Print Friendly

Gösta Agrenius; Energipolitik – lättsinnigt spel med miljarder

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GÖSTA AGRENIUS:
Energipolitik
– lättsinnigt spel med miljarder
Den i energifrågan mycket engagerade och
kunnige Gösta Agrenius, tidigare
industriborgarråd i Stockholm och verkställande
direktör i Krångede AB, ger en översikt över hela
energiproblematiken. Han understryker att
mångaforslag till lösningar med hjälp av sk
alternativa energikällor är tekniskt och
ekonomiskt ogenomtänkta. För att ersätta ett enda
av de senare kärnkraftaggregaten med enbart vind
krävs t ex tusentals fullstom vindkraftverk. För
att ersätta ett aggregat med produktionen från en
fliseldad anläggning behövs en tilljörsel per d_ygn
av ungefor 1500 långtradarefullastade medflis.
Energipolitiken måste s_yfta till ett minskat
beroende av den internationella handeln med
fossila bränslen bl a på grund av den belastning
bränsleimporten utgörfor handelsbalansen,
understrykerforfattaren , som skisserar hur en
enligt hans åsiktfornuftig energipolitik skulle se
ut.
Efter folkomröstningen har uppstått en debatt
om det s k elö1·erskottet. Flera a1· de tänkare
som ägnade sina krafter åt linje 3 återkommer i
inlägg efter inlägg till detta elö1·erskott och på-
står att aggregaten Il och l:2, alltså Forsmark 3
och Oskarshamn 3, icke behövs och därfor
måste a\”Vecklas. Till grund !Or alla kraftverksbyggen, liksom får andra industriella im·esteringar, måste ligga prognoser om det framtida
behovet. Man måste tro på att man blir a1· med
den vara som skall produceras. ,\nda sedan
sekelskiftet har elförbrukningen i landet ökat i
en takt som i stort sett inneburit en fördubbling
på 10-1:2 år. l början av 70-talet bröts denna
trend. Under senare år har ökningen varit obe·
tydlig eller helt utebli\-it. Detta har lett till en
successiv nedjustering a1· de prognoser ö1·er det
framtida elbehovet som fortlöpande utföres.
Det går ännu ej att avgöra om detta är ett
tillfålligt ”hack i kurvan” eller tecken på en
långsiktig mättnad när det gäller 1·edertagna
behov av el. Åtskilliga tecken tyder på det sistnämnda. Ur dessa synpunkter kan man natur·
ligtvis tala om ett elövcrskott.
Å andra sidan. Cirka 70 % a1· vår totala
energiförbrukning i landet sker med hjälp a1·
importerad olja som i huvudsak kommer från
Mellersta Östern. l Storstockholm uppvärmes
fastighetsbeståndet till 90% med olja. Vid ett
totalt stopp på oljeimporten – ett i dagens
osäkra läge ingalunda osannolikt perspekti1· –
skulle Stockholm och andra tätorter på ett par
månader bli obeboeliga, bilarna stå stilla mm.
Om drastiska ransoneringsåtgärder sättes in i
tid kan tiden något förlängas. Svenska folket
har nog icke klart för sig hur farligt vi lever, på
vilken tunn tråd hela vårt samhälles funktionsduglighet hänger och hur kort steget är mellan
välfärdssamhället och kaos.
Nu är elektriciteten en unik energiform genom sin mångsidiga användbarhet. Drift av
datorer, komplicerad sjukhusutrustning, industriellt maskineri och industriella processer, belysning, utrustning i hemmen, tele, och även
uppvärmning, överallt kommer elektriciteten
in. Den kan ersätta oljan på alla områden utom
när det gäller att driva bilar eller andra rörliga
redskap. Elbilen, om den någonsin kommer, är
en fjärran dröm.
Så länge vi i detta land förbrukar en enda m:1
olja, som kan ersättas med el, så länge är det
oansvarigt nonsens att tala om elöverskott. Var
man än etablerar sig i Sverige, från storstädernas centra och till den avlägsnaste glesbygd,
har man tillgång till elektricitet för såväl domestika ändamål som för yrkesutövning. Med
hjälp av telefon, tv, och bil kan man upprätthålla förbindelser med omvärlden. Förutom teletekniken finnes det ingenting som så möjliggör ett småskaligt och decentraliserat samhälle
som el, distribuerat från stora driftsäkra kraftstationer, och bilismen. Det är väl därför betecknande för logiken inom dessa kretsar att
det är just mot el och bilism som ”gröna vå-
gare”, centerpartister och andra decentralismens företrädare går till storms.
25-årsgränsen för kärnkraftverken
l fyra års tid har kärnkraftsfrågan och den
därav följande folkomröstningen dominerat
s,·ensk politisk debatt, lagt sin förlamande
hand ö,·er annan politisk ,·erksamhet samt
spritt olust och förstämning inom kratiindustri
och annat näringsli,·. \ ‘ad har då åstadkommits? Jo, att antalet kärnkraftaggregat minskat
85
från 13 enligt beslut av 1975 års riksdag till 12.
Därjämte, och detta är ,·iktigt. har man beslutat att kärnkraften skall an·ecklas inom 25 år.
Detta är att tolka så att varje enskilt aggre?;at
skall ställas av efter 25 års drifttid. Ar 20 lO
skall all kärnkraft vara avvecklad.
Kärnkraftmotståndarna och linje tre dre,· sin
förkunnelse med mvcket pengar. stor fördomsfrihet, betydande skicklighet och a\·sevärd politisk genomslagskraft. Inför beskyllnin?;en att ej
·vilja avveckla kärnkratien greps socialdemo- .krater och linje 2 a\· panik. För att kunna
·framstå som även ett av,·ecklingsalternati,· tillgrep man 25-årsgränsen. Denna är ej grundad
på några tekniska eller ekonomiska ö,·erväganden. Bakom ligger förmodligen att man i regel
använder 25 års avskrivningstid fOr krath·erk.
Detta har föga med den tekniska li,·slängden
att göra. Det finns s,·enska \’attenkraftverk som
är både 50 och 60 år gamla, och kommer att
vara i full drift många år framåt. Den torsta
generationen engelska kärnkralh-crk a\· en annan typ än de svenska lätt,·attenreaktorerna
nalkas nu 25 års drifttid. l England räknar man
med att med begränsade åtgärder kunna dri,·a
dem ungefår lika lång tid till.
Betecknande för den politiska låsningen vid
de 25 åren är Herbert Söderströms utfrågning
av linje 2 i TV. Svante Lundquist höll ett nyanserat, kunnigt och elegant anförande till förmån för kärnkraften. HS: ” Men om nu kärnkraften är så bra skall ni ändå avveckla den på
25 år?” SL, sammanbitet, ”ja.” HS: ”Om nu
kärnkraftverken fungerar perfekt, inga olyckor
inträffar, skall ni ändå— ?” SL, ännu mera
sammanbitet, ”Ja.” Ingvar Carlsson tillfogade
att för att garantera de 25 åren var det angelä-
get att kärnkraften överfördes i samhällets ägo
86
så att ingen skulle frestas att av kommersiella
skäl köra den över 25 år.
Det bör då påpekas att av de 12 aggn·gaten
kommer staten genom Vattenfall och kommuner genom Sydkraft och Stockholms energiverk att äga ungefår 85 %. Det är alltså icke
särskilt mycket kvar som kan överföras i samhällets ägo. Alla kärnkraftverk är för övrigt
underkastade amma kontroll, samma
säkerhetsbestämmelser och när enskilda intressen kommer in sker det i med stat eller kommun samägda anläggningar. IC:s argument är
därför i tunnaste laget.
25-årsregeln innebär att det äldsta aggregatet O l skall stängas 1997. Sedan kommer i rask
följd O Il , Barsebäck och de båda äldsta Ringhalsaggregaten. 17 år är ingen särskilt lång tid.
Antag nu, vilket är i hög grad sannolikt, att
kärnkraften intill dess fungerar driftssäkert och
utan nämnvärda missöden. Antag vidare, vilket är säkert, att inga alternativa kraftkällor av
betydelse kommer fram och att oljan blir dyrare och knappare. Kommer då den dagens politiker att säga till svenska folket: ” Var så god nu
måste vi införa en hård ransonering av elektricitet, därför att enligt 1980 års riksdagsbeslut
skall kärnkraften stängas av.”
Alternativet kol
Kraftindustrin har efter folkomröstningen –
och även före – lagt fram förslag till koleldade
anläggningar. Detta har betraktats som ett
svek. Man säger” i lovade att om vi får kärnkraft skall vi slippa kol. Nu har ni fått kärnkraft
och kommer ändå dragande med kol. ” Åtskilligt ligger det onekligen i denna kritik. På
grund av långa förberedelse- och byggnadstider måste emellertid kraftindustrin arbeta på
mycket lång sikt. Det är mot bakgrunden ar
före omröstningen ovissheten och efter densarnma 25-årsgränsen som kraftindustrins intresse
för koleldade anläggningar måste ses.
Det blir emellertid icke så lätt. Så fort förslag
om koleldning framföres – det må sedan gälla
Karlshamn i Blekinge, Värtan eller Harnmarby i Stockholm eller andra ställen – dyker
omedelbart lokal opposition upp. Det måste
nog erkännas att denna opposition är begriplig.
Kol är ingen särskilt rolig materia att hantera.
Problemen att rena rökavgaserna är också betydande. Det kommunala vetot, om inget annat, kommer nog att se till att introduktionen
av en ny kolålder i Sverige går trögt.
Andra alternativ
Vid sekelskiftet kommer emellertid helt andra
frågor att upptaga det politiska intresset än den
redan nu nästan bortglömda kärnkraftsomröstningen. Till grund för tesen om en avveckling
inom 25 år ligger illusionen att man på kort tid
skall få fram s k alternativa kraft- och andra
energikällor. Efter folkomröstningen den 23
mars 1980 har allmänhetens och massmedias
intresse för kärnkraften som genom ett trollslag
försvunnit. I mitten av november gjorde Olof
Johansson ett försök att ånyo blåsa liv i debatten genom att begära, att en parlamentarisk
kommission skulle tillsättas för att tolka omröstningsresultatet. Syftet var att sätta stopp
för aggregat Il och 12. Hans förslag väckte icke
gehör ens inom hans eget parti. Allmänheten
och det politiska livet orkar helt enkelt icke
med en förnyad omgång.
Kärnkraftsmotståndets ideologiska – förlåt
-kärntrupp fortsätter emellertid fi·amfor allt i
DNs spalter ofOrtrutet sin argumentation, högt
idet blå och fjärran från va1je kontakt med den
tekniska och ekonomiska verkligheten. Till dessa hör signaturen OA i DN, Eva Moberg, Per
Kågeson, Åke Sundström m fl. Temat är genomgående detsamma: Aggregaten Il och 12
behövs ej. De kostar for mycket. Vi har ett
rikraftöverskott. Kärnkraften hindrar utvecktingen av de alternativa kraftkällorna. Dessa
ägnas ej tillräckligt intresse osv. Vilka är nu
dessa märkliga alternativa kraftkällor? Jo,
kraftvärme och mottryck, vindkraft, solvärme,
inhemska bränslen. Litet mera i skymundan
&irekommer vågkraftverk, minikraftverk. Till
slut omnämnes hushållning dvs sparande.
lnftvärme, mottryck
Kraftvärme och mottryck är två sidor av samma sak. I ett s k kondenskraftverk alstras enbart el. Kärnkraftverken är hittills kondenskraftverk. I kraftvärmeverk produceras el i
kombination med uppvärmning av fastigheter.
Fördelen är att i sistnämnda fallet går det åt
ungefår hälften så mycket bränsle att framställa l kwh el som i kondensverket. I ett kondensverk får man ut ungefår 4 kwh el per liter olja, i
ett mottrycksverk ungefår 8 kwh. Även i ett
mottrycksverk (kraftvärmeverk) måste man
alltså tillfOra bränsle for elproduktionen utöver
det bränsle som under alla fOrhållanden går åt
för att värma det anslutna fastighetsbeståndet.
Till detta kommer en annan omständighet.
För att mottrycket skall ha någon mening måste man ha någon som tager emot värmen. Det
måste alltså finnas ett fjärrvärmenät. Detta
kräver stora investeringar och är en kommunal
87
angelägenhet. I många svenska städer och större tätorter finnes redan väl utbyggda fjärrvärmenät ofta kombinerade med mottrycksverk,
som producerar el. Sverige har varit ett fOregångsland på fjärrvärmens och mottryckets
område. l miljon av 3,6 miljoner bostäder är
anslutna till fjärrvärme. Den hittillsvarande utvecklingen har tagit ungefår 30 år. Med dagens
ekonomiska tryck på kommunerna är det foga
troligt att någon accelererad utbyggnad av mer
fjärrvärme kan komma till stånd.
Kraftvärme och mottryck framställes av
ovannämnda debattörer som en skänk från
ovan, som icke kostar någonting. Detta är
falskt. l dagens Sverige sker med få undantag
all mottrycksproduktion med olja. Andra
bränslen och även kärnkraft kan användas.
Hur man än vänder sig går det åt olja eller
annat bränsle for att producera el även med
mottryck.
Vindkraft
Två vindkraftverk i full skala är under byggnad, ett i södra Skåne och ett på Gotland. Det
blir väldiga pjäser, 80-90 m höga torn med en
propeller med ungefår samma diameter. När
ett propellerblad befinner sig i topp hamnar
sålunda propellerspetsen 130- 140 m över marken. Senast cirkulerande kostnadsuppgift tyder
på att investeringen blir 70 miljoner kronor per
styck vilket skulle ge ett pris på l: 50-2:- kr
per kwh. Detta kan järnfOras med 12-13 öre
per kwh från Forsmark l och 2 eller 8 öre per
kwh från Oskarshamn I och II.
Det har talats om att vid serietillverkning
skulle man kunna få ner kostnaden till 10 miljoner kronor per anläggning och kraftpriset till
88
10-15 öre/kwh. Detta verkar utomordentligt
osannolikt. Ett vindkraftverk är säkert ganska
billigt att underhålla. Det har därför samma
fördel som andra kapitaltunga anläggningar
t ex vattenkraft och kärnkraft att för en fårdig
anläggning gör inflationen att kostnaden relativt sett sjunker med tiden, men ändå.
Man bestämmer själv när andra kraftverk
skall starta. Vindkraft är helt beroende av att
det blåser och hur mycket det blåser. Detta är
vindkraftens avgörande svaghet.
Vi är i Sverige vana vid hög standard på vår
elförsörjning. Strömmen har jämn styrka och
spänning, avbrott är mycket sällsynta och i
regel kortvariga. Detta gör att det vid sidan av
vindkraften måste finnas ett komplett kraftsystem som tar över när det icke blåser tillräckligt. Om man ändå behöver ett komplett annat
kraftsystem kan man naturligtvis litet tillspetsat fråga sig vad vindkraften skall vara till. Ur
ett kombinerat vatten- vindkraftsystem får man
dock ut mera energi än ur enbart vatten genom
att vattnet i ökad utsträckning kan lagras när
vindkraftverken går. Vårt nuvarande vattenkraftsystem kan dock endast ” taga emot” en
begränsad vindkraftinsats. Man kan också spara bränsle i fossileldade kraftverk när det
blåser. Det är dock föga sannolikt att vindkraf’-
ten någonsin kommer att få mer än marginell
betydelse.
Biomassa, skogsavfall, torv, energiskogar
och halm
Att använda biomassa är ingen nyhet. Alltsedan tidernas begynnelse och fram till industrialismens genombrott har ved varit mänsklighetens praktiskt taget enda värmekälla och är så
alltjämt i många u-länder. Inom den moderna
skogsindustrin tages avfallet tillvar~. Man el·
dar upp bark, sågspån m m och åstadkommer
både värme och el. En modern massafabrik
torde vara i det närmaste självförsörjande i
fråga om energi.
I energidebatten har stora förväntningar
knutits till biomassa. Låt oss därför granska
dess möjligheter. A~t elda med flis tillverkad av
skogsavfall eller även av nyttoved går utmärkt
där de lokala förutsättningarna är för handen.
Sedan en tid pågår sådan verksamhet i Mora. l
Växjö har man beslutat att ersätta 20000 too
olja per år med flis.
En artikel i Östgöta Correspondenten den 3
december ger en intressant belysning av _problemen. I Ljungsbro, en nordlig del av Linkö-
pings kommun, bygger man en fliseldad värmeanläggning som skall gå i gång i februari.
Den kommer att konsumera 20 000 m:! flis om
året vilket motsvarar obs! en hundradel av
bränslebehovet hos värmeverket i Linköpings
tätort. För tätorten skulle det alltså gå åt
IOOX20000=2 miljoner m:l/år. l artikeln
meddelas vidare att flispannan är flera gånger
så stor som motsvarande oljepanna och ungefår
fyra gånger så dyr, beroende på alla anlägg·
ningsdelar som kräves: silotorn, betongfickor,
transportörer, skruvar m m. Man förutser även
större personalinsatser bl a beroende på ojämn
kvalitet hos flisen samt förefintlighet av stenar,
skräp, snö och is. Ändå anser man det hela värt
mödan för att minska oljeberoendet. Kostna·
den för flisen blir ungefår 2/3 av motsvarande
oljepris.
Torv och energiskog kräver väldiga arealer.
Torveldade kraft- och värmeverk finnes bl a i
Ryssland, Finland och på Irland.
Ett irländskt kondenskraftverk, besökt förra
året, om 80 MW el ligger på och utvinner
torven från en mosse av c:a l kvadratmil eller
10000 har. Förutom torvfräsar kräves ett omfattande transportsystem bestående av smalspåriga järnvägar med rangerbangård, ett flertal tågset m m. Det hela verkade mycket personalkrävande. 80 MW motsvarar en tolftedel
(1/12) av ett enda kärnkraftaggregaL
Inte heller kommer torvutvinning att kunna
upptagas utan strid. På varje större torvmosse
kommer det att finnas fågelarter, som endast
häckar där, och botaniskt unika växter, som
inte finnes någon annanstans. Vi känner igen
detta från vattenkraftbyggandeL
Enligt en artikel, ävenledes i Östgöta Correspondenten den 2/12, befarar forskarna, vilka?,
en mycket intensiv kamp mellan naturvårdsintressena och exploatörerna. Observera uttrycket exploatörerna. När man alltså skall gå
över från ord till handling. Vad händer? Jo,
även ur torvmossen, miljövänlig, decentraliserad, småskalig och inhemsk, även ur denna
sticker kapitalismen upp sitt fula tryne.
Enligt ornitologerna måste varje ingrepp på
högmossor betraktas som negativt. Ljungpipare, tranor, gulärlor, rödbenor, lärkfalkar,
törnskator m fl påverkas.
:\få men energiskog då? Den kommer icke att
se ut som vanlig skog där man kan vandra eller
89
både bevattning, konstgödning samt gifter för
bekämpning av insekter och andra parasiter.
För någon tid sedan gick genom pressen en
uppgift att vattensorkar hade gått illa åt en
försöksodling i Sösdala i Skåne.
I debatten har angivits att för att helt tillgodose Sveriges behov av energi med energiskog
skulle krävas 6 miljoner har motsvarande c:a
15% av landets yta.
Nej biomassa är icke någon kungsväg som
leder till befrielse från olja och kärnkraft. För
att ersätta ett ton olja torde gå åt 12-15 m3
flis. Betydande transportproblem uppstår alltså. Hur mycket dieselolja går åt för att transportera en oljeekvivalent i form av flis , från t ex
Dalarna till Stockholm? För att kunna elda
med biomassa duger ej pannor avsedda för oljeeldning. Som exemplet från Linköping visar
krävs pannor med flerfaldigt större eldstadsvolym. För hus, gårdar och mindre tätorter, där
man har skogen inpå knutarna, har biomassa i
första hand i form av flis redan visat sig vara ett
alternativ. Att i någon nämnvärd utsträckning
med biomassa klara energibehovet för Stockholm, Göteborg, Malmö och andra större tätorter får däremot hänvisas till önskedrömmarnas värld. Detta bekräftas av inventeringen
gjord av Stoseb. Mera om detta senare.
åka skidor samt plocka svamp och bär. Nej Naturgas
energi kogen blir en ogenomtränglig, risig Under folkomröstningskampanjen och även sedjungel, fuktig och på sommaren full av insek- nare framställes naturgasen som en av de stora
ter, omväxlande med skördade kalhyggen av räddarna från kärnkraft. Det gäller bara att
hittills icke skådad omfattning. Centern i besluta sig så är saken klar. Man vill icke gärna
Stockholms landsting driver för närvarande kännas vid att när det gäller naturgas – den
med stor emfas kravet på s k giftfri odling inom må sedan komma från väster, söder eller öster
jordbruket. Energiskogen kommer att kräva – ligger Sverige längst bort och sist i raden av
90
tilltänkta köpare. Undantag kan möjligen gas
från Nordnorge komma att utgöra.
l mitten av november publicerades som en
stor nyhet att Sverige förhandlar med Ryssland
om import av naturgas och att utsikterna till en
uppgörelse är goda. Minnet är verkligen kort.
Det är icke mera än c:a 5 år sedan liknande
förhandlingar fördes. Ett svenskt halvstatligt
bolag bildades, en ledning från Finland till
trakten av Gävle projekterades m m. Det hela
sjönk undan förmodligen för att ryssarna fick
bättre avsättning för sin gas på annat håll.
Kanske det går bättre den här gången. Swedgas, som handlägger frågan i Sverige, vill dock
använda termen samtal och ej förhandling om
de nya kontakterna. Från centerpartihåll har
denna nya kontakt hälsats med entusiasm.
Varför? Jo, därför att man då skulle slippa en
hetvattenledning från Forsmark för uppvärmning av Storstockholm.
Det skulle alltså vara bättre med naturgas
från det fjärran kommunistiska Ryssland än
hetvatten från det närbelägna s\·enska Östhammar. Det är alltså bättre att ytterligare öka
underskottet i vår överansträngda handelsbalans än att taga vara på väldiga mängder varmvatten som annars till ingen nytta rinner ut i
Östersjön.
Den ryska gasen ar nu framme i höjd med
Kotka i sydöstra Finland. Det är en bra bit
därifrån till Gävle eller stockholmstrakten.
Bland annat måste ledningen dragas över –
eller snarare under – öppet hav på betydande
djup, vilket är ett vanskligt och även internationellt föga prövat företag. Investeringskostnaderna för en gasledning blir säkerligen betydligt större än motsvarande kostnad för en hetvattenledning från Forsmark. Till detta kommer ännu en omständighet: vi bestämmer
själva när Forsmarksverket skall sättas igång
eller stängas av, kranen till naturgasen sitter i
Ryssland .
Förra sommaren sade regeringen nej till ett
preliminärt avtal om att importera naturgas
från Västtyskland via Danmark. Samtidigt
avvisades ett förslag om leverans av naturgas
med fartyg (LNG) från Algeriet. Ekonomi och
försörjningstrygghet ansågs ej godtagbara. l
böt:jan av 1980 godkändes däremot ett avtal
med Danmark om en begränsad import. Det
rör sig om 200 Mm\ vilket kan ökas till 400
Mm3
, internationellt sett små kvantiteter.
Denna gas skall distribueras i Sydväst-Sverige.
Någon naturgas-import från de nu igång\’a·
rande fälten i höjd med Sydnorge är osannolik.
Den går i stället till England eller kontinenten.
Däremot knytes vissa förhoppningar till de naturgasfyndigheter norrmännen hoppas att finna i Norska havet norr om sextioandra och i
höjd med sjuttionde breddgraden. Bland annat
har det talats om att starta ny industri i Kiruna
med hjälp av denna gas. Observera man wt
ännu ej om det finnes någon naturgas i dessa
områden men om sådan finnes kan det bli tal
om leveranser först i mitten av 1990-talet. sedan är det långt från Kiruna ned till mellanswrige.
Enbart rykten om naturgasimport har i
kärnkraftdebattens skugga haft en märklig förmåga att tända förhoppningar. Signaturen OJ\
talar om att vi ~j skall avvisa erbjudanden om
naturgas. Som om elen vore gratis. Man glömmer så gärna bort att det finnes två parter,
Sverige som köpare och en säljare. Den sistnämnde är dessutom oförsynt nog att vilja ha
betalt, bra betalt och till ett pris som oftast
motsvarar oljepriset. Vi får dessutom räkna
med att Sverige ensamt får betala ledningarna
från en leveranspunkt i säljariandet till de
platser i vårt vidsträckta och glesbefolkade
land där gasen skall användas. Naturgas som
energiform har många stora forclelar. Om vi
över huvud taget kan komma över några större
hamiteter blir naturgasen dock mycket dvr.
l’tsikterna att genom naturgas få väsentliga
bidrag till Sveriges energifOrsö~jning bör bedö-
mas med f<:irsiktighet.
Storstockholms energiförsörjning
\’id ett informationsmöte i december 1980 redovisade Stoseb, Storstockholms energiab, ägt
av Stockholm och angränsande kommuner, hur
man har tänkt sig att Storstockholm i framtiden skall forsörjas med energi.
En inventering av tillgänglig biomassa i form
av skogsavfall, halm, torv och energiskog visade att bidragen därifrån endast kan utgöra några få procent av regionens behov. Dessa tillgångar bör nyttiggöras i de mera perifert belägna kommuner där de linnes. För uppvärmning bör det stora tillskottet komma i form av
hetvatten från Forsmark. Detta erhålles genom
sk avtappning från det tredje under byggnad
varande aggregatet i Forsmark. En minskning
a1· den elektriska effekten från l 000 till 300
M\\’ blir en foljcl. På grund av den låga tillväxttakten på elsidan kan detta accepteras ett
antal år. När elbehovet stiger skall F3 återgå
till att leverera enbart el. Hetvattnet skall i
stället komma ifrån ett nytt koleldat mottrycksaggregat av stora dimensioner. Att det IOreslås
kol beror naturligtvis på riksdagens beslut om
avveckling av kärnkraften inom 25 år.
Forsmarksprojektet är tekniskt genomforbart
91
och bedöms ekonomiskt gynnsamt. Det mmskar dessutom Storstockholms oljeberoende
med minst l miljon ton olja per år, vilket kanske är det väsentliga.
Naturligtvis har folkkampanjen mot kärnkraft gått till storms emot hetvattenprojektet,
värmekällan är ju kärnkraft. Deras senaste forflugna ide är att Stockholm skall värmas med
värmepumpar med luft som värmekälla. Värmepumpar rarekommer ofta i debatten som ett
alternativ till kärnkraft. Låt oss därfOr ett ögonblick dröja vid detta begrepp. Vi vet alla att ett
kylskåp utvändigt avger värme. Värmepumpen
är ett omvänt kylskåp som hämtar värme från,
kyler ner, t ex ytterluften och avger värme inåt
huset. Värmepumpar drives med elektricitet.
Vid måttliga yttertemperaturer kommer ungefår två tredjedelar av den levererade värmeenergin från ytterluften och en tredjedel från
den använda elektriciteten. Det går alltså åt en
hel del elektricitet. Vid sjunkande temperaturer forändras proportionerna. Vid ett par minusgrader upphör av naturliga skäl tillskotten
från ytterluften och värmepumpen går över till
att bli ett slags mycket dålig direktverkande
elvärme, dvs den fungerar ej längre. Under
vintern är värmepumpar alltså värdelösa.
Vid sidan av värmepumpar måste därfOr finnas ett komplett annat värmesystem som tar
över när det blir kallt. Värmepumpar prövas
på sina håll vid enfamiljshus och andra mindre
fastigheter. Resultaten är ingalunda enbart
uppmuntrande. På uppdrag av Byggforskningsrådet har gjorts en mätning. Åtta hus med
vattenburen värme och värmepump har järnforts med åtta intilliggande referenshus med
direktverkande elvärme. Husen med värmepump forbrukade 4% mer el per år än husen
92
med direktverkande elvärme. Till detta kommer att värmepumpar av den storlek folkkampanjen talar om ännu ej existerar i sinnevärlden.
Folkkampanjens ide att fOrsörja Stockholm
med värmepumpar är både tekniskt och ekonomiskt helt orealistisk. aturligtvis har Thorbjörn Fälldin, landets statsminister, omedelbart hakat på denna ide medan han samtidigt
mumlat fram diverse invändningar mot hetvaten från Forsmark. Det blir får dyrt, det är
osäkert, det måste utredas vidare m m.
För att ytterligare komplicera bilden av Storstockholms energiforsörjning presenterade
Nynäs Petroleum på julafton for industriminister Åsling ett fOrslag till ett s k energikombinat.
Detta skall forläggas till Nynäshamn och forgasa kol och restoljor från raffinaderiet därstädes. Eventuellt kan senasre torv eller biomassa användas. På så sätt skulle man kunna
få fram 700000 ton metanol per år och dessutom leverera hetvatten och gas i rör till Stockholm. 500 000 ton olja om året skulle på detta
sätt kunna ersättas motsvarande halva den
kvantitet som kan ersättas genom hetvatten
från Forsmark.
Man begär 25 miljoner kronor av staten –
väl att märka ej for att bö~ja bygga – utan for
att utreda anläggningen. Bakom utredningen
står forutom Nynäs petroleum även Stoseb,
Svensk Metanolutveckling och Sydkraft. Signaturen OA i DN har omedelbart upphöjt detta
fårslag till ett fullgånget alternativ, ägnat att
onödiggöra ledningen från Forsmark.. ynäsprojektet forutsätter dock import av olja. För
att värma Storstockholm torde det dessutom
finnas utrymme både for hetvatten från F3 och
eventuella bidrag från Nynäshamn.
Sveriges energipolitik
Det har gjorts omfattande internationella studier for att bedöma världens framtida behov av
energi och hur det skall tillgodoses. Den mest
ingående studien har utforts av World Energv
Conferences (WEC) s k conservation commission i vilket arbete professor Tor Ragnar Gerholm bidragit med väsentliga insatser. Olika
scenarios har studerats fram till år 2020. Energibehovet väntas växa, snabbare i u-länder och
socialistiska länder än i OECD-Iänder. Oljeutvinningen kulminerar på 90-talet, naturgasutvinningen något senare for att därefter avta)(a.
För att det hela skall gå ihop krävs utomordentliga ansträngningar for att taga tillvara
tänkbara resurser icke minst kärnkraften, nya
kolgruvor måste öppnas i en osannolik takt osv.
Detta bör paras med en målmedveten strävan
från världens regeringar att dämpa efterfrågan.
Alternativet är starka internationella spännin~?-
ar, kanske krig.
Andra internationella undersökningar trx
den amerikanska CONAES studien visar likartade resultat. Att basera Sveriges framtida energiförsörjning på import av kol och olja, eller
på tron att dessa energislag skall stå till forfogande är for att använda ett av T R Gerholm
präglat understatement ”att taga en stor risk”.
Världens energiförsörjning blir under kommande årtionden ett överskuggande och kanskr
olösligt problem, Hur agerar vi då i Sverige?
Vi är det enda lilla land som har utvecklat en
egen kärnkraftindustri. Vi har vetenskapen
tekniken och den industriella kapaciteten fiir
att tillverka och driva kärnkraftverk, som även
vid en internationell jämforelse har hög klass.
Detta skall vi avveckla.
Vi har uran i visserligen
brytvärda och mycket stora mängder. Vi har
IJj% av Europas och 15% av världens kända
urantillgångar. Utsikterna till nya fynd är
goda. Vi är ett uranets Saudi-Arabien.
Uranet får vi icke utnyttja.
Vår utbyggda vattenkraft levererar ungefår
62 Twh per år. Med fårdel skulle ytterligare ca
35 Twh kunna byggas ut. Meningslösa och
orimligt dyra s k minikraftverk uppmuntras
med rikliga statsbidrag.
Riktiga vattenkraftverk får vi ej bygga.
ASEA-ATOM och ASEA har utvecklat en
unik teknik att med små kärnvärmeverk (Secure) uppvärma medelstora städer och tätorter
och minska oljeberoendet. Secure är framfår
allt ur säkerhetssynpunkt unikt. Det arbetar
med låga tryck och måttliga temperaturer. sä-
kerhetssystemet består i att man låter naturlagarna verka utan mellanspel av ventiler, reglerutrustning och andra mänskliga påfund.
Secure får ej ens prövas.
Listan skulle kunna göras längre. Alla är
medvetna om att oljeberoendet måste minska
och att ett alltfår stort kolberoende ej är önskvärt. Vad vill man då sätta i stället? Jo, sol,
vind, flis m m ofullgångna tekniska uppslag,
fantasier och drömmar. Man tycks på många
håll sakna föreställning om storleksordningarna. Ett kärnkraftaggregat är en mäktig energimaskin. För att ersätta ett enda av de senare
kärnkraftaggregaten med enbart vind skulle
krävas tusentals fullstora vindkraftverk, utplacerade från Lappland till Smygehuk i förhoppning att det alltid skall blåsa någonstans. För
att ersätta ett aggregat med produktionen från
en fliseldad anläggning behövs en tillförsel per
dygn av ungefår l 500 långtradare fullastade
med flis.
93
På internationella konferenser sammanträffar man då och då med representanter för uländer, länder där tusentals människor dör av
svält, där folk saknar tillgång till rent vatten.
När de hör talas om hur energifrågorna behandlas i Sverige tror de icke sina öron. Man
kan ana reaktionen. Ett oerhört rikt land, befolkat av galningar.
Fullföljes den energipolitik, eller snarare
brist på energipolitik, som ännu så länge tycks
vara fårhärskande kommer vi oundvikligen att
sjunka hän i ett ökat beroende av olja och
framför allt kol. Medan vi själva skall spara vår
natur, lämna våra älvar orörda och ej smutsa
våra händer med uranbrytning tvingas vi förutsätta att andra länder öppnar sina kolgruvor
med väldiga ingrepp i landskapet samt skickar
ner sina medborgare i kanske den värsta arbetsmilj.ö som finnes, nämligen i kolgruvor.
Detta gäller även Sydafrika som är ett av de
stora kolländerna. Skall vi få kol på en hård
världsmarknad får vi ej vara kräsna.
En förnuftig energipolitik
Hur skulle då en förnuftig svensk energipolitik
kunna gestalta sig? Huvudsyftet måste vara att
minska beroendet av den internationella handeln med fossila bränslen, både med hänsyn till
dessa marknaders osäkerhet och på grund av
den belastning bränsleimporten utgör på vår
handelsbalans.
De tolv kärnkraftsaggregaten skall drivas under sin tekniska och ekonomiska livslängd.
Med ofårminskad säkerhet är denna betydligt längre än 25 år.
2 En långsiktig planering för att vid behov
bygga ny kärnkraft. De enheter som ligger
94
närmast till hands är Forsmark 4 och Oskarshamn 4.
3 Taga tillvara en av våra största outnyttjade
inhemska energitillgångar, nämligen varmvattnet från Forsmark, Ringhals och Barsebäck för att uppvärma Storstockholm, Göteborg resp Malmö-Lund-området.
4 Pröva Secure för att på längre sikt befria
medelstora städer och tätorter från olje- eller
ev kolberoendet.
5 Vi kan spara Piteälven, som är den mest
orörda av de återstående fyra norrlandsälvarna. Bygg ut resten, ävensom outnyttjade
fallsträckor i andra älvar.
6 Uppmuntra eldning med biomassa, ved,
skogsavfall, torv och ev energiskog där så-
dant är förnuftigt. Eldning med flis är på
många håll i glesbygden redan på väg. Stigande priser på andra energislag kommer
säkert att driva på denna utveckling.
7 Låt oss gärna prova vind, vågor och sol och
taga tillvara så mycket som går. Vi skall
dock icke hysa illusioner om några väsentliga
bidrag.
Jag är medveten om att många av dessa
punkter är som att svära i kyrkan. Sannolikt
kommer en bister verklighet att tvinga oss därhän åtminstone om vi vill bibehålla vår ställning som industrination och den levnadsstandard, som många förklarar sig vilja minska,
men ingen i realiteten vill avstå från. Se fjolårets avtalsförhandlingar. Vi skall också komma ihåg att framåt sekelskiftet kommer kärnkraftdebatten att vara lika glömd som folkomröstningen redan håller på att bli. Helt andra
politiska frågor – vilka kan ingen förutse
kommer att upptaga människors sinnen.
Post scriptum
En av de mera bisarra tankar som kommit fram
under energidebatten är kravet på förbud mot
direktverkande elvärme. Vattenburen elvärmr
anses däremot tillåtligt. Frågan berör närmast
enfamiljshus. Vattenburen elvärme ökar investeringskostnaden för ett normalt hus med ett
par tiotusental kronor, är mera komplicerat
och har sämre verkningsgrad. Bakom ligger en
dunkel föreställning att vattenburen elvärmr
underlättar övergången till alternativa bränslen och gör det lättare att komma ifrån el och
därmed kärnkraft. Ingen har dock talat om vad
dessa alternativa bränslen skall vara. Att elda
med flis eller torv ute i glesbygden går nog bra
men att försörja villa- och radhusområden med
lO000 tals hus i Storstockholm med flis är icke
möjligt. Man har räknat ut att om övergångra
till annat bränsle dröjer mer än sju år är dd
billigare att vänta med installation av ett vattenburet system tills det blir aktuellt. Om man
av politiska skäl prompt måste driva frågan
skulle man kunna nöja sig med att tillse att drt
finns utrymme för andra system i nya hus. Det
kostar ej mycket.
Kärnkraftens avvecklingstid är som nämnts
25 år. Inget genomförbart alternativt bränslt
skymtar vid horisonten. Varför skall man då nu
kasta bort pengar på system som kanske aldrig
kommer att användas.
Frågan har bland andra behandlats av Elanvändningskommitten, Elak. Elak konstaterar
att direktverkande elvärme är en utmärkt metod att uppvärma särskilt småhus och föreslår
därför med för svensk energidebatt typisk logik
att den skall förbjudas.
Direkt-elvärme-förbudet är en av de knäck·
frågor som återstår innan regeringen lägger
fram sin energiproposition i mitten av februari.
Enligt Aktuellt den 8 januari har man nått en
kompromiss enligt vilken man skall införa ett
forbud mot direkt-verkande elvärme men samtidigt urholka detta genom en rad undantag.
Både förbudet och kompromissen är naturligtvis fullkomligt idiotiska, men får väl ses som
ännu ett uttryck för centerns inflytande på
energifrågorna.
I förbigående några ord om sol. I Ingetstad
utanför Växjö och Lambohov i Linköping på-
går försök i full skala att värma bostäder med
sol. Försöken har hittills varit föga framgångsrika. Försöket i Växjö betecknas till och med
som ett fiasko. Ett av de stora problemen är hur
man skall på ett ekonomiskt vettigt sätt kunna
lagra solvärme från sommar till vinter.
Även i Täby och Huddinge pågår eller förbereds försök. Något elproducerande av sol kan
vi nog icke räkna med här i landet.
Som sagt i februari kommer energipropositionen. Detta skrives utan vetskap om vad den
kommer att innehålla. När detta läses torde det
vara känt. De 12 aggregaten torde komma att
stå fast. Kraftindustrin har alltid eftersträvat
att med någon säkerhetsmarginal anpassa utbyggnadstakten efter behovet. Det paradoxala
är, att hade icke kärnkraftsdebatten, folkomröstningen och de politiska förvecklingarna tagit de former de gjort, är det mycket möjligt att
något eller några av de sista aggregaten i vart
fall senarelagts. I dag vågar ingen släppa taget
inför risken av nya politiska komplikationer.
Enligt tidningarna är förutom elvärmeförbudet stridsfrågorna inom regeringen hetvattenöverföringen från Forsmark och uranbrytningen i Pleutajokk i Norrland. Som vanligt är det
centern som håller emot.
95
Alltsedan 1976 har centern bedrivit ett segt
och ihållande motstånd mot allt sotl’l kan betecknas som förnuft i fråga om energi. Inget
uppslag är så lösligt, ingen ide så befängd att
den icke omedelbart upphöjts till ett alternativ
till kärnkraften. Det senaste exemplet av värmepumparna i Stockholm.
När det gäller kärnkraften hyser man den
djupaste misstro mo~ teknik och tekniker. När
det däremot gäller även de mest verklighetsfrämmande förslag till alternativa energikällor
hyser eller snarare hycklar man en obegränsad
tilltro till teknikens och teknikernas förmåga att
omedelbart och definitivt lösa alla problem. På
energipolitikens område har centern kostat det
svenska folkhushållet miljarder och åter miljarder. Det tycks icke vara slut än och detta i
ett läge där landets ekonomi även av andra skäl
befinner sig i djup kris.
PS till PS
Det är svårt att skriva om energi i Sverige.
Stora delar blir så snabbt inaktuella. Pressläggning av detta opus skall ske den 15 januari.
Den 14 januari innehåller tidningarna intressanta nyheter.
En centerpartist har en lång artikel i DN om
värmepumpar. Såtillvida utgör artikeln en tillnyktring i förhållande till folkkampanjens i december hastigt framslungade utkast, att man
nu inser att det behövs ett system som klarar
uppvärmningen på vintern, när värmepumpar
ej fungerar. Vad då för system? Jo, naturligtvis
kraftvärme, mottryck. Se ovan om kraftvärme.
Det finns stor anledning till skepsis mot de i
artikeln framlagda föga underbyggda siffrorna
och andra fakta. Värmepumpalternativet kvar- 96
står som en orealistisk fördröjningsmanöver
från centerns sida. Både hetvattentunneln och
värmepumpalternativet utgör en teknisk utmaning, fårsäkras det. Hetvattenöverföringen är
ändå på ett helt annat sätt genomarbetad och
realistisk. Här återkommer alltså den sedvanliga övertron på teknik åt ett håll och underskattning åt ett annat håll, kärnkraften.
Till slut en fråga. Vi har nu om några år
framåt ganska gott om el. Men kärnkraften
skulle vi ju avveckla och därmed försvinner
nästan halva den svenska elkraftproduktionen.
Kolkraftverk bör vi ej bygga. Med vad skall då
värmepumparna drivas? Ångturbindrift,
bränsle- eller gasmotorer, säger artikelförfattaren. Skall vi ha en massa fliseldade eller gaseldade anläggningar inne i bebyggelsen? Är det
då icke bättre med hänsyn till verkningsgraden
att elda med flisen eller gasen direkt om det
finns flis eller gas tillräckligt?
Likaledes berättar tidningarna den 14januari att regeringen i sin energiproposition ej skall
taga ställning till hetvattenöverföringen från
Forsmark. Enligt Thorbjörn Fälldin skall den
ytterligare utredas jämsides med värmepum- 2000 MW värme, resten 600-700 MW rinner
bort. I ena fallet alltså l 000 MW nyttig energi
och i andra fallet 2 300 MW nyttig energi ur
samma reaktor. Och motsvarande minskning
av oljeberoendet. Sedan kan man ju kalla det
vad man vill.
På mitt nattduksbord ligger Barbara Tuchmans lysande bok ”A distant mirror”, ännu ej
fårdigläst. Den skildrar 1300-talet. Ett århundrade då digerdöden utplånade en tredjedel av
Europas befolkning, då JOO-årskriget mellan
England och Frankrike pågick. Ett århundrade
med den katolska kyrkans korruption inför
makt och rikedom, med anarki och kaos, rättslöshet, övervåld och vidskepelse. Men samtidigt ett århundrade med en andlig vitalitet,
med den första antydan till frigörelse från både
den kyrkliga och världsliga övermakten, ett århundrade då man vid horisonten kunde ana
den nya tidens ljusning.
Hur skall den framtida historieskrivningen
bedöma vår tid? Om vi begränsar oss till Sverige idag, vad kommer man att tycka om dagens
svenska politik, energipolitiker med myterna,
vidskepelser, långbänken, handlingsfårlamning
par och naturgas. De berörda kommunerna med mera.
skall få inkomma med förslag. Ytterligare ett Till slut låt mig åberopa ännu ett av den
exempel på centerns kostnadskrävande lång- anglosaxiska världens litterära storverk Winbänk. Dessutom, säger Fälldin, är det ju icke ston Churchills ”The history of the English
tal om att taga tillvara kylvatten utan det
handlar om att producera ånga får uppvärmning. Han lyckas här göra sig skyldig till ännu
ett misstag. Detta illustreras med följande siffror. Vid full elproduktion leverar aggregat 3 i
Forsmark l 000 MW el. 2000 MW rinner ut i
havet med kylvattnet. Vid kombinerad värme
och elproduktion levererar F3 300 MW el och
speaking Peoples”. I inledningen förklaras att
detta är ej historia utan historien som Winston
Chur,chij;l ser den.
I all ,&dmjukhet; detta är måhända ej en
uttömmande bild av svensk energipolitik utan
energipolitiken sedd från en pensionärs och enkel gräsrots horisont.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner