Print Friendly

Hajarna känner blod i vattnet

Av Mats Johansson | 30 december 2008

Håkan A Bengtsson
Mona Sahlin. Tur och retur
Hjalmarson & Högberg

Förr brukade det socialdemokratiska partiet ofta vara dubbelt så stort som det moderata, ibland tre gånger så stort. I den senaste opinionsmätningen från Novus (2-15 december) skiljer mindre än tio procentenheter. Något har hänt.
Förr brukade socialdemokraternas ledare ha högst förtroende i väljarkåren, vilket inte var så konstigt eftersom han (det var alltid en han) hade flest sympatisörer. I senaste mätningen från Sifo (15-18 december) ligger Mona Sahlin på tredje plats, förbisprungen inte bara av statsministern utan osannolikt nog även av Maud Olofsson. Något har hänt.
Kanske är det så att Persson-effekten har klingat av, känslan av befrielse under en ny ledning. Eller så har tiden hunnit ikapp Mona Sahlin; fenomenet är inte så intressant längre, eller räcker i alla fall inte för att ta henne förbi oppositionsledarens eviga problem att göra sig relevant för problemlösandet. Förmodligen har regeringen också gjort en massa saker rätt.
Men finanskrisens och lågkonjunkturens verkningar under 2009-10 kommer rimligen att bjuda henne nya chanser. I väntan på dessa kan det vara nyttigt att studera Håkan A Bengtssons gamla reportage från valrörelsen 1994, återutgivet med ett nyskrivet kortare efterord som sammanfattar perioden från Sahlin-affären 1995 till partiledarposten våren 2007.
Det vilar ett nostalgiskt skimmer över uppgiften att hon efter regeringsskiftet 1994 hade tänkt sig Maria-Pia Boethius som statsråd. Det förefaller ungefär lika omdömesgillt som hennes val av Masoud Kamali som diskrimineringsutredare. Värdefull är också påminnelsen att Marita Ulvskog faktiskt ljög när hon påstod att det inte fanns några amerikanska konsulter inblandade i valrörelsen.
Men kärnan i boken är denna: ”Mona Sahlin hade i hög grad kommit fram i symbios med medierna. Mediernas logik är emellertid obeveklig; förr eller senare riskerar den som lyfts upp att knuffas ner från tronen.”
Det gällde då, när kronprinsessan detroniserades. I USA kallas det ”the making and breaking of a president”, vilket Barack Obama småningom kommer att få erfara.
Är en repris på Sahlins upp- och nedgång möjlig? Mediehajarna anar blod i vattnet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner