Print Friendly

GU; Namn att minnas – Anders Thunborg

Av Redaktionen | 31 december 1975


1975


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Namn att minnas
Anders Thunborg
En gammal kalenderbitare kan knappast låta bli
att- om än i smyg- fälla en tår, när han erfar att
de sakkunniga för att utreda frågor rörande rekrytering, utbildning och tjänstgöringsförhållanden inom utrikesdepartementet, vilka i juli
framlade sitt betänkande, förordat bibehållandet
av titeln kabinettuekrelerare.
Det är inte vilka sakkunniga som helst. l spetsen
för dem står Arne Geijer, utrikesutskottets ordfö-
rande och tidigare LO-chef, en av Sveriges verkligt tunga politiker. Det osynliga mottot för utredningens direktiv har varit ‘jämlikhet”. De har bl a
haft till uppgift att i möjligaste mån avskaffa det
lilla som ännu återstår av kategoriklyvning inom
UD och inte minst skall nomenklaturen vara likformig med den övriga statsförvaltningens. Till
följd av det internationella språkbruket har det visat sig svårt att avskaffa titeln ambassadör, men
någonting så välskt som utrikesråd skall ej längre
få finnas och av departementssekreterare och departementsråd skall det myllra i UD liksom i
Kungl Maj:ts – förlåt regeringens! – kansli i övrigt.
Men inför elen onekligen odemokratiska titeln
kabinettssekreterare, näst elen seelan länge avskaffade benämningen geheimeråd väl den bisarraste
och minst folkhemska man kan tänka sig, har man
i likhet med Tinnerholm stillat sitt blodiga svärd.
Varför? För inte kabinettssekreterare tanken till
kabinettspolitik? Var ej kabinettspolitiken den avskyvärda politik, som bakom lyckta dörrar och folkets rygg föreles av ränksmiclancle furstar med tillhjälp just av kabinettssekreterare? Var det inte
den politik vars sista världsberömda företrädare
var Talleyrancl, Metternich och Castlereagh, och
som dessvärre hade efterföljare ännu in i vårt sekel. Vad har, hade man så när frågat, Arne Geijer
på en sådan galeja att göra?
Därtill kommer att befattningen inrättades av
ingen annan än vår siste upplyste despot, nämligen Gustaf III, och just när han regerade med
stöd av den ökända förenings- och säkerhetsakten,
närmare bestämt 1791 . Å andra sidan kanske man
just därur kan sluta sig till varför en regim, som
inte visat minsta hänsyn inför vare sig över- eller
underståthållare, vare sig häradshövdingar eller
borgmästare hejdar sig införjust kabinettssekrete·
raren. Utrikesförvaltningen är nämligen en unik
företeelse inom svensk statsrätt så till vida som
den på en gång är ett ministerium och ett centralt
ämbetsverk. Därav följer att utrikesministern
närmaste man, kabinettssekreteraren, i sin person
förenar de båda befattningar, som i alla andra de.
parternem är åtskilda, det vill säga statssekreterd·
rens och expeditionschefens. Vem vågar rörand
en sådan man?
Till äventyrs kan det också spela in att titeln bu.
rits av en sådan rad framstående personager an
den redan därigenom fått ett slags okränkbarhet
Det räcker med att göra en återblick i vår tid.
Giinther: klok och lat. Boheman: klok och ener·
gisk. Westman: klok och elak. Hammarskjöld:
klok och kanoniserad. Lundberg: klok och dllld·
misk. Belfrage: klok och konciliant. Jödahl: klok
och konformistisk. Åström . . .
Åström! Är då Åström icke klok? Är då Åström
icke konformistisk? Naturligtvis -det är bara det
att orden verkar otillräckliga i sammanhanget
Åström är mer än klok, mer än begåvad, han ar
briljant. Åström är mer än konformistisk, mer än
lojal, han är rättänkande. Förr i världen fanns det
ett uttryck som hette konungsligare än konungen
Nu när vi i allt utom pro forma avskaffat monar.
kien och ersatt den som nationell symbol med neu·
traliteten, kanske man skulle kunna säga an
Åström är neutralare än neutrum.
En sådan kabinettssekreterare skulle man alltid
ha. Men även Åström vill röra på sig och efter
OECD i Paris blir småningom London och Parisposter mera passande för på vad som i UD.jar·
gongen vanvördigt kallas en kappsäck – lediga.
Det är ena sidan av saken. Den andra är au mri·
kesminister Sven Andersson, som bakom sin för·
rädiska uppsyn av hemvävd hygglighet döljer en
betydande mått envishet, eller viljestyrka, vill ha
sin gamle statssekreterare Anders Thunborg som
kabinettssekreterare. Han har redan tillsen an
Thunborg, som är försvarsutredningens ordf~
rande, lämnat statssekreterartjänsten i försvarsde·
partementet för att under resten av sin tid stä til
utrikesministerns förfogande. Så snart Åström
flyttat utomlands är det meningen att Thunbors
all efterträda honom.
Anders Thunborg är två alnar och en tvärhand
og. Det är hans problem, säger somliga av hans
nner. :’.1en utan att gå tillbaka till apoleon,
m var föga mer än en och en halv meter i
umplästen, och alla de dockliknande diktatorer
m (tänk bara på Dollfuss!) trippat i hans spår,
gar man nog påstå all Anders Thunborg skulle
·vit statssekreterare, eller motsvarande, oavsell
ngden.
Thunborg – det låter bekant på något säll, men
är det inte. Anders Thunborg är veterligen varn släkt till framlidne Folke eller framlidne Friiof och alltså inte något fall av nepotism. Han är
~d l934 i Stockholm, son till en kommunalarbere och en skolvaktmästare, och hela hans karriär
r ägt rum inom partiet och dess dollerföretag
om statsförvaltningen. Hans börd kunde med
1dra ord ime vara mera fläckfri, hans bakgrund
te mer oklanderlig, det fanns ime en tillstymelse till borgerlighet hos honom under hans
ppväxuid. Sina sporrar ~änade han dels som
eedwayförare dels som studentpolitiker. Det seare var under ATP-striden, då han vältaligt kämade för den segrande linjen – en ovärderlig mel för en blivande försvarsexpert även om han
ulle råka ha nedrustning på sitt program.
Hjalmar Mehr tog Thunborg under sina ving·s skugga, och medan han fullgjorde olika utredingsuppdrag åt Mehr tog han en examen i statsmskap, nationalekonomi och statistik. Vid en- 367
dast 24 års ålder blev han sekreterare i Stockholms arbetarkommun och har alltsedan dess förblivit i fadershuset, vilket som bekam har många
boningar. År l961 blev han imernationell sekreterare hos socialdemokratiska partistyrelsen och
fick som sådan mycket värdefulla förbindelser så-
väl inom europeiska broderpartier som utomeuropeiska ”frihetsrörelser”. Sex år senare ble’ han
som informationssekreterare ansvarig för partiets
upplysning och propaganda och tillskrivs åtminstone en del av för~änsten för partiets stora framgång vid 1968 års val.
Redan påföUande år ansågs han mogen att efterträda hr Olhede som statssekreterare i försvarsdepartementet och gjorde sig där genom sitt säkra
omdöme, sin arbetsförmåga och sin lugna auktoritet lika omtyckt av sin chef, Sven Andersson, som
av generalerna. ”Gener·alemas älskling – generalenlas fånge” skulle helt säkert hans kr;tiker säga,
om han hade några. Men inte ens undertecknad,
som i det fallet har mycket fin hörsel, har !}ekats
uppsnappa n, got verkligt ofördelaktigt om Anders Thunborg. Arne Lundberg avhånades såsom
den förste ”civile” kabinettssekreteraren. Snart
fick han namn om sig all vara en a\’ UD:s icke
blott dugligaste utan också populära te kabinettssekreterare. Även om Anders Thunborg kanske
inte är av samma storleksordning tror \’i honom
om att kunna uppfylla tomrummet efter Ame
Lundberg.
GU

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner