Gunnar Du Rietz, Dan Johansson, Nils Karlson; Ett bättre skattesystem

Ett bättre
skattesystem
1 av Gunnar Du Rietz, Dan Johansson och Nils Karlson
Dagens skattesystem är fördärvligt både för den enskilde medborgaren och för
samhället i stort. Här presenteras ett alternativ med tre huvudpunkter: halverad
arbetsgivaravgift, helt slopad statlig inkomstskatt, samt särskild skattereduktion
för låginkomsttagare.
D
en svenska ekonomin lider av en rad kroniska problem: arbetslösheten är hög, sysselsättningsökningen i det privata näringslivet, liksom tillväxten, är låg. Följande åtta
stiliserade fakta kan illustrera situationen:
l. Sedan 19SO har inte ett enda jobb netto skapats i den
privata sektorn.
Il. Arbetslösheten bland ungdomar under 2S år är 16,4
procent.
III. Inget av Sveriges SO största företag har startats efter
1970.
IV. Inget av Sveriges högteknologiska storföretag har
startats efter andra världskriget.
V. Sedan 1970 har Sverige fallit från 4:e plats till en lS:e
plats bland OECD-länderna när det gäller BNP per
capita.
VI. Det svenska medianhushållet har endast runt SO 000
kronor i likvida tillgångar.
VII. Över en miljon människor utav en arbetskraft på
runt fem miljoner arbetar inte utan lever på bidrag.
VIII. Sextio procent av väljarkåren får huvuddelen av
sina inkomster från offentliga källor (de är antingen
offentligt anställda eller välfärdsstatens klienter).
En huvudorsak är det höga skattetrycket, och i synnerhet de höga skatterna på arbete. Sedan början av 1900-
talet har skattetrycket stigit från en nivå under lO procent
av BNP till att i dag överstiga SO procent av BNP, figur l.
Faktum är att Sverige fram till slutet av 19SO-talet var
ett lågskatteland-det var under denna period den svenska tillväxten var högst i världen och då det svenska välståndet grundlades.
Figur l Skatter i procent av BNP, 1900-2002
0′,Q
60.————————————-
50
Socialförsäkringsavgifter
• Indirekta skatter
• Direkta skatter
40
30
20
lO
o1900 1920 1940 1960 1980 2002
Anmärkning: Med direkta skatter avses skatter som betalas in av individer, exempelvis kommunal inkomstskatt.
Med indirekta skatter avses skatter som betalas in av företag, t ex mervärdesskatt. Socialförsäkringsavgifter består
av t ex arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Källa: Riksskatteverket (2002).
Av dagens totala skatteintäkter på över l 200 miljarder
kronor kommer ca två tredjedelar från skatt på arbete
och ca en fjärdedel från skatt på konsumtion, figur 2.
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr si iJ
Figur 2 skatteintäkter, mdr kr, 2004
mdr kr
1000
800 [:;:-”
n
lif
1:~:~<c’
600
400 J”’
~ ~
r- ~ c-200
,,
~”’”’””’ –
Källa: skattebetalarna (2004)
Totalt står skatterna på arbete och konsumtion för 90
procent av skatteintäkterna. Arvs-, gåvo- och förmö-
genhetskatterna är av förhållandevis marginell betydelse
för de offentliga inkomsterna. Även fastighetsskatten ger
relativt små skatteintäkter.
Det arbetsskatterna gör är att förstöra ekonomins
effektivitet genom att driva in en kil mellan köpare och
säljare av olika arbetsuppgifter. Höga arbetsskattekilar
har en rad negativa effekter. De påverkar arbetsdelningen
i samhället negativt precis på samma sätt som tullar och
tariffer hindrar den internationella arbetsdelningen länder emellan. Resultatet av dessa ”interna tullar” blir
omfattande hemarbete, svartarbete, naturahushållning
eller att arbete inte blir utfört alls. Även företagandet
hämmas.
Detta leder till att ekonomin fungerar sämre: arbetslösheten ökar, tillväxten sjunker och välståndet minskar.
I förlängningen finns även risken att skatterna orsakar
ohälsa, oärlighet, minskat lärande och minskad solidaritet i samhället.
SKATTEKILARNA FÖRSTÖR
För att komma tillrätta med dessa problem måste skatterna såväl sänkas som deras inriktning förändras. Såsom
värt skattesystem är utformat sysslar allt fler av oss med
fel saker- vi jobbar helt enkelt osmart. Istället för att
ägna oss åt sådant som både vi själva som individer och
samhället i stort skulle tjäna på, gör vi sådant som andra
skulle klara bättre eller som inte borde göras alls. På ett
systematiskt sätt snedvrider skatterna vårt beteende i
lliJlSvensk Tidskrift !2oo4,nr si
förhållande till hur vi skulle ha agerat om inte skatterna
hade påverkat oss.
Alla drabbas, men särskilt de svaga och utsatta- de
får inget arbete. De höga skattekilar som dagens skatter
orsakar skapar därmed en värdighetsklyfta. Människors
förmåga att aktivt ta ansvar för det egna livsprojektet,
med ömsesidig respekt för andras frihet att göra detsamma, minskar.
För att åstadkomma en positiv utveckling krävs
nytänkande och strukturella reformer. I denna artikel
presenterar vi ett enkelt, konkret förslag till hur skattekilarna skulle kunna minskas, vilket leder till att arbetsdelningen förbättras, sysselsättningen stiger, tillväxten
ökar, samt individernas värdighet stärks.
Förslaget innebär en total skattesänkning brutto på
252 miljarder kronor eller 10,4 procent av BNP. Förslaget genomförs under en femårsperiod. Effekterna är delvis dramatiska, bl a skapas enligt våra beräkningar drygt
260 000 nya jobb samtidigt som tillväxten ökar från 2,0
till 3,0 procent per år. Dessutom ökar faktiskt de totala
skatteintäkterna med flera hundra miljarder kronor, trots
att skattetrycket sänks. Netto, när hänsyn tagits till effekterna på sysselsättning, löner, inkomster, efterfrågan och
skatteintäkter, blir besparingskravet betydligt lägre (74,2
mdr kr), liksom skattesänkningen netto (3,1 procent).
Värt förslag är ett trepunktsprogram:
·Halvering av arbetsgivaravgifterna
• Slopad statlig inkomstskatt
• Arbetsskattereduktion för låginkomsttagare
Som en följd av dessa åtgärder avskaffas färnansföretagsreglerna (3:12), samtidigt som vissa förändringar
görs i socialförsäkringssystemen. Analysen visar att det
är fullt möjligt att med enkla medel öka tillväxten och
sysselsättningen i det privata näringslivet. Förslaget ska
ses som ett första steg i denna riktning.
HALVERING AV ARBETSGIVARAVGIFTERNA
Arbetsgivaravgifterna infördes 1960 i samband med ATPreformen och var dä endast några procent. De stora höjningarna av arbetsgivaravgifterna skedde i mitten av
1970-talet dä delar av inkomstskatten omvandlades till
arbetsgivaravgifter. Syftet med denna övergäng är oklart.
Det hette dä att de justeringar som behövde göras i
inkomstskatteskalan med hänsyn till den höga inflationen måste finansieras och därför höjdes arbetsgivaravgifterna en läng rad av är under 70-talet, totalt med
nästan 20 procentenheter. skatteomvandlingarna har
kallats ”Haga-politik” efter de förhandlingar som fördes pä Haga slott mellan regeringen, oppositionen och
arbetsmarknadens parter inför skatteomläggningen 1975
(Nordling 1989). De styrande kan ha satt igång karusellen med höjda arbetsgivaravgifter och justeringen av
skatteskalorna pä grund av okunnighet om inflationens
effekter eller om hur skattebaserna hänger ihop. Men
det finns också skäl att tro att hela operationen var
avsiktlig och ett led i att dölja den stora höjning av skattetrycket som inträffade under 1970-talet.’
År 2003 uppgår de lagstadgade arbetsgivaravgifterna
till ett påslag pä lönesumman om 32,82 procent. Brutto
tar arbetsgivaravgifterna in ca 280 mdr kr i skatt, vilket
är mer än momsen (221 miljarder kronor). Nettot är
dock mindre än en tredjedel sä stort. Det beror pä att
arbetsgivaravgifterna trycker ner lönerna och därigenom
såväl den egna skattebasen som basen för inkomstskatt,
allmänna egenavgifter och konsumtionsskatter.
Enligt tabell l kan den nuvarande skattedelen i
arbetsgivaravgifterna uppskattas till ca 22 procentenheter av 32,82 procent (2/3), om förmänsvärdet uppskattas till ca 40 procent för socialavgifter som saknar avgiftstak-och därigenom även utgår på inkomstdelar som ej
ger socialförsäkringsförmåner- och till 50 procent för
socialavgifter som har tak för inkomstdelar som inte är
förmänsförsäkrade.
1 Ej att förväxla med egenavgifter, de enskilda näringsidkarnas motsvarighet till
arbetsgivaravgifterna.
Tabell l. Sociala avgifter 2003, procent
Nuvarande Nuvarande Föreslagen Föreslagen
avgift skattedel avgift skattedel
Arbetsgivaravgifter enligt lag
Ålderspensionsavgift 10,21 6,10 10,21 6,10
Efterlevandepensionsavgift 1,70 1,00 1,70 1,00
Sjukförsäkringsavgift 11,81 7,10 2,00 1,20
FöräIdraförsäkringsavgift 2,20 2,20 0,00 0,00
Arbetsskadeavgift 0,68 0,00 0,68 0,00
Arbetsmarknadsavgift 3,70 2,20 1,85 1,10
Allmän löneavgift 3,25 3,25 0,00 0,00
Totalt 32,82 21,85 16,40 9,40
Allmänna egenavgifter
Särskild löneskatt 24,26 24,26 9,40 9,40
Allmän pensionsavgift 7,0 3,50 7,00 2,80
A·kasseegenavgift 0,00 0,00 2,00 0,80
Sjukpenningegenavgift 0,00 0,00 2,00 0,80
Summa allm. egenavgifter 7,00 3,50 11,00 4,40
Anm. Skattedelen har antagits vara 60% på socialavgifter utan
tak, 50% med tak. Arbetsskadeavgiften har antagits vara aktuarisk. skattekompensationen på 3/4 ger en skattedel i nuvarande
pensionsavgift på O%.
Källa: Fakta för skattebetalare 2003 och egna beräkningar.
För att åstadkomma lägre, mer förmänsanknutna arbetsgivaravgifter, måste skattedelarna av arbetsgivaravgifterna minskas sä mycket som möjligt. Den allmänna
löneavgiften (3,25 procent) och föräldraförsäkringsavgiften (2,20 procent) är båda ren skatt och slopas därför.
Efter borttagandet av de två rena skattearbetsgivaravgifterna äterstår avgifter pä 27,37 procent. Dessa innehäller alla ett förmänsvärde men är ändå delvis skatt. Vi
behåller ålderspensionsavgiften (l 0,21 procent) och
efterlevandepensionsavgiften (1,7 procent) oförändrade
trots att de bara delvis är förmänsanknutna, eftersom
dessa avgifter ingår i finansieringen av pensionsreformen, som de flesta inte nu vill gä in och ändra i.
sjukförsäkringsavgiften- som till en betydande del är
skatt genom att den dels, till mindre än hälften, finansierar sjukförsäkringen, dels är inkomstberoende endast
i intervallet mellan l och 7,5 basbelopp (den finansierar
även vård i allmän regi, läkemedelsrabatter, föräldraförsäkring m.m.) -sänks frän 11,81 procent ända ned till
2 procent. Denna nya mindre sjukpenningsarbetsgivaravgift skall tillsammans med en lika stor ny och relativt förmänsanknuten allmän egenavgift (sjukpenningegenavgift) finansiera sjukpenningen.
Arbetsskadeavgiften (0,68 procent) behålls oförändrad. Den bör dock betalas till ett (valfritt) privat försäkringsbolag i stället för att som nu hamna i statskassan, men vara fortsatt obligatorisk för arbetsgivaren.
Arbetsmarknadsavgiften, som nu delvis finansierar
Vl
;:<:;
):>
-1
-1
m
;:>;:j
)Svensk Tidskrift 12oo4, nr s) m
arbetslöshetsförsäkringen, behålls också, men sänks till
1,85 procent.
FÖRMÅNSANKNUTNA AVGIFTER
Som nämnts införs en ny sjukpenningegenavgift på två
procent av lönen för att delfinansiera sjukförsäkringen.
Denna egenavgift bör vara obligatorisk, eftersom staten
har ett ansvar för att alla har ett grundskydd mot
inkomstbortfall vid både sjukdom och arbetslöshet, men
området bör vara öppet för privata försäkringsgivare.
Vi har låst den obligatoriskt skyddade inkomsten till
nuvarande nivå 307 000 kr. När förmånsgränsen inte
längre som tidigare höjs i takt med basbeloppet kan den
enskilde om några år behöva börja skaffa sig kompletterande skydd genom tilläggsförsäkringar, privata eller
genom kollektivavtal, eller genom eget sparande.
Vi inför också en ny a-kasseegenavgift, som skall delfinansiera arbetslöshetsförsäkringen, vilken flyttas över
från facken till staten. Den nyaa-kasseegenavgiften görs
mer förmånsanknuten än nuvarande arbetsgivaravgift
genom att avgiften får ett tak där inkomstskyddet upphör, d v s vid 5,3 basbelopp, där dagens ersättningsnivå
inte längre höjs med lönen (maximal a-kassa).
Man bör som nämnts sträva efter förmånsanknutna
avgifter därför att då blir avgifterna lön och försvinner från
skattekilen. Införandet av två egenavgifter på vardera 2 procent för sjukpenning och arbetslöshetsförsäkring höjer de
allmänna egenavgifterna från 7 procent till11 procent.
Vi föreslår därtill att nuvarande, komplicerade kompensation för pensionsavgiften avskaffas av den anledningen att vi inför en ny stor arbetsskattereduktion som
mer än kompenserar för denna. I samband med detta
återinförs full avdragsrätt för pensionsavgiften. Den
nuvarande skattedelen av pensionsavgiften kan uppskattas till ca 3,5 procentenheter, hälften av pensionsavgiften, om man som vi avskaffar kompensationen (eller
betraktar skattereduktionen som fristående från pensionsavgiften).
De högre egenavgifterna på 11 procent utgör förhållandevis förmånsanknutna egenavgifter. Egenavgifternas skattedel kan bedömas sjunka under 50 procent (i
beräkningarna har vi använt 40 procent som skattedel).
Sammantaget minskar reformen arbetsgivaravgifterna från 32,82 procent till 16,40 procent, med 16,42
procentenheter. Arbetsgivaravgifternas skattedel skärs
ner från 22 procent till 9,40 procent. Den särskilda löneskatten borde därför egentligen också sänkas till 9,40
procent, men det har vi inte räknat in i förslaget.
AVSKAFFAD STATLIG INKOMSTSKATT
När man sänker arbetsgivaravgifterna höjs lönerna med
motsvarande belopp och då kan den statliga inkomstskatten inte kvarstå i nuvarande form med skattesatser på
IIJ lSvensk Tidskrift lzoo4,nr s i
20 respektive 25 procent för förvärvsinkomster över ca
300 000 respektive 420 000 kr. Effekten skulle bli att antalet personer som betalar statlig inkomstskatt ökar kraftigt. Den höga statliga inkomstskatten är skadlig på
många sätt, främst genom de höga skattekilar den skapar,
men även genom att den gör arbetsmarginalskatterna så
mycket högre än kapitalinkomstskatten att det motiverar fåmansföretagsregler, vilka i sin tur hämmar familjeföretagandet.
Som ett andra steg i programmet slopas därför den
statliga skatten. Även om den statliga skatten slopas kan
förslaget inte betraktas som ”platt skatt”, då arbetsskattereduktion leder till vissa marginaleffekter (se nästa
avsnitt)
Marginalskatten för högre inkomster (över 7,5 basbelopp) sänks från 57,4 procent till 35-38 procent och
endast 16,4 procent i arbetsgivaravgifter tas ut. Inklusive skattedelarna av socialavgifterna blir marginalskatten mellan 36 och 39 procent på högre inkomster. Samtidigt är utdelning och reavinster beskattade med 40- 50
procent genom att till en bolagsskatt på ca 25 procent
kommer en kapitalinkomstskatt på 30 procent på utdelning och reavinster.’ Detta är efter reformen mer än
arbetsskatten på högre inkomster, varför fåmansföretagsreglerna blir irrelevanta. Det lönar sig alltså efter
reformen inte att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Följaktligen kan fåmansföretagsreglerna
slopas. Konsekvensen blir att kapitalinkomstskatten
också bör sänkas för att arbete och kapital skall beskattas någorlunda lika.
ARBETSSKATTEREDUKTION
En viktig del av ett sänkt skattetryck är att mildra
beskattningen av låginkomsttagare genom en betydande
skattereduktion på låga inkomster. Flera syften kan nås:
• Fler kan leva ett mer värdigt liv genom minskat bidragsberoende och ökade möjligheter att leva på egen lön
• Incitamenten för att arbeta förbättras, d v s utbudet av
arbetskraft ökar
· Incitamenten för att anställa förbättras, d v s efterfrå-
gan av arbetskraft ökar
Intresset för arbetsskattereduktioner (av typ ”earned
income tax credit”) har stimulerats av att sådana har
orsakat en kraftig ökning av förvärvsfrekvensen (deltagandet i arbetskraften) i Nordamerika, där systemet tillämpats längst och varit mest generöst. Effekterna har
varit störst för personer med barn, som fått störst arbetsskattereduktion.
Inkomstskatten sänks genom att en skattereduktion
2 Bolagsskattesatsen är 28 procent, men den effektiva bolagsskattenär lite lägre på
grund av vissa möjligheter att skjuta upp betalning av bolagsskatt, bland annat med
periodiseringsfonder.
på 25 000 kronor successivt infasas med infasningshastigheten 17 procent av arbetsinkomsten i inkomstintervallet 11400-160 000 kronor. skattereduktionen är ovid
en inkomst på 11 400 kronor och stiger med 17 procent
av lönen så att den blir 17 000 kronor vid en årsinkomst
på 111400 kronor. Pensioner, a-kassa och sjukersättning
berättigar inte till förvärvsavdrag. skattereduktionen
uppgår maximalt till 25 000 kronor, en nivå som uppnås vid 160 000 kr. Maximal skattelättnad behålls oförändrad upp till 300 000 kr. Därefter fasas lättnaden ut
med 3 procent av inkomst däröver, för att begränsa skattebortfallet. Det medför att marginalskatten sänks med
drygt 10 procentenheter i större delen av inkomstintervallet 11 400-160 000 kr.3
skattelättnaden ger sänkta marginalskatter och ökad
inkomst efter skatt för personer med lägre arbetsinkomster i syfte att undvika låglönefällor och stimulera
deltagande i arbetskraften genom att försörjning genom
arbete blir mer förmånligt.’ Lättnaden styrs mot de
inkomstnivåer där arbetsutbudselasticiteten är högstdetta gäller särskilt i jämförelse med ett stort grundavdrag som är statsfinansiellt mycket dyrare. Arbetsskattereduktionen leder till ökat arbetsutbud både genom
sänkt marginalskatt för låginkomsttagare och genom att
förvärvsarbete blir relativt lönsammare jämfört med att
inte arbeta. Grundavdraget behålls på nuvarande basnivå (11 400 kr utan upptrappning till 25 900 kr).
Avtrappning av skattereduktionen görs som nämnts
med 3 procent av inkomst ovanför 300 000 kr. skattereduktionen blir då utfasad vid en inkomst på ca 900
000 kr. Utfasningen skapar en marginaleffekt i inkomstintervallet 300 000-900 000 kr. De högsta marginalskatterna sänks ändå betydligt, eftersom den statliga
inkomstskatten avskaffas.
Arbetsskattereduktionen sänker den genomsnittliga
marginalskatten relativt lite, på grund av att relativt få
inkomsttagare befinner sig i det intervall där skattelättnaden fasas in, och på grund av att marginalskatten höjs
med 3 procentenheter när avdraget fasas ut (för inkomster över 300000 kr). För låginkomsttagare blir dock
marginalskatten endast 22,8 procent (inklusive allmänna
egenavgifter, exklusive allmänna egenavgifter blir marginalskatten endast 15,4 procent) medan höginkomsttagare i allmänhet får en marginalskatt mellan 35,4 och
38,5 procent (inklusive allmänna egenavgifter).
3 Att marginalskatten inte sjunker med 17 procentenheter beror på att 2003 års grundavdrag trappas upp i inkomstintervallet 58 OOQ-105 000 kr, vilket där ger en marginalskatt
på endast drygt 27 procent och sedan trappas ned i intervallet 120 000 -264 000, vilket
där ger en marginalskatt på 36,7 procent. Den nya marginalskatten bli 22,8 procent i
hela intervallet.
• Många låginkomsttagare kan idag inte förbättra sin situation genom att öka sin arbetsinsats, söka ett arbete med högre lön, utbilda sig eller flytta till ett mer välbetalt arbete
p gahöga skatter och inkomstberoende bidrag (SOU 2001:24, SOU 2004:02). De har
fastnat i den s k låglönefällan.
Odla rätt, så växer det bra.
Tillsammans med de sänkta arbetsgivaravgifterna
innebär det att skattekilen minskar med 9,2 procentenheter från 62,4 till 53,2 procent. Den genomsnittliga marginalskatten sänks från 40,0 till 35,1 procent (inklusive
allmänna egenavgifter). Marginalinkomsten efter skattekil -som påverkar både arbetsutbud och storleken på
den taxerade inkomsten – ökar 24,5 procent ((1 –
0,532)/(1-0,624)). Det totala skattetrycket sjunker från
knappt 52 procent till47 procent av BNP.
SKATTEBORTFALL
skattebortfallet av att halvera arbetsgivaravgifterna till
16,4 procent är 159 miljarder kr (tabell2). Arbetsskattereduktionen leder till skattesänkningar på ytterligare 96
miljarder, medan det lägre grundavdraget och den slopade kompensationen för pensionsavgiften höjer skatterna med 6 respektive 35,6, totalt 41,6 miljarder kr5
•
Den avskaffade statsskatten för förvärvsarbetande leder
till 35 mdr kr i sänkta skatter. Förslagets totala skattebortfall brutto är 248,8 miljarder kr eller 10,3 procent
av BNP. Nettobortfallet är betydligt lägre till följd av
automatiska och dynamiska effekter.
sAvskaffad nuvarande reduktion har vi beräknat till en skattehöjning på 51,6 mdr
men full avdragsrätt för pensionsavgiften begränsar skattehöjningen
till 51,6 – 16 = 35,6 mdr. Sänkt grundavdrag sparar in 6 mdr kr.
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr si IIJ
De sänkta arbetsgivaravgifterna höjer arbetskraftskostnaden med motsvarande summa. Stat och kommuner får genom den höjda lönesumman tillbaka en stor
del av skattebortfallet i inkomstskatt, arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter.
När skatten sänks ökar också de disponibla inkomsterna. Till en liten del dras dessa inkomster in genom
sänkta bidrag. Av nettoökningen kan en liten del gå till
sparande, men den största delen används till konsumtion. Denna konsumtion ger ökade intäkter till staten i
form av moms och punktskatter.
Man måste därtill också ta hänsyn till dynamiska
effekter, alltså ökade skatteintäkter genom ökad sysselsättning och höjd ekonomisk tillväxt.
FÖLJDVERKNINGAR
De sänkta arbetsgivaravgifterna övervältras på löntagarna och leder till ökade löner. Löneökningarna blir
dock mindre då lönerna är belagda med arbetsgivaravgifter (22,5 mdr kr), vilket gör att lönerna exklusive
arbetsgivaravgifter stiger med 136,9 miljarder
(136,9*1,164 = 159,4 mdr kr). Lönehöjningen leder till
en ökning av inkomstskatten på 42 miljarder (0,31*136,9
miljarder kronor).
Vårt förslag höjer också de allmänna egenavgifterna
med 4 procentenheter till l l procent. Det finns ett avgiftstak på dessa, varför endast 80 procent av egenavgifterna
utgår. De är också avdragsgilla, vilket gör att de minskar
inkomstskatten som enligt vårt förslag i genomsnitt är 31
procent. De allmänna egenavgifterna inbringar 8,3 mdr
kr ((0,11*136,9*0,8)*(1-0,31)) . Från lönehöjningen
(inklusive arbetsgivaravgifter) avgår till skatt och avgifter därför 73 miljarder kronor.
• arbetsgivaravgifterna ger 22,5 miljarder kr mer
• inkomstskatten ger 42 miljarder kr mer
• de allmänna egenavgifterna ger 8,3 miljarder kr
Förslaget höjer också enligt våra beräkningar den disponibla inkomsten med 169 mdr kr, vilket höjer konsumtionen. Den höjda konsumtionen inbringar ytterligare 37 mdr kr i moms och punktskatter, då konsumtionsskatterna beräknas vara 22 procent i genomsnitt
(0,22*169).
De fyra nya procenten i egenavgifter ska belasta den
”ursprungliga” lönesumman (innan vårt skatteförslag),
vilken 2003 var l 119 mdr kr. Detta gör att närmare 25
miljarder avgår från löneökningen till följd av de nya
avgifterna ((0,04*1 119*0,8)*(1-0,31)).
Sammantaget har då ca 135 mdr kr av den ursprungliga skattesänkningen återgått i form av sociala avgifter
och skatter. Med hänsyn tagen till denna effekt är nettoskattesänkningen närmare 113,7 mdr kr, vilket motsvarar 4,7 procent av BNP.
1111Svensk Tidskrift l2oo4, nr s i
Tabell2. skattebortfall och finansiering
skattesänkningar
l. Halverade arbetsgivaravgifter, skattebortfall brutto
2. Arbetsskattereduktion
3. Höjd skatt pga lägre grundavdrag
(6 mdr) och slopad komp. för pensionsavgift (35,69)
4. Avskaffad statsskatt
5. Summa skattesänkningar (punkt l + 2 + 3 + 4)
(brutto), procent av av BNP
6. Finansiering genom automatiska effekter
7. Lönehöjning till följd av halverade
arbetsgivaravgifter (159,4/ 1,164)
8. Ökade arbetsgivaravgifter genom lönehöjning (0,164*136,9)
9. Ökad inkomstskatt genom löneökning (0,31*136,9)
10. Ökade allmänna egenavgifter p g a
lönehöjning (0,11*136,9*0,8)*(1-0,31)
11. Summa disponibel inkomst ökar från
732 till 900,8 = 169 mdr = 23,1 %.
12. Ökning av konsumtionsskatter
mdr kr
159,4
96,0
-41,6
35,0
248,8
10,3
136,9
22,5
42,4
8,3
(exkl dynamiska effekter) = 0,22 * 169 37,2
13. Summa automatiska effekter
(punkterna 8 + 9 + 10 + 12) 110,4
14. Nya allmänna egenavgifter (0,04 *1119*0,8)* (1-0,31) 24,7
15. Automatiska effekter + nya egenavgifter
(punkt 13 + 14) 135,1
16. Nettoskattesänkning m h t automatiska
effekter + nya egenavgifter (punkt 5- 15) 113,7
D:o, procent av BNP (113,7/2 422) 4,7
Sänkt skattekil, procentenheter 9,2
Dynamiska effekter
Marginalinkomsten efter skattekil ökar (1-0,532)/(1-0,624) = 24,5 %.
Sysselsättningen ökar (0,24S*0,2*4,3 =211 000+ SO 000 = 261 00 nya jobb)
S:a taxerad inkomst ökar: 0,245*0,25*1119*1,164
(inkl arbetsgivavg, exkl kons.skatt) 79,8
17. skatteintäkten ökar: 79,8*1,2S*0,532 (inkl kons.skatt) 53,1
18. Ökade socialförsäkringsfordringar
= 136,9* 27,4 %* 0,8*0,S (förmånsdel ca SO% *(1-0,31). ·10,4
19. Summa dynamiska effekter (punkt 17 + 18)
Summa automatiska och dynamiska effekter + nya
egenavgifter (punkt 15 + 19)
skattebortfall netto = sparkrav punkt 5- (15+ 19)
Sparkrav, procent av BNP (71,0/2 422)
42,7
177,8
71,0
2,9
Källa: Simuleringsmodellen Snittskatt och inkomstfördelningar
från SCB (HEK)’
Anm. 10 % av förvärvsinkomsterna ligger över 7,5 basbelopp.
Förmånstaken vid 5,3 och 7,5 basbelopp (2 17 000 respektive
307000 kr) gör att socialförsäkringsförmånerna blir ca 80 procent
6 Simuleringsmodellen Snittskatt räknar ut en rad olika skatter på 36 inkomstnivåer
(skiktgenomsnitt) och aggregerar till totalsummor med hjälp av inkomstfördelningar
från SCB. Modellen härrör från SAF där den utvecklats och använts i över 15 år både i
det löpande skattearbetet och i olika skatteprojekt
(73-90 procent) av lönehöjningen. De dynamiska effekterna på
nya jobb och ökade taxerade inkomster har satts något lägre i
tabellen än de koefficienter som gäller vid marginella förändringar (0,25 för arbetsutbud respektive 0,3 för taxerad inkomst).
Att halverade arbetsgivargifter ger ett skattebortfall brutto på
159mdr kr, mindre än hälften av avgifterna (357mdr kr), beror
på att vi ej sänker den särskilda löneskatten och den allmänna
pensionsavgiften som går till staten (tillsammans 38 mdr kr).
Vissa budgetnedskärningar minskar disponibel inkomst, sänkt
marginalskatt ökar ersättningen efter skatt av socialförsäkringsinkomster. Hänsyn till detta skulle ge någon miljard lägre konsumtionsskatter.
ÖKNING AV TAXERADE INKOMSTE
Liksom alla kalkyler som uppskattar dynamiska effekter av skatteförändringar är det följande en grov kalkyl
med betydande osäkerhetsmarginal. Trepunktsprogrammet- med sänkta arbetsgivaravgifter, arbetsskattereduktion och slopad statlig inkomstskatt- skapar
goda förutsättningar för ökad arbetsdelning, effektivitet, sysselsättning och tillväxt till följd av att den genomsnittliga skattekilen minskas med så mycket som 9,2 procentenheter, frän 62,4 procent till 53,2 procent. Detta
innebär att den genomsnittliga marginalinkomsten efter
skattekil ökar med 24,5 procent ((1-0,532)/(1-0,624)).
Effekterna av sänkta skattekilar på taxerade inkomster
beror på denna marginalinkomstökning. Individen substituerar egenarbete och fritid mot marknadsarbete (substitutionseffekten) när det blir mer lönsamt, även om de
efter en skattesänkning har räd att vara lediga längre
(inkomsteffekten). De två effekterna går emot varandra
och det är teoretiskt ofta svårt att veta nettoeffekten på
arbetsutbud och taxerade förvärvsinkomster. Empiriskt
har dock positiva effekter skattats i olika undersökningar.
Med en elasticitet för taxerade inkomster med avseende på inkomsten efter skattekil på 0,25 – lite lägre än
hos Selen (2002) och Hansson (2003) – skulle de taxerade inkomsterna öka 0,25 * 24,5 = 6,1 procent. Detta ger
en ökning av de taxerade inkomsterna inklusive socialavgifter på l 119 (nuvarande taxerade förvärvsinkomster) *
0,061 *1,164 (arbetsgivaravgifterna)= 79,8 miljarder kr.
Inklusive konsumtionsskatter, som arbetsgivarna lägger
på sina lönekostnader blir detta knappt 100 miljarder, vilket ger 53,1 miljarder kr i skatteintäkter givet att genomsnittlig skattekil efter reformen blir 53,2 procent.
Dock skapar lönehöjningen på 136,9 miljarder fordringar frän medborgarna på framtida ökade socialförsäkringsförmäner. Dessa nya socialförsäkringsfordringar
kan uppskattas tilllönehöjningen gånger äterstäende
socialavgifter (16,4 + l l procent) gånger den del av lönehöjningen som är försäkrad (d v s ligger under förmänstaken 5,3 respektive 7,5 basbelopp), vilket är ca 80
procent gånger förmånsdelen av avgifterna (som är drygt
50 procent) minus marginalskatt 0,31 procent = 10,4
miljarder. Denna utgift faller under en läng period successivt ut och kommer då att finansieras med förslagets
dynamiska effekter.
Sammantaget leder de automatiska och dynamiska
effekterna plus höjda egenavgifter till skatteintäkter på
178 mdr kr. Sparbetinget blir då 7l mdr kr (248,8-178
miljarder kr), motsvarande 2,9 procent av BNP.
FÖRSLAG PÅ BUDGETFÖRSTÄRKNINGAR
Tabell 3 redovisar möjliga budgetförstärkningar (netto
efter inkomstskatt). Ett viktigt motiv till de sänkta skatterna är att förbättra incitamenten för att anställa och
för att arbeta istället för att vara hänvisad till transfereringssystemen för sitt uppehälle. En ytterligare förstärkning av den effekten fäs om viss finansiering sker
genom strukturåtgärder inom a-kassa och sjuk- och föräldraförsäkring.
Vi föreslär därför en sänkning av ersättningsnivån i
sjukförsäkring, föräldraförsäkring och förtidspension
till högst 70 procent. Det ger en budgetförstärkning på
knappt ca 6 miljarder kr.
En minskning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 78 till 70 procent ger 3 miljarder i
besparing. Lästa förmänstak ger 1,5 miljarder kronor.
Socialförsäkringsbesparingarna innebär samtidigt att
drivkraften att förvärvsarbeta ökar. Ändrade beteenden
(l procent färre arbetslösa och 2 procentenheter färre
personer med sjukersättning) ger 21 miljarder i lägre
offentliga utgifter.
Vi räknar med att kostnaderna för AMS kan dämpas
med 8 miljarder kronor till följd av lägre ersättningsnivåer och minskad omfattning för verksamheten. Detsamma gäller AMU aktivitetsstöd, besparing 2 miljarder kronor. Vi minskar också ersättningsnivåerna i en
rad andra bidragssystem, t ex övriga inkomstöverfö-
ringar (besparing ca 5 miljarder kronor).
En automatisk besparing på bostadsbidrag, socialbidrag och bidragsförskott följer av att reformen ökar medborgarnas inkomster både före och efter skatt. Denna
blir åtminstone 3 miljard. Vi minskar företagsstöden
med 6 miljarder kronor och biståndet med 6 miljarder
kronor.
Privatiseringar, d v s utförsäljningar av offentliga tillgångar, ger staten möjligheter att betala tillbaka på statsskulden och därigenom minska utgifterna för statsskuldsräntor med 4 miljarder.
Vi sparar också 7 miljarder genom rationaliseringar
av offentlig konsumtion, motsvarande cirka l procent
av den offentliga konsumtionen.
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr sill
Tabell3. Offentliga sektorns transfereringar 2003. Miljarder kronor.
Nuvarande Besparing Besparing Besparing
utgifter genom genom Totalt
ändrat sänkt
beteende ersättningsnivå
Till hushåll
Ålderspension från
ålderspensionssystemet 154,8 0,0 0,0
Pensioner från staten 110,4 0,0 0,0
Avtalade pensioner från
kommuner 8,9 0,6 0,6
Arbetsskadeförsäkring 5,9 0,4 0,4
KAS o 0,0 0,0
Lönegaranti 1,4 0,1 0,1
sjukförsäkring 46 9 3,9 12,9
Föräldraförsäkring
(70% ersättning, tak 5 BB) 19,9 1,7 1,7
Förtidspension 50 6 0,5 6,5
Arbetslöshetsförsäkring 27,1 6,0 3,0 9,0
Övrig besparing av
AMs-verksamhet 6,0 2,0 8,0
Barnbidrag 20,9 0,0 0,0
studiebidrag 13,1 0,0 0,0
Bostadsbidrag 3,5 1,0 1,0 2,0
Bidragsförskott 2,3 1,0 1,0
Socialbidrag 8,9 1,0 1,0
AMU Aktivitetsstöd 9,9 1,0 1,0 2,0
Assistans-, handikappersättning
och vårdbidrag 14,8 0,0 0,0
Övriga inkomstöverföringar 13,1 2,0 2,0
Besparing genom låst förmånstak 1,5 1,5
Företagsstöd 42,2 6,0 6,0
Bistånd 28,7 6,0 6,0
Räntebetalningar 61,4 4,0
Summa inkomstöverföringar
resp besparingar 643,2 65,7
Offentlig konsumtion
(rationaliseringar) 687 7,0
Summa besparingar 643,2 71,7
Anmärkning: 9,9 procent av lönesumman ligger över 7,5 inkomstbasbelopp. Ändrade beteenden antas vara att arbetslösheten minskar l procentenhet och sjukersättningen 2 procentenheter. Motiveringen är att arbetsskattereduktionen har uppskattats ge minst
50 000 nya jobb (1,2 procent), förslaget total motsvarande drygt
260 000 (6 procent) nya arbetstillfällen. Ca 2,5 procentenheter av
IDlSvensk Tidskrift 12004, nr si
Denna hyllning till handel
och industri sitter faktiskt på
Rosenbads fasad.
dessa nya jobb kan antas komma från idag arbetslösa eller sjukskrivna som får starkare incitament att försöka jobba 25, 50, 75
eller också naturligtvis 100 procent. De halverade arbetsgivaravgifterna och sänkta ersättningsnivåerna i sjukpenning och akassa verkar i samma riktningatt öka antaletförvärvsarbetande.
Källa: KJ:s analysunderlag, mars 2003 och egna beräkningar.
SYSSELSÄTTNINGS- OCH TILLVÄXTEFFEKTER
Sänkta skattekilar ökar både antalet arbetade timmar
per sysselsatt och förvärvsfrekvensen, särskilt inom gruppen ensamstående med barn (Nordling och Du Rietz
2003). I genomsnitt för kvinnor och män verkar löneelasticiteten vara 0,25. Till det kommer att förvärvsavdraget också ökar förvärvsfrekvensen. Empiriskt har
denna elasticitet skattats till 0,7 för ensamstående kvinnor med barn (Meyer & Rosenbaum 1999). Sambandet
mellan förvärvsfrekvensen med avseende på inkomst
efter skatt har på amerikanska data skattats till 0,2. Innebörden är att om marginalinkomsten efter skatt ökar l
procent, så ökar förvärvsfrekvensen 0,2 procentenheter.
Den föreslagna skattereformen sänker skattekilen
med i genomsnitt 9,2 procentenheter. Detta höjer som
nämnts marginalinkomsten efter skatt med 24,5 procent. Arbetsutbudet kan då uppskattas öka med 0,2 *
24,5 =ca 5 procent, vilket motsvarar så mycket som ca
215 000 nya jobb (5 procent av 4,3 miljoner).
Därtill kommer ökningen av förvärvsfrekvensen,
d vs av att antalet personer i arbete ökar. Förslagets halverade arbetsgivaravgifter och arbetsskattereduktion
höjer inkomsten efter skattekil med ca 30 procent’ för
arbetsinkomster under 160 000 kr. Vi antar här att skattereduktionen ökar förvärvsfrekvensen i Sverige på ett
likartat sätt som inträffade i USA 1997 när förvärvsavdraget (EITC) höjdes med ca l 000 dollar för personer
med ett barn. En faktor som kan göra att arbetsskattereduktionen får lika stor effekt i Sverige som i USA är
att relativt fler personer försörjs av a-kassa eller genom
AMS-åtgärder, vilket blir mindre förmånligt än förvärvsarbete när förvärvsarbete beskattas lägre än a-kassa,
förtidspension, sjuk- och föräldraersättning och också
ger högre disponibel inkomst än socialbidrag.
Förvärvsfrekvensen kan på basis av ovan nämnda
samband (d v s arbetselasticiteten 0,2 multiplicerat med
inkomsthöjningen 0,3) ungefärligt beräknas öka med 6
procentenheter i inkomstintervallet ll 400-160 000 kr’.
Denna sysselsättningsökning begränsas ändå till mindre
än 50 000 personer. Vårt förvärvsavdrag på maximalt
7 Vårt skatteförslag sänker skattekilen för många låginkomsttagare från ca 52 till ca 37
procent, vilket höjer inkomsten efter skattekil med (1-0,37)/(1-0,52) = 31 procent.
sAntalet förvärvsarbetande med årsinkomster under 160 000 kronor är ca 800 000 så
antalet personer i arbete ökar med ca 50 000.
25 000 kr och 17 procents infasning ökar alltså förvärvsfrekvensen med något mer än en procent. Totalt
blir det drygt 260 000 nya jobb.
Sysselsättningsökningen stiger då från 0,2 procent
per år 2003-2008 till knappt 1,2 procent (jämfört med
konjunkturinstitutets referensalternativ). Med samma
produktivitetsökning som i referensalternativet ökar BNP
med knappt 3 procent per år mot 2 procent per år.
Bytesbalansen blir något sämre 2008 än i referensalternativet och något lägre än nu (2003). Ändå kvarstår ett
bytesbalansöverskott på knappt 2 procent (mot 3,9 procent av BNP nu). Bytesbalansen utgör alltså inget hinder
för skattesänkningar.
Arbetsskatterna ökar trots de halverade arbetsgivaravgifterna och den sänkta inkomstskatten. Anledningen
är en stor ökning av både reallönen före skatt och av
antalet arbetstimmar (stiger med 6 procent). De indirekta skatterna växer snabbt på grund av ökningen av
privat konsumtion. Budgetnedskärningarna gör naturligtvis att de offentliga utgifterna växer förhållandevis
måttligt. Utgifternas andel av BNP sjunker från 55,9 procent 2003 till 51 procent 2008
Trots skattesänkningar på 50 miljarder kronor per år
2003-2008 försämras inte sparandet i offentlig sektor.
Det beror främst på att arbetsutbudet ökar motsvarande
260 000 personer, men också på besparingar och minskat utnyttjande av socialförsäkringarna. ArbetslösheREFERENSER
Du Rietz, G(2004), ”Effektivitetsproblem med höga skattekilar”, i Karl·
son, N, Johansson, Doch RJohnsson (red), Skatter och värdighet,
Ratio, Stockholm.
Hansson, Å. (2003), Taxpayers • responsiveness to tax rate changes
and implications for the cost of taxation, Lunds universitet, stencil.
Karlson, N, Johansson, Doch RJohnsson (red), Skatter och värdighet,
Ratio, Stockholm.
Lönebildningen (2003), Samhällsekonomiska förutsättningar i Sverige
2003, Konjunkturinstitutet.
Meyer, B. & Rosenbaum, D. (1999), Welfare, the earned income tax cre·
dit, and the labour supply of single mothers, NBER working paper 7363.
Nordling, D. (1989), Skattetryck och skattepolitik, skattebetalarna.
Nordling, D. & Du Rietz, G. (2002), ”Skatter och arbetsutbud-empi·
riska resultat i Sverige”,
Utredningsrapport 2002:8, skattebetalarnas Förening.
Selen, J. (2002), Taxable income responsesto tax changes- a panel
analysis of 1990/ 91 Swedish reform, FIEF working paper series 2002.
skattebetalarna (2004), Fakta för skattebetalare, skattebetalarnas för·
ening, stockholm.
SOU 1997:17, Skatter, tjänster och sysselsättning, betänkande av
Tjänstebeskattningsutredningen.
SOU 2001:24 Ur fattigdomsfällan, Familjeberedningens huvudbetänkande.
SOU 2004:02 Vem tjänar på att arbeta, bilaga 14 till Långtidsutred·
ningen 2003/ 04.
ten har bedömts minska med l procentenhet och antalet personer med sjukersättning antas sjunka med 2,5
procentenheter.
9· SAMMANFATTNING
Trestegsprogrammet med halverade arbetsgivaravgifter,
slopad statlig inkomstskatt och arbetsskattereduktion
skapar goda förutsättningar för tillväxt och ökad sysselsättning.
Ett huvudinslag i skatteförslaget är skattesänkningar
för låginkomsttagare. Detta sker både genom arbetsskattereduktion och halverade arbetsgivaravgifter. skattesänkningen resulterar i lägre skattekilar och högre nettoinkomster, vilket gör att fler kan försörja sig på sin lön.
Bidragsberoendet minskar. Följden är ökad värdighet
och sannolikt minskad ohälsa i samhället.
Men förslaget har också betydande effekter för ekonomin i sin helhet. Genom de minskade skattekilarna
och sänkta intjänandekraven kommer arbetsdelningen
och specialiseringen i ekonomin att öka; vi kommer att
jobba mycket smartare än idag. Några av de mer centrala effekterna av förslaget är:
• förbättrad arbetsdelning och ökad specialisering
• minskad genomsnittlig skattekil, från 62,4 till 53,2
procent, vilket är under ED-genomsnittet
• halverade intjänandekrav i tjänstesektorn
• ökad sysselsättning, enligt våra beräkningar drygt
260 000 nya jobb
• ökade löner och nettoinkomster
• ökade investeringar och ökad privat konsumtion
• sänkt marginalskatt, från i genomsnitt 40,0 till 35,1
procent
· sänkt skattetryck, från 51,7 till46,9 procent av BNP
• ökade skatteintäkter, från l 252 till l 508 miljarder
kronor
• ökad tillväxt, från 2,0 till 3,0 procent per år
Den övergripande slutsatsen är att alla skulle tjäna på
en omfördelning från politik till medborgare. Den bästa
tillväxt- och sysselsättningspolitiken är helt enkelt att
göra det lönsamt för folk att arbeta och för företag att
anställa.
Nils Karlsson (nils.karlson@ratio.se) är docent, nationale·
konom och stadsvetare, samt VD för Ratio. Dan Johansson
(dan.johansson@ratio.se) är fil dr, nationalekonom och forskare vid
Ratio. Gunnar Du Rietz (gunnar.du.rietz@ratio.se) är
ekon dr, nationalekonom och associerad forskare vid Ratio. Ratio är
ett självständigt forskningsinstitut och akademiskt förlag (www.ratio.se).
Förlaget har just givit ut antologin Skatter och värdighet.
lSvensk Tidskrift l2oo4,nr si Il