Print Friendly

Gästledare
Lagomvänstern farligare än maskerade tokstollar

Av Carolin Dahlman | 23 maj 2014

Det stora hotet mot samhället består inte av några tusen skogstokiga ”kamrater”, utan av vänsterns grundvärderingar, skriver Carolin Dahlman.

Mycket fokus läggs just nu på att oroa sig över vänsterextremisternas våld. Vi ser på tv hur radikala aktivister slår människor blodiga, krossar folks vardagsrum och skriker ut sitt hat. Vi påminns om twitterkommentarer om att ”skjuta Tobias Billström” eller att ”inga moderater förtjänar annat än bly”. Vi läser om folkpartister som får sig en smocka för sitt politiska engagemang.

Och visst går det kalla kårar utmed ryggraden. Galningar skrämmer alltid.

Men det stora hotet mot samhället består inte av några tusen skogstokiga ”kamrater”, utan av vänsterns grundvärderingar – och dessa finns även hos dörrknackare och omaskerade politiker på valaffischer. De finns djupt in i partisjälen.

Vänstern menar att de står över oss andra, och således kan bestämma hur vi ska spendera våra pengar eller vilken hemtjänst vi ska ha. Man säger sig veta bättre och ha rätt att styra allt från hur ett företags styrelse ser ut till hur länge krogen får ha öppet. Man menar att de som jobbat hårt och tjänar mer inte har rätt till sin lön.

De extrema är värre, eftersom de struntar i rättssamhället och straffar på egen hand, efter egen lagbok. De bryr sig inte om röstsedlar, utan ser demokratin som en lögn, och därmed sitt eget kriminella handlande som rättfärdigt. Men faktum är att detta bara är en förlängning av vad lagomvänstern menar. Den bristande vördnaden inför individens rättigheter saknas på båda håll. I socialismens grundsyn ligger tanken att äganderätten är relativ och att man har rätt att domdera över hur andra lever sitt liv.

De röda vill gärna ge sken av att vara en god kraft, med tal om rättvisa och jämlikhet och att vi ska visa omsorg. Men det är sällan de individer som tar orden i sin mun som går till handling. Det är skillnad mellan att själv göra uppoffringar och att tvinga andra att göra det. Det är skillnad mellan att vara en rik som ger till en fattig, och att ta från de rika och ge till de fattiga.

Trots sin fina tanke att alla människor är lika mycket värda återkommer i vänstern formuleringar som ”vi slår uppåt”, och nyss anordnades inom extremsocialismen en tävling där den som kan förstöra valaffischer på mest kreativa sätt vinner pris. Några förslag var att ordna valaffisch-bål eller ”Käppjaga Kristdemokrater med en valaffisch – rullad till ett basebollträ (kräver lite förhandsarbete)”. Hur rimmar det med att alla är lika värda?

Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt varken kommenterar eller fördömer dessa handlingar.

Vi fasar över de tokstollar som knivhugger sina motståndare i stället för att möta dem i debatt i Folkets hus, men de flesta inom S och V gömmer sig inte bakom svarta sjalar och AFA-märken. Ändå är de kanske farligare.

Skillnaden mellan en liberal grundsyn och en socialistisk är att liberalen ser med djup respekt på varje enskild människa och dennes val. Till och med nasiga åsikter. Därmed lever liberaler den idé som socialister bara har på papper. Idén om varje människas lika värde.

Socialismen kommer undan för lätt när fokus riktas mot dess avarter. Men vi får inte glömma att deras samhällsanalys delas av många inom rörelsen. Hatet är detsamma. Fienden delad. Man är emot frihet. Emot dig.

Carolin Dahlman är liberal skribent och författare. Inlägget går även att se som film här.
carolin_dahlman

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner