Print Friendly

Gunnar Larsson; FN måste konstrueras om från grunden

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FN måste konstrueras
om från grunden
l av Gunnar Larsson
Kofi Annan må ha fått fredspriset,
men Förenta Nationerna är en organisation som lider av grundläggande systemfeL
En tuvaluans röst är värd lO 000 gånger så mycket som en japans.
säkerhetsrådet domineras av förra seklets stormakter.
Och finansieringen är snedfördelad.
I
STILLA HAVET FINNS EN samling korallöar, nio till
antalet, som utgör landet Tuvalu. Särskilt mänga
är inte tuvaluanerna, men dessa öbor är i Förenta
Nationernas generalförsamling lika inflytelserika
som invånarna i Amerikas Förenta Stater. lO 991
tuvaluaner är tillräckligt mänga för att kontrollera l av
189 röster i generalförsamlingen. När denna med jämna
mellanrum fördömer Israel och när FN-konferenser uttalar att ättlingar till amerikanska slavar, men
inte avkomman till slavar i Mellanöstern
eller Afrika, bör tilldelas skadestånd, då
kan Tuvalu rösta med samma styrka
som USA, eller för den delen Sverige.
Möjligen använder Tuvalu sin röst
med mer förständ än några av de
diktaturer som gjort generalförsamlingen till sin arena, men de
fåtaliga öbornas inflytande i FN kan
tjäna som illustration till hur illa
ställt det är med maktbalansen i
världspolitikens finrum.
Nyligen meddelades att FN och dess
generalsekreterare Kofi Annan i är tilldelas
Nobels fredspris. Den norska priskommittens beslut brukar visserligen vara mer politiskt tillrättalagda än kloka,
men denna gäng har norrmännen överträffat sig själva.
Annan är en person med utmärkta kvaliteter, men hans
uppdrag framstår som hopplöst. Den organisation Kofi
Annan administrerar kan kanske sägas fylla en funktion
som en internationell motsvarighet till svenska Sida,
men dess grundläggande uppgifter är allvarligt försummade. FN har egentligen aldrig förmätt att leva upp till
mänsklighetens förväntningar, därtill är organisationens
konstruktion allt annat än väl lämpad. Att det inte är en
demokratisk organisation är bara en del av problemet.
RÖSTRÄTT HETER INTE PENGAR
Till Förenta Nationernas reguljära budget, ett ständigt
föremäl för debatt, beräknas Japan i är bidra med
203 019 591 dollar. Tuvalu bidrar med lO 343 dollar. En
dryg femtedel av en miljard dollar ger Japan en röst i
generalförsamlingen, ett belopp motsvarande priset (i
Sverige) för en Toyota Yaris ger även Tuvalu en röst i
samma församling. Kina är en större bidragsgivare än
Tuvalu, men betalar med 15938316 dollar
mindre än en tiondel av vad Japan betalar
för sin röst i generalförsamlingen och
Kina får på köpet en permanent plats
i säkerhetsrådet. Kina har i och för
sig 1273 111290 invånare (beräknat
antal2001), men 126 771662 japaner har inte större formellt inflytande i FN än 10991 tuvaluaner.
Mer relevanta jämförelser är kanske att Storbritannien häller en plats
med vetorätt i säkerhetsrådet för 28
procent av Japans bidrag till FN och med
ett invånarantal som uppgår till47 procent
av Japans. Fler människor bor inte i Frankrike
och Frankrikes bidrag till FN motsvarar 33 procent av
Japans, men det är tillräckligt för att även Frankrike ska
sitta på en permanent plats i säkerhetsrådet. Där äterfinns
även Ryssland, som övertagit Sovjetunionens plats.
Ryssland är en relativt folkrik nation, men landets bidrag
till FN imponerar föga. Den ryska federationens bidrag
om 12.411.407 dollar är till och med mindre än Kinas och
inte mycket större än Sveriges.
KINA MEN INTE INDIEN
56 är efter andra världskrigets slut är makten i FN fortfarande koncentrerad till krigets segrare: USA, Ryssland
<QJ:
lSvensk Tidskrift l2001, nr s lf.m
c:
Q)
-o
l….
:ro
>
och Storbritannien, samt till två länder som med nöd
lyckades överleva samma krig- Frankrike och Kina. Förlorarna, Japan och Tyskland, får finna sig i att leverera väl
tilltagna bidrag, men utan att för den skull rankas högre
eller tillmätas större formellt inflytande än små söderhavsöar. Japans och Tysklands anspråk på permanenta
platser i säkerhetsrådet kan således inte sägas vara obefogade, men mer folkrika nationer har invändningar mot
att de båda ekonomiska stormakterna aspirerar på platser där. Indien, med dryga miljarden invånare, vill gärna
vara med, trots att landet inte hör till Förenta Nationernas mer generösa donatorer. Till den reguljära budgeten betalar Indien bara ungefär en tredjedel så mycket
som Sverige.
Den ursprungliga tanken bakom Förenta Nationernas
organisation var nog såväl vacker som praktisk, men den
framstår i dag som tämligen obsolet och direkt orättvis.
En nation – en röst i generalförsamlingen är en tjusig
princip, men det finns anledning att ifrågasätta vad som
gör en tuvaluan så mycket mer betydelsefull än en japan.
Samtidigt väcker säkerhetsrå-
FN-insats i Makedonien stoppades av kineser som ville
tvinga landet att bryta de diplomatiska relationer det
upptagit med Taiwan. Drygt 22 miljoner taiwaneser saknar för övrigt allt inflytande i FN-skrapan i New York.
Tuvaluanerna är tydligen mycket viktigare.
Säkerhetsrådets existens är sannolikt en nödvändighet, även om dess sammansättning och vetomöjligheten
hittills gjort det till en tämligen paralyserad, om än
exklusiv, klubb. Alternativet, majoritetsbeslut i generalförsamlingen, är knappast bättre. säkerhetsrådets handlingsförlamning tjänar åtminstone ett syfte: att stoppa
alla stolliga beslut som fattas i den större församlingen.
Det vore förfärligt om generalförsamlingen gavs befogenhet att beordra militära operationer eller sanktioner.
Med makten placerad i generalförsamlingen skulle västvärldens demokratier antingen tvingas att köpa röster,
tuvaluanerna är nog i och för sig inte så dyra, eller se sig
föranledda att helt lämna FN. Det senare skulle kanske
inte innebära någon omedelbar katastrof, men visst ligger det ett värde i att ha ett formaliserat samarbete
stater emellan och ett naturligt
dets konstruktion anstöt. USA,
Sovjetunionen, folkrika Kina
och dåvarande kolonialmakterna
Frankrike och Storbritannien,
framstod möjligen vid FN:s
bildande som en naturlig ledarkonstellation, men så inte
längre. Ryssland är en ekonomisk dvärg och de före detta
kolonialmakterna har inte längre
några kolonier av betydelse.
Dessutom finns, vilket torde ha
framgått, anledning att ifråga- ”Säkerhetsrådet är en relik,
forum för dialog i händelse av
kris eller konflikt.
som inte fungerar. GeneralDe slutsatser man kan dra av
detta resonemang är att FN
måste förändras. säkerhetsrådet
är en relik, som inte fungerar.
Generalförsamlingen en tummelplats för nationer som i alla
andra sammanhang saknar
betydelse. Folkmängd och ekonomisk styrka måste på något
sätt tillmätas betydelse om FN
församlingen en tummelplats
för nationer som i alla andra
sammanhang saknar
betydelse.”
sätta fördelningen av de ekonomiska bördorna. Det är
kanske inte rimligt att förvänta sig större bidrag från
Tuvalu, men bör tuvaluanerna egentligen ha något
nämnvärt inflytande över hur FN spenderar pengar
andra betalar in? Till tuvaluanernas försvar ska dock
sägas att de per capita betalar betydligt mer till FN än
kineserna gör.
VETORÄTTEN FRÄMSTA PROBLEMET
FN-systemets bisarra konstruktion förklarar dess oförmåga att agera när det förväntas agera. Vetorätten utgör
kanske det främsta problemet. I säkerhetsrådet kan Kina,
Ryssland och Frankrike sätta agendor som sällan är till
mänsklighetens fromma. Kina utnyttjar sin position
bland annat för att hålla Taiwan utanför FN, Ryssland
och Frankrike använder sin för att hålla drömmar om
en världsledande roll vid liv. För något år sedan råkade
ska kunna fungera effektivt. En
rimlig modell skulle kunna bestå av en generalförsamling
där medlemsstaternas röststyrka graderas efter deras
folkmängd. Kina och Indien skulle få ett enormt inflytande i en sådan församling, men i de båda länderna bor
också nära hälften av alla människor som befolkar denna
planet. För att väga upp deras inflytande kan säkerhetsrådet komponeras av en kombination av de länder som
bidrar med mest pengar till FN och de länder som i kraft
av militär styrka -tyvärr- inte kan lämnas utanför.
Det är ett misstag att se FN som en demokratisk sammanslutning. Få efterfrågar en världsregering, och därmed behöver inte FN-systemet byggas upp efter en
demokratisk modell. Det väsentliga är att FN har möjlighet att på allvar bidra till fred och säkerhet i en orolig
värld. Vid upprepade tillfällen har FN visat att dess organisation, med nuvarande utseende, inte orkar med detta.
Makedonien, eller FYROM som Grekland lyckats få Gunnar Larsson (glarsson@europarl.eu.int) arbetar med
en hel värld att kalla den lilla Balkanstaten, illa ut. En mediakontakter i Europaparlamentet
EI!] ISvensk Tidskrift l2001, nr si

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner