Print Friendly

Hans Swedberg; EG och USA i bitter fejd

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

-HANS SWEDBERG:
EG och USA i bitter fejd
Det som skulle ha blivit 1990-talets stora port in i frihandeln –
den sedan fyra år tillbaka på-
gående Uruguay-rundan -har
tills vidare gått i baklås. Samtidigt intensifieras förberedelserna inom EG och i USA för kampen om världsmarknaden
”beyond 1992”.
Bankdirektör Hans Swedberg är
vice ordförande i Internationella
Handelskammaren i Paris Handelspolitiska Kommission.
N
är det andra världskriget slutade,
skedde något som nu – nära
femtio år senare – börjar framstå
i hela sin tragiska vidd. Den amerikanska
kongressen vägrade att ratificera stadgan
till det s k ITO, International Trade Organisation. Denna institution var med dess
då drygt 20 intressenter tänkt att bli efterkrigstidens stora handelspolitiska stimulator och samtidigt ordningsvakt, när man
lämnade krigsårens djungel av handelsbegränsande avtal bakom sig och ville befria världshandeln från allsköns andra
handelshinder. Kvar av hela !TO-ansträngningen blev enbart det allmänna
tull- och handelsavtalet, i dagligt tal kallat
GATT, General Agreement on Tariffs
and Trade.
De första GATT-åren blev mycket
framgångsrika. I en serie av s k rundor –
Annecy 1949, Torquay 1952, Dillon-och
Kennedyrundorna på 1960-talet samt nu
senast Tokyo-rundan, som slutade 1979,
har importkvoter och tullar avskaffats i en
omfattning, som visat sig kunna väcka
också mycket långtgående förhoppningar
om att kunna rasera andra mer sofistikerade handelshinder. Det är härvidlag frå-
ga om export- och importsubventioner,
snäva upphandlingsregler, tekniska normer för importgods m m. Den långa raden av handelshämmande bestämmelser
brukar sammanfattas som NTB:s, dvs
Non Tariff Barrlers to Trade. Under
trycket av sviktande världskonjukturer
och kastningar i kurserna på de stora
valutorna dollar och DM – oljeprischockerna inte att förglömma- har dessa
NTB:s tyvärr visat sig kunna mycket effektivt hindra världshandelns tillfrisknande.
Den gynnsamma utvecklingen när det
146
gäller avskaffandet av tullar och kvoter
ledde under 1980-talets tidigare hälft till
förhoppningar om att fullt ut kunna till- . lämpa GATI-reglema på handeln med
jordbruksvaror liksom att lägga hela den
del av världshandeln – numera uppskattad till drygt en fjärdedel – som utgöres
av tjänster av olika slag, såsom transporter, transfereringar av kapital, bankbetal- . ningar och telekommunikationer, in under GATI. Man ville också så vitt möjligt
frigöra handeln med textilier från de fram
till mitten av innevarande år återstående
begränsningarna i importen, oftast via
kvoter.
Alla dessa förhoppningar fick hösten
1986 sitt uttryck i den s k Punta del Estedeklarationen. Däri bestämde sig de numera drygt hundratalet Gatt-länderna för
att låta Gatt-reglerna omfatta också de
”nya” områdena – jordbruk, tjänster,
textilier m m – och samtidigt förstärka
dem så, att bekämpningen av handelshindren kunde bli fullt effektiv.
Sammanbrottet i december 1990
Att man hade spänt bågen för högt blev
klart i december ifjol i Bryssel. Från amerikansk sida fick man då enligt den amerikanska chefsförhandlaren Carla Hills,
för övrigt svensk-ättling, ett otillfredsställande svar från EG när det gäller avvecklingen av export- och importstödet -liksom även produktionsstödet- för jordbruksprodukter. Skaparen av det moderna EG, holländaren Sicco Mansholt,
byggde i början av 1960-talet upp Gemenskapen med hjälp av en för hela EG
gemensam jordbruksreglering, den s k
CAP (Common Agricultural Policy).
Denna innebar – och innebär fortfarande
– att de jordbruksproducerande EGmedlemmar som tvingas exportera med
förlust får ersättning härför ur en gemensam fond, den s k FEOGA, där införselavgifter och bidrag av olika slag samlats.
Drygt 60 % av hela EG-budgeten utgörs
fortfarande av belopp, som i en eller
annan form kommer jordbrukare inom
EG tillgodo.
När man möttes i Uruguay 1986 och i
Punta del Este då drog upp riktlinjerna
för de kommande förhandlingarna, gick
man uppenbarligen inte tillväga på samma sätt som vid den senaste GATI-rundan, dvs de två huvudpartema USA och
EG prövade i direkt kontakt med varandra ut, hur högt målen för förhandlingen
kunde sättas. Så här efteråt står det i alla
händelser klart, att man från amerikansk
sida från början underskattat betydelsen
av CAP som sammanhållande band inom
EG. Till detta kommer att man tydligen
också tidigare underskattat risken för att
kongressen i Washington inte skulle komma att godkänna ett avtal, där den amerikanska parten förklarar sig beredd att
med ända upp till 90% avskaffa
exportsubventionerna på sina egna jordbruksprodukter i utbyte mot betydligt
lägre neddragningar på EG:s sida.
Nya GATT-ansträngningar 1991
GATI:s generalsekreterare Arthur Dunkel har sedan Brysselmötet i fjol arbetat
hårt för att få fram öppningar i de låsta
positionerna. Ett formellt sammanträffande mellan.EG och USA har också ägt
rum i Washington den 28 januari. De hittills framkomna tecknen från dessa aktiviteter är ännu oklara: ytterst erfordras beslut på högsta politiska nivå, och på båda
sidor, för att komma vidare. Samtidigt rinner sanden i timglaset ut – den ännu gällande amerikanska förhandlingsfullmakten måste vara utnyttjad allra senast
före utgången av maj månad 1991. Det
bör emellertid observeras, att den amerikanske presidenten har begärt en förlängning av den nuvarande förhandlingsfullmakten. Troligen får han en sådan, och
då kan Uruguay-rundan komma att fortsätta. Kanske ett stycke in på 1992.
En uppgörelse i GATT-förhandlingarna nödvändig, men vad händer
sedan?
Regeringar och näringsliv världen över
förefaller i grunden vara inställda på att
nå fram till något slag av uppgörelse inom
Uruguay-rundan. Ett definitivt fiasko
skulle verka i högsta grad avkylande på
världshandeln, inte bara över Atlanten
och Stilla Havet utan också på handelsförbindelserna inom de europeiska och amerikanska kontinenterna. Den allmänna
ekonomiska tillväxten skulle stanna upp,
i-länderna definitivt stagnera och u-ländernas ekonomier falla tillbaka igen. De
internationella handelsrelationerna har
för övrigt störts en hel del av Gulf-kriget
I ett fredligt scenario har ingendera
parten råd att förlora den stimulans, som
även ett mycket begränsat GATT-avtal
skulle utgöra, särskilt som utvecklingen
inom EG för utanförstående länder som
USA – och för den delen också Sverigeefterhand kan bjuda på åtskilliga besvikelser. GATT:s generalsekreterareArthur
Dunkel efterlyser också mer flexibilitet
hos båda parter under eftervintern eller
våren 1991 för att man över huvud skall
kunna nå fram till en uppgörelse.
147
Tysklands ekonomiska styrka har lyckligtvis hittills visat sig kunna svara mot på-
frestningarna direkt från det forna Östtyskland och – tillsvidare – också indirekt från Östeuropa. Åtskilliga signaler
tyder emellertid på att det tyska lokomotivet börjar få alltför tungt lastade vagnar
– eller alltför många – att draga på för att
EG-ekonomin skall röra sig framåt i en
tillfredsställande god takt. Motsättningarna mellan sydländerna inom EG- Portugal, Spanien, Italien och Grekland – gentemot den nordliga EG-delen där ekonomin på sikt ser ut att hastigare förbättras,
tenderar dessutom att öka.
USA förbereder sig för perioden
efter tillkomsten av EG:s inre marknad 1993
Det internationellt mycket ansedda Center for strategic and International Studies
(CSIS) i Washington har nyligen presenterat riktlinjer för hur USA:s strategi
gentemot EG bör utformas med sikte på
tiden efter det att EG:s inre marknad genomförs dvs perioden efter den 31/12
1992. Rekommendationerna är intressanta också för oss – en svensk medlemsansökan lär inte kunna föra oss in i EG
före år 1995. Vi befinner oss ju tills vidare
båda fram till nyssnämnda tidpunkt utanförEG.
Vad föreslår då CSIS’ framtidsgrupp
med dess blandning av framstående kongressmän och företagsledare efter ett utredningsarbete, som pågått i dryga 15 må-
nader – låt vara att det skett före kriget i
Mellanöstern?
Först den grundläggande ståndpunkten i CSIS’ förslag: integrationen inom
Västeuropa liksom EG:s egen utveckling
148
på senare tid har nu passerat ”the point of
no return”. USA måste därför bygga upp
ett mer än tidigare politisktinriktat samarbete med EG och samtidigt kraftfullt
främja sina handelsintressen på det utvidgade Europa. Med denna målsättning lägger gruppen fram fyra rekommendationer:
att fortsätta ansträngningarna att inom
GATT nå fram till uppgörelser beträffande
jordbruk, tjänster och intellektuell äganderätt (patent, varumärken etc),
att genom bilaterala överenskommelser
försöka motverka de skadliga följderna för
USA:s ekonomi av ett totalt sammanbrott
av ansträngningarna inom GATT, om nu
ett sådant verkligen kommer,
att utvidga de amerikanska kontakterna
med i första hand Gemenskapen i Bryssel
men också de enskilda EG-staterna; på
denna punkt föreslås inrättandet av en särskild assistentbefattning hos presidenten
själv för åstadkommandet av en bättre samordningav USA:s politisk/l och kommersiella förbindelser med EG
samt att återställa ordningen i ”det amerikanska huset” dvs motverka frånvaron av
budgetdisciplin, vidare stoppa urholkningen av USA:s kapitalbehållningar, täta
tillluckorna i det amerikanska utbildningsmönstret samt överhuvud inrikta de nu
dominerande kortsiktiga satsningarna på
mål, som för sitt förverkligande fordrar
längre tid.
Sverige i ett framtidsscenario
För USA:s del är landet som bekant politiskt lierat med EG via NATO och blir i
ekonomiskt hänseende också i allt högre
grad förbundet med Gemenskapen som
följd av den snabba tillväxten av USA:s
handel med EG i dess med Östtyskland
utvidgade skick. EG:s associationsavtal
med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien,
som blir färdiga redan om ett par månader, lär också komma att fördjupa det inbördes beroendet mellan USA och EG.
Trycket från Ostasien, och särskilt då
från Japan, torde vidare komma att intensifiera behovet av möjligast öppna politiska och ekonomiska förbindelser mellan
de båda handelsgrupperingama. EG har
härvidlag -i varje fall tillsvidare- en fördel, då Gemenskapen inte behöver ta på
sig den globala ledarroll, som USA ensamt anammat efter Sovjetunionens tillbakamarsch. situationen bör därför under de närmaste månaderna kunna leda
till att partema når fram till en kompromiss.
Något nytt tillfålle till en bred uppgörelse på världshandelsarenan än den
som Uruguay-rundan erbjuder lär inte
komma att stå till buds före år 2000. Varje
större handelsgrupp torde för övrigt under detta årtionde få fullt upp att göra
med sin egen konsolidering- EGmed inlemmandet av Östeuropa och, troligen,
EFTA-länderna, USA med att klara sin
globala roll trots att landet nu är världsmarknadens största gäldenär och Japan
med dess långtgående behov av sociala
och politiska reformer.
I allt detta förefaller den svenska linjen
ligga klar: understödja arbetet på att få en
kompromiss till stånd i GATT-ansträngningarna, driva EES-förhandlingama till
ett tillfredsställande slut och ansöka –
snarast möjligt – om medlemskap i EG
samt börja förberedelserna för vårt agerande som medlem i EG. På denna punkt
har EES-förhandlingama fört oss framåt,
men ännu återstår åtskilligt att göra eftersom inte minst handelspolitiken i förhållande till tredje länder i vår kommande
uppgörelse med EG lämnas öppen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner