Print Friendly

Gunnar Hökmark; Sysselsättningsindustriella komplex

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNAR HÖKMARK
Sysselsättningsindustriella komplex
Ordföranden i Moderata
Ungdomsförbundet, civilekonom Gunnar
Hökmark, inför ett nytt be[!7epp i debatten då
Alm betecknar stora krisdrabbadeföretag som
JJSStLsättningsindustriella komplex. Det är
foretag som inte iförsta hand är tillför att
~ucera utanför att erbjuda sysselsättning.
Underfjolåret gick 14 miljarder i bidrag till
dtssa. Det be[!7änsar möjligheternaför de
mndaföretagen att överleva då deras
tmkurrensvillkorförsämras och
investeringsmöjligheterna be[!7änsas. Vi
llåste därför återgå till ett mer
111.1rknadsanpassat samhälle därföretagen
och staten sköter var och en sitt.
Svensk ekonomi har fått en ny typ av ekonomiskt fenomen. Som en travesti till den debatt som förts både i Sverige och i utlandet,
inte minst i USA, om militärindustriella
komplex kan detta nya fenomen kallas sysselsättningsindustriella komplex.
Sysselsättningsindustriella komplex (förkortas nedan till SIK) är företag och företagsenheter som finns till, inte för att producera efterfrågade varor, utan för att erbjuda
sysselsättning som ett självändamål. Deras
beslutsfattande grundas på en sammanvävning av nationella, statliga, kommunala,
fackliga, partipolitiska och företagstaktiska
hänsyn. Lönsamheten är ett underordnat
beslutskriterium, om den ens fungerar som
ett sådant. Snarare kan lönsamheten i bästa
fall fungera som en restriktion, det finns
dock företag då inte ens detta varit fallet.
Vilka är de sysselsättningsindustriella
komplexen? Stålverk 80 hade, om det fått
utbyggas, kunnat vara det mest lysande exemplet. Där fanns alla komponenterna· av
intressen, fackliga, regionala, kommunala,
nationella, partipolitiska inte minst. Det
enda intresset som var sidoordnat var lönsamheten. Till slut, långt om länge trädde
denna in som en restriktion. Notan blev för\
dyr, så dyr att inte ens trycket från alla de
olika intressena kunde uppväga de oundvikliga förlusterna.
Det kanske mest stilenliga nu levande SIK
är Svenska Varv. Alla vet att svensk varvsindustri inte har någon framtid. Likväl har
kommunala, regionala, fackliga, partipolitiska och företagstaktiska hänsyn drivit igenom nya miljarder och en garanterad sysselsättning i minst två år. Inom varvsindustrin
har vi de mest absurda exmplen på olönsam
drift. Lönesumman är en liten del av förlusten och värdet av viss nyproduktion har varit
lägre än råvaruvärdet. Men lönsamheten är
ett underordnat intresse för ett SIK.
Det finns emellertid många SIK, med varierande komplexitet och varierande storlek.
Det enda kravet på ett SIK är att det måste
vara tillräckligt stort. Det är endast genom
sin storhet eller kanske genom sin dominans
på en viss ort, som det kan ha förhandlingsstyrka. Annars är det inte värt intresse.
Kostnaderna
Framförallt finns SIK inom de krisdrabbade
branscherna stål, järn, varv och teko. Tillsammans står dessa branscher för knappt
4 % av BNP. Deras utvecklingsmöjligheter i
Sverige är minimala eller obefintliga. För
Sveriges framtida välstånd och sysselsättning
kan man därför med viss säkerhet säga att
de kommer att spela en ringa roll.
När det gäller den statliga näringspolitiken spelar de däremot en central roll. I den
djungel av bidragsbestämmelser, stödåtgärder och mer eller mindre villkorliga lån som
kännetecknar svensk näringspolitik kan man
utan krav på fullständighet komma fram till
att de statliga stödåtgärderna 1979 kom att
omfatta minst 20 miljarder. Den summan
motsvarar knappt momsen eller en dryg
tredjedel av arbetsgivaravgifterna. stödåtgärdernas kostnader är alltså klart kännbara
för medborgarna och för företagen och på-
verkar givetvis vår ekonomi inte bara genom
sin användning utan också genom sin finansiering.
Av dessa 20 miljarder var cirka 14 hek
selektiva bidrag, direkt riktade till vissa företag. Jag påstår att detta är vår samhälleliga
kostnad för SIK. Det innebär att uppemOl
70 % av de statliga stödåtgärderna går tiD
branscher och företag som i framtiden kommer att ge ett marginellt tillskott till vån
välstånd och till vår sysselsättning.
Även detta är utmärkande för SIK, de kan
utverka stöd till sig själva som varken är rimligt proportionellt sett eller önskvärt med
tanke på det._,övergripande behovet i Sverige
av en offensiv och framåtsyftande näringspolitik. Komplexiteten ger dem många på-
tryckningsmöjligheter, påtryckningsmöjlig·
heter som sunda företag inte har.
SIK är skadliga och ett hot mot sysselsätt·
ning och välstånd. Principen bakom SIK är
att de inte kan överleva på basis av sin lönsamhet. Istället är de beroende av politiskt
beslutade subventioner. De förbrukar nämJi.
gen mer kapital än de skapar genom sin
verksamhet.
De finansieras skatte- och avgiftsvägen a•
de sunda företagen som därmed får sina
investeringsmöjligheter begränsade och sina
konkurrensvillkor försämrade. SIK kan tiD
och med slå ut mindre och sunda företag
inom samma bransch och region.
Paradoxen med SIK är att de hotar den
framtida sysselsättningen trots att de finns
till för att trygga den. Men komplexileten i
ett SIK är så stor att ingen kan värdera dess
effekt. Det finns alltid motiv för att fortsätta
verksamheten.
Bakomliggande orsaker
Vilka mekanismer finns då bakom SIK:s
framväxt?
För det första har det strategiska oberoendet mellan privat och offentlig verksamhet
minskat. Detta beror till viss del på att den
ekonomiska och tekniska utvecklingen skapat ett ökat beroende mellan olika funktioner i samhället, men framför allt är det ett
arv från den socialdemokratiska aktiva nä-
ringspolitiken. Det har blivit accepterat och
hör till att samhället skall gå in när det blir
kris i ett företag. Och omvänt, företagen har
vant sig vid det.
För det andra kliar det i fingrarna på politikerna. Politiker vill framstå som handlingskraftiga och vill kunna peka på konkreta
resultat. En politiker, skall ”vilja” och inte
”inte vilja”. Det är definitionsmässigt inte
handlingskraftigt av en politiker att inte
handla inför ett akut problem. Den positiva
insatsen är lätt att påvisa, den negativa svår,
om man gör ett ingrepp. Och omvänt, det är
lätt att påvisa det negativa men svårt att påvisa det positiva om man inte gör något. Därför är en SI K om l00 anställda på en ort
mer värt än lO småföretag om tillsammans
200 anställda ute i landet.
För det tredje har den låga lönsamheten
spelat in. Inte bara så att företag som gått
med förlust har fått bidrag utan också så att
företag med låg lönsamhet har sett det svårt
att öka vinsten. Man har då i stället för vinst
sökt trygghet genom storhet och dominans.
Därigenom har man blivit än större arbetsgivare med än starkare argument för stöd utifrån.
För det fjärde ingår SIK i slaget om väl- 165
jarna. Olönsamma industrigrenar sysselsätter ett stort antal anställda och därmed ett
stort antal väljare. Därför har de en stor
överlevnadskraft. Ibland har SI K till och
med tillväxtkraft. Stålverk 80 var ett exempel.
Många företag som idag kan stå på egna
ben känner sin makt som potentiella SIK
och beter sig därefter. Volvo är ett företag
som knappast kommer att tillåtas gå omkull.
Företagsledningen har målmedvetet sökt utnytlja detta. Dels genom begäran om särskilt
miljardlån, dels genom att ingå i ett avtal
med en utländsk stat som helt enkelt innebar
att man sålde sysselsättning i stället för bilar.
Det avtalet siktade inte mot högre vinster
utan mot ökad storhet och trygghet. Volvo
hade vid sämre tider kunnat bli ett trinationellt SIK med försäljning av sysselsättning
till Holland, Norge och Sverige. Ett SIK med
så många intressen invävda hade varit ytterst
stabilt. I sin strävan att driva igenom avtalet
använde Volvoledningen nationella, internationella, regionala, lokala, fackliga, företagstaktiska och partitaktiska argument skickligt,
de finansiella argumenten var därmed underordnade. är beslutet slutgiltigt skulle
fastställas fälldes det däremot på finansiella
grunder.
Riskema med SIK
Risken för SIK är ännu större i ett löntagarfonclssamhälle. Än så länge är det demokratiskt valda politiker som kontrollerar dem. I
fondsamhället väljs beslutsfattarna i val som
är förbehållna löntagare. Rösterna från de
anställda i krisdrabbade branscher kommer
166
då att väga tyngre.
Beslutsfattarna i fondsamhället har dessutom en dubbelroll. De är valda för att företräda löntagarsidans intressen och kommer
att vara betydligt mindre benägna att fatta
beslut om nedläggning av företag, hur nödvändigt det än är.
SIK leder till en konservering av dåliga
företag, till inflexibilitet, kapitalförstöring
och lägre lönsamhet. De är de största hoten
mot framtidens sysselsättning och välstånd
eftersom de binder upp resurser till nackdel
för en framåtsyftande och offensiv näringspolitik. De är ett fördärv för en fungerande
marknadsekonomi.
För att kunna undvika dem måste vi återgå till ett mer marknadsanpassat näringsli•
där företagen och staten var och en sköter
sitt.
Vi måste få politiker som är tuffare och
har kraft att stå emot de många kraven pi
ingripanden.
En högre lönsamhet skulle undvika
många kriser och stärka små företags förmå-
ga till självständig överlevnad.
Ett system med löntagarfonder måste avvisas eftersom dessa ofelbart skulle vara den
mest gynnsamma miljön för Sl,K.
Sysselsättningsindustriella komplex är
skadliga. Näringspolitiken borde klarare
präglas av detta.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner