Print Friendly

Göran Tunhammar; EMU-ett kitt för att hålla ihop Europa

Av Redaktionen | 31 december 1995


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EMU – ÅTERVÄNDsGRÄND ELLER VÄG MOT FRAMTIDEN?
EMU – ETT KITT FÖR ATT
HÅLLA IHOP EUROPA
GÖRAN TUNHAMMAR
Samarbetet i Europa är ingen given storhet. Utvidgningen österut, jordbrukspolitiken,
den intemationella konkurrensen och de kommande konjunkturema är exempel på
sådant som kommer att sätta den inre marknaden på svåra prov. Därför är EMU ett
bra projekt; det bidrar till att hålla ihop det europeiska samarbetet.
D
en svenska diskussionen ~ sionen på flera olika plan. l kretsar
kring EUs stora fram- ~ med nära anknytning till Bryssel och
tidsutmaningar visar att kommissionen tycks EMU numera
det kommer att ta tid debatteras som vore det nästan enbart en
innan vi svenskar hinner ikapp den europeiska debatten.
Förhandlingarna om medlemskap
aktualiserades parallellt med att den komplicerade Maastricht-processen genomfördes. Det var oundvikligt men underlättade inte direkt debatten inför folkomröstningen. Resultatet blev att några av
de viktigaste – och svåraste – europafrågorna sköts på framtiden eller enbart
kom att diskuteras med ”ja”- respektive
”nej”-förtecken.
EMU är kanske det tydligaste exemplet. Mot den bakgrunden och det
faktum att den planerade tidpunkten för
genomförandet av EMU raskt närmar sig
är det därför inte särskilt konstigt att
debatten nu blossat upp igen.
Förvirrande nog rör sig dock diskusjuridisk, teknisk fråga: beslutet är fattat
och nu gäller det bara att reda ut hur
genomförandet ska gå till. Men det är
med förlov sagt en naiv uppfattning som
helt tycks bortse från både politiska och
ekonomiska realiteter. Om inte tillräckligt många länder kvalificerar sig för
EMU kommer tidtabellen att ändras.
Folkligt stöd
några av de stora medlemsländerna,
framförallt Tyskland och Frankrike, har
också en inrikespolitiskt betingad debatt
inletts. Den tyska socialdemokratin
tycker sig t ex ha hittat en enande fråga i
EMU-motståndet som dessutom har visst
folkligt stöd. Vad det leder till är svårt att
bedöma, men det skickar åtminstone en
signal till omvärlden att projektets tidplan
– och kanske också framtid – är mer
GÖRAN T UNHAMMAR
A rbetsgivarif<iret~illgell .
är VD f ör Svenska osäker nu än tidigare.
Därutöver förs en ständigt pågående
372 SVENSK TIDSKRIFT
akademisk och internationell diskussion
om EMU-projektets ekonomiska föroch nackdelar. Det finns väl snart sagt
inte längre en ekonom med självaktning
som inte framfört en bestämd uppfattning i frågan. Sverige är som bekant inget
undantag i det avseendet.
Av den senare diskussionen är det
svårt att dra några bestämda slutsatser.
Men i stort sett förefaller ekonomkåren
delad i mitten. Det tycks som om amerikanska ekonomer är mer skeptiska,
medan europeiska ekonomer förefaller
mer positivt inställda. Men lika ofta skär
denna skiljelinje tvärs genom den nationella debatten.
Ekonomiska argument
Den ekonomiska diskussionen är viktig.
Det finns enligt min uppfattning flera
väsentliga argument av ekonomisk
karaktär för EMU som måste vägas mot
de osäkerhetsfaktorer och risker som
utan tvivel är förknippade med en
gemensam europeisk valuta.
Samtidigt blir jag alltmer övertygad
om att de viktigaste argumenten för den
valutor.
För det andra slipper inte minst företagen de risker och därmed extra kostnader som är förknippade med flytande
eller justerbara växelkurser.
För det tredje ökar den inre marknadens effektivitet och möjligheterna för
kapitalet att röra sig fritt över gränserna
när också valutagränserna upphör.
För det fjärde skulle en gemensam
centralbank, med en hög grad av oberoende, kunna skapa en helt annan och
större trovärdighet när det gäller prisoch valutastabilitet än dagens nationella
centralbanker. med lägre inflation och
räntor som följd.
För det femte stänger en gemensam
valuta i praktiken devalveringsvägen för
de enskilda medlemsländerna. Det blir
omöjligt att manipulera växelkursen för
att försöka förbättra konkurrensläget
gentemot andra länder.
Och för det sjätte skapas därmed ett
tryck för att åstadkomma mer flexibla
arbetsmarknader där både priser och
löner kan variera uppåt och nedåt, och
där rörligheten är större än idag, även
ekonomiska och monetära unionen mellan medlemsländerna.
egentligen inte är de rent ekonomiska,
utan framförallt är av politisk slag. Jag ska Underskattad dynamik
återkomma till det längre fram. Mot dessa skäl har t ex anförts att transFör att först helt kort rekapitulera den aktionskostnaderna inte är så höga som
ekonomiska diskussionen finns det som har anförts i debatten och att företagen
jag ser det åtminstone sex fördelar med kan försäkra bort valutarisker.
EMU och en gemensam europeisk Jag tror då att man underskattar dynavaluta. miken i förändringarna och de undersökFör det första skulle en gemensam ningar SAF har gjort bland deläganörevaluta minska transaktionskostnaderna i tagen har visat att det finns en mycket
forn1 av växelkostnader och andra direkta stark uppslutning för en gemensam valuta
kostnader för hanteringen av olika inom EU just av dessa skäl. Möjligen
SVENSK TiDSKRJFr 373
———~~~————-
finns det här anledning att mer tro på
dem som dagligdags agerar på marknaden, än på dem som försöker teoretisera i ämnet.
Samtidigt har många företagare naturligtvis också pekat på riskerna med att
Sverige går med om vi inte är tillräckligt
väl förberedda när det gäller arbetsmarknadens flexibilitet eller tar för lätt på de
uppställda konvergenskriterierna.
Politiska systemets förmåga
Ändå är detta som jag påpekade ridigare
inte i första hand en ekonomisk fråga
utan en politisk. Diskussionen om EMU
bör enligt min uppfattning framförallt
handla om hur vi värderar de politiska
systemens förn1åga och möjligheter att
framgångsrikt styra ekonomin och samhället.
Vilken roll tilltror vi den aktiva konjunkturpolitiken och en nationell politisk
kontroll av penningpolitiken? Och
vilken tyngd bör instutitioner och fasta
normer ha?
På sina håll har det framförts – även
från en och annan företagare – att en
flytande växelkurs är den bästa mätaren
på hur politikerna sköter landet. ”Vi får
en direkt värdering från marknaden” sägs
det. Och visst är det bra med en temperaturmätare som visar att något håller på
att gå snett. Men om den samtidigt är
kopplad till en shunt som bara släpper ut
ångan och därmed tillåter fortsatt misskötsel, är inte mycket vunnet.
De som resonerar så här tycks i själva
verket bortse från de starka mekanismer
som styr den svenska ekonomin. Jag
menar att om vi inte tar tillfållet i akt att
skapa ett omvandlingstryck idag, riskerar
vi att försitta möjligheten att under ordnade former komma tillrätta med dessa
mekanismer.
Ingen kan förneka att ett svenskt
EMU-medlemskap innebär ett visst risktagande. Men jag tror det är ofrånkomligt
eftersom vi annars komn1er att löpa långt
större risker. Ty oberoende av EMU och
konvergenskriterier pågår nu en dramatisk omvärldsförändring som på längre
sikt kommer att ställa än större krav på
anpassning av arbetsmarknaden och ekononun.
Det perspektiv som jag hittills uppehållit
mig vid har varit det nationella och mer
specifikt det svenska. Som nyblivna europeer har vi ju en tendens att se det mesta
ur vår egen snäva synvinkel. Är det till
fördel för Sverige? Vad ~änar vi svenskar
på det?
Men om vi tillåter oss att också lyfta
blicken en smula, menar jag att det
främsta argumentet för EMU handlar om
ingenting mindre än hela det europeiska
samarbetsprojektets framtid.
Som nyblivna medlemmar tar vi
ibland samarbetets resultat för givna. Och
vi glönuner lätt att EUs samarbetsutveckling hittills visserligen gått framåt, men
också till och från tagit steg tillbaka.
Det tog t ex många år och mycken
möda att förverkliga den inre marknaden
och de fyra friheterna, och ännu återstår
det en del att göra.
374 SVENSK TIDSKRIFT
E M U ETT KITT …
Men ingen ska tro att det är en för
alltid given storhet. Utvidgningen
österut, jordbrukspolitikens framtid, den
internationella konkurrensen och inte
minst de kommande konjunkturerna
kommer att sätta samarbetet och den inre
marknaden på svåra prov. Vi kan t ex
inte utesluta att frestelsen konm1er att
vara stor för vissa medlemsländer att försöka återreglera valuta- och kapitalmarknaderna.
Böljar det knaka i fogarna för den inre
marknaden – eller om den rent av skulle
falla samman – kornmer också samarbetsprojektet som sådant att fa sig en
avgörande knäck. Det är ett framtidsscenario jag inte tror någon av oss önskar
sJg.
Det är framförallt i det perspektivetjag
vill se en gemensam europeisk valuta.
Den kan bli det kitt som krävs för att på
lång sikt hålla sannnarr den inre marknaden och därmed också hela det europeiska samarbetet.
Utanförskapets risker
Under folkomröstningen mötte VI som
var för medlemskap ofta argumentet att
det var ett oåterkalleligt beslut och att riskerna med att gå med skulle vara för
stora. Det vi sadedå-och somjag fortfarande tror var helt riktigt – var att
”Däiför blirjag nu förvånad när jag möter
samma slags argumentation när det gäller EMU
från några av dem som
sa ja till medlemskap för
ett år sedan: det ärför
osäkert, det är oåterkalleligt etc. Ty svaret är ju
detsamma nu som då.
Att inte vara med
skapar ingen trygghet.

ingen ska tro att tryggheten ligger i att
inte göra något. Att inte gå med, och
därmed ställa sig utanför, skulle vara ett
än större risktagande.
Därför blir jag nu förvånad när jag
möter samma slags argumentation när det
gäller EMU från några av dem som sa ja
till medlemskap för ett år sedan: det är för
osäkert, det är oåterkalleligt etc. Ty
svaret är ju detsamma nu som då. Att inte
vara med skapar ingen trygghet. Att ställa
sig utanför den ekonomiska och monetära unionen är faktiskt ett större risktagande än att vara med den dag den blir
verklighet.
SVENSK TIDSKRIFf 375

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner