GRUNDSKOLANS GALNA GEOGRAFI


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GRUNDSKOLANS GALNA GEOGRAFI
GUNNAR PALM
Gunnar Palm har granskat en Lärobok från Natur & Kultur som under 20 år användes
som standardverk i grundskolans geografiundervisning. Skildringen av Sovjet var naiv,
beundrande och Lögnaktig, konstaterar han.
ediavänstern sådan central granskning. fyra experter och kontrollerades av
bröt ut 1966- Så länge den fanns riktade sig Statens läromedlesnämnd. Detta var
68, kulmi- kontrollen första hand mot ett standardverk i geografi under två
nerade omkring 1980
och försvinner nu sakta ut i kulissen.
Flera utmärkta böcker har beskrivit
dem, t ex Mediavänstern av Gösta
Hulten och Jan Samuelsson (1983)
samt Vänstern och tyranniet av Per
Ahlmark (1994). Båda nämnde, om
också flyktigt, att farsoten inte bara
drabbade media i strikt mening utan
även skolan.
Läsaren bör känna till att olika
myndigheter granskade böckerna
ända fram till år 1991. De granskande
myndigheterna hade sitt ursprung i
skolöverstyrelsen, nämligen Statens
läromedelsnämnd (1948-74) och
Statens institut för läromedel (1974-
91) . Numera förekommer ingen
GUNNAR PALM är världsmarknadskonsult.
40
”ömtåliga” skolämnen som geografi,
historia, samhällskunskap och religionskunskap, såväl i grundskolan
som i gymnasiet. Granskarna försökte
bedöma om läromedlen var ”förenliga med av samhället fastställda
krav på objektivitet och allsidighet”;
de fick en checklista i sex punkter
som hjälp.
Var kontrollapparaten till någon
nytta? Nej, knappast. Under sjuttiooch åttiotalen använde grundskolan
en rad böcker i nänmda ämnen som
gav en absurd bild av världens politik
och ekonomi. På snart sagt varje sida
mötte eleverna kritik mot Västvärldens demokratier men tolerans
mot kommunistdiktaturer. Vi ska
undersöka ett ledande exempel.
Natur & Kultur gav år 1971 ut
Geografi 1. Grundbok. Sex arbetsområdenför högstadiet. Boken skrevs av
Per Thorstensson, Lars Hildingsson
och Lennart Husen, förgranskades av
SVENSK TIDSKR.IFT
decennier, om än reviderat flera
gånger, och en ”cash cow” för Natur
& Kultur. Boken bidrog till att forma
världsbilden hos generationer av
femtonåringar.
Två avsnitt om vardera 40 sidor
behandlade USA respektive Sovjetunionen. Vi kan bortse från naturgeografin och istället undersöka
kulturgeografin eller, kort sagt, hur
svensk skolbyråkrati önskade skildra
de båda ländernas ekonomier. Vi gör
det via parallella citat från åtta
ämnesområden, med beskrivningen
av USA först.
Bostadsstandard
USA: ”Många amerikaner bor 1
eget hus. Kvarter med villor 1
ungefår sanm1a stil växer ut runt
stadskärnorna… (men östra Kentucky:) Fönsterlösa ruckel ruttnar
på dalbottnarna.”
Sovjet: ”l tättbebyggda industriområden, framforallt i den euro- veteproducent, importera vete från
peiska delen, lever man ungefar USA och Canada.”
som i västeuropeiska industri- Välståndet i Amerika kunde boken
länder. .. Fortfarande har dock män- inte forneka, så den nöjde sig med att
niskorna svårt att ra tag på vissa ge reklamen ett ~uvnyp. Även här
varor, som det finns gott om i USA var Kentuckyfallet extremt och alls
och Sverige – t ex tvättmaskiner,
kylskåp och bilar.”
Boken forsökte ge skenet av
balanserade omdömen, där positiva
och negativa sidor togs fram i båda
länderna. Men den forbigick eländet
i ryska bostadsområden – omvittnat
av dåtida resenärer från Väst och
Pravda. Mindre än hälften av stadsinvånarna hade varnwatten omkring
år 1970, ungefar var fjärde familj
tvangs dela våning med andra etc. En
standard som ens avlägset liknar den
västeuropeiska har moskvaborna
aldrig haft. Exemplet från Kentucky
utgör ett extremt exempel.
Livsmedel
USA: ”Från snabbköpets dignande
hyllor plockar husmor ner biffar,
hamburgare, grönsaker, fardiglagade frysrätter och allt annat TVreklamen 600 gånger om dagen
säger åt hene att köpa… (Kentucky:) Överskottslager av matvaror
delas ut och håller svälten borta,
men många fall av undernäring
rapporteras.”
Sovjet: ”De stora städerna i området far kött och mjölk från
närliggande kolchoser… Frukt och
grönsaker importeras for att
tillfredställa befolkningens behov av
konsumtionsvaror… Dåliga år
tvingas Sovjet, världens största
inte typiskt.
Rysk matstandard forefoll idyllisk i
boken och liknade inte den bild som
partiledaren Chrusj~ev målade upp:
”Till och med på ett sjukhus i
Moskva reserverat for höga partifunktionärer var maten motbjudande, gnällde han, och Moskva var
Sovjetunionens skyltfonster när det
gällde livsmedel. Det var långt värre i
provinserna. Han träffade personer
från de traditionella livsmedelsproducerande regionerna som
högljutt och bittert talade om att ägg
och kött helt enkelt inte gick att ra,
och att de var tvungna att ta sig ett
par dagar ledigt och bege sig till
Moskva med tåg for formånen att
köa efter specerier.” (P. Johnson:
Modern Times 1987; Chrusjtjev t
1971). Undern1ålig matstandard-for
lite kött och frukt, for mycket vodka
– var en huvudforklaring till att rysk
medellivslängd börjat sjunka redan
fore 1971, enligt FN, vilket torde
vara unikt for länder i fred.
Beträffande jordbruket blundade
boken inte for näringens svårigheter i
Sovjet, men kallade de statliga sovchoserna for ”mönsterjordbruk”
precis som den ryska folkhumorn!
Industriell tillväxt
USA: ”USA har tack vare en långt
driven teknik, stora naturtillgångar
SVENSK TIDSKRIFT
och c:a 15 miljoner industriarbetares insatser blivit världens
främsta industriland. Endast Sovjetunionen kan tävla med USA som
industrination.”
Sovjet: ”Från att ha varit ett
tämligen outvecklat bondeland har
Sovjet blivit en industriell stormakt… Denna snabba forvandling
av landet forklaras delvis av att
staten styrt utvecklingen. Staten
övertog efter revolutionen alla
produktionsmedel.”
USA blev världens främsta
industrination, inte främst av de skäl
boken angav utan tack vare foretagsamhet, vinstmotiv, fri konkurrens på
en stor marknad – med andra ord
kapitalism. Att industrin frodas i
sådant klimat och inte där ”staten styr
utvecklingen” visste alla nationalekonomer (utom marxister) långt
fore 1971.
Sovjet kunde ingalunda tävla med
USA, utom inom högprioriterade
sektorer som vapenindustrin. I de
flesta branscher liknade rysk industri
ett skämt. Ar 1961 hade Chrusj~ev
väckt uppseende då han ett
partiprogran1 lovat att Sovjet skulle
gå forbi USA i ekonomisk styrka
inom tio år. Många i väst tvivlade
och år 1971 visste vi att Sovjet i själva
verket, under nämnda årtionde,
halkat efter USA, forlorat mark ännu
mer järnfort med Västeuropa och
allra mest i forhållande till Japan.
Därefter skärptes dessa tendenser
(vilket bokens forfattare inte kunde
veta men möjligen borde ha insett) så
att vart och ett av Västeuropas fem
41
största länder – Tyskland, Frankrike,
Italien, Storbritannien, Spanien –
idag är större industrinationer än
sunm1an av de stater som ingick i
Sovjetunionen.
Forskning
USA: ”Ett centrum får atomforskning – staden Oak Ridge –
ligger nu i området.”
Sovjet: ”Vid Moskvaflodens södra
strand ligger det berömda Lomonosovuniversitetet med över 20.000
studenter… Nu utvecklar man även
konsumtionsindustrin och de
industrier som hör framtiden till –
elindustrin, den kemiska industrin,
atomindustrin och atomforskningen. På dessa industrigrenar satsas en stor del av den imponerande
forskning som bedrivs i Sovjet.”
Då boken skrevs hade USA tagit
ledningen i den enda gren där Sovjet
legat fårst en tid: rymdforskning –
USA nådde månen 1969. Det är
häpnadsväckande att läsa en
geografibok som ägnar 40 sidor åt
världens ledande vetenskapsland
USA utan att säga något om
forskning, annat än anmärkningen
om Oak Ridge. Samtidigt gav boken
inställsamt beröm åt Sovjets
forskningsinsatser. Ändå var det
väldiga och växande gapet mellan de
båda ländernas forskningsnivå alldeles
uppenbar omkring 1970. Detta är lätt
att bevisa, t ex med följande kända
fakta: kvartsseklet innan boken kom
ut, det vill säga 1945-70, fick forskare
från USA 68 nobelpris i de tre
naturvetenskapEga disciplinerna och
42
” Beträffande
bruket blundade
jordboken
inte för näringens svå-
righeter i Sovjet, men
kallade de statliga sovchoserna för ”mönsterjordbruk” – precis som
den ryska folkhumorn!
”dito får Sovjet var sju stycken.
Konkurrens
USA: ”Storfåretag, s k truster,
skapas genom att företag inom en
näringsgren sluter sig samman
under gemensam ledning. Långa
serier i produktionen och lägre
priser konkurrerar ut mindre företag. Man har fårsökt begränsa
trustbildningen genom lagstiftning.
Risken får att den fria konkurrensen sätts ur spel är nämligen
stor.”
Sovjet: ”I s k industrikombinat
samarbetar ett helt områdes industrier… Forskning, marknadsföring,
och produktion samordnas får hela
kombinatets räkning… Planen
anger hur många nya fabriker,
vägar, bostäder och skolor som skall
byggas, hur stora löner sovjetmedborgarna skall fa och hur
mycket varorna far kosta
affärerna.”
Truster av det här slaget har inte
fårekonmilt i USA sedan sekelskiftet.
Tvärtom gör sig konkurrensen
gällande, dels genom sin egen kraft,
SVENSK TID SKRIFT
dels genom lagar. Mot den bakgrunden borde fårfattarna ha nänmt
att Sovjets planekonorm eliminerade
konkurrensen på de flesta områden.
Därom stod dock inget.
Handel med tredje världen
USA: ”Industrin importerar främst
råvaror från u-länderna till låga
priser… I många av dessa kontrollerar amerikanska bolag stora
delar av industrin. Det kapital som
hemfårs från Latinamerika överstiger vida det som satsas där på nya
industrier. .. USA har aktivt deltagit
i hjälpen till u-länderna, bl a med
lån och tekniskt bistånd. u-hjälpen
fårbinds ofta med villkor.”
Sovjet: ”Ungefär 10 procent av
Sovjets handel faller på U-länderna.
För att underlätta handeln med de
omkring 50 u-länder Sovjet har
handelsförbindelser med, har man
tagit bort tullarna på u-landsimporten… Med sovjets hjälp byggs
över 600 industriföretag, bl a
kraftverk, i ett trettiotal u-länder i
Asien, Afrika och Latinamerika.”
Priserna på råvaror är varken låga
eller höga utan fluktuerande världsmarknadspriser. Boken fårsökte fa
Sovjet att framstå som frihandelsvänligt – nonsens! Avsnittet om uhjälp borde ha redovisat lättillgängliga FN-siffror över dess omfattning under sextiotalet: c:a 4
rrtiljarder USD per år från USA och
0.15 miljarder USD per år från
Sovjet (kvoten 27: l). Det gamla
”utsugningshotet” är alltfår barnsligt
får att ens kommenteras.
Miljöförstöring
USA: ”Näringslivet – en fara får
naturen: En skog av skorstenar spyr
ut rök och gaser från stålverk och
kemiska fabriker. Den tjocka röken
fårmörkar himlen, solen fårmår
knappt tränga igenom rökslöjorna.
Röken innehåller många giftiga
ämnen, t ex svavel men också sot,
olja och metallstoft. Föroreningarna
avsätts på gator och hus i tjocka
lager och finns givetvis även i den
luft människorna andas. Myndigheterna har genom att stifta lagar
mot luftfårorening böljat kampen
får att ge stadsborna renare luft…
Nedsmutsningen av vattendragen är
ett allvarligt problem i USA.”
Sovjet: ”Stören fångas främst vid
Kaspiska havet, vars vatten i snabb
takt håller på att förgiftas.”
År 1971 visste man att industrins
giftutsläpp fått långt värre effekter får
floder, skogar och folkhälsa i Öst än i
Väst, men boken skrev inget om
brinnande floder eller exploderande
järnvägsstationer i Sovjet. För övrigt
hade internationellt miljösamarbete
böljat i Västvärlden vid den tiden.
dagsljus finns 9.000 flygplan i
amerikanskt luftrum… O’Hare
Airport har den största trafiken i
världen. Kennedy Int’l i New York
har en närmast olidlig trafikträngsel
både i luften och på marken med
långa väntetider.”
Sovjet: ”Flygresor är billiga i Sovjet
och sovjetmedborgarna flyger
mycket. År 1968 reste mer än 60
miljoner passagerare med det
sovjetiska inrikesflyget. Det är
hälften så många som flög inom
USA, men i gengäld flög den ryske
resenären ofta dubbelt så långt.”
Boken fårlade moderna tiders
fårdelar till Öst, nackdelar till Väst.
Här fanns även ett klart, troligen
medvetet sakfel: San1illa FN-siffror
visade att antalet flygpersonkilometer
i USA var tre gånger större än de
ryska.
Några av de citerade menmgarna
ändrades säkert i de senare upplagorna, men boken var densamma.
Citaten ger en god bild av
författarnas mening om världens
ekonomi. Boken blev godkänd av
Sveriges skolbyråkrati. Den användes
Skildringen av Sovjet var naiv,
beundrande och lögnaktig. Ingen av
planekonomins svagheter kom fram,
trots att de var välkända långt före
1971. Dit hörde importbyråkrati,
svår miljöförstöring, bristande konkurrens, varubrist, korruption, slöseri
med arbetskraft och råvaror samt
hinder mot alla slags innovationer
som inte kom från Kreml.
Tredje ståndpunkten
Samtidigt drog boken fram rader av
verkliga eller inbillade problem hos
den amerikanska marknadsekonomin. Ingenstans stod att USA
utgjorde världsekonomins motor
under decennierna efter kriget, både
ekonomiskt, tekniskt och handelspolitiskt.
Från 50-talet spred s1g ”tredje
ståndpunkten” i Sverige, dvs åsikten
att supermakterna hade samma skuld
till världens elände. Den präglade
somliga skolböcker, trots växande
kunskap om Sovjets politiska tyranni
och ekonomiska fiasko. Men den här
boken var inget exempel på sådana
tankegångar, ånej, den tog parti får
som standardverk i geografi på kommunismen.
Flygtrafik grundskolans högstadium under c:a
USA: ”Varje ögonblick under 20 år.
SV E NS K TID SKRIFT
43