Print Friendly

Hans Wallmark; Många Europavägar

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MÅNGA EUROPAVÄGAR
HANS WALLMARK
Moderaternas entydiga ställningstagande för ett svenskt medlemskap i det europeiska
samarbetet ärinte odelat prositivt. Toleransen ochförståelsenför oliktänkande inom partiet är
liten, skriver Hans Wallmark.
– Moderata politiker får inta de mest suspekta och ideologividriga hållningar, menar
Wallmark.
P
~ presskonferensen:
– Kan man vara moderat
och samtidigt motst~ndare
till svenskt EG-medlemskap?
Fclgan formulerades av en uppburen
TV-kommentator som i likhet med
sina etermediakollegor fcln Stockholm
vanligtvis brukar lägga beslag p~ den
första halvtimman av träffarna med
ledande politiker. Statsminister Carl
Bildt hade aprop~ EGs regeringschefers
möte i Köpenhamnjust sagt n~got om
hur viktigt det är att Europadebatten är
vital och att det måste vara ”högt i tak”
hos de svenska partierna.
-Hurhögtärdet Mhos moderaterna,
undrades det. Och ~r det att vara en
ledande moderat företrädare samtidigt
HANS WALLMARK är politisk skribe11t och
medverkar regelbulldet i ett a11tal moderata tid11i11gar.
som man uttrycker skepsis mot EG/
EU?
Carl Bildt besvarade det sista med ett
ja. Fast n~gon s~dan sade han sig förstås
hittills aldrig ha träffat.
Dock finns det moderater och partiet
närst~ende personer som befinner sig
n~gonstans p~ en gclskala fcln misstänksamma mot fortsatt Europaintegration till ryggmärgsmässigt fientliga
till alla tänkbara stora politiska projekt.
De existerar, men syns och hörs sällan.
Så ta är de knappast heller. Däremot är
nog somliga av dem rädda. Oroliga för
att inte betraktas som ”riktiga” moderater. Inom den svenska högern harEGkritik nämligen närmast kommit att
jämställas med högförräderi. Moderata
politiker far inta de mest suspekta och
ideologividriga hållningar- motsätta sig
privatiseringar, införa ny byclkrati, höja
skatter eller vägra att infria löften om
SVENSK TIDSKR.I FT 337
sänkta avgifter- utan någon reprimand.
Gränsen går vid att ifrågasätta den
nuvarande Europapolitiken. Då höjs
röster om uteslutning.
I grunden är detta en forsummande
attityd.
Inom Sveriges näst största parti
forekommer ingen konstruktiv debatt
om EG/EU. Ingen bemödar sig om att
penetrera for- och nackdelar. Och ingen
vill ge sitt bidrag till analysen om hur det
europeiska samarbetet bör gestalta sig
om exempelvis tio år. Istället hyllas den
nuvarande regeringslinjen – och sedan
tar det vara bra med det.
Pågående process
Men som så många ledande politiker
vist noterat: den europeiska gemenskapen är inte fix och fårdig. Det är en
pågående process. Av det skälet borde
det vara hyperintressant att debattera
vad som bör ske respektive inte ske.
Det går dessutom alldeles utmärkt att
vara skeptisk och samtidigt partilojal.
Det har vi ju statsministerns ord på! Att
ett svensk EG-medlemskap erbjuder
storartade möjligheter behöver väl
knappast ordas om i denna tidskrift.
Argument vilka vältaligt betonar att EG
skapades i fredens och frihetens tjänst
och att den fria ”hemmamarknaden”
beståe nde av över 300 miljoner
konsumentermedfri rörlighet forkapital,
tjänster, varor och människor utgör
grunden for fortsatt ekonomisk utveckling.
Som konservativ bör och kan man
medvisst allvardiskuterafyra ”problemområden”. 1) Den nationellakontrollen
och överhögheten. 2) Utvecklingstendenserna inom EG (ett liv efter
Maastricht?). 3) Planekonomi med
europeiskt ansikte. 4) Den nuvarande
svenska hållningen.
Hur långt kan det europeiska
samarbetet komma att gå? Det är ingen
hemlighet att det finns människor och
politiska grupper som drömmer om en
europeisk pendangtillAmerikas Förenta
Stater. men är en sådan utveckling
önskvärd?
Ett sätt att öka det federala inslaget
och därmed begränsa den nationella
kontrollen är att ge parlamentet ökade
befogenheter. Idag är det mest en
forsamling for pratglada politiker utan
egendig makt. En av den svenska Jakampanjens ledande banerforare, Marit
Paulsen, pläderar dock i tidningsartiklar
for att parlamentet skall ges större
möjligheter att intervenera och tygla
kapitalet.
Är det en ”utopi” vilken delas av alla
EG-vänner? Bör inte som idag de
enskildamedlemsländerna kunna stoppa
eller forhindra oönskade projekt? Eller
ärvi oundvikligenpåvägmot enfederativ
lösning där Sverige och andra länder
bara har att rätta sig efter beslut i EG- 338 SVENSK TJDSKRIFT
parlamentet? P~ socialdemokra-ternas
partikongress i Göteborgtalade sig Ingvar
Carlsson varm för ett politikernas EG
som lade band p~ marknaden och
kapitalet.
Argumenten om centralism brukar
oftast bekämpas med vackert tal om
subsidiaritet- ett ord vilket är lika sv~rt
att uttala som att veta vad det verkligen
betyder. Naturligtvis är det en skön
tanke att besluten skall fattas p~ lägsta
möjliga niv~. men vem skall se till att
regeln efterlevs? Vem har tolkningsföreträde? G~r det att uppn~ balans i
synenp~subsidiaritet mellan exempelvis
brittiska skeptiker och franska federalister?
Valutor i harmoni
Utvecklingen inom EG ~r nu mot
fördjupat samarbete inomn~gra utpekade
omclden.Ambitionen är att bland annat
skapa ett fungerande valutasamarbete.
De senaste m~nadernas händelser p~
penningmarknaderna visar hur sv~rt det
är (även om entusiasterna kan utropa att
det hela naket avslöjar hur nödvändig
ytterligare integration är). Men ~r det
att ha valutor i harmoni om inte
ekonomierna är det? Självfallet inte. Av
detskäletharocks~ grundläggandevillkor
uppställts. Regler som visar sig var nog
s~ sv~ra att följa.
Är inte den bittra verkligheten s~dan
attvalutorna endast kan l~sas till varandra
den dag de olika länderna i hög grad
ekonomiskt utvecklas i samma takt och
riktning? Det innebär att väsentliga
ekonomiska beslut inte kan fattas och
budgetposterantas av de enskilda staterna
utan allt s~dant m~ste göras i samarbete.
Underdylika betingelserblir naturligtvis
tal om säkerhetspolitiska arrangemang
och sociala minirnilösningar begripliga.
Men är det n~got som vi vill sträva efter?
Överhettning
InomEG tycks det ocks~ finnas förkärlek
för de stora projekten och gemensamma
manifestationerna. Finns inte en risk att
de stora lösningarna i sir. tur möjliggör
det stora missbruket? När penningkranarna släpps på är det lätt för cheferna
att bli extravaganta- det är alltid n~gon
annan som betalar. Kan inte EGs organ
clka ut för överhettning?
Dagligen avslöjas ocks~ mygel kring
jordbruksstödet.Hursamvetslösaskojare
”mjölkat” till sig miljoner genom att
falskeligen p~st~ sig bedriva boskapsskötsel eller odla i omclden som varit
berättigade till höga bidrag. Är det i sig
inte en naturlig reaktion d~ ungefår 75
procent av EGs medel används till
jordbruks- eller regionalstöd? Samtidigt
finns en närmast planekonomisk övertro
på de olika konferenserna med EGs
regerings- ochstatschefer. Det hela m~as
upp som tillfållen d~ politikerna skall ta
”krafttag” mot arbetslösheten eller en
SVENSK TI DSKRIFT 339
stagnerad ekonomi. Lösningar som allt
som oftast heter stimulanspaket och
subventionsmiljoner (interventionslösningar av socialliberalt märke). Istället
for attlikt en sovjetisk generalsekreterare
mässa om ”en traktor, en traktor och en
traktor till” meddelarEG-talesmannen
”ett stödprojekt, ett stödprojekt och ett
stödprojekt till”.
Det finns sannerligen områden som
borde penetreras i den svenska EGdebatten. Spörsmål där EG-vänner har
skäl att vara kritiskaellermisstänksamma.
Dessvärre ärdet spöklikt tyst kringsådana
frågor. I bästa fall fora resonemang i
lågmäld ton vid privata middagsbjudningar.
Men är det inte ett allvarligt taktiskt
missgrepp av dem som önskarpropagera
for ett svenskt ja till EG att inte också
seriöst debattera problemen och
avarterna inom det europeiska samarbetet?
Till varje pris
Den officiella hållningen har hittills varit
att Sverige n”låste med till varje pris. Men
så kan rimligtvis inte vara fallet. Vi skall
med till rätt pris- och det kan sedan i sig
vara rätt högt. Det går inte att konmu
ifrån att det är sårande när politiker i sin
Euroentusiasm nästan forringar vad
Sverige har att bidra med.
Visserligen skall vi inte forhäva oss –
8,6 miljoner människor huttrandes på
en kontinentens perifera halvö – men
även vi harbehovav att fa höra nationellt
klingande och sporrande tal någon gång.
På den punkten haronekligen de svenska
politikerna mycket att lära av sina
europeiska kollegor som gärna tar till
brösttoner när det gäller att måla upp sitt
lands betydelse. När Spanien eller
Grekland gick med iEG bad de knappast
om ursäkt for sin existens. Då var det
högburet huvud!
Samarbetsvision
Det talas ofta om att detta är en ödesfråga
eller århundradets viktigaste politiska
beslut. Just detta faktum borde i så fall
entusiasmera anhängare att vara vidsynta.
Som EG-medlemmar måste vi väl ha en
vision om vad vi vill göra av samarbetet?
För den svenska högern torde det
vara tämligen självklart: Minska detaljstyrningarna, öka handeln, underlätta
for de fyra friheterna, minska bidragsrullningen samt intensifiera samarbetet
med Öst- och Centraleuropa.
Många svenska socialistermenarockså
att EG gör det möjligt att på allvar driva
en keynesiansk ekonomisk politik. Ett
land kan inte bedriva överbudspolitik,
men tillsammans klarar vi av det! Risken
är stor att socialdemokrater kan finna
meningsfränder får denna linje även
bland kontinentens så kallade borgerliga
partier.
340 SVI!NSK T!DSKili FT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism