Print Friendly

Håkan Hagwall; Dagens namn – Holger Romander

Av Redaktionen | 31 december 1978


1978


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens namn
HÅKAN HAGWALL:
Holger Romander
Från den l april heter den nye rikspolischefen som bekant Holger Romander. Vem
är det?
Ja, frågar man folk som kan tänkas veta
något om saken, får man nästan utan undantag svaret: en typisk korrekt svensk ämbetsman. Därtill kommer ofta en uppräkning av
de med rask fart passerade milstolparna i
hans karriär. Filosofie och juris kandidat.
Hovrättsfiskal, assessor, hovrättsråd (vid fyrtio år). Byråchef och ställföreträdande generaldirektör i fångvårdsstyrelsen 1960-64.
Lagbyråchef i justitiedepartementet 1964.
Rättschef ijustitiedepartementet ett år senare. Ytterligare ett år senare Sveriges hittills
yngste riksåklagare. Och nu alltså rikspolischef.
Nog blir man imponerad.
Det är ingen dålig jurist- och ämbetsmannabana som fört Holger Romander fram till
en av de svåraste och mest utsatta posterna i
samhället. Ändå kan man knappast säga att
den gjorde honom självklar som Carl Perssons efterträdare. Det går väl inte att komma
ifrån att man på åtskilligt polishåll ställer sig
en smula avvaktande – om man uttrycker
saken så – inför utnämningen. Frågan är
nämligen: Vad vet Holger Romander om
polisens praktiska vardag? Att en polis skulle
bli rikspolischef, var väl kanske inte så
många som väntade sig, men trots sina 12 år
som riksåklagare är Romander enligt många
på fältet ”ingen riktig åklagare” heller.
En riksåklagare befinner sig på ett plan
långt ovan den utredande och praktiskt
brottsbekämpande verkligheten: detta enligt
samma uppfattning. Vanliga åklagare däremot får så att säga lära sig polisfakta baklänges. Som förundersökningsledare och
åklagare i tingsrätter och hovrätter tvingas
de sätta sig in i hur det dagliga arbetet går
till och under vilka villkor det bedrivs.
Det har sagts om Holger Romander som
riksåklagare att han mera varit kanslihusets
man än åklagarnas. Det är nu en sanning
(om ens det) med stor modifikation. Andra
säger att han tvärtom alltid ställt upp lojalt
för åklagarkåren. Vilket i och för sig inte
hindrar att han kunnat ingripa, när enskilda
åklagare skött sina ärenden på ett sätt han
inte gillat. Men han har förstått att sköta det
smidigt.
För ett antal år sedan drevs en länsåklagare in i en fullkomligt omöjlig situation i en
uppmärksammad mordrättegång. Det stod
klart för de flesta att allt utom ett frikännande var otänkbart. Men åklagaren framhärdade, förföljd av allsköns massmediala
glåpord. Romanders ingripande var ett litet
mästerverk av diplomatisk finess. Plötsligt
var en ny åklagare installerad i målet och
lade efter ett par dagars funderande ner
åtalet. Alla parter drog sig ur med prestigen
i behåll.
Man har också sett prov på att Romander
kunnat ta sig ganska bestämd ton gentemot
överheten. När riksbanken satte sig före att
få kameramiljonären Hasselblad fälld för valutabrott, kom ärendet efter ett tag under
riksåklagarens prövning. Hans beslut – att
åtal icke skulle väckas – innehöll vad som
närmast skulle kunna betecknas som en propedeutisk föreläsning i allmän rättslära för
hökarna på riksbanken. Man kunde inte,
hävdade RÅ, åtala folk efter vad Riksbanken
tänkt skulle gälla. I rättssamhället får man
artigt hålla sig till vad som skrivits. Eller kort
sagL: där ingen lag finnes, finnes heller inga
brott.
Var Romander står politiskt är det ingen
som kan ge riktigt ordentliga besked om.
Han är inte och har aldrig varit politiskt
engagerad, säger hans fru . Han är medlem i
föreningen ”socialdemokratiska jurister”
hävdar Dagens Nyheter. l vart fall kan ingen
påstå att den borgerliga regeringen gjort en
av sina egna till rikspolischef.
De ville väl ha en jurist, var Romanders
kanske något överrumplade förklaring, när
han intervjuades efter att i Italien ha tagit
emot meddelandetom utnämningen.Det var
ju lite slarvigt sagt, vilket han insåg efter en
sekund och tillade ”Det är klart, Carl Persson är ju också jurist förstås.”
Romander uppgavs annars vara en mästare på att tiga effektivt. Många journalister
har lärt sig, att om Romander säger att han
inte har några kommentarer, så betyder det
att han inte kommer att säga något, det är
lika bra att ge upp från början. Hans chef i
fångvårdsstyrelsen, Torsten Eriksson, har i
139
sina memoarer berättat om Romanders
skräckinjagande tystnad. En äldre uppsyningsman, som suttit i förhör hos Romander
angående ett tjänstefel, berättade för Torsten Eriksson att det varit ohyggligt.
– Jag hade tänkt neka, men han bara satt
där och tittade på mig utan att säga ett ord,
så jag fick lov att erkänna.
Romander ställer hårda krav på sina medarbetare också. En kvinnlig jurist, som ånyo
misslyckats med att uppfylla Romanders
krav på hur en perfekt skrivelse skall se ut,
utbrast med det från början till slut rättade
konceptet i hand:
– Kan jag aldrig lära mig skriva som du
vill ha det?
– Nej.
Om Carl Persson har det sagts att han
hade lättare att samarbeta med poliser än
med kanslihuset. Många tror att det blir
tvärtom med Romander. Poliser är praktiskt
folk. Romander får väl visa om han också är
det.
En sak är säker. Det kommer att råda lag
och ordning på rikspolisstyrelsen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism