som mera ser till det
som låter bra än är bra,
och på senare tid fått
den helsjuka uppgiften
att väcka ont blod.”
nu har arbetar med samma logik
som främlingsfientlighet och är inte
ett dugg bättre.
Med ”fördelningen” i sinnet har
de som är lagda åt det hållet börjat
betrakta staten som huvudägare till
Vad vill Du förverkliga i andra människors tjänst?
Dag Hammarskjöld brottades
med just dessa frågor livet igenom.
Han besvarade dem i ”Vägmärken”.
På pingstdagen 1961 skrev han den
sista prosanotering som finns i boken.
Där kan man bland annat läsa:
”Ledd genom livslabyrinten vid
svarets Ariadnetråd nådde jag en tid
och en plats där jag visste att vägen
för till en triumf som är undergång
och till en undergång som är triumf,
att priset för livsinsatsen är försmädelse och förnedringens djup
den upphöjelse som är människan
möjlig. Sedan hade ordet mod förlorat sin mening eftersom intet
kunde tagas ifrån mig.”
Mats Svegfors (mats.svegfors @svd.se)
är chefredaktör i Svenska Dagbladet.
alla inkomster. Det blev ett himla liv
när skattereformen sänkte marginalskatterna eftersom folk med högre
inkomster fick behålla proportionellt
mer av sina pengar än folk med
lägre. Det beskrevs som en ”inkomstomfördelning”.
Det beskrevs t o m som att
miljarder ”flyttades” från låginkomsttagare till höginkomsttagare
som nu plötsligt fick pengar över att
spara. Vad som hände var ju tvärtom
att pengar inte flyttades, de stannade kvar där de hade varit från början. Bara de som anser att låginkomsttagarna självklart äger en viss
andel av höginkomsttagarnas pengar
kan gråta över utebliven omfördelning. De borde gå till domstol och
få ägandeförhållandena utredda.
VARFÖR FÖRDELNING?
Det som inte behöver någon förklaring är värt att fundera på: Varför är
omfördelning bra? Fortfarande. Vad
är det för fel på klyftor om de bara
speglar den individuella förmågan i
en social välfärdsstat? skyddsnäten
fångar upp dem som ligger illa till,
co
{/)
·->……….:co
c:::
o
Q.
ro
u
o
(/)
lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 lm
o
Cl..
ro
u
o
(./)
”Vi har hållit på och fördelat i femtio år nu och kommer nog inte särskilt
mycket längre som nation på den vägen . Tvärtom. Vi tappar,
samtidigt som klyftorna sägs öka och klassamhället vara på väg tillbaka.
Det tyder på att jämlikheten följer en vanlig utvecklingskurva.
Stora saker sker initialt när det finns en påtaglig fattigdom att avhjälpa ,
men när det väl är gjort går kraften ur projektet.
Eller också tyder det på att den nya faktorn x inte låter sig omfördelas.”
och de som lyckas de lyckas. Folk
avancerar olika fort. Så måste det
vara i en dynamisk ekonomi.
Vi har hållit på och fördelat i
femtio år nu och kommer nog inte
särskilt mycket längre som nation på
den vägen. Tvärtom. Vi tappar, samtidigt som klyftorna sägs öka och
klassamhället vara på väg tillbaka.
Det tyder på att jämlikheten följer
en vanlig utvecklingskurva. Stora
saker sker initialt när det finns en
påtaglig fattigdom att avhjälpa, men
när det väl är gjort går kraften ur
projektet. Eller också tyder det på att
den nya faktorn x inte låter sig
omfördelas.
När jag var elva år hade jag i min
klass i folkskolan en flicka som hade
tretton syskon. solbritt hette hon.
När jag frågade henne vad hon hade
fått i julklapp svarade hon: en tandborste. Och jag kan fortfarande
känna ilningen av skam i magen för
att hon hade fått en tandborste i julklapp. Viljan att mötas på lika villkor går djupt i oss. Vissa skillnader
kan man leva med, men inte de som
kommer i konflikt med elementär
jämlikhet. På den tiden hade fördelningen en uppgift uppenbar för alla.
Idag skulle situationen inte uppstå. solbritts ~ortonbarnsfamilj
skulle formellt vara berättigad till så
mycket pengar i socialt försäkringstillägg att jag inte ens vågar tänka på
det. Svårigheten nu är mindre att
undanröja materiell nöd än att avgöra när och hur omfördelningen
går till överdrift, hur och varför den
är kontraproduktiv, uppmuntrar fel
saker, fel beteende. Problemet idag
är att välfärden som försörjningsform i praktiken gör sig omöjlig
därför att ingen vill ta itu med de
inneboende konflikterna.
RÄTTVISA, JÄMLIKHET,
SOL!DARITET.
Omfördelning är det sammanfattande svaret på socialdemokratiska
grundvärderingar som rättvisa,
jämlikhet och solidaritet. I diskussionsunderlaget till det nya programarbete socialdemokraterna nu
drar igång inför 2000-talet vill de
omfördela ”ekonomiska resurser”,
”inkomster och förmögenheter”.
Idag kan ”ekonomiska resurser”
mycket väl vara just den x-faktor
som ger ekonomisk utdelning men
som inte gärna går att stycka av utan
att den tvärdör. ”Inkomster och förmögenheter” är heller inte allmän
egendom. Med vilken rätt ger man
sig på ”inkomster och förmögenheter”? Själva ordet ”fördelning”
betyder mycket riktigt ”utportionering” eller ”tilldelning” och hur
utdelandet ska gå till vill socialdemokraterna att socialdemokrater
tänker sig in i.
Nu är det här ett underlag för
diskussion och diskussionen kommer kanske fram till att man ska låta
”ekonomiska resurser” och ”förmö-
genheter” vara ifred, att de ofta är
resultatet av betydelsefulla insatser,
att man inte ska jaga ut dem ur
landet genom att ge fritt fram för
tjyvsamhället, att äganderätten när
allt kommer omkring är en av
människans fundamentala drivkrafter och en grundpelare i det
civila samhället.
Men det är ändå märkligt att
socialdemokratin av idag tar så djupt
intryck av Schyman och socialismen
att de talar om ”förmögenhetsfördelning” och har invändningar mot
”den rådande fördelningen”. Jag tror
nu inte att de kommer att jaga folk
från gård och grund, men aptiten på
andras pengar har de facto ökat. Det
kanske är den andra betydelsen av
ordet ”fördelning” de är inne på: att
”sönderdela”, att ”pulvrisera”.
De formulerar sig som om de
kände ovilja inför det önskvärda,
som ambition, driftighet, sparsamhet,
autonomi, hälsa, kultur. Allt sådant
är ojämlikt fördelat. Därför, menar
socialdemokraterna, räcker det inte
med att ge människor ”lika chanser”,
de vill också ”korrigera det faktiska
resultatet”, vilket snedvrider drivkrafterna: allt tas ner till att bli lika
bra som allt annat. Är du skötsam så
är det bra. Har du aldrig gjort ett
skapande grand och sitter fast i
skiten för att du ingenting har att
erbjuda, så är det också bra. Då får
du kompensation för att andra är
bättre än du. Jämlikheten ”korrigerar
det faktiska resultatet”. Allt dras sakta
ner i såsen.
ENGQVIST LIBERAL
OMFÖRDELA RE?
Så när Lars Engqvist säger sig vilja
vända tillbaka till de socialdemokratiska grundvärderingarna säger
han mycket riktigt rättvisa, jämlikmiSvensk Tidskrift 11999, nr 1!
het, solidaritet för han vet att de
orden faller i god jord. Dum är han
inte och rollen som välgörare passar
honom. Det låter fint när han
klipper till med att socialbidraget är
för lågt i många kommuner (DN
13/11 -98). Han vill ge ”de som har
det sämst” ett ”drägligt liv”, precis
som om sociala bidrag fortfarande
var nådemedel som på solbritts tid
och inte en fritt svävande ”skälig levnadsnivå”.
I själva verket drar socialtjänsten
ca l 00 miljarder om året, enligt
Socialstyrelsens generaldirektör
Kerstin Wigzell, nästan lika mycket
som sjukvården med sina 130 miljarder.
Lars Engqvist vet att socialbidragen är grundbulten för hela socialförsäkringssystemet Socialbidragen
sätter ribban för allt annat, och det
hjälper dessvärre inte att införa nya
bidrag för att komma bort från just
socialbidragen eftersom bidragen i
sig är lika deformerande vad de än
kallas.
Den välvilliga gest för bidragstagarna han gör skickar stötvågen
vidare genom hela välfärdsapparaten. Det är rena ödesdramat. En rad
följdproblem uppstår eftersom de
vanliga knegarna, som betalar de
mycket höga skatterna, själva knappast lever så mycket bättre än dem
som uppbär socialbidrag.
Ska det vara mera lönsamt att gå
på bidrag än på a-kassa? Om inte får
han höja a-kassan också. Ska det då
vara mera lönsamt att gå endera på
bidrag eller a-kassa än att ta ett lågavlönat jobb? Om inte får han dra
hela löneskruven några varv uppåt,
vilket får till följd att än fler hamnar
utanför arbetsmarknaden, osv i en
negativ spiral.
Såvida inte Lars Engqvist tänker
riva hindren för arbete och sänka
skatterna kraftigt så att de som
jobbar kan bryta den onda cirkeln
och försörja sig själva. Vilket innebär att statens kassagrepp om medborgarna minskar, vilket är liberal
politik.
Allt Lars Engqvist ville göra var
att omfördela till dem som har det
sämst och så finner han sig bäst göra
det med liberal politik. Tänk så det
kan bli.
Helena Riviere (helena.riviere@
swipnet.se) är bokförläggare och samhällsdebattör.
o
0..
ro
u
o
(/)
iSvensk Tidskrift 11999, nr 1 l~~

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner