Gustaf Petrén; Demokratins framtid i Sverige
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
GUSTAF PETREN:
Demokratins framtid i Sverige
partisystemet ligger ett hot mot
•••”•’·rnt•’ Skalllöftena till väljarna
infrias, hamnar landet i
obalans, vilken i sin tur är ett
mot den politiska ordningen.
i västerlandets demokratier
och ägnar sig
åt ”småtteriernas
vskrig”, hävdar regeringsrådet
Petren. Spärreglerna, som
nya partier att bli
de i riksdagen, leder till en
av det politiska livet.
-””fl”wtionen av politisk makt och
övertagande av näringslivet
om löntagarfonder är dock det
· lta hotet mot demokratin.
Historien ger oss en otvetydig erfarenhet: ingenting består för evigt. Den ena
perioden avlöser den andra. Vi vill gärna
hoppas och tro att det stora mått av politisk frihet som vi uppnått inom den nuvarande ordningens ram skall komma också framtida generationer till del. Ger oss
verkligheten någon grund för ett sådant
önsketänkande?
Vår nuvarande parlamentariska demokrati har varat i 60-70 år, en lång tidsålder relativt sett. Den är jämförbar med
1800-talets era av konstitutionellt statsskick på marsch mot parlamentarismen.
Vilka faktorer är det som hotar fortsatt
demokratisk utveckling?
Ett hot är inbyggt i själva systemet.
Demokratin kräver förekomsten av partier. I deras kamp om väljarna ingår som
ett led utställandet av löften. Deras åtminstone partiella infriande leder små-
ningom till ekonomisk obalans, som i sin
tur blir ett hot mot den politiska ordningen. Det är något av detta som v1 ser
hända framför våra ögon i dag.
statens upplåning
Medborgarna har genom sina valda ombud beviljat sig ekonomiska förmåner för
vilka det icke finns någon täckning i vad
de själva presterar. Alltså måste landet
låna för att få det hela att gå ihop. Har
staten i utgångsläget en god ekonomisk
grund, kan den hålla på ganska länge. Är
basen smalare och mera vacklande –
som i Polen – kommer sammanbrottet
snabbare. Men även för oss är framtidsutsikterna dystra.
För att dagens svenskar skall kunna
fortsätta att leva på en nivå, som de ej
kan nå genom det egna arbetet, de är
184
villiga att prestera, lånar staten till mer
än en tredjedel av sina utgifter. Om detta
fortsätter – och det finns det all anledning tro det kommer att göra – kommer
om några år nära nog alla statens inkomster att gå till att betala räntor och
amorteringar på dessa lån, som förbrukats på att vidmakthålla en hög konsumtion för den nuvarande generationen
svenskar.
Nästa generation blir i det närmaste
slavarbetare för att betala vad den nuvarande förtärt. Är det sannolikt att dessa
framtidens svenskar kommer att finna
den politiska ordning som fört fram till
en svår ekonomisk situation för deras del
så omistlig, som vi i dag ser den? All
historisk erfarenhet omvittnar detsamma: En politisk frihet i demokratisk
anda kräver för sitt fortbestånd en något
så när fungerande samhällsekonomi.
Kraschar den ihop följer den politiska
friheten med i förstörelsen.
Oförmåga att se långtidsperspektivet
Det demokratiska systemet hotas av de
politiska partiernas oförmåga att se långtidsperspektivet som avtecknar sig så
klart. I stället för att ägna sig åt att söka
finna samlande lösningar som kan sätta
vårt land på fötter, gräver de ned sig i ett
småtteriernas skyttegravskrig. Under tiden fortsätter utvecklingen mot den ekonomiska katastrofen. Det fordras skapande fantasi för att se att en ny tid krä-
ver nya grepp. Den som är lidelsefullt
inbegripen i den politiska vardagens rå-
puckel förlorar lätt sinnet för proportionerna och tror att stridslyckans växlingar i denna mikrovärld är det väsentliga.
Problemet är icke något för Sverige
unikt. Samma mönster avtecknar s
nästan alla västerlandets demokra
Det är därför inte otroligt att – liks
tidigare skeden av europeisk histori
den nya trend som måste komma
ganska likartad överallt. Huvudfrå
om det går i ett system där konkurre
de partier vädjar till folket om röster
genomföra den nedskärning av lev
standard för alla som är ofrånko
Lyckas det ej, väntar den ekono ·
krisen med statskonkurser om hörne
Riskerna för demokratin är uppe
ra. Den svåra ekonomiska krisen
1929/30 födde ett flertal diktaturer i
talets Europa och även på andra
Den mäktigaste av dessa startade
andra världskriget. Spåren för kräc
Går vi tillbaka till Sverige, är här
ket avhängigt av partiernas utvec
Vilket av de fem riksdagspartierna.
i vart fall av de fyra s k demokra ·
som regerar spelar en begränsad
Vissa olikheter föreligger givetvis.
en fingranskning av den under olika
geringar förda politiken reducerar
naderna till det i det stora samman
en marginella. Det är alltså inte så
ket frågan om vilken partigrupp som
regeringsmakten. Vad det gäller är
partierna inser lägets allvar och o
kan gemensamt komma överens om
som behövs för att återföra samhäll
nomin i balans. Vi måste sluta upp
att konsumera mera än vi produc
Vidare måste tillräckliga resurser a
tas för att trygga återväxten i folk
morgondagens Sverige måste det
någon arbetskraft och icke bara
närer. De tärande kan ej få växa de
rande över huvudet.
ha
hå
S\
fil
hå
m:
a,lrr mot små partier
ftrtiernas intresse fångas givetvis av de
lbna problem de ställs inför, av opilllllsmätningar och valutsikter. Vad
•ligger därbortom skjuter de från sig.
l en punkt är partierna dock mycket
lfPillärksamma, nämligen på den egna
lfllgiften i framtiden. Det demokratiska
emet skiljer sig inte från alla andra
,OOtiska system därvidlag att de polimakthavarna vill behålla den makt
1111 skaffat sig. De fem riksdagspartier
fått har alla det gemensamt att de vill
lievara den politiska makten för egen
likning. De har ett starkt gemensamt inllase att hindra alla andra från att kom• in i de bestämmande organen och där
pa dem makten stridig. Eftersom de
,mensamt utöver lagstiftningsmakten
och tillsammans sitter på penningkistan
-både den statliga och de kommunala –
ilar de utomordentliga möjligheter att
IIIIIa kvar den politiska makten hos sig. I
Sverige har riksdagspartierna också varit
mera ogenerade än på de flesta andra
håll i valet av metoder att skydda sin
maktställning mot angrepp utifrån.
Genom lagregler och anslagsbeslut
bn de fem riksdagspartierna av allmänna medel bevilja sig själva understöd
av en sådan storleksordning att de i stort
sett kan undvara stöd från medlemmar
eller sympatisörer. De kan ordna så att
de helt lever på skattebetalarnas bekostnad. Reglerna för understöd kan de vidare utforma så att inga andra kan komma i fråga för stöd. Det går att utforma
spärregler så att det blir i det närmaste
omöjligt för någon nykomling att tränga
sig fram till det för riksdagspartierna dukade bordet.
Alla knep i denna hantering har väl
185
ännu inte utnyttjats men tillräckligt
många för att Sverige skall ha en i Västeuropa enastående position. Partistrukturen i folkförsamlingen är nämligen i
stort sett oförändrad sedan tiden kring
1920, då kommunisterna som yngsta parti kom med i leken. Alla strömningar
som under den senaste 60-årsperioden
gått genom vår värld har i Sverige måst
kanalisera sig i något av de fem partierna
om de skolat få politiskt uttryck. För
säkerhets skull har i huvudsak allt personval eliminerats ur det svenska valsystemet. Det är partiet som disponerar
över riksdagsplatserna. Personerna som
sitter på dem har mindre intresse.
Den förstelning som partiegoismen
förorsakar i det politiska livet är ett stort
hot mot den demokratiska trovärdigheten på sikt. Den politiska demokratin
kan av ett växande antal människor uppfattas som ett reservat för ett antal
yrkespolitiker, dit väljarna släpps in bara
med åtskilliga års mellanrum för att ge
tillkänna vilket parti de tycker minst illa
om. Det folkliga engagemanget för den
politiska demokratin i vår egen tappning
försvagas då och mottagligheten för antidemokratiska tongångar kan öka.
Näringslivet och facket
Jag har här berört tendenser som hotar
den politiska demokratin inifrån. Självklart finns det också yttre hot. Politisk
maktbalans och därmed frihet för människorna förutsätter alltid att det finns olika samhällskrafter som balanserar varandra. I vårt system finns det två viktiga
kraftcentra utanför de politiska organen,
näringslivet och facket.
Någon allvarlig risk för att näringslivet
186
skulle hota den politiska demokratin kan
man i dag knappast skönja. Näringslivet
är sedan länge på reträtt från tidigare
maktpositioner. Desto märkbarare är
fackets anspråk på att ta över delar av
det beslutsområde som förut ansetts reserverat för den politiska demokratin.
Samtidigt reser facket krav på att via
fondsocialismen få sluka hela näringslivsbiten inom loppet av ett antal år.
Lyckas denna manöver minskas mångfalden i samhället och maktbalansen rubbas, allt till nackdel för medborgarnas
frihet.
Ett mönster, som inte är svårt att urskilja, väcker bestämda olustkänslor.
Vårt största riksdagsparti, det socialdemokratiska, har otvivelaktigt länge haft
som målsättning att inneha riksdagsmajoriteten och därmed utövandet av den
politiska makten och samtidigt dels behärska de viktigaste organen inom fac
dels via fackets ägande överta även
ringslivet. Lyckas partiet på något
tionde genomföra denna operation, k
mer det säkerligen att som alla a
makthavare vilja permanenta den
maktpositionen. Genom budgetbe
och lagregler kan det ordna så att
ståndarna får mycket svårt att åstadk
ma en förändring. Största partiet ges t
störst partistöd och spärrgränsen
med några procent. Det är så enkelt.
Härmed är ett scenario tecknat för
som kan hända med den politiska de
kratin i Sverige. Men verkligheten
ofta underbarare än dikten. Nu oföru
bara faktorer, kanske utrikespoliii
kan komma utvecklingen att glida ·
banor som vi i dag ej kan föreställa
På gott och ont!
Pärmar för årgång 1981
kan rekvireras från Svensk Tidsk ·
expedition, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- pl
postgiro 7 27 44-6.
Demokratins framtid i Sverige
partisystemet ligger ett hot mot
•••”•’·rnt•’ Skalllöftena till väljarna
infrias, hamnar landet i
obalans, vilken i sin tur är ett
mot den politiska ordningen.
i västerlandets demokratier
och ägnar sig
åt ”småtteriernas
vskrig”, hävdar regeringsrådet
Petren. Spärreglerna, som
nya partier att bli
de i riksdagen, leder till en
av det politiska livet.
-””fl”wtionen av politisk makt och
övertagande av näringslivet
om löntagarfonder är dock det
· lta hotet mot demokratin.
Historien ger oss en otvetydig erfarenhet: ingenting består för evigt. Den ena
perioden avlöser den andra. Vi vill gärna
hoppas och tro att det stora mått av politisk frihet som vi uppnått inom den nuvarande ordningens ram skall komma också framtida generationer till del. Ger oss
verkligheten någon grund för ett sådant
önsketänkande?
Vår nuvarande parlamentariska demokrati har varat i 60-70 år, en lång tidsålder relativt sett. Den är jämförbar med
1800-talets era av konstitutionellt statsskick på marsch mot parlamentarismen.
Vilka faktorer är det som hotar fortsatt
demokratisk utveckling?
Ett hot är inbyggt i själva systemet.
Demokratin kräver förekomsten av partier. I deras kamp om väljarna ingår som
ett led utställandet av löften. Deras åtminstone partiella infriande leder små-
ningom till ekonomisk obalans, som i sin
tur blir ett hot mot den politiska ordningen. Det är något av detta som v1 ser
hända framför våra ögon i dag.
statens upplåning
Medborgarna har genom sina valda ombud beviljat sig ekonomiska förmåner för
vilka det icke finns någon täckning i vad
de själva presterar. Alltså måste landet
låna för att få det hela att gå ihop. Har
staten i utgångsläget en god ekonomisk
grund, kan den hålla på ganska länge. Är
basen smalare och mera vacklande –
som i Polen – kommer sammanbrottet
snabbare. Men även för oss är framtidsutsikterna dystra.
För att dagens svenskar skall kunna
fortsätta att leva på en nivå, som de ej
kan nå genom det egna arbetet, de är
184
villiga att prestera, lånar staten till mer
än en tredjedel av sina utgifter. Om detta
fortsätter – och det finns det all anledning tro det kommer att göra – kommer
om några år nära nog alla statens inkomster att gå till att betala räntor och
amorteringar på dessa lån, som förbrukats på att vidmakthålla en hög konsumtion för den nuvarande generationen
svenskar.
Nästa generation blir i det närmaste
slavarbetare för att betala vad den nuvarande förtärt. Är det sannolikt att dessa
framtidens svenskar kommer att finna
den politiska ordning som fört fram till
en svår ekonomisk situation för deras del
så omistlig, som vi i dag ser den? All
historisk erfarenhet omvittnar detsamma: En politisk frihet i demokratisk
anda kräver för sitt fortbestånd en något
så när fungerande samhällsekonomi.
Kraschar den ihop följer den politiska
friheten med i förstörelsen.
Oförmåga att se långtidsperspektivet
Det demokratiska systemet hotas av de
politiska partiernas oförmåga att se långtidsperspektivet som avtecknar sig så
klart. I stället för att ägna sig åt att söka
finna samlande lösningar som kan sätta
vårt land på fötter, gräver de ned sig i ett
småtteriernas skyttegravskrig. Under tiden fortsätter utvecklingen mot den ekonomiska katastrofen. Det fordras skapande fantasi för att se att en ny tid krä-
ver nya grepp. Den som är lidelsefullt
inbegripen i den politiska vardagens rå-
puckel förlorar lätt sinnet för proportionerna och tror att stridslyckans växlingar i denna mikrovärld är det väsentliga.
Problemet är icke något för Sverige
unikt. Samma mönster avtecknar s
nästan alla västerlandets demokra
Det är därför inte otroligt att – liks
tidigare skeden av europeisk histori
den nya trend som måste komma
ganska likartad överallt. Huvudfrå
om det går i ett system där konkurre
de partier vädjar till folket om röster
genomföra den nedskärning av lev
standard för alla som är ofrånko
Lyckas det ej, väntar den ekono ·
krisen med statskonkurser om hörne
Riskerna för demokratin är uppe
ra. Den svåra ekonomiska krisen
1929/30 födde ett flertal diktaturer i
talets Europa och även på andra
Den mäktigaste av dessa startade
andra världskriget. Spåren för kräc
Går vi tillbaka till Sverige, är här
ket avhängigt av partiernas utvec
Vilket av de fem riksdagspartierna.
i vart fall av de fyra s k demokra ·
som regerar spelar en begränsad
Vissa olikheter föreligger givetvis.
en fingranskning av den under olika
geringar förda politiken reducerar
naderna till det i det stora samman
en marginella. Det är alltså inte så
ket frågan om vilken partigrupp som
regeringsmakten. Vad det gäller är
partierna inser lägets allvar och o
kan gemensamt komma överens om
som behövs för att återföra samhäll
nomin i balans. Vi måste sluta upp
att konsumera mera än vi produc
Vidare måste tillräckliga resurser a
tas för att trygga återväxten i folk
morgondagens Sverige måste det
någon arbetskraft och icke bara
närer. De tärande kan ej få växa de
rande över huvudet.
ha
hå
S\
fil
hå
m:
a,lrr mot små partier
ftrtiernas intresse fångas givetvis av de
lbna problem de ställs inför, av opilllllsmätningar och valutsikter. Vad
•ligger därbortom skjuter de från sig.
l en punkt är partierna dock mycket
lfPillärksamma, nämligen på den egna
lfllgiften i framtiden. Det demokratiska
emet skiljer sig inte från alla andra
,OOtiska system därvidlag att de polimakthavarna vill behålla den makt
1111 skaffat sig. De fem riksdagspartier
fått har alla det gemensamt att de vill
lievara den politiska makten för egen
likning. De har ett starkt gemensamt inllase att hindra alla andra från att kom• in i de bestämmande organen och där
pa dem makten stridig. Eftersom de
,mensamt utöver lagstiftningsmakten
och tillsammans sitter på penningkistan
-både den statliga och de kommunala –
ilar de utomordentliga möjligheter att
IIIIIa kvar den politiska makten hos sig. I
Sverige har riksdagspartierna också varit
mera ogenerade än på de flesta andra
håll i valet av metoder att skydda sin
maktställning mot angrepp utifrån.
Genom lagregler och anslagsbeslut
bn de fem riksdagspartierna av allmänna medel bevilja sig själva understöd
av en sådan storleksordning att de i stort
sett kan undvara stöd från medlemmar
eller sympatisörer. De kan ordna så att
de helt lever på skattebetalarnas bekostnad. Reglerna för understöd kan de vidare utforma så att inga andra kan komma i fråga för stöd. Det går att utforma
spärregler så att det blir i det närmaste
omöjligt för någon nykomling att tränga
sig fram till det för riksdagspartierna dukade bordet.
Alla knep i denna hantering har väl
185
ännu inte utnyttjats men tillräckligt
många för att Sverige skall ha en i Västeuropa enastående position. Partistrukturen i folkförsamlingen är nämligen i
stort sett oförändrad sedan tiden kring
1920, då kommunisterna som yngsta parti kom med i leken. Alla strömningar
som under den senaste 60-årsperioden
gått genom vår värld har i Sverige måst
kanalisera sig i något av de fem partierna
om de skolat få politiskt uttryck. För
säkerhets skull har i huvudsak allt personval eliminerats ur det svenska valsystemet. Det är partiet som disponerar
över riksdagsplatserna. Personerna som
sitter på dem har mindre intresse.
Den förstelning som partiegoismen
förorsakar i det politiska livet är ett stort
hot mot den demokratiska trovärdigheten på sikt. Den politiska demokratin
kan av ett växande antal människor uppfattas som ett reservat för ett antal
yrkespolitiker, dit väljarna släpps in bara
med åtskilliga års mellanrum för att ge
tillkänna vilket parti de tycker minst illa
om. Det folkliga engagemanget för den
politiska demokratin i vår egen tappning
försvagas då och mottagligheten för antidemokratiska tongångar kan öka.
Näringslivet och facket
Jag har här berört tendenser som hotar
den politiska demokratin inifrån. Självklart finns det också yttre hot. Politisk
maktbalans och därmed frihet för människorna förutsätter alltid att det finns olika samhällskrafter som balanserar varandra. I vårt system finns det två viktiga
kraftcentra utanför de politiska organen,
näringslivet och facket.
Någon allvarlig risk för att näringslivet
186
skulle hota den politiska demokratin kan
man i dag knappast skönja. Näringslivet
är sedan länge på reträtt från tidigare
maktpositioner. Desto märkbarare är
fackets anspråk på att ta över delar av
det beslutsområde som förut ansetts reserverat för den politiska demokratin.
Samtidigt reser facket krav på att via
fondsocialismen få sluka hela näringslivsbiten inom loppet av ett antal år.
Lyckas denna manöver minskas mångfalden i samhället och maktbalansen rubbas, allt till nackdel för medborgarnas
frihet.
Ett mönster, som inte är svårt att urskilja, väcker bestämda olustkänslor.
Vårt största riksdagsparti, det socialdemokratiska, har otvivelaktigt länge haft
som målsättning att inneha riksdagsmajoriteten och därmed utövandet av den
politiska makten och samtidigt dels behärska de viktigaste organen inom fac
dels via fackets ägande överta även
ringslivet. Lyckas partiet på något
tionde genomföra denna operation, k
mer det säkerligen att som alla a
makthavare vilja permanenta den
maktpositionen. Genom budgetbe
och lagregler kan det ordna så att
ståndarna får mycket svårt att åstadk
ma en förändring. Största partiet ges t
störst partistöd och spärrgränsen
med några procent. Det är så enkelt.
Härmed är ett scenario tecknat för
som kan hända med den politiska de
kratin i Sverige. Men verkligheten
ofta underbarare än dikten. Nu oföru
bara faktorer, kanske utrikespoliii
kan komma utvecklingen att glida ·
banor som vi i dag ej kan föreställa
På gott och ont!
Pärmar för årgång 1981
kan rekvireras från Svensk Tidsk ·
expedition, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- pl
postgiro 7 27 44-6.