Print Friendly

Gunnar Dahmén; Fredspris och fredspristagare

Av Redaktionen | 31 december 1986


1986


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNAR DARMEN:
Fredspris och fredspristagare
FN har proklamerat 1986 som
”Fredens år”.
Som ett bidrag till fredsåret
publicerar SvT denna artikel om
personer som gjort
uppmärksammade insatser i
arbetet för freden.
Gunnar Dahmen är teol lic.
B
land gravvårdarna på Norra kyrkogården i Stockholm, där vandraren finner kända eller en gång
kända namn, läser han också namnet K
P Arnoldson – Fredskämpe – Humanist
– Skriftställare. Under namnet dessutom NOBELS FREDSPRIS 1908. Däremot inte att han var stins i Tumba, en
omständighet som inte är helt utan samband med nobelpriset. Som stins hade
nämligen denna fredskämpe fribiljett på
SJ, vilket gjorde att han kunde resa omkring och verka för sina ideer. Men han
var under några år också rikdagsman och
den som grundade Svenska Freds- och
Skiljedomsföreningen. Hans energiska
kamp för fredlig lösning av unionskrisen
förvärvade honom norrmännens tacksamhet och belöning. Om denne självlärde pacifists ledstjärnor vittnar de förnamn han gav sin son, sedermera professorn i romanska språk vid Salt Lake City
University, Thorild Platon Washington
Arnoldson.
Första fredspriset utdelades 1901 och
delades mellan grundaren av Röda Korset schweizaren Henri Dunant och fransmannen Frederic Passy, ekonom och en
av männen bakom Interparlamentariska
Unionen. Till de tidigare hör också österrikiskan Bertha von Suttner, som
skrev den pacifistiska tendensromanen
”Ned med vapnen” . Hennes namn är
förknippat med nobelprisets tillkomst.
Året 1876 svarade hon på en annons, att
en ”äldre herre” sökte värdinna för sitt
hem i Paris. Hon erhöll platsen – i Alfred Nobels hem. Denne äldre herre var
då fyrtiotre år och hon tio år yngre. Anställningen blev ganska kortvarig, eftersom hon längtade tillbaka till Wien och
till den man som skulle bli hennes make.
~..~~–~–~~~—-~–~——————————–
244
Det stigande intresse för fred, som hon
delade med Nobel, gjorde att de behöll
kontakt och träffades vid fredskongresser.
Nobels testamente daterat 1893 – tre
år före hans död – föreskriver, att priset
skall ges åt dem som ”verkat mest eller
bäst för folkens förbrödring och avskaffande eller minskning av stående armeer
samt bildande och spridande av fredskongresser”. Norska Stortinget, som
fick uppdraget att utse pristagare, har
tolkat bestämmelserna mycket generöst.
Förste pristagaren Dunant uppfyllde
strängt taget inte något av villkoren.
Med strävan för fred och förbrödring
räknar man med förbättring av sociala
förhållanden, rättvisa och humana arbetsvillkor, kamp för mänskliga rättigheter – överhuvud allt som kan förhindra
konflikter. stortinget har som mottagare
också inneslutit institutioner och organisationer.
Pristagarna
Fram till och med 1985 har 70 individer
belönats. Vid nitton tillfällen har intet
pris utdelats eller uppskjutits. Postumt
en gång- Dag Hammarskjöld. En gång
avböjt – Le Duc Tho.
”Icke tackar väl han (som har tjänare)
tjänaren för att denne gjorde det som
blev honom befallt” säger Jesus. Om
stortinget haft dessa ord i tankarna är
det förklarligt om så få från kyrkor eller
kristna organisationer blivit ihågkomna.
Någon påve har aldrig blivit påtänkt – i
varje fall aldrig belönad. Fridens och fredens budbärare har ingen rätt att begära
tack eller belöning för vad som är deras
självklara uppgift. Endast två biskopar
har kommit ifråga – Nathan Söderblom
och Tutu. Den kristna studentrörelsens
stora namn amerikanen John R Mott får
dock tillhöra denna kategori av kristet
inspirerade. Liksom Albert Schweizer,
dominikanpatern Pierre Pire med sina
fredsbyar, Martin Luther King och Moder Teresa.
Mest uppmärksammade och icke
glömda är de som utan att ha bakom sig
vare sig uppdrag eller organisationer ensamma kämpat för fred. Några med
böcker som blivit bestsellers som Bertha
von Suttners ”Ned med vapnen” eller
Norman Angelis ”Den stora illusionen”.
Den stora illusionen var att något land
kunde vinna ett krig – i varje fall inte
vinna något med ett krig. Alla var förlorare. Han betraktade marxismen som en
fredsstörande faktor med dess påstående
att kapitalismen måste leda till krig eller
att man kan bygga ett nytt Jerusalem på
ruinerna efter en revolution.
statsmän som pristagare
När Norman Angell belönades sade
Stortingets talesman, att Angell var en
av dem ”som förbereder opinionen och
banar väg för reformer, som statsmännen sedan tar upp och söker genomfö-
ra”. Vilka statsmän? Presidenten Theodore Roosevelt belönades 1908 för sin
roll som fredsmäklare i rysk-japanska
kriget. Under första världskrigets år
kunde stortinget inte finna någon värdig
pristagare. Men efter krigets slut fann
man en sådan i Woodrow Wilson, vid
den tiden överallt hälsad som fredsängeL
Man får väl anse att det var icke Versaillesfreden utan skapandet av Nationernas
Förbund som motiverade priset. I samband med dess stiftande och första verksamhet utdelades belöningar också till
andra som Hjalmar Branting, norrmannen Christian Lange och engelsmannen
Robert Cecil. Institutioner med anknytning till NF blev också understödda med
pris.
Vid 1920-talets mitt hölls i Locarno i
Schweiz ett toppmöte mellan Englands
Austin Chamberlain, Frankrikes Aristide Briand och Tysklands Gustav Stresemann. Locarnoavtalet, som innebar
bland annat Tysklands likaberättigande
och ännu mera ”locarnoandan” framkallade en fredsoptimism utan motsvarighet. Locarnopakten följdes av BriandKellogg pakten som uttryckligen förbjöd
krig. Nobelpris gavs åt alla inblandade
och åt Austin Chamberlain dessutom
Strumpebandsorden.
När FN skapades blev också då förgrundsmännen ihågkomma; Amerikas
utrikesminister redan 1945 och sedan
Ralphe Bunche och kanadensaren Lester B Pearson. Stortinget har inte glömt
sådana som arbetat i bakgrunden med
statsrättsliga frågor men vilkas namn
inte sade något för utomstående. Den
som mer än de flesta gjort sig förtjänt av
att ha verkat för försoning och människovärdig upprättelse får väl anses vara
Marshallhjälpens tillskyndare generalen
och utrikesministern George MarshalL
Men varför blev inte MaeArthur belö-
nad – ett unikt exempel på en segerherre
som sträckte ut handen till den besegrade och upprättade ett förtroende?
Att mäkla fred borde vara tacksamt
särskilt om det leder till resultat men eftersom medling förutsätter eftergifter på
bägge håll skapas också missnöje. stortinget belönade såväl Kissinger-Le Duc
Tho som Sadat-Begin men bifallet var
245
stört av protester och protestaktioner.
Le Duc Tho avböjde priset. Anwar Sadat blev martyr för sina fredsförsök.
Menachen Begin lät inte lång tid gå förrän han lät trupper rycka in i Libanon.
Arbetare för fred
Ännu bättre än att skapa och mäkla fred,
då krig råder, är att förebygga krig och
konflikter, vare sig de ha sin grund i materiella eller psylwlogiska orsaker. Därför finner man bland mottagarna John
Boyd Orr, engelsk näringsfysiolog men
också grundare av världsfederalismen.
Vidare Norman E Burlaug för sina insatser för bättre livsmedelssituation i världen. För sin kamp för medborgerliga och
mänskliga rättigheter har män som sydafrikanerna Albert Luthuli och biskop
Tuto, Martin Luther King och Sakharov
blivit ihågkomna.
”Det kvinnligt veka i människosinn/
skall frälsa världen och ringa in/förbrödningens framtidsrike” trodde eller hoppades Verner von Heidenstam på. De
kvinnor, som kommit i regeringsställning, har dock knappast infriat hans förhoppningar. Golda Meir, Indira Gandhi,
Margaret Thatcher – samtliga ledare av
nation i krig. Jean Kirkpatrick i FN tillhör hökarna i USA. Men det är nog ändå
så, att kvinnor varit mycket energiska i
fredsrörelsen även om de inte kommit i
den ledning som syns. Men de amerikanska kvinnosakkämparna Jane Addams och Emily Balch finns bland dem
och bland pristagarna. Ett originellt men
uppmärksammat val var när de bägge
kvinnorna på Nord-Irland Betty Williams och Mairhead Corrigan utsågs. De
har satt igång med en rörelse i syfte att
framför allt föra samman ungdom ur de
246
fientliga lägren. Överblickar man namnlistan finner man att den som kom först
var Bertha von Suttner och Alva Myrdal
den senaste.
Vid åtskilliga tillfällen har valet inte
bara vållat debatt – vilket är oundvikligt
– utan också följder av olika slag. När
den tyske pacifisten Carl von Ossietsky
efter flera år i koncentrationsläger och
förflyttad till sjukhus i Berlin 1938 fick
fredspriset, blev Hitler så ursinnig att
han förbjöd tyskar att överhuvud ta emot
nobelpris och lät instifta ett tyskt nationalpris – dock icke för fred. Under de
senast förflutna åren har vi sett att varken en Sakharov eller en Lech Walenca
kunnat själva avhämta sina pris i Oslo.
Den senare därför att han kunde riskera
att icke få återvända.
Alternativa pris
De reaktioner som kan uppstå i samband
med varje nobelpris – och det är prisen
för litteratur och fred som drar in en
större allmänhet i striden – har varit anledning till alternativa pris. Presidiet i
Högsta Sovjet beslöt 1950 instifta årliga
Leninpris. Bland dem belönas också
insatser för fred men till skillnad från
Nobel, som angav vissa vägar till fred,
lämnar Sovjet fritt fram för alla försök.
Priset utdelas varje första maj med guldmedalj, diplom och 25 000 rubel. Bland
pristagarna finner man Ungerns Janos
Kadar, den grekiska poeten Yannis Ritsos, Frankrikes Pierre Poujade och Hortensia Allende för hennes fortsatta gärning i makens spår.
Åren efter andra världskriget såg också tillkomsten av västtyska bokhandelns
fredspris till dem som gjort ”väsentliga
bidrag till förverkligande av fredliga ideal och ömsesidig förståelse” och detta på
framförallt litteraturens, vetenskapens
och konstens områden. Alltså en synnerligen vid tolkning. Därom vittnar också
listan på de utvalda, bland vilka finns
violinisten Yehudi Menuhim, diplomaten och politiske skribenten George F
Kennan, teologen Paul Tillich och det
svenska paret Gunnar och Alva Myrdal.
När Stortinget 1973 belönade de bägge
fredsmäklarna Kissinger och Le Duc
Tho – för övrigt inte enhälligt – uppstod
en aktionskommitte för ett ”Folkets
fredspris” eller som det också kallats Alternativt fredspris. Första gången var
biskop Helder Camara kommittens kandidat. Liknande aktioner har också senare upprepats för Alva Myrdal och för
paretCorrigan-Williams och postumt till
Marianella Garcia-Villas, mördad av regimen i El Salvador. Alva Myrdal fick
inte bara såväl Nobels som Folkets
fredspris utan därtill också det fredspris
som instiftats till Albert Einsteins minne.
Hur kriget börjar
Vägarna till fredspris är många men
fredspris få i raden av priser och belö-
ningar för tusen och en goda gärningar
av olika slag, samtliga registrerade i det
engelska arbetet ”Prizes and Awards”.
”Kriget börjar i människornas hjärtan”
blev det sagt vid Unescos invigning av
dess generalsekreterare Julian Huxley
och det är en uppfattning, som han inte
varit ensam om. Men – skriver Sir Norman Angell – ”de millioner, som lidit
under krigen, ville icke krig av begär och
vinningslystnad. De ville fred och avsåg
freq men de gillade och understödde en
politik, som ledde till krig.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner