Print Friendly

Grekland – Italien kriget – en översikt

Av Redaktionen | 31 december 1941


1941


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GREKISK-ITALIENSKA KRIGET
EN ÖVERSIKT
Av generallöjtnant PONTUS REUTERSWARD, Drottningholm
MANDAGEN den 28 oktober 1940 överlämnade den italienska
ministern i Aten klockan 3 förmiddagen – enligt axelmakternas
maner- till premiärministern Metaxas ett ej alltför oväntat ultimatum med tre timmars frist. I samförstånd med konungen tillbakavisade Metaxas – som det synes på stående fot – Italiens
fordringar, vilka i fråga om krav på grekiskt territorium voro
oförenliga med Greklands oberoende. Sannolikt torde Italien bl. a.
krävt Saloniki, Korfu och Kreta. Klockan 5.30 samma morgon
angrepo italienska styrkor de grekiska ställningarna vid albanska
gränsen. Ett i värdig ton hållet upprop till det grekiska folket
slöt Metaxas med orden: »Vi skola visa, om vi äro värdiga våra förfäder och den frihet som de tryggat åt oss.» Och nu: »Till kamp!»
Mussolini hade sannolikt väntat, att Grekland utan strid skulle
böja sig för de italienska kraven. Han hade emellertid missräknat
sig, måhända särskilt på den i Grekland före kriget befintliga
femte kolonnens betydelse. Italiens Atenminister Grazzi lär hava
räknat med en revolt så snart invasionen började. Grekerna
hava i stället presterat ett motstånd, som fullständigt korsat italienarnas planer.
Greklands krigsmakt står i fred under enhetlig ledning av premiärministern generalen Metaxas, vilken samtidigt är krigs-, marin- och luftförsvarsminister. Armen har tidigare icke åtnjutit
ett alltför högt anseende. Under de senare åren hava emellertid
stora offer bragts försvaret och särskilt har vad angår armen skapats en maktfaktor, som borde ingiva respekt. Med fredsindelning på 14 fördelningar (i Sverige 5) sammanförda till fyra armekårer, en årlig rekrytkontingent på omkring 85,000 man (i Sverige
omkring 30,000 man) samt med tvåårig tjänstgöringstid har man
skapat möjlighet att uppställa en krigshär på omkring 20 fördelningar om tre infanteriregementen, tillsammans omkring 400,000
man, en betydande styrka då Greklands folkmängd endast är omkring 7 miljoner. Av ekonomiska skäl torde dock icke härens utrustning, särskilt reservfördelningarnas, hava kunnat bringas till
37
Pantus Reuterswärd
önskvärd nivå. Detta uppväges emellertid i icke ringa mån genom
att armen är övad för bergsoperationer, där det personliga initiativet och stridsandan hos truppen är av största betydelse, samt
genom att den besitter krigserfarenhet. På gränsen mot Albanien
ha grekerna dessutom sedan 1936 för stora kostnader utfört omfattande fortifikatoriska arbeten, den s. k. Metaxaslinjen.
Flygvapnet har ej samma höga kvalitet som armen. Det torde
hava räknat högst omkring 200 plan fullt moderna i första linjen.
Luftvärnet anses vara ganska svagt.
Flottan är baserad utanför Aten. Den består av en lättare moderniserad kryssare, omkring 20 torpedjagare, ett tiotal moderna
u-båtar samt ett rätt effektivt minväsende. Alltså en relativt liten
flotta med huvudvikten lagd på mycket lätta sjöstridskrafter.
Dessa äro icke i stånd att skydda de vidsträckta kusterna, vilka
erbjuda såväl en fiende som en allierad förträffliga möjligheter
till flottbaser. I detta samband bör även omnämnas den korintiska
kanalen, som medger snabb förflyttning av krigsfartyg från Joniska till Egeiska haven.1
Medan konung Georg under kriget är överbefälhavare för Greklands samtliga stridskrafter till lands, till sjöss och i luften, har
hittillsvarande chefen för generalstaben generalen Alexander Papagos övertagit det direkta befälet över armen. Såsom chef för
generalstaben sedan 1936 är det general Papagos, som under Metaxas’ ledning har hedern av den lantmilitära beredskapen i
Grekland.
Själen i det nydaningsarbete, som på skilda områden under de
sista åren ägt rum i Grekland, är general Metaxas, som 1936 blev
premiärminister och nu är beklädd med diktatorisk makt. Metaxas, som närmar sig de 70 åren, har bakom sig en äventyrlig
bana. Som ung officer deltog han med heder i det grekisk-turkiska
kriget 1897, genomgick därefter med glänsande betyg den tyska
krigsakademin samt var under kriget 1912-1913 ledare för grekiska generalstabens operationsavdelning. Han visade stor strategisk skicklighet och erhöll smeknamnet »den lille Moltke». Efter
kriget utsågs han till chef för armen men råkade i konflikt med
Venizelos och lämnade hären för att ägna sig åt politiken. Nu
följde en mångårig politisk dragkamp mellan Venizelos och Metaxas. Upprepade gånger måste Metaxas rädda sitt liv genom att
1 Den ekonomiska försvarsberedskapen och den inre frontens problem hava ägnats
stor uppmärksamhet. Redan 1936 tillsattes för dessa ändamål en kommission, i vilken premiärministern själv övertog ordförandeskapet.
38
Grekisk-italienska kriget – en översikt
gå i landsflykt. Valen i januari 1936 visade emellertid att vinden vänt. Liberalerna hade avgått med segern och Metaxas blev
snart därefter premiärminister. Hans främsta motståndare Kondylis, Venizelos och Tzaldaris hava under de sista åren avgått med
döden, ett förhållande, som i ej ringa mån jämnat vägen för Greklands nuvarande diktator.
Liksom andra diktatorer beskylles även Metaxas för att hava
undertryckt det grekiska folkets rättigheter. I ett märkligt anförande till universitetets i Aten professorer och lärare förklarade
Metaxas strax efter krigsutbrottet att han icke undertryckt utan
i stället säkrat folkets rättigheter. »Ett bevis härför är», sade han
bl. a., »att folket i dag offrar allt och gjuter sitt blod för att bevara dessa rättigheter. Vad jag infört i det politiska livet är ett
element som vi saknat det senaste århundradet och vars frånvaro
föranlett stora katastrofer, nämligen disciplinen, icke servil underkastelse utan ansvarskännande disciplin och frivillig underkastelse. Tack vare denna disciplin ha vi kunnat bygga upp våra
militära styrkor som nu triumfera på marken, till sjöss och i luften. Tack vare disciplinen har hellenismen rest sig som en man
över hela världen och tack vare den går den grekiska ungdomen
nu med entusiasm mot fienden.»
Anfallet mot Grekland ställde England inför ett kritiskt problem. Hur skulle den utlovade garantin kunna lämnas? Det
engelska flygvapnet var så hårt engagerat i Afrika, att man i början av kriget ställde sig mycket skeptisk till möjligheten att överföra brittiska flygförband av betydelse till Grekland. Redan under de första dagarna av november sändes emellertid en engelsk
flygstyrka till grekiska fastlandet och sannolikt även till Kreta.
Senare hava ytterligare flygstridskrafter ställts till grekernas förfogande. Grekerna synas även hava fått en värdefull hjälp av
England i form av pansarvärnskanoner och tanks. Den grekiska
regeringen lär å sin sida hava ställt hela handelsflottan (omkring
1,800,000 ton) trots protester från redarna till Englands förfogande.
De geografiska förhållandena ställde sig obetingat gynnsamma
för grekerna, i det att det grekiska gränsområdets karaktär av
utpräglat bergland med mycket svagt utvecklat vägnät och svårframkomlig passterräng gynnar den försvarande. över albanskgrekiska gränsen, som har en längd av omkring 200 km., gå endast tvenne genomgående landsvägar, den ena väster om de mäktiga Pindosbergen över Konitsa-Janina-Missolongi till Aten,
39
:,.~.·
.f”;.· …
Pontus Reuterswärd
den andra öster om bergen över Koritza-Florina och därifrån dels
tillSaloniki och dels söderut till Larissa-Lamia mot Aten. Berglandet mellan vägarna är mycket svårframkomligt, topparna äro
flerstädes över 2,000 meter, och endast en landsväg, från J anina
över Trikkala med en avväg till Florina samt några stigar förbinda de båda vägsystemen. Terrängen är lättare framkomlig
öster om Pindos, men även här finnas stora bergspartier. Nära
den grekiska gränsen hava däremot italienarna inom Albanien genomfört ett omfattande vägbygge i strategiskt syfte.
Vid fientligheternas början synas styrkeförhållandena å båda
sidor gränsen hava varit följande: På italienska sidan uppmarscherade på en front av omkring 140 km. 9. armen, bestående
av två armekårer, ett kustdetachement, en alpfördelning och en
pansarfördelning. Fördelningen utgöres bl. a. av två infanteriregementen, ett artilleriregemente samt en svartskjortelegion på
regementsstab och minst två bataljoner. Tillsammans kunna de
för den första offensiven avsedda armetrupperna uppskattas till
högst 150,000 man. Dessutom voro i Albanien starka flygstridskrafter – sannolikt två flygarmekårer – samlade. Det grekiska
gränsförsvaret uppgives till att börja med ej hava räknat mer än
halvannan infanterifördelning. Den korta tidsfristen vid överlämnandet av Italiens ultimatum medgav icke någon nämnvärd förstärkning av gränstrupperna före operationernas början. Italienarna förfogade sålunda över en betydande överlägsenhet.
De militära operationerna.
Som känt är kröntes även den italienska offensiven till en början
med en viss framgång. På sju olika punkter lära italienska trupper
hava passerat gränsen. De styrkor, som framryckte på högra flygeln
i huvudsak längs kusten, genombröto Metaxaslinjen och överskredo
Kalamasfloden, på vars östra strand ett brohuvud ordnades. Åven i
mitten inom Pindusområdet kastades de grekiska gränsbevakningsavdelningarna över Konitsa tillbaka ett 20-tal kilometer. Det var den
italienska alpfördelningen Julia, förstärkt med pansarförband och
bersaglieri, som trängde fram över Konitsa för att taga den viktiga
vägknuten Metsovon och därigenom spränga det grekiska försvaret
i två delar.
Under tiden fortgick den grekiska mobiliseringen med obeskrivlig
entusiasm. På grund av det hotande läget, som uppstod genom alpfördelningens snabba framryckning, beordrade den grekiska överbefälhavaren i närheten varande förband att omedelbart förflytta sig
till krigsskådeplatsen »även om tillförseln icke ordnats». En frivillig
mobilisering kom samtidigt till stånd bland befolkningen i de berörda
trakterna. At åldringar och kvinnor uppdrogs att sörja för fram- 40
Grekisk-italienska kriget – en översikt
forslandet av förnödenheter till de framryckande trupperna. Därefter sattes ett grekiskt motanfall in. Den italienska alpfördelningen
blev omfattad över bergen av det grekiska alpinfanteriet med dess
·evzonavdelningar1 samt led ett allvarligt nederlag. Ett betydande antal fångar och stora materielmängder föllo i grekernas händer. De
grekiska trupperna förföljde de flyende resterna av alpfördelningen
och nådde snabbt albanska gränsen.
.Även på vänstra flygeln övergingo grekerna till offensiven. A
högra (norra) flygeln skötte däremot grekerna redan från början
försvaret offensivt. Strax efter krigsutbrottet framryckte nämligen
grekiska styrkor öster och söder om Koritza in på albanskt område.
Målet för offensiven var Koritza, en betydande vägknutpunkt och en
·central för den italienska armens underhållstjänst. Gent emot den
italienska överlägsenheten var detta en djärv operation. Trots häf- 1 Kjolbärande grekiska elitsoldater, sammanförda i avdelningar, benämnda efter
.berömda krigshjältar såsom »Leonidas», »Themistokles» o. s. v.
41
Pontus Reuterswärd
tigt motstånd lyckades dock grekerna- som det påstås genom kraf–
tiga bajonettanfall- bemäktiga sig flera av de höjder, som behärska.
staden. Brittiska bombplan lära även kraftigt hava understött de·
grekiska trupperna i detta avsnitt.
Därmed var krigets första skede avslutat. Grekerna hade vunnit
tid att genomföra sin allmänna mobilisering samt påbörja framsändandet av förstärkningar till de hotade områdena och detta trots att
de italienska flygstridskrafterna ingripit mot mobiliseringsorter och
kommunikationsleder. Den mobiliserade grekiska hären bestod av l.
och 2. armen. Medan l. armen koncentrerades mot Albanien intog
2. armen ett förberedande uppmarschläge mot Bulgarien. Tillsammans lära tretton fördelningar hava insatts mot Albanien, organiserade på bl. a. tre infanteriregementen, medan mot Bulgarien uppmarscherat fem fördelningar. I hären torde även ingå några »utländska» brigader, troligen främlingslegioner från Syrien. Den grekiska armen synes sålunda efter verkställd mobilisering hava vunnit en påtaglig överlägsenhet, framför allt sedan grekerna ansett sig
våga till den albanska fronten överföra en del trupper, som skickats.
till den bulgariska gränsen.
Krigets andra skede kännetecknas främst av en grekisk offensiv
över hela fronten, vilken ledde till att grekiskt område efter några.
dagar helt befriades från fienden. Samtidigt tillkommo å den italienska sidan betydande förstärkningar bestående av 11. armen, i vilken
sex fördelningar torde ingått. Till befälhavare för samtliga trupper
i Albanien utsågs chefen för 9. armen, förutvarande statssekreteraren
generalen Soddu. Den omgruppering av italienska krafterna, som nu
blev nödvändig, verkade helt naturligt försvårande på operationerna.
Fronten uppdelades i stort sett mellan armeerna så, att 9. armen övertog den norra och 11. armen den södra flygeln.
Nästa betydande framgång för grekerna blev Koritzas erövrande
den 17 november, en bragd som vittnar högt om de grekiska truppernas anfallsanda och duglighet. Koritzas fall medförde ett så rikt
byte att det lär hava varit tillräckligt för att utrusta två hela fördelningar. Grekernas framryckning var så snabb att italienarnas
försök att förstöra materielen misslyckades. Efter Koritzas intagande fortsatte de grekiska kolonnerna på denna flygel mot respektive Pogradetz och Moskopole. I kustområdet togo grekerna Konispol
och i centern nåddes Argyrocastro.
Med beundran men även med förvåning följde man den grekiska
offensiven och frågade sig tämligen allmänt huruvida grekerna inför
de väntade italienska förstärkningarna skulle besitta krafter att fullfölja de vunna framgångarna.
Under krigets tredje skede bevarade de grekiska trupperna alltjämt
till en början initiativet och drevo trots ogynnsamma klimatiska
förhållanden och svår terräng de italienska styrkorna sakta men sä-
kert tillbaka utefter hela fronten utom på högra flygeln, där läget
förblev tämligen stationärt. Undan för undan erövrades Premeti,
Argyrocastro (6 december), Delvino och Santi Quaranta. Vid striderna om Premeti och Argyrocastro utmanövrerades italienarna från_
42
Grekisk-italienska kriget – en översikt
sina ställningar genom omfattande rörelser mot deras förbindelser.
Förlusten av Santi Quaranta och Argyrocastro liksom även Koritza
voro för den italienska ledningen i hög grad kännbara, då härigenom
för underhållstjänsten högst viktiga baspunkter gingo förlorade.
Argyrocastro och Koritza lära dessutom vara Sydalbaniens ypperligaste flygplatser.
Motgångarna i Albanien fingo fortare än man väntat inrepolitiska
följder. Den 6 december entledigades på egen begäran marskalken
Pietro Badoglio. Segraren i Abessinien uppges hava varit bestämt
emot det grekiska kriget. Dagarna efter Badoglios avgång trädde
såväl guvernören på Tolvöarna, de Vecchia, en gammal fascist och
personlig vän till Mussolini, som marinstabschefen Cavagnari tillbaka från sina poster.
På grund av det allt starkare motståndet på den högra flygeln vill
det synas som om den grekiska ledningen i början av december strä-
vade efter att föra över operationernas tyngdpunkt till den vänstra
flygeln och uppställt Valona som strategiskt mål för denna flygel.
Italienarna gjorde emellertid förtvivlade försök att genom motoffensiver utefter hela fronten hejda den grekiska framryckningen.
Kölden, de iskalla vindarna och snöfallen bidrogo även att begränsa
framkomstmöjligheterna. Härtill kom att bristen å vinterutrustning
– såväl soldaternas personliga utrustning som förläggnings- och
sjukvårdsmateriel m. m. – alltmera gjorde sig kännbar. Av allt att
döma hava trupperna å båda sidor härigenom fått genomgå mycket
stora påfrestningar.
Från mitten av december har kriget mer och mer övergått till rent
ställningskrig. Italienarnas motstånd har hårdnat och de försvara
en förstärkt linje, som synes gå från trakten öster om Elbasan-väster
Moskopole-över Tepeleni-ned till kusten i trakten av Borsh. Antagligen har även en bakre försvarslinje framför Berat och Valona
förberetts.
Den 22 december lyckades emellertid grekerna genombryta den italienska försvarslinjen på den södra fronten samt intaga Chimara
(25 km. väster Argyrocastro). Italienarna stå nu på denna flygel i
·omedelbar närhet av Valona, vars betydelse som hamn minskas för
varje steg som grekerna ytterligare närmar sig staden. Ånnu en
framgång hava grekerna inregistrerat genom erövrandet den 10 januari av Klisura, som under närmare en månad hårdnackat försvarats
av italienska elitförband. Genom Klisuras intagande har ett viktigt
hinder på vägen mot Berat undanröjts, men även försvaret av Tepeleni, som tryggar vägen mot Valona, försvåras enär nu risk för anfall
i italienarnas vänstra flank föreligger.
I den norra sektorn har läget förblivit i huvudsak oförändrat, sedan
italienarna efter hårda strider lyckats återerövra Pogradetz vid
Ochridasjön. Grekernas försök att genombryta italienarnas front i
riktning mot den mycket viktiga orten Elbasan har hittills misslyckats. Detta torde bero på att under senare tiden avsevärda förstärkningar såväl per flyg som genom överskeppning tillförts detta
område, vartill kommer det italienska artilleriets överlägsenhet samt
43
-~· ..
Pantus Reuterswärd
de klimatiska förhållandena. Skulle emellertid Elbasan falla står
mycket på spel. Avståndet från denna ort till kusten är endast 45 km.
Italienarnas strävanden gå nu med alla sannolikhet ut på att med
alla medel stabilisera fronten för att få tid och möjlighet att föra
över förstärkningar av trupper och materiel samt på så sätt nå den
överlägsenhet över grekerna som är nödvändig för att, när gynnsammare väderlek inträder, igångsätta en offensiv samt härigenom rycka
initiativet till sig. Man söker med andra ord att gottgöra försummelserna i krigets början i fråga om samarbetet mellan utrikes- och
militärledningen, försummelser, som redan stått italienska folket
mycket dyrt. En betydelsefull personalplacering har även i dagarna
ägt rum, då chefen för italienska generalstaben, Cavallero, själv övertagit posten såsom överbefälhavare i Albanien i stället för general
Soddu, som av hälsoskäl trätt tillbaka.
*
Den närmaste tiden kommer att visa, huruvida italienarna äro
i stånd att hålla sin front. Skulle denna vackla, te sig utsikterna
för dem mörka. Det stora frågetecknet är likväl Tyskland och
dess eventuella planer att ingripa på Balkan.
Det är helt naturligt en väsentlig skillnad att föra krig inom
ett vägfattigt skogs- och bergsområde som det grekiska gränsområdet, och inom områden, där ett rikt vägnät möjliggör utnyttjandet av den numerära överlägsenheten och de motoriserade förbanden. Några strider med stora sammanhängande fronter hava
icke kunnat förekomma under det grekisk-italienska kriget.
Operationerna hava haft karaktären av isolerade stridshandlingar
utmed dalgångarna, där de båda kämpande sökt att med relativt
mindre styrkor genom omfattande rörelser tränga fram över de
kringliggande bergen mot motståndarens flanker och rygg för att
hota hans förbindelser samt på så sätt utmanövrera honom. Saknaden av vägförbindelser i sidled utmed den grekiska fronten hava
även i hög grad försvårat truppförflyttningar från ett operationsområde till ett annat.
Man kan iakttaga en viss skiljaktighet i det taktiska uppträ-
dandet hos de båda krigförandes flygstyrkor. Det engelsk-grekiska
flyget synes främst hava strävat särskilt i början av kriget att
verka mot fiendens förbindelser och hamnar samt flygplatserna.
Anfallen på hamnarna Valona och Durazzo hava varit mycket
besvärande. Men även de grekiska truppernas strid har energiskt
understötts. Italienska flyget åter har uppträtt till mera direkt
understöd av armen. Så närbelägna som de italienska baserna
ligga Grekland hade man väntat sig ett kraftigare bekämpande
av hemorten och de grekiska flygplatserna.
44
Grekisk-italienska kriget – en översikt
Enligt uppgifter i pressen har Otrantosundet passerats såväl av
en engelsk flottavdelning som upprepade gånger av grekiska jagare. Härvid har bl. a. Valona bombarderats. Detta måste betraktas såsom mycket märkligt, särskilt om någon del av engelska
flottan verkligen lyckats tränga igenom sundet, enär Italien här
sedan en följd av år med stor iver och betydande kostnader sökt
skapa ett ogenomträngligt lås. Förutom på båda sidor uppförda
starka kustbefästningar, vilkas grovkalibriga kanoner kunna
lägga det 7-8 mil breda sundet under korseld, tillkomma ett omfångsrikt minsystem och dyrbara ubåtsnät.
Nedskrivaren av dessa anteckningar hade tillfälle att närvara,
då Mussolini på Palazzo Venezia den 10 juni proklamerade krigsutbrottet. En oöverskådlig människomassa hade mött upp för att
lyssna till det med mycken oro och spänning väntade talet. Med
undantag för fascistorganisationerna mottogs il Duces tal med
föga entusiasm. Allvar och resignation präglade i stället befolkningens hållning. Man hade tydligen hellre önskat att få behålla
freden. Helt olika är inställningen i Grekland, där det ju gäller
att försvara fosterlandets frihet och självständighet. Dessutom
har kriget så gått greken i blodet att det blivit nästan en tradition. Under de senaste femtio åren hava grekerna upprepade
gånger kallats till vapen för sitt land. Att draga i fält samt att
komma tillbaka död eller lemlästad är en utsikt, med vilken varje
man i Grekland därför räknar. Den grekiska soldaten är med
andra ord beredd att offra sitt liv för fosterlandet.
Vilka äro då anledningarna till de grekiska framgångarna?
Främst torde dessa vara att söka i en god försvarsberedskap, i en
för operationer i de bergiga och vägfattiga gränsområdena lämplig organisation och utrustning av armen, i den anfallsanda som
präglar trupperna och som får ett talande uttryck i grekernas oförskräckthet att gå motståndaren inpå livet i närstrid, samt ej minst
i den disciplin och offervillighet, som behärskar hela nationen.
Huru än framtiden må gestalta sig är ett säkert. Grekerna hava
under de gångna två krigsmånaderna nått storartade resultat. Nå-
gon militärpromenad till Aten blev det ej, såsom italienska ministern lär hava ställt i utsikt.
Över fjärdedelen av Albanien har besatts. Grekerna äro förskonade från krig i eget land.
15 jan. 1941.
45
.,~· .

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner