Hans Wallmark; Framtiden ligger i regionerna

FRAMTIDEN LIGGER I REGIONERNA
HANS WALLMARK
De röd-gula fanorna syns vaja på den skånska slätten och i skolorna börjar krav resas på att tiden under
danskt styre och hur försvenskningsprocessens terror mot lokalbefolkningen ska beskrivas mer rättvist.
Det lurar en förtroendekris runt hörnet om inte den politiska makten inser kraften i det lokala och regionala.
I
politiska sammanhang talas
det mycket om IT, decentralisering och en globalisering
som leder till ökad regionalisering samt lokalt beslutsfattande. Notabelt är dock att den förnyelse som sägs vara önskvärd i samhället som helhet hittills i ganska liten
utsträckning präglat partiväsendet.
Trots ett och annat elektroniskt klotterplank och veckobrev i cyberspace
är partierna fårhållandevis opåverkade sedan detta sekels fårsta decennier.
Socialdemokratins struktur är sådan
den skapades av Per Albin Hansson,
partisekreterare Gustav Mötler och
biträdande partisekreterare Rickard
Lindström under 1920-talet! Ungefår
samtidigt formerades allmänna valmansfårbundet i enlighet med de ritningar som gjorts upp av högerhövdingen Arvid Lindman.
HANS WALLMARK är redaktör och
skriver ledare i bl a Nordvästra Skå-
nes Tidni~1gar.
Det borde ju rimligtvis vara enklare att partierna som sådana präglades
av torgförda fårändringar och moderniseringar. Den egna organisationen kan till skillnad från stat, landsting och kommun omstöpas utan att
hänsyn behöver tas till andra partier
eller intressen. Här finns således ett
helt fålt får experimentlusta. Märkligt nog sker ganska litet.
D et lokala bryter fram
Samtidigt finns det tendenser i samhället som pekar mot just en ökad regionalisering. Det lokala bedöms som
allt viktigare på det nationellas bekostnad. Somliga menar att detta är
en bra och önskvärd utveckling. Men
vad gäller de politiska institutionerna
har inte överdrivet mycket hänt. Den
observante kan dock se att något är
på väg att bryta fram. Den politiskt
intresserade kan likt Enok Sarri sprätta upp fisken och begrunda gallans
fårg och romkornens storlek får att
därmed avgöra hur det ideologiska
klimatet ser ut att gestalta sig.
SVENSK TIDSKRIFT
Under höstens moderata partistärnma i Umeå lanserades från Skåne ett
nytt namn vid val av partistyrelse.
Det var Jerker Swanstein från Helsingborg. Argumenten får att han
skulle väljas var att de övriga av stämman valda ledamöterna hade sin huvudsakliga utkomst från den offentliga eller politiska sektorn. Merparten
är heltidspolitiker. Ett parti som
ibland säger sig vilja företräda fåretagarna och marknadsaktörernas intressen borde således bredda partistyrelsens personkrets. Swanstein är advokat, affärsjurist, ledamot av ett par
bolagsstyrelser och dessutom tidigare
kommunstyrelseordfårande i Helsingborg. Denna bakgrund gjorde att
han av somliga ansågs vara ett viktigt
komplement.
Liknande skånsk oppositionslusta
har även kunnat noteras inom folkpartiet liberalerna. Under den stora
partiledarstriden efter Bengt Westerbergs avgång utgjorde Skåne något
av Anne Wibbles politiska kämland.
Att hon hävdades ligga nära moderatema i ekonomiska frågor ansågs inte
vara ett problem utan en tillgång. Vid
landsmötet i Göteborg vid vilket Lars
Leijonborg utsågs till Maria Leissners
efterträdare revolterade de skånska liberalerna genom att i strid mot partistyrelsen kräva befogenheter for polisen att bugga; alltså att använda sig av
dolda mikrofoner. En i fP-sammanhang nog så utmanande tanke. Efter
landsmötets längsta debatt beslutade
delegaterna med slim majoritet att gå
emot partietablissemangets avslagsyrkande och bifalla de ”oppositionellas” forslag.
Ökat oberoende
centersammanhang är det allmänt
känt att de mest EU-vänliga styrkorna finns i Sydskåne. Europaparlamentarikern Karl Erik Olsson gick
emot det egna partiet när det torgforde valparollen ”Nja till EU”. Olsson
målade över bokstaven n. De centerpartister som pläderat for ett ja till
EMU har också i hög utsträckning
kornmit från Skåne, exempelvis
Bertil Fiskejö.
Allt detta kan naturligtvis avfärdas
som bagateller. Tillfålliga politiska
krusiduller som inte spelar någon
roll. Ett ställningstagande vid ett
folkpartistiskt landsmöte, centerpartistisk europapolitik eller val av moderata partistyrelseledamöter skall naturligtvis inte överdrivas, men satta i
ett större sammanhang kan detta tydas som tecken på vilja att markera
ökat oberoende. I bakgrunden finns
politiska åsiktsskillnader som delvis
också kan ha en regional grund.
Sedan en tid tillbaka pågår arbetet
med att bilda två nya regioner: Skåne
och Västsverige. Skåne är på många
sätt en självklar enhet med ungefår en
miljon invånare, ett väl utvecklat nä-
ringsliv, ett universitet som kan mäta
sig med Uppsalas och en manifesterad självkänsla. I takt med att regionorganen börjar synas och fa betydelse
kommer människors politiska intresse att riktas mot denna nygamla nivå.
I Skåne känns det for många naturligt att denna sammanslagning av
Kristianstads- och Malmöhus län
samt Malmö stad kornmit till stånd.
de nationella myterna ifrågasätts och
den blå-gula fanan samt nationalsången av somliga hävdas representera något unket. Den skånska identiteten stärks samtidigt som den rikssvenska forsvagas. Långsiktigt kan det
leda till ökade slitningar mellan
Stockholm som ser sig som centrum
och de delar vilka behandlas som periferi.
Regionala partier
Erkända sociologer som norrmannen
Tomas Hylland Eriksen och den
amerikanske nestorn Robert Nisbet
De gamla gränserna, som delat land- pekar på behovet av samhörighet,
skapet i öst-västlig riktning, anses ju
endast ha varit ett skickligt sätt av den
svenska nationalmakten att ”neutralisera” den nya provinsen efter freden i
Roskilde 1658. Här handlar det inte
om någon vid politiska sammanträ-
desbord skapad hybrid vilken sedan
måste fyllas med konstlade organ,
symboler och samhörighetskänsla.
Den som reser omkring i Skåne ser
tydliga bevis på lokala och regionala
identifikationstecken. På många gårdar vajar den röd-gula flaggan. Det
finns snart sagt inte ett hem som saknar en gås; i porslin, keramik eller
mässing. Istället for att som under 60-
och 70-talet närmast skämmas över
sin dialekt kan en ökad stolthet formärkas. Krav reses på att skolorna
skall ge en mer rättvis bild av hur styret gestaltade sig under den danska tiden och hur forsvenskningsprocessen
gick tillväga med terror mot lokalbefolkningen. Denna tendens att markera gemenskap sker samtidigt som
gemenskap och sammanhang. Hur
myter, symboler och delade organ
håller folk och grupper samman. I
forlängningen finns således möjlighet
att den regionala identiteten stärks.
Detta kommer att leda till krav på
politiska forändringar, önskemål om
att makt och beslut flyttas närmare
dem det berör, men också att själva
partiväsendet känns lokalt forankrat.
Om inget görs kan sprickor uppstå
som inget politiskt Rhoca-Gil i världen kan täta! Ett klassiskt sätt att besegra en fiende är annars att göra den
till vän: ”If you cant beat them, join
them”. Ett möjligt sätt att hantera de
regionala underströmmarna innan de
brutit fram i krav på extrem regionalism och i forlängningen olika särlösningar som innebär nationalstatens
sönderfall som 1 Storbritannien
(Skottland) eller i Spanien (Baskien)
är att dra nytta av det lokala. Låt därfor partiorganisationerna påverkas
och i högre grad kontrolleras regionalt. I annat fall finns risken att dessa
med tiden inte kommer att uppfattas
som representativa. Separatism framstår som befängt och uteslutet i dag –
men är så fallet om tio år?
Modem teknik gör det ganska lätt
att flytta ut och decentralisera. Det är
ingen tillfållighet att firmor som använder sig av telefontjänster har personalen utlokaliserad. Den som svarar
i telefon kan lika gärna befinna sig i
Pajala som i centrala Stockholm. Den
moderna datatekniken gör att rapporter kan skrivas och tidningar redigeras samt produceras i praktiken var
som helst i landet Ga, reellt behöver
inte ens Sveriges gränser utgöra ett
hinder). Genom att partierna i högre
utsträckning placerade verksamhet i
större orter som exempelvis Göteborg och Malmö skulle där också en
politisk och social kompetens kunna
byggas upp. Nav runt vilka andra
mer lokala och regionala institutioner
kan kretsa och låta sig inspireras. Det
krävs ju vanligtvis ett tiotal personer
for att skapa ”en kritisk massa”.
Huvudstadsperspektiv
Som det är i dag uppfattas nog många
dokument, rapporter, pamfletter och
medlemstidningar – oavsett vilket
parti som står som avsändare – som
påverkade av ett huvudstadsperspektiv. Egentligen fullt naturligt. Det är
lättare att ha kontakt och utbyta tankar med människor man stöter på i
en mängd sammanhang; i den lokala
partiforeningen, på kvarterskrogen
eller på den fria bjudningen där man
går omkring och spiller vitt vin på
varandra. En decentralisering kan
därfor medfora det positiva att nya
synpunkter och perspektiv tillfors
den nationella debatten.
Det självklara steg som sedan bör
tas är att ersätta de nationella partierna med paraplyorganisationer som
består av regionala grupper i samverkan. Ungefår på samma sätt som i dag
sker i Tyskland mellan CDU och
CSU. Makten och inflytandet borde
ligga på den regionala nivån och sedan går man samman under en gemensam beteckning och politisk
plattform när det är dags for val. Det
delade dokumentet blir då ett slags
kodifiering av de gemensamma politiska nämnarna och självklart en
kompromiss mellan olika intressen.
De regionala partierna kan således i
vissa frågor torgfora skilda uppfattningar och framfor allt betona olika
aspekter. Moderatema i Sydsverige
kommer med säkerhet att intressera
sig for annat än vad Moderaterna i
Västsverige tycker är viktigt. Under
mellanvalsperioden finns möjlighet
att självständigt driva de lokala frågor
som anses vara viktiga. Dessutom
finns chansen att låta mer framträdande lokala och regionala ledare synas
och höras mer.
De riksdagsmän som tar säte och
stämma på Helgeandsholmen
Stockholm foreträder således det regionala partierna och inte det nationella vilket endast är den gemensamma ”kartellen”. Partistöd och andra
former av ekonomiska ersättningar
tillfaller den regionala organisationen. Därmed finns möjlighet att finansiera och bygga upp lokal kompetens. Dagens centrala tjänster och
service som exempelvis medlemsregister, riksdagskansli, medlemstidning med mera far rimligtvis köpas
upp. Endera genom att man regionalt
fåttar beslut om att ha det som idag
eller söka andra lösningar som bedöms billigare och/eller bättre. Det
hela skapar sporrande konkurrens –
något som man också vanligtvis brukar hylla.
Förtroendekris
Nog upplevs det som märkligt av
runt den miljon vilken är samlad i ett
levande och dynamiskt område att
makten inte är lokalt fOrankrad. Att
beslut om exempelvis politisk inriktning och materialets utformning fattas i Stockholrn istället for ”hemma”.
För både socialdemokraterna och
moderaterna handlar det ju om utifrån ett skånskt perspektiv om hundratusentals väljare vardera då båda
partierna samlar runt 30-35 procent
av väljama i området.
Om partierna misslyckas med att
kanalisera de nya stämningarna – inte
tar det egna budskapet om fomyelse
på allvar – finns risken att en fortroendekris lurar runt hörnet.