Print Friendly

Gun Hellsvik; Kriminalpolitiken måste renoveras

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

KRIMINALPOLITIKEN MÅSTE
RENOVERAS
GUN HELLSVIK
I Louvren i Parisförvaras en massiv, mer än manshög, svart sten täckt med inristad kilskrift.
Det är den babyloniske konungen Rammurabis lag, ett av de äldsta lagverk som är bevarat.
Denna lag byggde tydligenpå ”en sedlig världsordning, somgudaroch människor hade attfölja
och upprätthålla”, för att låna rättsvetenskapsmannen Ivar Strahls ord. Det liggerflera tusen
år mellan Rammurabis lag och vårt gamla uttryckssätt som också var Carl XV:s valspråk:
”Lond skall med lag byggas”. Men grundtanken är uppenbarligen densamma.
M
änniskorssamverkan
i ett samhälle måste
styras av normer. Det
kan inte accepteras
att vissa individer med våld, tvång eller
annat kränkande beteende gynnar sig
själva på sina medmänniskors bekostnad.
I ett rättssamhälle måste den enskildes
liv, hälsa, integritet och egendom ges ett
starkt skydd. Det är detta vi menar med
rättstrygghet. Rättssamhället bygger
också på tanken att individen har andra
krav på staten. Lagstiftning och rättstillämpning skall verka for enhetlighet,
opartiskhet och fårutsebarhet. Det är
grundtanken som bär upp begreppet
rättssäkerhet. Ett samhälle som brister i
fråga om rättstrygghet och rättssäkerhet
är inget rättssamhälle.
GUN HELLSVIK ärjustitiemi11ister.
I vår tid måste en kriminalpolitik
bygga på att det är och fårblir en av
statensviktigaste uppgifterattstärka rättstryggheten och således värna medborgarna mot brott. Med denna utgångspunkt for kriminalpolitiken blir det
nödvändigt att lagöverträdare möts av
en klar reaktion somvisaratt handlingen
inte tolereras av omgivningen. Medborgarnamåste kunnafårväntas ta ansvar
for sina egna gärningar. Den som
överträder lagarna och begår brott mot
andra far ta de ibland obehagliga
konsekvenserna av detta.
Skall straffsystemet ha trovärdighet
hos allmänheten måste de straff som
utdöms upplevas som rättvisa och satta i
proportion till brottets allvar. En viktig
funktion med straffet är att staten ger
den drabbade, brottsoffret, upprättelse.
Försummar staten denna uppgift har
brottsoffret svikits – och staten
328 SvENsK T ms KRIFT
misslyckats med en av sina mest
grundläggande uppgifter.
Då den borgerliga regeringen tillträdde var det uppenbart att kriminalpolitiken var behäftad med grava brister.
Det förtjänar att påpekas att den
socialdemokratiska politiken på detta
område utformats trots starkt motstånd
från den dåvarande oppositionen.
Övermäktiga krafter
Denna kriminalpolitik tycktes ofta vara
utfom1ad utifrån brottslingens perspektiv, inte utifrån den allmänhets som
hade att tåla brotten. Lagöverträdarens
eget ansvarför den brottsliga handlingen
tonades ner. Inte sällan var det snarare
brottslingen som betraktades som ett
offerför övermäktiga krafteri samhället.
Brottsoffrens lidande behandlades som
en mindre väsentlig faktor.
Detta tänkande fick konkret form bl
a på följande sätt. Fängelsedömda
brottslingar släpptes ut efter halva tiden.
Utbildningen av nya poliser försummades, vilket ledde till polisbrist.
Narkotikamissbruket kunde fortsätta att
breda ut sig, bl a genom en mild
straffrättslig syn på eget missbruk av
narkotika. Effektiva ingripanden mot
unga brottslingar saknades.
Redan i den borgerliga regeringens
första regeringsförklaring hette det:
”Brottsligheten måste bekämpas med
kraft. Attbryta utvecklingen mot allt fler
brott är en avgörande fråga för allas
trygghet i samhället.” På detta område
pågår nu genomgripande förändringar.
Det är ingen överdrift att säga att det är
fråga om en renovering av en förfallen
kriminalpolitik. Här skall, extremt
kortfattat, redovisas ett antal aktuella
reformer.
Fyllda vakanser
Antagningen till polishögskolan ökade
efter regimskiftet. Polisvakanserna
beräknas vara fyllda under 1994 eller
1995. Ett långtgående rationaliseringsarbete pågår inom polisväsendet
med syfte att öka polisens effektivitet.
Från den 1 juli 1993 kan villkorlig
frigivning i princip endast ske sedan två
tredjedelar avstraffet har avtjänats.
Tiotalsmiljonerkronorharinvesterats
i syfte att förhindra rymningar från
fängelserna. Det förbereds kraftfulla
förändringar i syfte att förhindra införsel
och bruk av narkotika.
Användningenav påföljden samhällstjänst, dvs att den dömde åläggs utföra
oavlönat arbete, ökas.
En försöksverksamhet med s k
elektronisk övervakning av dömda
brottslingar förbereds. Om den övervakade missköter sig skall fängelsestraffi
stället kunna följa.
Vanebrottslingar svarar för många
brott. Det pågår ett lagstiftningsarbete
SVEN SK TIDSKR IFT 329
som syftar till fåstare reglering när det
gäller återfall i brott.
Särskild tillsyn
Unga brottslingar skall mötas av en
snabbare och effektivare reaktion än
tidigare. Utrymmet får s k åtalsunderlåtelse skall begränsas. Möjligheterna att
beröva dem friheten skall vidgas genom
en ny reaktion kallad särskild tillsyn.
Straffetfår eget bruk av narkotika har
skärpts. Därmed ökas möjligheterna att
ingripa tidigt mot missbrukare.
Straffet får rattfYlleri skall skärpas.
Normalpåföljden skall vara fångelse.
Samtidigt skärps reglerna om vållande
till annans död i sambandmed rattfYlleri.
Straffen får vissa brott som riktar sig
mot barn eller kvinnor har skärpts.
straffskärpning
Insatserna mot ekonomisk brottslighet
förbättras, bl a inom en effektivare
organisation av polisväsendet och bättre
koordinering av de uppgifter som
åklagare, skattemyndighetochandra har.
straffskärpning har också skett
beträffande vissa andra brott, exempelvis
övergrepp i rättssak och olaga vapeninnehav.
Möjligheten att utvisa utländska
brottslingar skall ökas.
Brottsoffren skall ges ökat stöd i olika
avseenden. En brottsofferfond skall
inr’.ittas.
Det tar dock lång tid att fårändra ett
lands kriminalpolitik. Det tar självklart
än längre tid att påverka människors
värderingar. Harstatsmakteni decennier
sänt fel signaler om rätt och fel och brott
och straff tar det många, många år att
vrida utvecklingen rätt. Därfår är det så
viktigt att den nya kriminalpolitiken flr
fortsätta att genomfåras och fl fotfåste i
landet. Det finns all anledning att frukta
att socialdemokraterna vid en återkomst
till makten skulle återuppta sändningen
av de felaktiga signalerna.
Återstår mycket
Det torde krävas ytterligare några
mandatperioder innan vi har uppnått
den kriminalpolitik jag menar är den
rätta. Det återstår nämligen mycket att
göra.
Det kommer att behövas nya former
får ingripande även mot mycket unga
brottslingar. Särskilda insatser torde bli
nödvändigafårvissa unga lagöverträdare
med invandrarbakgrund.
Vi måste utveckla skiftande brottsförebyggande åtgärder. Detkrävsinsatser
på bred front, alltifrån ökat kommunalt
ansvar till grannsamverkan.
Vi måste av olika skäl pröva nya,
icke-frihetsberövande påföljder. Självfallet måste därvid allmänhetens
skyddsintresse beaktas.
330 SvENs K T IDsKR IFT
Civila nätverk det allmänna. Än viktigare är att de
Ett ökat internationellt samarbete i ”civila nätverken”- familj , vänner och
brottsbekämpningen är oundgängligen grannar – känner ansvar och stöttar de
påkallat. Inte minst utvecklingen i drabbade. Alltför länge har vi i vårt land
Östeuropa inger allvarliga farhågor och vant oss vid att ”samhället” eller ”någon
ställer ökade krav på såväl nationella som annan” skall reda upp saker och ting för
internationella insatser. våra medmänniskor.Jag menar att svaret
De som drabbas av brott måste på ett på frågan: ”Ska väl jag ta vara på min
helt annat sätt sättas i centrum. Då inte broder” kort och gott är: Ja!
endast i form av olika former av stödfrån
SVE N SK TI DS KR. IFT 331

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism