Print Friendly

Gunnar Hökmark; Ungdomspolitikerna och kommersialismen

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNAR HÖKMARK:
Ungdomspolitikerna och kommersialismen
När de politiska ungdomsfårbunden
attackerar kommersialismen är det en farlig
strömning. Ytterst är det ju människors
formåga att välja som de angriper, skriver
civilekonom Gunnar Hökmark, ordforande i
Moderata Ungdomsförbundet. Om man inte
betror människor att välja biofilm har det
hänt något med de demokratiska idealen. Att
kräva att människor skall underordna sina
liv de politiska idealen är en elitistisk attityd.
I takt med att politiseringen ökar stiger det
politiska ointresset hos de unga. Detfinns
inga som tänker mer annorlunda än
ungdomar än dagens ungdomspolitiker,
konstaterarforfattaren.
Vad tänker ungdomar på 1981? Och vad
tänker ungdomspolitiker på 1981? För att
göra en lång artikel kort skulle man kunna
sluta artikeln redan här med att säga att
ungdomspolitiker 1981 tänker på hur de
ska förmå ungdomar 1981 att inte tänka
som de gör. Men i alla fall den första frå-
gan är viktig att diskutera i en tid då misstron mot framtiden är större bland ungdomar än under hela 70-talct.
1974 var ungefår 6% av den svenska
befolkningen i den sinnesstämningen att
dc hade ingen eller liten tilltro till framtiden. Idag är det 24% och bland ungdomar ligger siffran på 40%.
Varför är det så här? Dagens ekonomiska situation är givetvis en orsak. En annan
orsak är kanske att få politiker visar på
handlingskraftiga alternativ för att ta S\T·
rige ur krisen. Och om det inte finns någon
politik att tro på, då är det givetvis svårt
att tro på framtiden.
Denna förklaring till pessimismen bland
ungdomar är ju en väldigt politikerfokuserad förklaring. Den tar fasta på problem
som i hög grad är politikers problem. Samhällsekonomin och tilltron till politiker får
sägas vara sådana problem.
Men med tanke på att det finns en
mycket klar och bestämd trend av minskat
politikerintresse hos ungdomar känns den
förklaringen inte helt naturlig. Förmodligen uppfattar inte 80-talcts politiskt relativt ointresserade ungdom sina politiker så
mycket sämre än vad 60- och 70-talcts
ungdom betraktade sina politiker, att
deras misstro skulle vara större. Ointrcsst
kan knappast leda till förkastelsedomar.
Snarare är det så att relationerna politiker – icke-politiker blivit sämre, Här har
vi förmodligen en av 80-talets mest kom~
plexa kulturchocker. Parallellt med en
fortgående politisering växer nämligen det
politiska ointresset, framfårallt hos ungdomar.
Politiseringens dimensioner
Det finns många dimensioner av den ökade politiseringen. För det första omspänns
2/3 av vår ekonomi av det politiska systemet. Det är en apparat som är svår att
påverka. Framfårallt innebär det att en
stor del av den enskilda människans ansvar fcir sig och de sina lyfts av henne.
Därmed har också kontrollen över det
egna livet och vardagen minskat. För det
andra har vi fått allt fler och fler regler,
regleringar, kvoter och påbud. Det minskar mycket konkret det egna rörelseutrymmet För det tredje har vi framfårallt under 70-talet fått ·en mängd ”tyckarverk”.
Lekmiljörådet tycker om barnens leksaker
och deras ”lekmiljö”. Statens Ungdomsråd tycker om barnfilmer. Konsumentverket tycker om konsumentvaror. Delegationen fcir ungdomens sysselsättning tycker
om ungdomens sysselsättning. Sveriges
Radio och Sveriges TV är inte bara ett
ödmjukt fciretag. till sina ·tittares och lyssnares ~änst, utan där tycker man mycket
intensivt. Tittaren/lyssnaren har hela tiden en känsla, med rätta, att tyckaodet
skall fårändra ‘hans · eller hennes julafton
om det gäller Kalle Ankas lämplighet eller
hans eller hennes fredag om det gäller Dal- 273
las fördärvlighet. De fackliga organisationerna förekommer idag mer i massmedia
som tyckande och sanningssägande institutioner. Dagstidningarna ser idag som en
viktig uppgift att tycka och företräda det
rätta i frågor som dynamik, gruppäktenskap eller barndaghem. Medborgarna i
Sverige har det väl ställt fcir det finns
många som är beredda att tycka åt dem.
Politiseringens fjärde dimension är mer
svårgripbar. Politiker företräder inte bara
politiska åsikter utan också åsikter i egenskap av politiker. Låt oss kalla det politikeråsikter. Politikeråsikter är präglade av
politikerns bakgrund och själva yrkesverksamheten i sig. En politiker är uppfödd i
en organisation, därfår organisationsbidrag. Politiker tillhör ett parti, därfår partistöd. Politiker är beroende av massmedia. Därfår presstöd och lokalradio. Politikeråsikterna har framförallt fått sin inriktning genom den typ av verksamhet som
politiker kontrollerar, nämligen de politiska besluten. Ord som ”åtgärdsprogram”, ”uppsökande verksamhet” är exempel på detta liksom försök att ge politisk
struktur åt en trivial sak som ett barns
”lekmiljö”.
Dessa fem dimensioner skall alltså ställas mot den ungdomsgeneration som inte
uppfattar politik som det centrala i livet,
fcir att göra ett understatement. Avståndet
mellan båda grupperna blir stort. Det som
med rätta uppfattas som förmyndande,
styrning och kontroll över den egna vardagen skapar givetvis en vånda för alla dem
som vill behärska sin egen vardag.
Det är heller inte underligt att den ung- 274
dom som beskärs på valmöjlighet efter valmöjlighet blir dålig på att välja. Bristen på
valmöjligheter skapar håglöshet medan
viljan att själv bestämma tar sig utlopp
desto starkare där man kan och får lov att
välja. Debatten om ungdomens kommersialism, vad nu det är, har sin grund här.
Om ungdomar 1981 kan vi då kanske
säga följande: Det ökande politiska ointresset ökar i konflikt med samhällets
ökande politisering. Ungdomstänkande
tar sig då utlopp inom områden dit politiseringen inte nått. Det är givetvis de som
inte är politiskt reglerade utan kommersiella. Vad är då kommersialism? Ja, det
är den typ av nöjen, aktiviteter och kultur
som människor uppskattar tillräckligt får
att själva betala får dem. Icke-kommersiella verksamheter är däremot av det slaget att människor inte är villiga att frivilligt betala får dem.
Kommersiella nöjen borde egentligen
ses som en tillgång får ett samhälle där
man inte vill göra anspråk på att i detalj
forma människors liv. Utan kommersiella
nöjen skulle vi leva i en fåreningslivets
diktatur.
Ungdomspolitikerna
Om ungdomspolitiker 1981 kan man säga
att de strävar efter denna fåreningslivets
diktatur. Ungdomspolitiker 1981 är mer
en produkt av politiseringen i vårt samhälle än av det ökande ointresset får politik.
Ungdomspolitiker 1981 är uppväxta i
ett intensivt rcformskccndc. Dc ser sig
själva som de som genom nya reformer
skall ge människor något. Politik är får
dem ett sätt att forma människors liv efter
egna upphöjda och insiktsfulla värderingar. Politik är får dem mer än får äldre
generationers politiker ett sätt att fårverkliga sig själv. Politik har får dem blivit ett
självändamål, det är lättfårklarligt eftersom de formats under årtionden då allt
fått vika får politiken. Egentligen kan delar av folkpartiledningen sägas vara en forvuxen upplaga av denna generation.
Ungdomspolitiker 1981 tar sig själva på
allvar och har en liten distans till sig
själva. De är så väldigt medmänskliga eftersom de gör alla människors problem till
sina. Ungdomspolitiker 1981 är i väldigt
stor utsträckning politiker. Den utbildning
de har syftar till politik. Politik är oftast
det enda de har sysslat med. Det är t ex få i
de politiska ungdomsfårbundens styrelser
som inte är heltidspolitiker eller organisationsanställda. Därfår har de ett dåligt
perspektiv på livet.
Om vi tidigare definierade grunden for
debatten om kommersialismen ser vi nu
drivkraften. De ungdomspolitiker, som
har så klara ideer om hur ungdomar skall
leva och tycka, finner att ungdomar inte
bara är helt ointresserade av politik utan
dessutom intresserade av verksamheter
som politiker inte kan reglera.
Därmed kommer vi fram till denna artikels viktigaste slutsats. Det finns inga som
tänker mer annorlunda än ungdomar äJ
dagens ungdomspolitiker.
Kampen mot kommersialism
När därfår ungdomar väljer att sysselsänt
sig med andra saker än politik ser givetli
dagens ungdomspolitiker kommersialismen som ett hot mot det egna föreningslivet. Därför tar man det som sin viktigaste
uppgift att bekämpa kommersialismen.
Statens Ungdomsråd bedriver en lång
och omfattande undersökning av kommersialismen. Kampen mot kommersialismen
är den strömning som ger sig tillkänna
bland de politiska ungdomsforbunden.
Serietidningar skall åläggas extraav- ~ifter for att finansiera hederliga alternativa icke-kommersiella serier. Samma rried
filmer, discotek, rullskridskor, skivor och
kassetter. Förbud skall användas. ” Ungdomsfientliga miljöer” skall kartläggas
och stoppas. Fantasirikedomen är stor när
det gäller att skydda den ”omedvetna”
delen av den egna generationen.
På det viset fjärmar sig dagens ungdomspolitiker mer och mer från dagens
ungdom. Medlemsantalen sjunker också,
mycket riktigt. Det är de kommersiella
krafternas fel, säger ungdomsorganisationerna. Därfor har Statens Ungdomsråd av
Britt Mogård, tråkigt att säga, fått i uppdrag att utreda de sviktande siffrorna som
om det inte vore upp till organisationernas
egna ideals styrka att engagera medlemmar.
SSU vill genom socialism och folkrö-
relsesverige skapa en kontroll över kultur
och nöjesutbud så att det blir forenligt
med folkrörelseideaL
CUF vill bygga lokalsamhällen där
människor umgås i bildningsfårbund,
hembygdsforeningar, arbetslag, bostadskooperativ och folkrörelser i allmänhet.
Om SSU vill ha socialism och CUF lo- 275
kalsamhällen så är det inte lika lätt att
veta vad FPU idag har for grundläggande
budskap. Jag borde kanske som ett ungdomsforhunds ordforande veta det. J ag vet
i alla fall att FPU är emot kommersialism,
moderater och borgerliga trcpartiregenngen.
Moderata Ungdomsfårbundet är i alla
dessa diskussioner katten bland hermelinerna. Vi tror mer om ungdomen i Sverige
än våra kolleger, vi tror framforallt inte att
vår uppgift är att reglera människors vardag. Dc problem vårt samhälle har kräver
stora insatser. Till det krävs framtidstro.
Och forst om man tror på människorna
kan man tro på framtiden.
är de andra ungdomsforbunden attackerar kommersialismen är det en farlig
strömning. Egentligen är det människors
fOrmåga att välja som de attackerar. Övertron på sig själv och de egna idealen och
misstron mot andra är en farlig intolerans.
Om man inte betror människor att välja
biofilm har det hänt något med dc demokratiska idealen. Att kräva att människor
skall underordna sina liv de politiska idealen är en elitistisk attityd. Ungdomspolitikernas enda ursäkt är att dc inte inser
detta.
Jag vill avsluta med att påstå att den
reaktion mot politik som finns bland ungdomar är en sund reaktion. Ytterst är den
ändå en tilltro till att det egna jaget inte
kan fångas upp i ett kollektiv. Ur den politiska ovisshet som karakteriserar dagens
ungdomsgeneration kan en politisk visshet
spira som i vart fall vi moderater inte har
att rädas.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner