Print Friendly

Går Österrike mot Berlin eller Budapest på söndag?

Av Anders Ydstedt | 2 december 2016

På söndag går Österrike till presidentval – igen. Men ingen av de två statsbärande partierna har ens klarat av att presentera en valbar kandidat. Anders ydstedt rapporterar från Wien, och ser lärdomar att dra för den som lockas av storkoalitioner.

Det mesta talar för att det blir mycket jämnt mellan Norbert Hofer från ”Frihetspartiet”, FPÖ, och oberoende kandidaten Alexander Van der Bellen, med bakgrund i de gröna. I maj fick Van der Bellen 50,3 procent av rösterna och Hofer 49,7 procent men valet ogiltigförklarades. Valet var tänkt att göras om nu i oktober men då visade det sig att klistret på valkuverten inte fungerade så valet sköts upp tills ?den 4 december. Den österrikiske presidenten har egentligen ingen större makt men det faktum att en invandringsfientlig populist har chans att vinna gör naturligtvis att många paralleller dras till andra aktuella val runt om i världen. Och det finns intressanta lärdomar att dra. ??

I media och i filmer som sprids i sociala media är tonläget aggressivt och fullt av negativa budskap. Kandidaterna själva däremot, hälsar artigt på varandra och verkar inte ha några som helst problem att uppträda tillsammans. Under sommaren har de visat sig på olika folkfester tillsammans iförda ”trachten” (folkdräkt) för att värva anhängare. Dagen före valet arrangeras en stor demonstration mot Hofer i Wien, men Van der Bellen tar själv avstånd från denna typ av aktiviteter.

Norbert Hofer beskrivs som en högernationell flygtekniker med goda maner men högst oklar agenda. Alexander van der Bellen beskrivs som en vänsterliberal ekonomiprofessor som började sin karriär med att vara motståndare till etablissemanget, men som i dag är dess kandidat. Van der Bellen vill ha mer EU och Hofer mer Österrike. När Van der Bellen varnar för taggtråd varnar Hofer för islamister. Tyska Die Welt summerar det elegant: Van der Bellen har ögonen mot Berlin medan Hofer siktar mot Budapest. Van der Bellen stöds av näringslivsorganisationerna, SPÖ, många ledande ÖVP-politiker och kulturpersoner.. Hofer stöds av nationella föreningar och en del ÖVP-politiker. Men när en ledande VPÖ-politiker sista veckan före valet tydligt tog ställning för Hofer beskrevs det som ett krig inom partiet. ÖVP har tydligt valt att inte ta ställning för någon av kandidaterna.

Utmaningen är densamma för båda kandidaterna. De måste få de som röstade på dem i våras att göra det igen, och försöka få fler röster från sympatisörer från det konservativa ÖVP. Österrike är ett konservativt land. När Berthelsmann-Stiftung undersökte medborgarnas syn på globalisering var Österrike det land med flest invånare som uttryckte oro.

Kanske ännu intressantare än presidentvalet är dock det att ingen av kandidaterna kommer från något av de två statsbärande partierna SPÖ eller ÖVP. Det är inte förvånande för den initierade.

På planet till Wien läser jag i veckans nummer av Der Spiegel om den stora skandalen på Burgtheater i Wien. Mitt emot parlamentet och med Wiens stadshus på andra sidan Ringstrasse ligger den tyskspråkiga världens kanske främsta scen. På Burgtheater har man inte bara spelat teater för publiken utan även gentemot den stat som finansierat verksamheten. Sedan ledande SPÖ-politiker lät ombilda verksamheten till ett holdingbolag har det förekommit svarta kassor och kontantutbetalningar till medarbetare och artister. Inga skatter har betalts. Enorma underskott har dolts med kreativ redovisning. Uppsättningar har bokförts som investeringar i balansräkningen i stället för som kostnader. När skandalen uppdagades häromåret fattades det 20 miljoner euro. Den kulturella eliten har lurat makten och gett populisterna ännu mer vind i seglen, konstaterar Der Spiegel.

När jag frågar mina österrikiska vänner om Burgtheater rycker de på axlarna. Denna typ av skandaler är det normala. Ett starkt exempel var när banken Hypo Alpe Adria slogs ihop med banker i Bayern och Kroatien. Den expanderade snabbt på västra Balkan till allt slutade i en enorm katastrof som får Burgtheater-skandalen att framstå som en västanfläkt. Eller när delstaten Kärnten garanterade bankens krediter och de dåliga affärerna hotade hela republikens kreditvärdighet. Skandalerna är en följd av mångårig maktdelning mellan de röda (SPÖ) och svarta (ÖVP). Partierna har styrt landet under större delen av tiden sedan andra världskriget, som benämns andra republiken, och delat upp landet i vars sin intressesfär. SPÖ har varit det urbana, liberala partiet för arbetare och bildade. ÖVP har varit störst ute i landet, katolskt, konservativt, för småföretagare och bönder. Men nu har det gått så långt att ingen av dem klarade av att presentera en valbar presidentkandidat.

I senaste parlamentsvalet nådde partierna sina absolut lägsta resultat sedan kriget, 27 procent för SPÖ mot 24 procent för ÖVP. Medan Hofer och Van der Bellen valspurtar förhandlade SPÖ och ÖVP i veckan fram ännu en överenskommelse om hårdare migrationspolitik. Kanske är det sådant som behövs för att SPÖ och ÖVP åter ska ta initiativet. Eller så är det precis tvärt om, att det behövs mindre av samförstånd och fler valmöjligheter för väljarna att kunna få reell makt att byta ut regeringar och därmed bryta upp maktstrukturer som gjort att politiken gripit in så mycket längre i samhället än det borde.

Österrikes president har inte särskilt stor makt så låt oss hoppas SPÖ och ÖVP lär sig. Och för den delen även andra länders politiker som tycker det vore mysigt med stor koalition. Lär av Österrike, som vid sidan av politiken är ett fantastiskt land.

Anders Ydstedt styrelseordförande i Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner