Print Friendly

Gösta Sundin; Om vattenkraft

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GÖSTA SUNDIN:
Om vattenkraft
Vattenkraften är inhemsk,fårnybar, slitstark
och ren. Vi har ännu tj tagit i anspråk mer
än 2/3 av den utbyggnadsvärda delen av våra
vattenkrafttillgångar. Regleringskapitalet
blir dåligt utnyttjat när trappsteg fattas i
falltrappan. Bygg därfår forst fordigt i de
älvar där det redan finns kraftverk och
regleringar och behåll de små biflödena till
Norrlands storälvarfor friluftsliv,
uppmanar civilingenjör Gösta Sundin. Han
har arbetat med dessafrågor under ett långt
yrkesverksamt liv som konstruktör och
vattenbyggnadschefmen också som aktiv
inom Svenska Kraftverksforeningens styrelse
och arbetsutskott. Artikeln är en svidande
vidräkning med den fysiska riksplaneringen,
”ett fantastiskt instrument for
planhushållning på utomordentligt lösa
boliner”, utredningen om vilka
vattenkraftverk som ejfår byggas ut,
fårslaget till ny plan- och bygglag och
riksdagsbesluten i vattenkraftfrågan.
Den lagstiftandeforsamlingen – där var och
en pressas av sin aktionsgrupp – skall inte
ta på sig forvaltningsuppgifter, konstaterar
forfattaren.
Äldre lagstiftning om vattenkraften – från
tolvhundratalets landskapslagar till 1734
års lag – syftar främst till att skydda anläggningarnas grannar från skada. Det
kunde gälla översvämning ovan en kvarndamm eller vattenbrist nedanfor den.
Under 1800-talet skedde en snabb utveckling mot större vattenkraftanläggningar for sågverk, pappersbruk och framfor allt stålindustri. Byggnadsbalken i
1734 års lag befanns efter 150 år vara foråldrad och ersattes 1880 med en forordning ”om jordägarens rätt till vattnet över
sin grund”. Förordningen gav visst skydd
fOr ”allmänna intressen” och huvudregeln
att man inte får skada annans egendom
behölls. Men ett undantag gjordes. Om
skadan vore ”ringa” järnfort med nyttan,
kunde vattenbyggaren ges tillstånd att tex
dämma över annans mark ”mot ersättning
fOr skadan och hälften därutöver”. Det var
forsta steget mot expropriationsrätt for nå,
gon annan än samhället. Rätt att ta i an·
språk annans egendom for en allmän nyt·
tigverksamheL
Förordningen 1880 blev inte gammal.
Det nya vattenkraftbyggandet fOr elproduktion måste både främjas och styras.
Redan 1906 startades den kommitte\’crk·
samhet som resulterade i 1918 års vatten.
lag. Byggarens tvångsrätt utvidgades, mea;
omgärdades också med regler for att skydda de skadelidandes intressen. Deras rät·
tegångskostnader betalas av kraftverbbyggarna och skadorna ersätts efter värdcring med 50% pålägg. Skyddet for aJI.
männa intressen forbättrades och det bar
under senare år forstärkts ytterligare.
Den tekniska utvecklingen från medeltidens skvaltkvarnar till vattenhjul av trä
med stånggångar fOr kraftöverforing och
·vidare till turbiner av stål,_elektriska generatorer och kraftöverforing på höga spänningar är naturligtvis grunden for den utveckling av lagarna som skett.
Utvecklingen gick långsamt under de
forsta 600 a 700 åren och vid 1900-talets
början hade vattenkraftproduktionen inte
nått över 0,5 TWh. Kring sekelskiftet ökade takten så sakteliga. Den fick ökad fart
under fårsta världskriget och efter andra
världskriget gjorde vattenbyggarna något
som liknar flygarnas ”kavaljerstart”. Kurvan steg rakt upp. När vattenkraftutbyggaodet pågick som bäst kring sextiotalets
forsta år, uppgick det årliga tillskottet till 3
TIVh. Det motsvarar årsproduktionen
från ett av våra mindre kärnkraftaggregaL
Men nu har vattenkraftutbyggandel
stannat av. Konsulter, entreprenörer och
vattenrallare får söka sig jobb utomlands
och turbin- och generatortillverkare får
försöka sälja sina produkter på världsmarknaden. Bäggedera går ännu så länge
rätt skapligt trots frånvaron av en hemmamarknad for utbildning och utveckling.
Hur kan det komma sig att vi nästan
slutat bygga vattenkraft, när vi ännu inte
tagit i anspråk mer än 2/3 av den utbyggnadsvärda delen av våra vattenkrafttillgångar?
Naturenergin i alla Sveriges vattenfall
och strömmar anges till 200 TWh per år
(l TWh = l terawattimme = l miljard
kWh). En stor del av den energin rinner
bort i rännilar, bäckar och smååar under
415
vårfloden, men nästan hälften, noga räknat 95 TWh, anses vara ekonomiskt utbyggnadsvärt. Hittills har vi byggt ut 62
TWh. Vi har alltså en energireserv i lönsam vattenkraft på 33 TWh. Hur har vi
kunnat ställa denna stora, inhemska, årligen fornyade, rena energikälla i skamvrån
i stället for att låta den hjälpa till att minska vårt oljeberoende?
Den fysiska riksplaneringen
Det började med att vattenkraftutbyggandet drabbades av FRP. Den har socialiserarna utvecklat till ett fantastiskt instrument fOr planhushållning på utomordentligt lösa boliner. Man har från toppen
byggt upp en beslutshierarki med riksplaner, regionplaner, länsplaner och kommunplaner som ingen kunde drömma om
på trettiotalet, när man debatterade planhushållning och marknadshushållning.
Den forsta rapporten om ”Hushållning
med mark och vatten” kom 1971. Då tyckte man sig veta for litet om vattenkraften
for att genast gå till beslut. Men vattenkraften måste ju in i FRP. Alltså satte man
till en utredning som snabbt skulle tala om
vilka vattenkraftverk som inte skulle få
byggas ut i de sydliga älvarna, fr o m Klarälven t o m Indalsälven. Där fanns nämligen aktuella utbyggnadsprojekt. Det blev
en snabbutredning på ojämnt material,
där genomarbetade projekt ställdes mot
skissartade och där aktionsgrupper redan
organiserats mot de projekt som aktualiserats av kraftindustrin. Resultatet blev i
stort sett att de projekt som kraftindustrin
416
satsat på, placerades i höga bevarandeklasser och att de lägre bevarandeklasserna nödtoftigt fylldes ut med projekt som
ännu inte var aktuella. Tids nog skulle
man finna skäl får att motsätta sig dem
också. Utredandet fortsatte med de norrländska älvarna.
Utredningarna lades till grund får riksdagsbeslut om hur man skulle kunna öka
vattenkraften från 60 TWh till 65 a 66
TWh, eller rättare hur man skulle fårhindra att får mycket vattenkraft byggdes ut.
Riksdagsbesluten mot vattenkraften fick
formen av en uppräkning av de vattenkraftverk som inte skulle få tillståndsprö-
vas enligt vattenlagens nyss moderniserade regler!
För att riktigt binda fast dessa oformliga
riksdagsbeslut – de påminner om frihetstidens regerande riksdag under l 700-talet
– fortsatte de älvräddarinspirerade riksplanerarna med fårslaget till ny plan- och
bygglag. I lagfårslaget från år 1979, 3 kap
Il §, räknas de undantagna projekten upp
namneligen på 15 rader:
§ Il Större älvar och längre sammanhängande älvsträckor som är
outbyggda får inte byggas ut får vattenkraftändamål.
Älvar som avses i fårsta stycket är
Torne älv, Kalix älv, Pite älv, Vindelälven, Vapstälven, Moälven,
Lögde älv, Öre älv, Bure älv och
Byske älv. Älvsträckor som avses i
fårsta stycket är Klarälven mellan
Kärrbackstrand och Edebäck, Västerdalälven uppströms Hummelforsen, Österdalälven uppströms
Trängslet, Dalälven mellan Näs och
Hedesundafjärdarna, Härjedalsljusnan mellan Hede och Svegsjön,
Mellanljusnan mellan Laforsen och
Arbråsjöarna, i lodalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer,
Storån-Dammån och Hårkan uppströms Hotagen, I Ångermanälven
Lejarälven, Storån uppströms
Klumpvattnet, LångseleånRörströmälven, Saxån, Ransarån
uppströms Ransaren och Vojmån
uppströms Vojmsjön, I Umeälven
Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken och Tärnaforsen
mellan Laisan och Gäutan, i Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure resp. Rebnisjaure, i·Lule älv
Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms
Skalka och Tjaktajaure samt Pärlälven och i Råne älv Rörån-Livas älv.
Sårlana tossigheter blir det när den lag·
stiftande fårsamlingen – där var och en
pressas av sin aktionsgrupp – tar på sig
fårvaltningsuppgifter. Nåja, fårslaget tiD
PBL-lag är ju ändå bara ett förslag. Fullt
så tokigt lär det väl ändå inte kunna bli till
slut.
För närvarande gäller följande uppställning. De undantagna projekten exklusivt
dc fyra stora älvarna är som synes i medeltal dubbelt så stora som de som frisläppts!
För taktikerna på bevarandesidan gälldt
det att forst stoppa dc större, lönsamma
projekt som kraftindustrin riktat in sig pL
Antal Medel- Totalt Totalt
pro- storlek TWh TWh
jekt GWh/
st
Frisläppta för
prövning enligt
vattenlagen 107 42 4,5
Undantagna
exkl de fyra
stora älvarna 90 93 8,4
De fyra stora
äh·arna 17,2 25,6
Vattenkraften i miljön
Ett naturligt vattenfall är en dramatisk
sevärdhet i ett landskap. En bred älvs
snabbr böljande rörelse genom en långsluttande älvsträcka utgör även en storslagen skönhetsupplevelse. Sådana foreteelser forsvinner, när vattenkraften tas i anspråk for energiproduktion. Det är ju vattnets mängd och höjden av dess fall som
ger energm.
Älvarnas selsträckor – lugnvatten – bibehåller däremot sin karaktär även efter
en utbyggnad. Sjöytor forblir sjöytor, kanske i ett nytt höjdläge och med ökad eller
minskad areal. Sjöytorna i en utbyggd älv
används ofta for att spara vatten från natt
till dag eller från helgdagar till arbetsdagar. Sådan korttidsreglering brukar medföra variationer i sjöns vattennivå på några decimeter upp till en meter, varigenom
växtlighetens zonering vid stranden påverkas.
Vattenkraftutbyggandel forändrar naturmiljön. Entusiasten Kai Curry-Lindahl
jämforde vid något tillfälle valenbyggarnas ”härjningar” med istidens omdaning
av vårt land, men det var vällitet överdri- 417
vet. All kulturaktivitet i naturmiljön for
med sig förändringar, vattenkraftutbyggandel likaväl som jordbruket, skogsbruket, gruvdrift och grustäkt.
De några hundra älvräddarna i vårt
land, fårdelade på ett trettiotal aktionsgrupper, har numera ett klart mål att
”right or wrong” fårsvara outbyggda älvar
och älvsträckor mot utbyggnad. Deras engagemang har emellertid i botten en saklig
grund, omsorg om naturmiljön. Miljörö-
relsen kom till Sverige från Amerika redan
i mitten av fyrtiotalet. Då hade intresset
får friluftslivet vaknat och vattenkraftutbyggandet hade dels satt fart, dels närmat
sig bebyggda trakter. Vattenkraftutbyggandel hade ju startat i obygden och städning och rekultivering kring arbetsplatserna var lika ointressant som vid annan nybyggnadsverksamhet där. Bland stora älvrensningar som genomforts utan någon
som helst landskapsvård må erinras om
Traryd i Lagan och Forsmo i exponerat
läge från den berömda Forsmobron. Vid
Forsmo har byggarna gjort en insats efteråt, men i övrigt har ju naturen hunnit med
en del själv på 40 år.
Den ”svenska modellen” får tunnelkraftverk ledde till langa torrlagda älvlaror, som ännu lyser besökaren i ögonen
som vittnesbörd på bristande omsorg om
naturen. I nyare tunnelkraftverk har stor
omsorg ägnats det som eljest skulle ha blivit en torrlara. En praxis har numera utvecklats att bygga trösklar, helst med naturligt stenmaterial och väl inpassade i älvens lopp, får att ge vattenspeglar där
människor vistas.
418
Det är alldeles uppenbart att miljörörelsen och älvräddare både har varit väckarklocka och drivande kraft när det gällt den
nya synen hos kraftfåretagen på omsorgen
om miljön kring kraftverken. Den historiska inledningen visar emellertid att samhället allt sedan landskapslagarnas tid har
haft klart får sig behovet av regler får att
fårhindra eller åtminstone lindra skador
av vattenkraftutbyggandeL
Redan detta att miljön alls fårändrats
möts negativt av den som själv icke har
någon nytta av förändringen. Själva genomförandet av förändringen, dvs arbetena under byggnadstiden, medfår dessutom störningar får de närboende. Olägenheten kompenseras automatiskt får dem
som får sysselsättning genom utbyggnaden. Den allmänt ökade aktiviteten i bygden kan också upplevas positivt, men
många ser ett kraftverksbygge som en störning som behöver balanseras på något
sätt. Själva kraftverksbygget kan ta ett par
år, men dessfårinnan har man måst sväva
i ovisshet i flera år, både om bygget verkligen skall bli av och om vilka fårändringar
det kan bli. Scdan kraftverket tagits i drift
har man ytterligare några år av ” rekultiveringsverksamhet” innan kraftverket
smultit in i sin omgivning. För många närboende kan utbyggnadsåren bli en stressperiod, som verkligen inte lindras av älvräddarnas agerande. Dessa fenomen måste vägas in när ”regeringsvillkoren” får en
utbyggnad fastställs. Enligt vattenlagen
kan regeringen srälla villkor om särskilda
prestationer från kraftverksbyggarna utöver dc skyddsåtgärder, rekultiveringsarbeten och skadeersättningar som vattendomstolen fastställer.
Den fårändring av miljön som en ut·
byggnad långsiktigt medför, innehåller i
allmänhet både positiva och negativa moment. Älvens forsar och snabbt strömmande vatten fårvandlas till sjöytor ge·
nom uppdämning och till lugnflytandr
vatten genom älvrensningar nedströms.
Vid tunnelkraftverk enligt den ”svenska
modellen” eller när kraftverket fårläggs
vid sidan om älven och drivvattnet avledes
från den naturliga älvfåran, blir forsarna
tidvis helt eller delvis torrlagda. Under
vårfloden lever forsarna upp som i forna
dagar och under vintern är bristen på vat·
ten i forsarna ingen nackdel, snarare tvärt·
om. Men under sommaren måste kraft\W·
kcn avstå drivvatten får att forsarna skall
få sitt – något som också i allmänhet sker
nu.
Ändringarna i vattnets lopp är drastiska
får fisket och fårödande får dem som ser
strömfiske som sin finaste rekreaktion.
Även vetskapen om att älven inte längre
brusar dygnet och året runt innebär säkert
får många en förlust. Möjligheterna tiD
vattenanknutna ”aktiviteter” ökar däremot oftast i det nya landskapet med tillfållen till båtfart, bad i varmare vatten odl
familjefiske i ofarligare vatten med akliv
fiskevård.
Nu hör jag ett ramaskri. Är han intf
klok! Har han glömt alla dc negativa miljöeffekter som räknas upp i vattcnkraftut·
redningarna, fårstörd jordbruksmark, for.
sumpning, erosion, flottning, isar och viatcrvägar, båt- och badplatser, grumlin«,
dimma, renskötsel, fiske och älgbctc?
Nej inte alls. Det är konkreta skador
som många gånger kan forebyggas genom
åtgärder t ex invallningar, utfyllnader,
vägbyggnader eller strandskoningar. I
andra fall kan forlusten av anläggningar
ersättas med nya och bättre t ex badplatser och båtplatser. Övergående och
även långsiktiga skador på fiske kan mildras genom utsättningar och kompenseras
genom intensivvård av fiskevatten i närheten. Där inga åtgärder är möjliga, måste
skador kompenseras med penningersättningar. Det ankommer på vattendomstolarna att analysera skador och bestämma
åtgärder och ersättningar. Ofta träffas dirtkta överenskommelser mellan de juridisb och tekniska ombuden for dem som
drabbas av en skada och kraftverksforetagen, överenskommelser som granskas och
fastställs av domstolen. Rutinen vid vattendomstolarna är härutinnan välutbildad.
Efter att ha konstaterat detta vill jag
alltså återgå till det nya kraftverkslandskapet Numera är det praxis att den landskapsarkitekt som byggherren anlitar
stöds av en lokalt sammansatt miljövårdskommitte med representanter också från
länsstyrelsen, fiskerimyndigheten, byggherre och entreprenör. Det praktiska miljövårdsarbetet börjar samtidigt med själva
bygget. Landskapsarkitekten deltager redan i forberedelserna for vattendomstolsprövningarna.
Landskapsarkitekter debuterade på
kraftverksbyggena for att ta hand om ”avfallet”. Jord och bergmassor från tunnel- 419
sprängningar och älvrcnsningar, som inte
behövdes for dammbyggnader, skulle placeras in i landskapet med omsorg och
snabbt forses med växtlighet. Många
landskapsarkitekter hade fått sin utbildning från dc stora tyska dagbrotten for
brunkol. Numera finns landskapsarkitekter med i hela planeringen, från
formgivningen av dammar till sådd och
plantering och direkta trivselanläggningar
kring kraftverken. Ambitionen är att det
nya landskapet skall ha minst lika stor
attraktion som älvlandskapet hade fore utbyggnaden, även om dc positiva elementen nu är andra.
Primära rekreationsområden
Den fysiska riksplaneringen har också haft
sitt finger med i utnämnandel av vissa
delar av landet till primära rekreationsområden – däribland också någon älvdal.
Det är alldeles självklart att man kan
rekreera sig bra också längs en älvdal som
är utbyggd med kraftverk- se bara på Blå
Vägen och järnfor turismen längs den utbyggda Orneälven med forhållaodena
längs Vindelälven. Men ändå åberopar
man utnämningen till primärt rekreationsområde som ett hinder både for vattenkraftutbyggnad och gruvbrytning. Det är
verkligen ordets makt över tanken!
Ljusnans dalgång har upphöjts till värdigheten att vara primärt rekreationsområde och ändå är den 7 mil långa sträckan
från Norrlandsporten vid sjön Bergviken
upp till och forbi Järvsö redan utbyggd
420
och reglerad fOr en årsproduktion av 700
GWh.
Vetenskapliga intressen
Både geovetenskapliga, fiskeribiologiska
och kulturhistoriska och i någon mån också botaniska forskare har fått vidgade
verksamhetsfält genom vattenkraftutbyggandet. Alldeles särskilt tror jag vattenkraftens målsmän har uppskattat att få
vara sponsorer för forskningen, från början i Riksantikvarieämbetets regi, kring
Norrlands tidiga bebyggelse. Kolonisationen av Norrland skedde längs älvdalarna och de utgrävningar som vattenkraftutbyggandct gett anlednig till, har varit
väsentliga för vetandet.
I Vindelälvsdebatten framfördes som
viktigt att Umeå Universitet har en outbyggd älv inom nära räckhåll för utbildning och forskning. I verkligheten har det
kommit nästan lika litet ut av det som av
dc stolta planerna för att främja turismen
längs den outbyggda Vindelälven.
Vetenskapliga intressen måste i detta
sammanhang innebära önskan att lära sig
så mycket som möjligt om orsakssammanhangen längs en älvdal. Som ovan sagts
har kunskaperna fördjupats genom undersökningar kring planerade och byggda
kraftverk, men för framtida vetande måste
det också vara viktigt att ha åtminstone en
älv med enbart naturlig historia kvar inom
landets gränser.
Miljöavsnittet må avslutas med två exempel. Nedre Västerdalälven frisläpptes
1977 av riksdagen för tillståndsprövning
enligt vattenlagen och kraftverksföretagen
satte raskt igång med planering for utbyggnaderna. Efter något år kunde man
presentera 5 färdiga projekt som skulle ge
350 miljoner KWh per år och efterlängtad
sysselsättning längs älvdalen under 5 a10
år. Därtill skulle utbyggnaden automatiskt
medföra minskade våröversvämningar i
älvdalens tätorter, Vansbro, Nås, Björbo
·och Floda. Översvämningarna hade nyss
varit föremål för en statlig utredning. Värdet av minskade översvämningar var dokumenterat och större än värdet av de skador i olika avseenden, som en kraftverksutbyggnad skulle föra med sig. Men älvräddarna mobiliserade och fick riksdagen au
ändra sitt 2 år gamla beslut. Älvsträckan
undantogs åter från slutlig tillståndsprövning enligt vattenlagen.
Det andra exemplet är Sölvbacka, där
riksdagen rivit upp ett i laga ordning fattat
regeringsbeslut.
Fortsatt vattenkraftutbyggande
Vattenkraften är inhemsk, förnybar, slit·
stark och ren. Vi har inom landet allt som
behövs för att bygga ut den, både konstruktörer, byggare och maskintillverkare.
Bygga ut vattenkraft är att investera för
lång tid framåt.
När man väl byggt kraftverken behöver
man varken köpa kol eller olja för att driva
dem. Och dc håller dessutom dubbelt så
länge som värmekraftverken!
Vi har lärt oss att bygga kraftverk så att
de ”platsar” i miljön. Vi skulle kunna bygga ut hälften av vår vattenkraftreserv till
år 2000. Det tillskottet skulle motsvara 4
eller 5 kärnkraftaggregat och vi har svårt
att minska oljeberoendet i den takt vi skulle önska. Utvecklingen av alternativen –
solenergin i dess alla omvandlingsformer
– tar decennier. Och ändå får vi inte tillstånd att sätta igång igen!
Hur skall vi bära oss åt for att få starttillstånd?
Men det finns ju redan regler om formånliga lån till små kraftverk!? Ja visst,
minikraftvcrk. För några år sedan inventerade jag lägen for minikraftverk i Härjedalen. Jag hittade 21 stycken. Dc skulle
tillsammans kunna ge lika mycket energi
som ett normalstort kraftverk i Ljusnan,
och ingreppet i vildmarken skulle kanske
vara 21 gånger så stort. Nej, dc små biflö-
dena till Norrlands storälvar skall inte ge
kraft till statsbidragspris, de skall i stället
reserveras får friluftsliv, rekreation och tunsm.
Vår ekonomiskt utbyggbara vattenkraft
finns i större älvar. Precis som på alla
andra områden i näringslivet krävs en viss
storlek for lönsamhet. Det kallas skaleffekt Men ifråga om vattenkraft är ändå
kravet måttligt, särskilt om .man järnfor
med värmekraftverk. Ljusnan skulle helt
utbyggd med 25 kraftverk ge kraft motsvarande ett stort kärnkraftaggregat!
Det nya vattenkraftutbyggandel borde
börja med att bygga färdigt i dc älvar där
vi redan börjat bygga och reglera, men där
vi tvingats sluta innan alla trappsteg i falltrappan byggts ut. Det finns ett stort kapital nedlagt i sjöregleringar i Sverige. Nästan hälften av det vatten som under ett år
421
går genom kraftverkets turbiner har dess- ‘
forinnan legat och vilat i regleringsmagasin från vårflod till vinter! Regleringskapitalet blir dåligt utnyttjat när trappsteg fattas i falltrappan.
Hålen i falltrappan är också till hinder
får effektkörning i älven – korttidsreglering – for att få mest kraft på dagtid, när
mest kraft behövs. Man går ju illa åt naturen om man korttidsreglerar i älvsträckor
utan dammar. Då blir älvbottnen tom på
natten och översvämmad på dagen.
Behovet att variera vattenkraften ökar
ju större andel baskraft – kärnkraft eller
kolkraft – man har i sin kraftmix. Behovet
ökar ytterligare när man får med ”väderberoende” kraftkällor t ex vindkraft. När
det slutar blåsa, måste annan kraftkälla ta
vid och när vinden kommer tillbaka, måste man kunna ”stänga kranarna” i dc reglerade vattenkraftverken.
Det finns alltså goda skäl att fOrst bygga
färdigt i de älvar där det redan finns kraftverk och regleringar. När vi byggt och reglerat färdigt i de älvar som skall byggas
ut, får vi liksom andra bygga pumpkraftverk. Sådana består ofta av en konstgjord
sjö uppe på ett berg och naturlig sjö nere i
dalgången – också den någon gång konstgjord – och mellan dem ett tunnelsystem
med ett kraftverk. Nattetid körs kraftverket som pump, drivet med billig ”överskottskraft” från baskraftverken och på
dagarna producerar det värdefull toppkraft. I industriländerna började man bygga pumpkraftverk när baskraften kommit
att svara for mer an hälften av
elforsörjningen. Nu handlar intcrnationel- ‘
422
la facktidskrifter mest om pumpkraft i Iländer och konventionell vattenkraft i Uländer. Men vad gör vi?
I de älvar där det redan finns kraftverk
och regleringar for en sammanlagd årspro-,
duktionav 60 a62 TWh, finns det kvar Il
TWh outbyggd vattenkraft. Därav har
riksdagen undantagit 7 TWh från tillståndsprövning enligt vattenlagen – och
därmed köksvägen satt vattenlagen ur
kraft! Här ingår projekt i källflöden inom
fjällregionen med ett par TWh.
I outbyggda mindre älvar, de s k skogsälvarna, finns utbyggnadsmöjligheter upp
till drygt 2 TWh. Av dem har riksdagen
undantagit 62%.
De fyra stora älvarna i norr, Torne-,
Kalix-, Pite- och Vindelälven, skulle tillsammans kunna ge nästan 16 TWh. De är
helt undantagna från utbyggnad. Dc toppar den lista på ”heliga kor” som den
outbyggda vattenkraften riskerar att bli.
Med tanke på två folkomröstningssedlars baksidor kan det vara av intresse att
notera, att den av riksdagen undantagna
delen av vattenkraftreserven tillhör staten
– Vattenfall – till 85 %.
Den som alltså varit närmast till att fora
den outbyggda vattenkraftens talan, blev
ju under Energikommissionens tid mer eller mindre forbjuden av antienergiministern att bedriva välbehövlig och kraftfull
information inom sitt fackområde. Vattenkraftmotståndare som Naturvårdsverket
med Vindelälvsdemonstrerande chef i tä-
ten och Svenska Naturskyddsforeningen
med fräna angrepp på vattenkraften i
snart sagt varje nummer av Sveriges Natur har däremot statligt stöd for sin verk·
samhet. Då kanske det inte är så underligt
att vi fått heliga kor.
En radikal metod att påtagligt sprida
information om det moderna vattenkraft·
utbyggandet och om dagens omsorg om
miljö och trivselanläggningar i kraftverks·
bygderna vore, att i dessa avseenden modernisera de kraftverk som kom till forc
miljömedvetandets tid. Vattenfall och ock·
så annan kraftindustri borde stimulerat
till sådan restaureringsverksamhet Den
skulle organiseras på samma sätt somna·
turvårdskommitteerna vid de senaste nya
kraftverksbyggena, ett samarbete mellan
kraftverksägare, kommunernas fritidsnämnder eller turistkommitteer, fiskeriintendent och länets fiskenämnd och na·
turvårdsenhet samt lokala representanter
for närmaste grannar till varje kraftved
eller reglering.
Sådana ansträngningar skulle ge god ut·
delning om man därigenom lyckas snabbare bryta det idiotstopp mot vattenkraft·
utbyggnad som vi nu har. Redan mot slutet på decenniet skulle den nya vattenkraften börja komma in och vid sekelskif:.
tet skulle bidraget kunna motsvara några
kärnkraftaggregaL

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner