Print Friendly

Frihet och ansvar

Av Fredrik Reinfeldt | 25 november 2011

Fredrik Reinfeldts anförande vid Gösta Bohmans fond för idédebatt 2011-11-22

Det talade ordet gäller.

Låt mig inleda med att tacka för allt det arbete som görs inom ramarna för Gösta Bohman-fonden. Att vi på olika sätt stimulerar till idédebatt är viktigt. Viktigt för att idéer är en viktig grund för politiken. Viktigt också för att vi vet vad alternativet till idéer som grund för politiken ofta är – i nervös kortsiktighet, ängslig undfallenhet eller gynnande av olika utvalda grupper och särintressen.

Det gör idéer så centrala för politiken och för samhällsdebatten. Inte minst i de tider vi nu upplever, med finans- och skuldkris, är det viktigt att ha något stabilt att stå på. Annars är risken överhängande att det som är kortsiktigt populärt tillåts segra över det som är långsiktigt rätt.

Gösta Bohman var för många just en företrädare för idéer. Och om hans betydelse för idéutveckling kan många vittna. Många som var med och själva fick förmånen att arbeta med Gösta. Som fick verka politiskt under hans tid i politiken eller som på olika sätt senare har närmat sig det tankegods han formulerat.

Gösta Bohmans gärningar i svensk politik kan inte kortas ned i några få ord. När han tillträdde noterade Moderaterna kring 10 procent i Sifo. När han avgick var partiet etablerat på en bit över 20 procent. Det var ett arv om något. Samtidigt är det inte denna prestation som är hans viktigaste – den var snarare resultatet av en annan gärning.

Gösta Bohman formulerade och var bärare av det idépar som har betytt mycket för min egen politiska utveckling, men inte minst för hur vi fortsatt definierar själva idégrunden för det parti jag har förtroende att leda – idéparet frihet och ansvar.

Detta idépar handlar om hur frihet byggs på individuellt ansvarstagande. Det slår tydligt fast en tro på människors strävan efter frihet, hennes förmåga att göra sig själv rättvisa, men också hennes strävan att ta ansvar för sig själv och sin nära omgivning.

I idéparet frihet och ansvar lade Gösta Bohman också in en annan viktig dimension. Förståelsen för att människan inte är ofelbar. Att vi kan trampa snett och fatta felaktiga beslut. Människan är både kapabel och bräcklig. Det måste vi ha förståelse för när vi utformar vår syn på politiken och samhället.

I sitt tal vid Moderata Ungdomsförbundets stämma i Göteborg 1980 sammanfattade Gösta också denna idé med orden:

”När vi hävdar begreppet frihet under ansvar, när vi påstår att de enskilda människorna bättre än staten, dess politiker eller företrädare kan förvalta resultatet av sitt eget arbete, när vi tror på tankefrihet, på yttrandefrihet och en fri marknadshushållning, på individuell utbildning och social gemenskap grundad på frivillighet och inte på tvång, då gör vi allt detta därför att vi tror att människorna är förnuftiga nog – eller om de får ansvar, kan bli förnuftiga nog – att själva fatta de nödvändiga besluten.

Den västerländska demokratin bygger ytterst på just detta. Om man inte förutsatte att medborgarna var förnuftiga, tänkande människor, då skulle det demokratiska systemet vara en omöjlighet. Men i vår förnuftstro ingår också – till skillnad från gamla tiders liberaler – att vi vet att människans kunskap är begränsad. Vi kan aldrig fullt ut se konsekvenserna av våra handlingar. Därför tror vi på en stegvis reformering av samhället. Vi kan ha fel. Låt oss vara ödmjuka nog att erkänna det.”

Tron på friheten som bärande kraft för det goda samhället. Bejakande av ansvar som viktig partner till friheten. En insikt om att människan är kapabel, men bräcklig, och att detta måste fångas i politikens uppdrag. Och till det en stark tro på institutioner som demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. I detta kan vi sammanfatta mycket av Gösta Bohmans idéarv.

Samtidigt är detta inte ett fullgott svar på frågan vad som gjorde Gösta så viktig för svensk idédebatt och svensk politik. Där finns också annat det är viktigt att ha med sig i analysen.

Det är lätt att glömma i dag. Men minns hur det var. I slutet av 1960-talet var Moderaterna det minsta borgerliga partiet i riksdagen. Moderaterna var som politiskt parti nära nog uträknat. Vi hade över ett decennium av väljarförluster bakom oss. Vi upplevdes inte gå i takt med tiden och inte kunna formulera svar på samhällsproblemen.

Med Gösta Bohman genomgår Moderaterna under 1970-talet en förändring. Han förnyar ett i mångas ögon trött och tillbakablickande parti. Förmår sätta in de moderata idéerna i sin samtid. Det sker i ljuset av en hård konfrontation mellan de som eftersträvar en socialistisk samhällsordning och de som vill slå vakt om individens frihet.

Det som utkämpades var en politisk strid om Sverige skulle vandra i planekonomisk eller marknadsekonomisk riktning. För där stod konflikten i 1970-talets Sverige. Och i den striden var det långtifrån självklart att Sverige skulle gå i riktning mot där vi är i dag, snarare än sjunka allt djupare ned i tron på en allt starkare stat som bredde ut sig på människans bekostnad.

Gösta ser det nödvändiga i att söka nya svar på nya utmaningar. Ser hoten från Socialdemokraternas löntagarfonder som vill socialisera det svenska näringslivet. Ser hur politisk stordrift och rovdrift slår sönder civila gemenskaper. Ser hur byråkrati och ett ständigt stigande skattetryck begränsar vanliga människors frihet. Och hur det skapar utsatthet och otrygghet i samhället.

Den nya individualismen blir svaret på denna nya otrygghet. Eller för att citera Gösta själv, det är dags att: ”Förmänskliga staten i stället för att förstatliga människan”.

Moderaterna vinner med detta stöd för en annan samhällsutveckling, där människan åter ska ges utrymme för egna beslut och eget ansvarstagande. Där politiken inte längre ska få utgöra hinder, utan ska bygga möjligheter för människans inneboende förmåga.

Häri ligger också vad jag skulle vilja lyfta fram som det andra benet i Gösta Bohmans arv: Vikten av förnyelse. En strävan efter att vara ett med sin samtid. Att våga ändra och förändra sig. Och att sätta in idéer i sin samtid för att på så sätt bli relevant i debatten.

Som ett tredje ben i Göstas idéarv skulle jag vilja se insikten om att söka bred folklig förankring. På just det sätt som bara partier som känner trygghet i sina värderingar kan göra.

Även detta såg vi under Gösta Bohmans tid i svensk politik. Den gamle mannen med slidkniven i bältet och sin älskade skärgård förmår i ord och handling fånga sin tidsanda. Utifrån en tydlig idégrund gjordes en relevant analys av dåtidens samhälle och dess utmaningar. Och med det som utgångspunkt fångades en känsla som många människor i Sverige kunde känna igen sig i. I vad som var fel och vad som borde göras istället.

Det här handlar förstås om uttryckssätt. Men det handlar minst lika mycket om att med sina idéer som grund formulera trovärdiga svar på samhällets utmaningar. Och att våga göra det med kraft.

Gösta Bohman leder moderaterna under en period av ökat väljarstöd och stor nyfikenhet på moderaterna. En period då människor sökte sig till oss och då vi erövrade viktiga kommandohöjder inom politiken.

Detta just för att han förmådde att se Sverige i sin tid. Att han förmådde öppna upp Moderaterna för nya intryck. Att han hade styrkan att ompröva gamla sanningar. Att söka nya svar på nya samhällsutmaningar.

För det är så. Alla partier kan göra ett succéval. Alla partier kan uppleva stunder av framgång. För att en framgång ska vårdas och utvecklas krävs däremot fortsatt vilja till omprövning. Att ständigt och långsiktigt sätta in idéerna i sin samtid. Det är så grund läggs för ett partis storhetstid.

En tydlighet i idéerna. En insikt om vikten av förnyelse. Och att söka folklig förankring och brett stöd. Det är tre viktiga lärdomar jag ser i Gösta Bohmans idéarv. Tre lärdomar jag också ser som centrala för Moderaterna i dag och med sikte på framtiden.

Och det är just i värdet frihet som dessa lärdomar ges verklig kraft också i vår tid. Det begrepp som fångades av Gösta. Och som ofta väcker sympati djupt inne i den svenska folksjälen. Låt oss samtidigt vara ärliga i en sak. Frihetens värde i dag möter inte samma utmaningar som tidigare.

När jag började engagera mig politiskt fångades frihetskampen mycket av frågor som rörde frihet i världen, demokrati mot diktatur, väst mot öst eller marknadsekonomi mot planhushållning. Den politiska konflikten kretsade ofta kring hela samhällssystem. Den handlade om vägval för hela länder eller kontinenter. På så sätt kretsade frihetsdebatten mycket kring mer av ett makroperspektiv.

I vår tid, och inte minst i Sverige, har mycket av detta förändrats. Friheten har fått mer av ett mikroperspektiv. Frihet handlar om möjligheten att kunna bestämma över det egna livet. Och just denna frihetstörst och frihetslängtan måste vi se som vår uppgift att möta hos alla människor. Just för att de ska känna att också deras frihet är vår uppgift.

Det handlar om den ofrihet som människor upplever av att ställas utanför. Utanför samhällsgemenskapen, utan arbete och möjlighet till egen försörjning. Där avsaknad av arbete, egen lön och arbetskamrater ofta tär på möjligheten att forma det egna livet. Det är detta vi i dag talar om som utanförskap och vill möta med vår arbetslinje.

Det handlar om den ofrihet som växer fram till följd av en rädsla att utsättas för våld eller brott. En upplevelse som inte minst bärs av det unga Sverige. Och där det påverkar både livet och möjligheterna för många i Sverige.

Även de brister vi under lång tid sett i den svenska skolan är en viktig frihetsutmaning. Där brist på bra utbildning ger avsaknad av nödvändiga kunskaper för framtiden påverkar många unga människor. Påverkar deras möjligheter att bygga sig ett eget och självständigt liv.

Till det skulle jag även vilja lägga jämställdheten. Att kvinnor och män ska ha lika möjligheter. Lika möjligheter att arbeta, göra karriär, utvecklas som människor och kunna förena arbetsliv med familjeliv. Och där vi vet att mycket finns att göra för att bli av med orimliga skillnader i lön och bristande möjligheter för många kvinnor i Sverige.

Och sist men inte minst. Friheten i vår tid, givet detta högst människonära perspektiv, är faktiskt inte heller enhetligt som begrepp. Vi upplever som människor inte samma slags ofrihet eller frihetslängtan. Till och med när vi tittar på våra egna liv så bärs vi inte av samma frihetsupplevelse under våra levnadsår.

Vi föds in i livet beroende av andra, det vill säga våra föräldrar. Vi avslutar också ofta våra liv i starkt beroende av andras stöd och hjälp, i äldreomsorg, av nära anhöriga och vård i livets slutskede.

Det liv som ligger däremellan pendlar även det i perioder kännetecknade av egen styrka, kraft att stå på egna ben och vara behjälplig till andra, men även i faser då vi är mer beroende av andras beslut och andra definierar hur vi ska få utrymme.

När vi talar om friheten måste vi se alla dessa livets faser och se att frihet betyder olika saker för olika människor. Bejakar vi detta, då blir vi ett frihetsparti i vår tid, nära människor och med ett uppdrag som de känner igen sig i.

I allt detta ligger ett viktigt frihetsuppdrag i vår tid. Det är med den grunden vi nu kämpar för fler i arbete. För att fler ska kunna få jobb, leva på sin lön och därigenom kunna få makt över det egna livet. Det är därför vi med kraft vill bekämpa förekomsten av våld brott och droger. Det är därför vi reformerar den svenska skolan. Och det är därför vi lyfter fram jämställdhet som en viktig frihetsfråga.

Och vi gör allt detta med en viktig insikt om att politiken har en uppgift. Inte en uppgift som handlar om att lägga hinder för människor eller styra och ställa över deras liv. Nej, snarare en uppgift som handlar om att skapa förutsättningar för en god samhällsutveckling som ger utrymme för människor.

Därför vill vi också bejaka värderingar om framåtanda, mänsklig skaparkraft och öppenhet. De värderingar som belönar arbete, talang och ansträngningar. Vi står för värdet av hög kvalitet i utbildning, sjukvård och omsorg. Något som har varit viktigt för att skapa grund både för frihet och sammanhållning. Som har gjort Sverige till vad det är: Ett av världens bästa länder att leva i.

På just detta sätt fångar de nya moderaterna i vår tid en del av arvet från Gösta Bohman. Vi tar vår utgångspunkt i idéer och värderingar. Vi söker upp samhällsproblem och sätter in våra idéer i sin samtid. Vi har ambitionen att brett söka svenska folkets förtroende.

Och vi bärs av en tro på människan. På människans förmåga att göra sig själv rättvisa. Och på politikens uppgift att skapa möjligheter för denna människans förmåga.

Tack.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner