Gilbert; Murray; Land för hoppfulla- land utan hopp


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GILBERT MURRAY:
Land för hoppfulla
land utan hopp?
ebatten efter moderaternas manifest
Land för hoppfulla
har nästan enbart
kommit att handla
om invandrings- och integrationsfrå-
gor. Detta är synd eftersom det i
skriften finns mycket annat som är
väl värt att ta vara på. I all synnerhet
för dem som inser nödvändigheten
av att i politiken se litet längre än till
nästa val.
givetvis i första hand moderaterna –
besitter tillräcklig kraft, mod och uthållighet för att gå från retorik till
handling. I all synnerhet som problemen är långsiktiga och i allra högsta
grad berör dem själva.
Författningen bör reformeras
I Landför hoppfulla sägs bl a att politikerna inte förstår hur vanligt folk har
det, att Sverige behöver en ordentlig
författningsreform, att en halvering
av politikens utbredning ligger inom
räckhåll samt att den gemensamma
valdagen bör avskaffas. Vidare anförs
att vi ser personval som en nödvändig, men inte tillräcklig, reform för
att återskapa sunda förtroendeband
En sammanvägning av dessa krav
visar klart att det är 1974 års författning som måste reformeras. Den har
nu verkat i 20 år och starkt bidragit
både till den kräftgång som präglat
vårt land de senaste decennierna och
till det misstroende som uppstått
mellan väljarna och de valda. Den
rent parlamentariska utformningen
av 1974 års författning fick till följd
att bekvämast möjliga maktutövning
kom att premieras på bekostnad av
demokrati, förtroende och effektivitet. Riksdagens storlek och arbetsformer i förening med bristen på personval ger oss inte de politiker vi önskar, personer med kännedom om
samhälle, näringsliv och administraGlädjande nog inbjuder Janerik
Larsson i sin recension i SvT 2/97 till
”eftertanke och dialog”. Han gör det
framförallt därför att han anser avsnittet om personval, ”kanske enda faktor inom systemet som har sprängkraft”, är så lamt utformat. mellan väljarna och valda och att tion. Istället för förtroendevalda har
”Flumvisionera gärna om personval- samhällets bästa krafter, oavsett åsikmen gör för helvete inte allvar av sa- ter, måste beredas tillfålle att repreken.” sentera sitt folk. Beträffande riksdagsEnligt min mening är Janerik arbetet framhålls att arbete i kammaLarssan alltför pessimistisk. På många ren borde kunna förenas med uppställen i skriften sätts strålkastarljuset rätthållande av andra yrkesfunktiopå bristerna i vårt nuvarande politiska ner, i all synnerhet i en mindre och
system. Frågan är om våra folkvalda – mer kvalificerad riksdag.
SVENSK TIDSKRIFT
vi begåvats med ett stort antal mer eller mindre verklighetsavskärmade, av
partikanslierna valda yrkesmän. I brist
på ett eget yrke måste många av dessa ur försörjningssynpunkt hålla sig
kvar i politiken så länge att de kan erbjudas en högre offentlig tjänst.
Denna ordning leder till att omtanken om den egna tillvaron i vissa lä-
gen kan komma i konflikt med sakfrågorna. Här finner vi roten till det
bristande förtroendet. Vi har fatt alldeles får många partipolitiskt utsedda
yrkesmän istället får förtroendevalda.
Vi medborgare vill ha politiska fö-
reträdare som vet vad de talar om,
har kontakt både med yrkesliv och
oss vanliga medborgare och får vilka
vi kan känna förtroende. Glädjande
nog öppnar utnyttjande av modern
kommunikationsteknik goda möjligheter till en genomgripande reform
av vårt politiska system. l fårsta hand
erfordras följande åtgärder:
1. Slutfcir ”långbänken” om personval genom att införa ett reellt så-
dant, dvs val både på person och parti och med fri nornineringsrätt.
2. Låt landsting och kommuner
själva bestämma dagar får de egna regionala valen.
3. Låt nyval följas av normal mandatperiod om fyra år.
4. Tillsätt en utredning bestående
av ämbetsmän och statsvetare med
uppdrag att med utnyttjande av modem kommunikationsteknik skapa
en riksdag, vars organisation och arbetssätt skall ge ledamöterna möjlighet att kombinera riksdagsarbetet
med annan yrkesfunktion. Denna
nya ordning bör slutgiltigt göras till
föremål får folkomröstning, eftersom
det i en demokrati är medborgarna
som skall fastställa spelreglerna får
politiken.
BO FRANK:
Ar partierna kreativa?
D
e politiska partierna
har ungefår etthundra år på nacken.
Budskapen är äldre
än partierna eftersom de tongivande partierna har ideologier som sammanflätades får 200
år sedan och vars rötter är ett par tusen år gamla.
Man kan lite tillspetsat säga att partiernas grundbudskap är desamma
varje val, men de packas om och fårpackas så trendigt som möjligt vid
varje val. Sossar har alltid velat ha hö-
gre skatt och högern har alltid velat
sänka skatten!
Det väljarna gör 1 varje val är att
fundera på partiernas budskap i fårhållande till verkligheten. Väljama
straffar i det långa loppet partier som
är dagsländor eller som ständigt byter
åsikt i sakfrågorna.
Tilltro till politiken
I början av seklet var skattema onekligen låga och individens frihet ganska
stor. Det var ganska uppenbart och
naturligt att människor i en begynnande demokratisering satte sin tilltro
till en politisering av samhället med
tro på högre skatter, omfördelning
och en starkare offentlig sektor.
Ett hundra år senare kan vi konstatera motsatsen. Trots att numera också låginkomsttagare skinnas inpå bara
kroppen med diverse skatter ropas det
ändå på mer pengar till offentlig verksamhet – och ändå har skattema al- :..__ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ __ _ _ SVENSK TIOSKRIFT
drig varit så höga som nu. Så höga att
fler och fler människor med normala
inkomster måste begära kompletterande socialhjälp får att klara ekonomm.
Idag har också det hänt att de allra
flesta människor föredrar sänkt skatt
framfår mer bidrag och ökat bidragsberoende. Fler människor tror också
att sänkta skatter leder till mer fart på
näringslivet och fler nya jobb.
När man ser den våldsarnn1a fårändring som sker i samhället utanfår
den politiska sfären så frågar man sighur länge kan de politiska partierna
överleva utan synbar ”produktutveckling”? Har de politiska partierna
blivit något får ideologiskt intresserade traditionalister istället får kreativa
57