Print Friendly

Håkan Hagwall; Dagens namn – Hans Löwbeer

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens nåmn
HÅKAN HAGWALL:
Hans Löwbeer
Det finns en grupp människor i vårt land
som kan en sak mycket bra: vara chef. Var
de är chef är inte så viktigt, verksamhetens
innehåll kan vara i stort sett vilket som helst,
leda densamma som chef kan dessa människor alltid.
Lätt går de från det ena chefsjobbet till det
andra. Utan större oro för att inte klara det.
Få kan som Hans Löwbeer visa upp en
perfekt politobyråkratisk karriär. Låt oss ta
den i sin helhet, så det är avklarat.
Efter studierna, som ledde till en jur kandexamen, kom Löwbeer som tjugosjuåring till
ecklesiastikdepartementet. Där gick han genom graderna ”aspirant”, andre kanslisekreterare, förste dito, tf budgetsekreterare,
budgetsekreterare, tf byråchef och så 1957
efterträdde han Ragnar Edenman som statssekreterare.
Som sådan fick han ansvar för grundskolereformen. Och lagom till dess genomfö-
rande i praktiken blev han generaldirektör i
skolöverstyrelsen.
På SÖ stannade Löwbeer i fem år tills det
blev dags att börja ta emot den löwbeerska
skolans produkter på universitet och högskolor. Socialdemokraterna var då beredda
anta krafttag med den högre utbildningen i
samma anda som de tagit itu med skolan.
Utbildningsminister Palme gjorde Hans
Löwbeer till universitetskansler, den i modern tid förste icke-professorlige innehavaren av denna post.
Och nu har Löwbeer blivit generaldirektör för Byggnadsstyrelsen.
Som synes har Hans Löwbeer alltid hört
till bestämmarna. Han har arbetat åt regeringen, landets maktcentrum (åtminstone på
den tiden), och sedan har han varit chef för
ämbetsverk.
Han har t ex inte varit lärare eller jobbat
på universitet eller varit byggplanerare. Han
har bestämt.
Det kan han och det vill han.
Viljan att bestämma låg tex bakom hans
önskan att få lämna universitetskanslersjobbet. Det var nämligen så att när U 68-utredningens förslag genomfördes blev det mindre makt åt universitetskanslersämbetet och
åt kanslern personligen, så Löwbeer ville i
god tid försäkra sig om en plats som mera
passade hans läggning.
Som ordförande i radioutredningen hade
han saken fullt klar för sig. Han skulle bli
radiochef. Därför motsatte han sig bestämt
alla tankar på decentralisering av radiochefens inflytande o dyl.
Faktum är att Jan-Erik Wikström erbjöd
Löwbeerjobbet. Men då hade ju den borgerliga regeringen desavouerat utredningen
och kommit med sin egna konstruktion av
radio- och TV-organisationen. Chefen för
paraplybolaget kunde knappast bli någon
storslagen makthavarroll.
Löwbeer var uppbragt och tackade nej.
Sedan dess har det varit många bekymmer
att skaffa Löwbeer ett lämpligt jobb. Eftersom han inte ville flytta från Stockholm, har
han bl a tackat nej till erbjudna
landshövdingejobb.
Men till slut kunde en plats ordnas som
generaldirektör i Byggnadsstyrelsen, sedan
innehavaren av denna post, Lennart Sandgren, en annan socialdemokratisk fd utbildningsstatssekreterare, lämnat platsen ledig
efter en utnämning tilllandshövding i Kristi- ————————–………….
144
anstad.
(Är det inte konstigt förresten så sällan
ämbetsverk bland sina egna högre ämbetsmän har folk dugliga att utses också till
verkschefer?)
Hans Löwbeer har aldrig deltagit aktivt i
partiarbete, men han är öppet deklarerad
socialdemokrat.
Han har också en socialdemokratisk syn
på tingen, inte minst utbildningsfrågorna.
Hans Löwbeer bär bl a ansvaret för grundskolan. För det relativa betygssystemet. För
kvoteringen i intagningsbestämmelserna.
När han tillträdde som universitetskansler
förklarade han au universiteten borde likna
folkbildningen. Som ledamot av 1968 års
universitetsutredning, U 68, fick han tillfålle
au realisera åtskilligt av denna ide.
Löwbeer var också självklart en varm anhängare av det s k PUKAS-systemet, den rigida linjeindelning som all högskoleutbildning skulle tvingas in i. Systemet var, upplyste Löwbeer, ett gott exempel på verklig frihet i utbildningen.
Det var motigt för Löwbeer att bli universitetskansler. Ingen kan påstå att han var
välkommen bland universitetsfolket i allmänhet. Det startades upprop om att man i
stället skulle få rector magnificus i Uppsala,
Torgny Sergerstedt, men det var ju herr
Palme som bestämde.
Löwbeer hade förresten inte alltid varit så
uppskattad överallt bland skolans folk heller
under sin SÖ-tid. Vid lärarkonflikten 1966
ingick han i Avtalsverkets styrelse och han
framträdde med enträgna uppmaningar till
strejkbryteri ute i skolorna. Det var upprop
då också, tusentals lärare krävde att han
skulle bort från SÖ.
Hans Löwbeer tycker att svenskt utbildningsväsende är bra. I en intervju i Lundagård i samband med avskedet från kanslersposten säger han:
Det svenska utbildningssystemet är förträffligt, utan tvekan bäst i världen.
I samma intervju säger han också:
Det svenska utredningssystemet är förträffligt, utan tvekan bäst i världen.
Hur kan han säga så?
Orsakerna är två.
Löwbeer har varit en cenral man i skapandet av det svenska utbildningssystemet. Pl\
alla nivåer. Och han har varit mer utredart
än de flesta. Vad är naturligare än att finna
sitt verk vara gott?
Den andra orsaken ligger i en liten egenhet i Löwbeers varseblivningsförmåga. Han
kan inte skilja kvantitet från kvalitet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner