Print Friendly

Gunnar Hillerdal; Diskutabelt förslag till ny psalmbok

Av Redaktionen | 31 december 1985


1985


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNAR HILLERDAL:
Diskutabelt förslag till ny psalmbok
1987 tidigast får vi en ny psalmbok. Det
är en historisk händelse: bara tre gånger
tidigare har det hänt sen landet blev
kristet! Gunnar Hillerdal, som under
lång tid följt arbetet som pågått sedan
/969, presenterar här psalmkommittens
slutbetänkande. Han framför emellertid
också väsentlig kritik: en ytterligare
granskning bör göras innanfJärde
rikspsalmboken går i tryck!
Teol dr Gunnar Hillerdal är rektor för
Växjö Katedralskola.
Så har, efter mer än femton års arbete,
1969 års psalmkommitte framlagt sina
digra slutbetänkanden! Den som vill studera hur vår nya psalmbok är tänkt kan
anskaffa tre böcker med huvudtiteln
”Den svenska psalmboken” utgivna av
civildepartementet – vi har ju en statskyrka! – i serien ”Statens offentliga utredningar” (SOU 1985: 16-18).
Låt mig säga från början: psalmkommitten har arbetat träget och på senare
tid kämpat tappert trots motstånd och
utifrån kommande kritik, som emellanåt
varit ganska illvillig. Motsättningarna
gäller framför allt förslagen att bearbeta
och så att säga friska upp till modern
svenska äldre psalmtexter. Diskussionen
har också gällt och bör nog också före
beslut fortsätta kring den litterära halten
av en rad nyskrivna psalmtexter. Så har
församlingar reagerat mot svåra nya
melodier satta till provsamlingarna
”Psalmer och visor”, som i två omgångar, 1976 och 1982, sänts ut som provisoriska supplement till nu gällande psalmbok av 1937.
Psalmboken som bruksvara
1969 års psalmkommitte, som under senare år letts av förre lundabiskopen Olle
Nivenius, har i tidigare utredningstryck
hårt lanserat tanken att psalmboken skall
vara en ”bruksvara”, dvs rätt och slätt
innehålla psalmer som kan användas.
Därför bör tidigare texter som i praktiken aldrig nyttjats under senare tid –
antingen det beror på underliga texter
eller osångbara melodier – rensas ut.
Eller också måste de bearbetas så att de
på nytt kan brukas!
För den som besinnar att psalmboken
faktiskt är avsedd att användas för
gudstjänständamål, inte som litterär antologi, ter sig grundtesen oantastlig. En
annan fråga är hur den tillämpas.
Få eller inga invändningar kan nog resas mot den ganska drastiska utrensningen av äldre psalmer. Inte mindre än 253
före lås nu helt försvinna. Psalmkommitten har genomfört vad man kunde
kalla en liten kyrklig SIFO-undersökning
för att känna sig säker. Rättare sagt, med
hjälp av statistiska centralbyrån har underlag inskaffats för bedömning av vilka
texter som lämpligen kunde utgå.
Genom att så många äldre psalmer försvinner skapas också utrymme för nya
texter. Det skall vara en psalmbok i tiden: vår tid diktare ska få en chans att
komma med. Tvivelsutan har kommitten
också i det hänseendet varit framgångsrik, måhända i ett avseende somjag återkommer till i övermått.
Psalmen som ”bruksvara” förutsätter
ock å utrymme för användning vid särskilda tillfällen: dop, vigsel o v. En rad
nya psalmtexter har tillkommit mer eller
mindre på beställning. Till de mera diskutabla, som inte prövats i ”Psalmer och
visor” , hör en rad visor – i varje fall har
jag svårt att kalla dem psalmer – för
barn. Också därtill återkommer jag nedan.
En ekumenisk psalmbok?
Psalmkommitten som redovisat sina
principer för kyrkomötet och arbetat vidare på dess särskilda uppdrag har fått
tilläggsdirektiv som inte varit särskilt lätt
att bygga på och i praktiken klara ut.
Det gäller vår ”hemmaekumenik”.
1800-talsväckelsen klöv inte bara svens- 401
ka kristenheten i stats- eller folkkyrkan å
ena sidan, de nya frikyrkorna (Svenska
missionsförbundet, Metodistkyrkan,
Frälsningsarmen med en utbrytargrupp
Svenska Frälsningsarmen, rader av baptistiska samfund, Svenska Alliansmissionen osv) å den andra. Också den
kristna sången fick olika tungor. Delvis
är problemen kuriösa. Flera kända
psalmer eller hymner förekommer i de
olika samfundens psalm- eller sångböcker med olika antal verser, ibland
med lite avvikande texter. En ny frikyrklig sångskatt tillkom och accepterades
till mycket ringa del eller inte alls i 1937
års psalmbok. På frikyrkligt håll upptäckte man viktiga texter och melodier
som användes av stora kyrkor på andra
håll i världen.
Nu , i den nya ekumenikens tid , som
också är radions och televisionens,
borde vi väl ha en gemensam psalmbok?
I slutskedet fick 1969 års psalmkommitte
uppdraget att jämka samman ett slutbetänkande med ett urval som gjordes parallellt inom ”Sampsalm” , en arbetsgrupp tillsatt av femton fria samfund.
Men ekumeniken är ingen lätt sak att
förverkliga. I slutbetänkandet har 1969
års psalmkommitte föreslagit följande
lösning. Den nya psalmboken får en första del med 325 nummer gemensamma
med flertalet kristna samfunds sångböcker. Så fortsätter man med en annan
grupp, nr 326-722, som bara kan godtas
av svenska kyrkan.
Det är bra med ekumenik, men resultatet är verkligen inte invändningsfritt.
Med en kanske lite illvillig bild får vi ett
psalmernas A- och B-lag. Gamla Lutherpsalmen ”Gud trefaldig, stå oss bi”
hamnar t ex trots att alla kristna samfund
402
bekänner den treenige Guden i avdelningen specifik för svenska kyrkan.
Samma öde beskärs en rad välkända
morgon- och aftonpsalmer, nio psalmer
under rubriken ”Förtröstan- trygghet”,
fjorton till temat ” Vaksamhet- kampprövning” osv.
En aspekt på psalmboken som bruksvara är att den skall vara lätt att begagna.
Nu skall vi , om psalmkommitten får som
den vill, till råga på allt ha en tredje del
med numren 723-791. Den skall innehålla psalmer och melodier som bör vara
under utprovning. Där återkommer rubrikerna ”Fader, Son och Ande”, ”kyrkoåret”, ”dagens tider” osv. Här har vi ,
skulle jag som kritiker vilja säga, psalmernas C-lag.
Den ekumeniska frågan måste lösas.
Men p s a l m n u m r e r i n g e n kan inte
vara avgörande. Det är viktigare för
svenska kyrkan att få en vettig uppställning på sin egen kommande psalmbok.
Alla psalmer under ” Dagens och årets
tider” bör t ex finnas på ett ställe.
Frostenssons psalmbok i stf Wallins?
Den nya psalmboken får, om inte en
översyn göres i slutskedet efter beslut av
1986 års kyrkomöte, en svår ”frostenssonsk” slagsida.
Jag kommer nu till en punkt därjag vill
framföra en mycket bestämd kritik. Det
är i och för sig bra att utrymme skapats
för nydiktning i den kommande rikspsalmboken. Men det är definitivt inte
alls bra att den domineras av en enda
nutida psalmdiktare, Anders Frostensson, och av det stilideal han skapat och
– så menar jag – efterhand själv praktiserat med allt lättare hand.
I ett tidigare betänkande, ägnat en redogörelse för de principer som 1969 års
psalmkommitte ville göra till sina,
gjordes räkningen upp med ” den wallinska psalmboken” . Den kom i original
1819, den andra rikspsalmboken efter
det första stora försöket 1695. Wallin dominerade helt den andra psalmboken.
Han skrev mängder av egna nya
psalmer, och han bearbetade flitigt de
äldre texterna som han inte godtog.
Hans stilideal var det högtidliga. ”Ack,
Herre Jesus, hör min röst/Gör dig ett
tempel i mitt bröst’ ‘. Så översatte han en
luthertext där det i originalet stod ”Bettlein”, en liten hemmasäng och inte alls
ett kyrkans tempel!
Psalmkommitten deklarerade att en
enda man inte borde få dominera psalmboken med många texter och sitt stilideal. Ännu i 1937 års psalmbok dominerade J O Wallin. Nu skulle fältet vara
mera fritt!
Kvantitativt dominerar nu
stället Anders Frostensson.
Kommitterade har fallit på eget grepp.
Kvantitativt dominerar nu i stället Anders Frostensson. Det är lätt att visa genom statistik. Jag har gjort en uppställning som knyter an till vad jag ovan kallat avdelningarna A, B och C (alltså den
ekumeniska delen 1-325, svenska kyrkans egen 326-722 och provpsalmerna
723-791). Första siffergruppen avser
originaltexter, den andra gjorda bearbetningar eller översättningar:
Anders Frostensson … . …………… .
Johan Olof Wallin … . …………….. .
Britt G Hallqvist …………….. . …. .
Olov Hartman . ……. . ….. . ……… .
Martin Luther . ………. . ………… .
Lina Sandell-Berg . ……………….. .
J A Eklund ……. . … . …. . . . …….. .
Natanael Beskow … .. ……………. .
Jesper Svedberg ………… . .. . …… .
Frans Mikael Franzen …………….. .
Då har jag bortsett från två nu levande
professorer och poeter som främst ägnat
sig åt bearbetningar: Karl Gustaf Hildebrand och Jan Arvid Hellström.
Vi kan emellertid förslagsvis omgåenBo Setterlind …………… . …… … .
Johan Ludvig Runeberg .. . .. . . . .. . .. . .. .
N F S Grundtvig …….. .. .. . . . . . .. . .. .
Paul Nilsson .. … . …. . . . …. . . . .. . . .. :
Haquin Spegel …. … ……. . … . . . … .
Svein Ellingsen ………….. . …….. .
Margareta Melin …….. . ……….. .. .
Utanför denna kompletta lista faller då
bl a Samuel Hedborn, Zacharias TopeNär Anders Frostensson är som bäst
skriver han genialt enkelt. ”Jesus från
Nasaret går här fram/än som i gången tid/
löser ur vanmakt, ur synd och skam/
skänker sin kraft och frid”. Adventspsalmen som kom med redan 1937 har
blivit oerhört älskad och är ett utmärkt
exempel. Senare har emellertid Frostensson inspirerat – i vatje fall är det
han som främst praktiserar ett nytt lättsammare grepp – psalmer utan rim. Eller rättare sagt med assonanser, halvrim.
Han tillåter sig också att växla mellan
rim och assonans. En psalm eller visa för
fastetiden är ett belysande exempel. Där
står i första strofen (nr 452 i förslaget):
403
A B c
Nr 1-325 Nr 326-722 Nr 723-791
23+33 32+66 10+5
14+23 26+22
8+37 10+43 3+3
7+4 12+10 2+1
6+2 7+2
13+1
4+8 2+9
5+3 4+5
2+6 3+5
5+1 5+2
de presentera en tilläggslista på författare som får med lägst sex originalpsalmer
och alltså kan göra i vmje fall J A Eklund
och Jesper Svedberg rangen stridig:
6+0
6+0
5+0
5+1
2+1
2+0
3+1
2+1
5+0
2+0
5+1
7+0
6+0
lius och Emil Liedgren.
Mycket folk kring Jesus var
Hela dan de stannat kvar.
Stora gåvor, himmelsk makt.
Gud i Jesu händer lagt
Det är brödbespisningsundret Frostensson skildrar i psalmen eller visan
som hela tiden har samma omkväde.
Men efterhand som skildringen fortskrider tar sig Frostensson nya poetiska friheter. Andra versen lyder: ”Många tusen – skaffa framibröd åt alla, den som
kan!” Vers 3 använder han en onaturlig
ordföljd och får ett rim:
Kornbröd fem och fiskar två
får han av en pojke då
l
l
404
I sjätte versen ska vi läsa eller sjunga
en text med svag assonans:
Det finns plats för allihop
Himlen tak och marken bord
Ska vi ha det så i psalmboken med
gamla stolta traditioner från Franzen,
Runeberg, Wallin och andra? Jag vill för
både den kommande psalmbokens och
för Anders Frostenssons skull säga:
stryk rätt kraftigt bland Frostenssons
egna psalmer, behåll de bästa!
Tveksamma bibelvisor och barnpsalmer
Under de senaste decennierna har vi fått
många – somliga bra, många ytliga –
bibelvisor eller sånger kring bibelmotiv.
De har betytt mycket för den unga generationen. Vår tidigare psalmbok har varit
tung till innehållet, och jag tillstyrker för
min del att den lättas upp.
Frågan är emellertid hur långt man
skall gå. Hur många av de nu populära
sångtexterna och melodierna står sig?
Psalmboken som nu revideras skall väl
kunna användas i åtminstone femtio år,
om världen består?
Dessa reflexioner gör jag också med
tanke på barnpsalmerna eller visorna för
barn (jag har lite svårt att kalla dem
psalmer). Bland alldeles nya psalmdiktare dyker nu i slutskedet Margareta Melin upp med flera nummer. Hennes namn
förekom inte i något av psalmbokstilläggen. Det är emellertid i flera fall fråga om
mycket kända och spelade sånger med
lättsamma melodier av Lars Åke Lundberg. T ex 603:
Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand
Vi är en massa syskon
som tycker om varann
För Gud är allas pappa
och jorden är vårt bo
Och vi är vän med alla
på jorden, må ni tro
Det är faktiskt inte någon felskrift i
texten i näst sista raden. Ska vi godta ”vi
är vän” som språklig nymodighet i
psalmboken?
Jag förmenar nog att kyrkomötet bör
tänka om. Utge ett supplement med bibelvisor och visor för barn, ett häfte som
lätt kan revideras!
Räcker inte 600?
1937 års psalmbok innehåller 600
psalmer jämte några läsepsalmer. Enligt
min åsikt skulle den kommande rikspsalmboken få en bättre kvalitet om man
beslöt göra ett urval bland slutbetänkandets texter.
Att sjunga in en ny psalmbok tar tid.
Kyrkomötet har accepterat ett förslag
från ”psalmsakkunniga” om fortsatt arbete i den meningen, att tredje delen (nr
723 och följande, dem jag kallade ”psalmernas C-lag”) skall vara föremål för
utprövning och senare kunna bytas ut
mot andra nyskrivna texter. Det är gott
och väl om våra diktare fortsätter. Men i
ett första skede, åtminstone fram till närmare år 2000, borde det räcka med de
nya psalmer som finns med i psalmbokens första båda delar. Inte ens separat
bör vi på ett decennium ha ett tilläggshäfte!
Jag är av den åsikten, att antalet
psalmer kunde minskas till samma antal
som 1937 års. Tag bort i första hand ”lättare” gods, psalmer som växlar mellan
hel- och halvrim eller med dåligt genomförd assonans! En från psalmkommitten
skild referensgrupp bestående av exempelvis ett par goda författare och litteraturkritiker kunde få säga sin mening om
psalmtexter som är nya och ”poängsätta” dem vad gäller litterär halt. För en
hög sådan vill vi väl alla ha i fjärde rikspsalmboken, även om den skall vara en
bruksvara? Eller säg: just därför!
Vad ska vi göra med Jesse?
” Det är en ros utsprungen/ av Jesse rot
och stam” . Så sjunger vi i en av våra
mest älskade julpsalmer.
Psalmen, närmare bestämt ordet
” Jesse” , ställer på sin spets frågan om
en psalm måste vara begriplig. Psalmkommitten resonerar ungefär som översättarna av Bibeln. De ord som skall användas måste Medel-Svensson kunna
förstå. Men inte ens lärda akademiker
brukar klara kuggfrågan: ”Vem är
Jesse?” Någon svarar ”Jesus” men blir
snart generad inför uppgiften om man
begär vidare texttolkning.
Jesse är gammalsvenska för Bibelns
Isai, kung Davids far. Psalmkommitterade resignerar inför den pedagogiska
svårigheter och skriver nu: ”Det är en
ros ursprungen/ av D a v id s rot och
stam” . Sakligt går det bra, eftersom Jesus skulle födas i ”Davids stad” och
vara av ”Davids ätt”.
Jag måste i principfrågan ge psalmkommitten rätt men reagerar ändå. Jag
har testat med åtskilliga, som helt enkelt
blir ledsna över förslaget till ändring. Re- __,..,__ ·- ~ – –
405
ligion är också lite mystik. Jesse smakar
bra på tungan i jultid!
Kan man inte ha en liten textförklaring
någonstans? Behåll Je se och skriv en
fotnot! Regeln kan vara bra, men gör
några undantag! Då blir det också bättre
poesi ibland.
Historien om ”Fädernas kyrka”
Psalm 169 i 1937 års psalmbok är ” Fä-
dernas kyrka”. Vi som är lite äldre
minns nog hur entusiastiskt den sjöngs
under andra världskriget. Uppenbarligen
därför att den i en svår tid samlade våra
nationella känslor.
Nu för tiden, i ekumenikens och internationalismens epok, känns den inte på
samma sätt. ” Allt fick sin vigning i kyrkans famn”, böljar andra versen. Bland
det som sedan räknas upp står: ” Kämparnas färd till den sista hamn/ fanan och
konungaskruden.” I tredje versen skall
man sjunga om ” manlig och kristen tro”
– ett fall för jämställdhetsombudsmannen? Verserna 5 och 6 gäller vår historia
och där står bl a: ” Ännu ur fängelsets
natt och kvalm/ Ljöd genom gallret en
kämpes psalm; l Det var en svensk som
satt fången”. Då är vi tillbaka till Karl
XII:s dagar och nästan ända borta i Sibirien, förefaller det.
1969 års psalmkommitte gick bet på
uppgiften att göra om psalmen. Man kan
också säga att den var ett testfall: hur
långt får man ändra i texters innehåll?
Förbättra svenskan är en sak, revidera
en nationalistisk text å den pekar i helt
annan riktning är en annan. Psalmkommittens sekreterare gjorde ett inte oävet
försök och borde inte klandras eftersom
406
han arbetade på uppdrag. Men reaktionen lät inte vänta på sig.
Till slut stupade hela striden på lagen
om upphovsmannarätten. Arvingarna till
J A Eklund, psalmens författare, inlade
ett veto. Vad skulle då 1969 års psalmkommitte göra? I valet mellan egna principer och trycket från opinionen gav Olle
Nivenius och hans arbetskamrater tappt.
”Fädernas kyrka” finns alltså oförändrad kvar, dock förvisad till psalmbokens
andra del. Det är givetvis otänkbart att
de fria samfunden skulle acceptera denna stats- och folkkyrkopsalm, fortfarande älskad av en minoritet. Men i framtiden förmodligen oanvändbar enligt de
flestas åsikt.
Nya psalmförfattare
När jag summerar vill jag uttryckligen
konstatera att psalmboksförslaget vad
man än vill säga kritiskt innebär en härlig
förnyelse! Vid sidan av Anders Frostensson, som fått – det vidhåller jag –
alldeles för stort inflytande lägger man
märke till bidrag från flera samtida författare.
Tungt ibland, alltid med rika bibliska
associationer, skrev Olov Hartman, sigtunastiftelsens mångårige föreståndare.
Han står för åtskilliga nya psalmer. De
balanserar det nya i mångas ögon alltför
lättviktiga stilidealet som utmärker inte
bara Frostensson. Britt G Hallquist,
känd för dikter, texter om barn och översättningar, har en alldeles egen profil och
står ändå på den frostenssonska flygeln.
Några original av hennes hand uttrycker
stor innerlighet. Bo Setterlind, välkänd
poet som kan konsten att marknadsföra
sig i skilda media, var en av dem som
tidigt och med kraft framförde krav på en
psalmboksrevision. Han har skrivit flera
vackra sångbara texter.
Den som vill veta mer om de nya
psalmförfattarna kan förslagsvis läsa en
liten bok, somjag skrev efter tillkomsten
av ”Psalmer och visor 1982”. Den heter
”En ny sång vill jag sjunga” (Proprius
förlag) – titeln efter ett psaltarcitat –
och porträtterar åtskilliga av de nya
”psalmisterna”.
Kerstin Aner och Arne H Lindgren borde använts mera av
psalmkommitten.
Låt mig emellertid här peka på två
som enligt min mening borde använts
mera av psalmkommitten. Båda hör till
våra märkligaste kristna tänkare och författare just nu, Kerstin Aner och Arne H
Lindgren.
Kerstin Aner, välkänd mångårig ledamot av Sveriges riksdag, har i förslaget
som det nu ligger endast en originalpsalm, nr 27. Det är en märklig psalm
som förnyar vår gudsbild. Något av kosmos storhet klingar med i de två första
verserna. Psalmen står under avsnittet
”Fader, Son och Ande” och psalmkommitterades underrubrik ”Gud vår Skapare och Fader”. Men Kerstin Aner vågar i
en ny tid i tredje versen bilden av Gud
som vår mor:
Du är större än mitt hjärta,
du som allting kan och vet,
du som har i dina händer
Vintergatans hemlighet,
du som skapade atomen,
du som sprängde solens skal,
världen, den omätligt djupa,
mäter du med lag och tal
2 Mig blir aldrig svaret givet,
Vintergatans lösenord,
den materias namn är okänt
av vars kraft jag själv är gjord
och jag famlar med min kärlek –
som jag famlar med mitt vett –
blint jag måste tro på livet
och på dig som ingen sett
3 Dagen dör och mörkret stiger.
Jag är ensam, du är stor.
Om du talar eller tiger
är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner
eller tvivel vilar du ,
som är större än mitt hjärta,
som är evig; som är nu
407
Arne H Lindgren, som slog igenom som
författare med den märkliga ”Svart dagbok” (redovisande svåra år under alkoholen fångenskap) , har skrivit romaner,
dramatik, kyrkospel och diktsamlingar i
snabb följd under senare år. Han får i
förslaget till ny psalmbok med tre texter.
Kom ihåg hans tidigare bakgrund vid läsningen av nr 208, ” Det tänds ett ljus”!
Psalmens uppbyggnad visar en fast komposition som ändå avviker från traditionell. De tre verserna hör ihop och måste
användas tillsammans. Då växer psalmen till en grandios final i tredje versen
med anspelning på blodsoffret på Golgata och budskapet om liv som ljuder på
nytt:
Det tänds ett ljus
i sorgens mörka gömma
Det hörs ett ord
i gråtens slutna rum
2 Det föds en kraft
i dödens bittra närhet
Det hörs en sång
när rösten blivit stum
Det är i det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium
3 Det finns en makt
i korsets röda skugga.
Det går ett bud
från gravens tomma rum.
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium.
L
408
Roland Forsberg har satt musiken både
till Kerstin Aners psalm och till Arne H
Lindgrens. Han är en av de betydande
nya kompositörerna när det gäller
psalmer och hymner.
Till slut …
Psalmkommitten har, låt mig ändå säga
det allra sist, gjort ett gott arbete. Dess
uppgift bör nu vara fullbordad.
Det är dags att vi får den fjärde rikspsalmboken. Men låt en annan grupp –
så vill jag föreslå kyrkomötet – arbeta
under ett halvår med uppgiften att göra
en sista översyn! Låt oss sedan till slut få
en enhetligt redigerad psalmbok med ungefär 600 psalmer!
Översynen borde göras hösten 1986
och våren 1987 efter beslut samma år vid
kyrkomötet. Sedan kan 1987 års kyrkomöte formellt fatta beslut om införande
av den nya psalmboken.
På den sista avgörande punkten villjag
gå längre än vad 1969 års psalmkommitte
mera blygsamt föreslår. De tänker sig att
församlingarna lokalt skall avgöra om
den nya skall ersätta den gamla från 1937
eller om den fortfarande skall gälla. Det
vore för det första mycket opraktiskt:
ska vi under lång tid ha två olika psalmböcker? (Eller tre eller fyra, eftersom vi
också fått de båda komplementen
”Psalmer och visor” från 1976 och 1982
som nu används i många församlingar).
Ska vi göra allvar av ekumeniken måste
en ny psalmbok bli ett obligatorium för
svenska kyrkan åtminstone från 1990!
Det kan ju ta ett par år att anskaffa och
bölja med den nya .. .
Förresten finns det psalmer i den gamla som är en ren skandal att ha kvar, t ex
88 med klart antisemitisk tendens. Så
psalmboken behöver verkligen reformeras!

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner