Print Friendly

Gustav Cassel och kooperationen

Av Redaktionen | 31 december 1966


1966


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

539
GUSTAV CASSEL OCH KOOPERATIONEN
I anledning av tOO-årsminnet
av Gustav Cassels födelse, som
ihågkommits framför allt i vetenskapliga kretsar, erinrar
direktören i Kooperativa Förbundet, Herman Stolpe, om
Cassels engagemang i kooperationens strävanden. Gustav
Cassel var ända sedan sina
unga år och under hela sitt
liv en förespråkare för den
kooperativa iden.
”Kriteriet på kunskapens
värde är att den tjänar Iivet.”
Gustav Cassel
Det har i år förflutit ett hundra år
sedan den vittberömde svenske nationalekonomen Gustav Cassel föddes. Han såg dagens ljus första
Av direktör HERMAN STOLPE
gången 20 oktober 1866 och avled
1945, alltså för tjuguett år sedan,
strax innan det andra världskriget
nått sitt slut. Hundraårsminnet har
ihågkommits framförallt i vetenskapliga kretsar, och hans lärjunge
Gunnar Myrdal har publicerat en
för lekmän avsedd, biljant skriven och med personliga hågkomster
laddad artikel under strecket i den
tidning, Svenska Dagbladet (20.10
1966), där Cassel under flera åttionden under utsatt namn skrev
elegant stiliserade ledare i ekonomiska, ofta världsekonomiska, ämnen.
Myrdal erinrar om att Cassel i
sina unga år, ”trots att han med
stor emfas tog avstånd från Marx,
förde in i den nationella debatten
de av makarna Webb inspirerade
radikala ideerna, framförallt vad
gällde fackföreningsrörelsens roll”,
vilket ”i den tidens Överklass-Sverige var tillräckligt för att bli känd
som en farlig socialist. Han var
även en pålitlig förkämpe för beskattning av oförtjänt värdestegring . . . I frågan om allmän rösträtt stod han naturligtvis till vänster. Han var även för nedskärning
av skatteprivilegiet för företagarnas annonsering och reklam.”
540
Cassel och kooperationen
i England
Det förtjänar tilläggas att Cassel
ända sedan sina unga år och hela
livet ut var en förespråkare för den
kooperativa iden. Hans tidiga framstegsvänliga engagemang i den kooperativa rörelsens strävanden kan
man studera i hans redan år 1902
utgivna bok ”Socialpolitik”, som innehöll de föreläsningar han i början av samma år höll på inbjudan
av Frisinnade klubben och Börssällskapet i Göteborg, sedermera
även på Göteborgs arbetareinstitut
och i utvidgad form vid Köpenhamns universitet. Den första fö-
reläsningen (efter en inledande
översikt) handlade om kooperationen. I förordet till boken hänvisade han till två engelska böcker,
Beatrice Potters ”Co-operative
Movement in Great Britain” (1891)
och makarna Webbs ”Industrial
Democracy” (1897),vilket visar hur
intresserad han var för kooperationen, som han lärt känna i England, och hur mån han var att
sprida kännedom om rörelsen i vidare kretsar. Boken blev en vacker
framgång – 1923 utgavs den i en
tredje, oförändrad upplaga. Cassel
hade då jämte sin maka för lång
tid sedan (1905) varit med om att
grunda en konsumtionsförening i
Djursholm, där familjen hade sin
bostad.
Kapitel II i hans bok bär rubriken ”Kooperativ politik”. Han utgår där från den engelske socialreformatorn Robert Owens verksamhet. Redan inledningsvis klargjorde han, att arbetarproduktionsföreningarna (Owens ”kommuniteter”, där den produktiva verksamheten drevs kollektivt av de i företagen engagerade) inte innebär nå-
got väsentligt principiellt nytt i
jämförelse med vanliga vinstföretag, eftersom ”profiten finns kvar,
ehuru den delas mellan arbetarna
i förhållande till det utförda arbetet, i stället för att delas mellan
kapitalister i förhållande till det
insatta kapitalet”. I konsumentkooperationen såg Cassel däremot en
företagsform, ”som har till mål
profitens fullständiga utrotande …
Konsumenterna sammansluter sig
för att själva inköpa de varor de
förbrukar eller låter producera dem
för egen räkning och därmed ernår att ej behöva betala mer än varornas verkliga produktionskostnader.”
Koncentration av detaljhandeln
Cassel skildrade därefter Rochdaleföreningen som mönster för den
moderna konsumentkooperationen.
Han lade särskild vikt vid att framhålla, att ”vad som gjorde föreningen till en verklig konsumentassociation var stadgandet, att vinsten
skulle delas i proportion till var
medlems inköp”. Härigenom lades
grunden till ”rörelsens utveckling
till en stor öppen demokrati”. Bland
andra kooperativa grundstenar
nämner Cassel: ”att söka förmå
medlemmarna att låta sina utdelningar stå kvar i den kooperativa
affären för att på det sättet lära
dem att samla kapital”; ”att anslå
2,5 procent av all vinst till bildningsändamål för att sålunda befordra medlemmarnas utveckling
och duglighet”; ”att tillämpa den
demokratiska regeln : en person en
röst . . . Det är särskilt denna sista
regel, som karakteriserar den kooperativa rörelsen som en demokrati och skarpt skiljer den från de
vanliga kapitalistiska bolagens plutokrati.”
Bland kooperationens ”nationalekonomiska företräden” framhävde Cassel, att rörelsen ”betyder en
koncentration av hela detaljhandeln och därmed en avsevärd besparing av arbetskraft i jämförelse med det rent otroliga slöseri”,
som den privata handeln gjort sig
skyldig till. ”Den högre organisation av detaljhandeln, som heter
kooperation, måste hälsas med
glädje som ett verkligt och viktigt
steg framåt”.
Enligt Cassels uppfattning var
kooperationen även ägnad att motverka ”det meningslösa offrande av
de lägre klassernas begåvningar,
som vi hittills gjort oss skyldiga
till”, nämligen på så vis att kooperationen genom sin omfattande demokratiska organisation äger en
bred rekryteringsbas, när det gäller att utvälja och skola ledarbegåvningar inom den stora kretsen
av medverkande inom rörelsen.
Cassel lade även stor vikt vid
kooperationens allmänt konsumentfostrande insatser. Han nämner
541
”den högre varukännedom och det
förnuftigare ordnande av hela förbrukningen, som följer med medlemskapet i en välskött konsumtionsförening”. Bland dessa insatser skattade Cassel högst propagandan för kontant betalning av
livsmedel och dagliga förbrukningsartiklar och att ”kooperationen
uppfostrar till sparsamhet. Konsumtionsföreningen verkar som en
automatisk sparbössa”.
Det var med stor glädje som Cassel konstaterade, att svenskarna,
som när seklet var ungt ännu inte
byggt upp någon stark kooperativ
rörelse, snart visade sig i stånd att
skapa en kooperativ föreningsverksamhet, uppburen av alla samhällsklasser, vilken framstår som ett
mönster för yttervärlden och i hög
grad förverkligat, vad Cassel själv
betraktade som uppgifter av central betydelse.
Cassel som ekonomisk
folkuppfostrare
Cassel gjorde visserligen inte själv
en praktisk-organisatorisk insats i
kooperationens utveckling. Därtill
saknade han möjligheter, upptagen
som han var av sitt vetenskapliga
arbete och av sina alltmer tidskrä-
vande insatser som kommentator
av den samhällsekonomiska utvecklingen och som flitigt anlitad expert i världsekonomiska sammanhang. Men han släppte aldrig kontakten med kooperationen och dess
centralorganisation. Bevis härför
är bl. a., att han var en högt skat- 542
tad författare på KF :s bokförlag,
där bland böcker av Cassels hand
märks en förträfflig liten skrift
”Spara eller inte spara” (1933) och
hans stora lärobok ”Teoretisk socialekonomi” (1934).
Det är svårt att avgöra, vilket inflytande Cassel som ekonomisk lä-
rofader haft på den ekonomiska
bildningens höjande i Sverige, men
några exempel skall visa, att detta
inflytande inte varit obetydligt. –
I slutet av 1930-talet besöktes
Stockholm av den nyligen avlidne
franske politikern Paul Reynaud,
mest känd som fransk konseljpresident i början av andra världskriget. J ag var värd för Reynaud och
hans sällskap under deras första
dag i Stockholm. De franska gästerna ville inte bara lära känna
kooperationen utan även studera
bostadsförhållandena. Vi besökte
bl. a. en småstuga i Olovslund, tillhörande en socialdemokratisk spårvägsman. Reynaud fäste sig bl. a.
vid att slugägaren i sin boksamling
hade Cassels stora verk ”Teoretisk
socialekonomi”. Det förvånade honom högeligen, att en socialdemokratisk tjänsteman hade skaffat sig
detta digra verk, skrivet av en ledarskribent i en stor högertidning.
Han bläddrade i boken och fann,
att den var välförsedd med anteckningar. Hemkommen till Paris
skrev Reynaud från deputeradekammaren ett tackbrev, där han
förklarade, att fyndet av Cassels
verk i småstugan var det som gjort
starkast intryck på honom under
Sverigebesöket.
Jag förstod att denna upplevelse
skulle intressera Cassel, min gam- l
le lärare, och jag skildrade i ett lbrev händelsen för honom. Något
senare inträffade följande: Jag besökte en sjukskriven butiksföre- .l
ståndare i Konsum Eskilstuna. Det
visade sig, att han ägde bibliofilupplagan av Cassels ”Teoretisk socialekonomi”. Jag antydde för honom att boken som var slutsåld,
hade ett betydande värde och att !’
förlaget var berett att köpa den.
l
Han svarade: ”Jag har det knalt
ekonomiskt just nu, men Cassels
bok säljer jag inte. Som socialdemokrat delar jag väl inte i allo
Cassels åsikter men han är en av
våra stora nationalekonomer och
jag har skaffat mig boken, därför
att jag vill ha denna dyrgrip i min
boksamling.”
Cassel sände mig ett svarsbrev,
varav framgick att han var glad
över att kooperationen genom sin
omfattande utgivning av ekonomisk litteratur bidragit till att höja
den ekonomiska allmänbildningen
i Sverige. Han hade säkerligen fått
en känsla av att de första orden i
hans huvudarbete beaktats av Kooperativa förbundet:
”Det nutida samhällslivet
kräver ett ständigt stigande
mått av allmän ekonomisk
bildning.”
Och han kunde med fog anse, att
han var en av de svenska nationalekonomer, som verksamt bidragit
till denna höjning av bildningen.
l

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism