Print Friendly

Fredrik Reinfeldt; Århundradets skattereform närmar sig ånyo

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FREDRIK REINFELDT:
Århundradets skattereform närmar sig ånyo
Det behövs en tredje större omläggning av skattesystemet under 90-talet och den måste helt
inriktas på att sänka skattetrycket. Antalet beskattningsnivåer
måste minskas. skattesystemet
får inte heller användas för att
omfördela ägandet.
Allt utnyttjande av offentliga
tjänster måste innehålla ett visst
inslag av egen riskpremie. Det
är inte liktydigt med att stora
grupper ställs utanför välfärdssystemen i brist på egna medel.
Civilekonom Fredrik Reinfeldt är
moderat riksdagsman och ledamot av Moderata Ungdomsförbundets förbundsstyrelse.
B
o Lundgren, skatteutskottets tidigare vice ordförande, har med
bestämda kliv trätt in i sin nya roll
som biträdande finansminister med skattepolitiken som särskilt ansvarsområde.
Lundgren och finansminister Wibble
skall som representanter för partierna
bakom det ekonomisk-politiska programmet Ny start för Sverige genomföra omläggningen från den fallna tredje till den
av Bildt fastslagna enda vägen. Höstens
regeringsförslag innebär att flera steg i
rätt riktning tas. Den stegvisa avtrappningen av förmögenhetsbeskattningen till
1994, sänkningen av arvs- och gåvobeskattningen, kapitalskattesänkningen från
1/ 1 1993 och ett avskaffande av den allmänna löneavgiften i arbetsgivaravgiften
är bara några exempel på den flora av förslag som lagts fram. De visar inte bära på
regeringens ambition att sänka skatter
utan att dessutom inleda strategiskt med
dem som direkt hämmar företagande och
privat sparande i landet.
Samtidigt finns det orosmoln på himlen. Kostnaden för de ovan nämnda skattesänkningarna motsvarar inte ens tillsammans kostnaden för regeringens dyraste skattesänkningsförslag, att sänka del
av den generella momsskattesatsen på
restaurang- och hotelltjänster och inrikes
persontransporter. Regeringens dyraste
karamell är alltså en sänkning av en konsumtionsskatt. Det kan naturligtvis försvaras med att den via skatteomläggningen fördubblade turistmomsen har haft
mycket skadlig inverkan på den svenska
turistnäringen. Inom ett mycket snävt definierat skattesänkningsutrymme borde
dock medlen ha använts för ytterligare
sänkningar av t ex arbetsgivarargiften.
Det är också mycket märkligt att Bengt
r
48
Westerberg ständigt och återkommande
sett sig kallad att agera som det svenska
världsrekordhöga skattetryckets främste
försvarare. Insikterna från Ny start för
Sverige om skattetryckets hämmande inverkan på den svenska tillväxten synes
som bortblåsta.
Kritiken mot (s) och (fp):s skatteuppgörelse kvarstår. Det räcker inte att göra i
och för sig motiverade partiella omläggningar av skattesystemet inom ramen för
dagens skattetryck. Arbetet med att sänka
skattetrycket måste överordnas allt annat.
skattefrågan ideologisk
Moderata samlingspartiets förhållande
till skattefrågan är en mycket speciell kärlekssaga. Likt inget annat parti betonar
moderaterna skattepolitikens ideologiska
förtecken. skattetryckets storlek och den
enskilda individens möjligheter att påverka sin egen vardag tvinnas tätt samman.
Där andra partier ser skatterna som ett
trist finansieringsinstrument alternativt
ett sätt att straffa misshagliga grupper
eller individer, där ser moderaterna skatternas storlek som vattendelaren mellan
den politiska staten och det civila samhället. Varje sänkning av en aldrig så liten och
betydelselös skatt, blir därför ytterligare
ett steg iförstorandet av det civila samhället, där våra egna ideer får sättas före diffusa behov hos starka intressegrupper.
Moderaterna kan därför aldrig acceptera 1991 års skatteomläggning som ens
ett steg i rätt riktning. Det kommer att
behövas en tredje större omläggning av
skattesystemet under 90-talet. Tredje
gången gillt för århundradets skattereform inom loppet av bara trettio år. Den
första från 1971 präglades av de då starka
vänstervindarna och hade en fördelningspolitisk profil. Den nyss genomförda försökte rätta till den första genom att främst
sänka marginalskatterna. Den tredje måste helt inriktas på att sänka skattetrycket.
Sänk skattetrycket
Utgångspunkten måste vara skattetrycket
i våra närmaste konkurrentländer och utvecklingen mot EG-harmoniserade skatter. Det finns ingen enhetlig sanning, åtminstone inte ännu, för vad som kallas
Moderaterna ser skatternas storlek
som vattendelaren mellan den politiska staten och det civila samhället.
Europas skatter. De olika EG-Iänderna
har alla inbördes olika skattesystem. Det
som skiljer, eller för att använda Ingvar
Carlssons egna ord, gör Sverige unikt, är
att vi har mycket högre skatter överallt.
Det går inte i en alltmer internationaliserad värld, med allt friare och öppnare
marknader i Europa att behålla ett starkt
avvikande skattetryck. Kapital främst
men också arbetskraft och bearbetade
varor blir allt rörligare. Avstånd krymper
och informationen förbättras vilket gör
att stora som små konsumenter kommer
att bli svårflirtade.
ständiga höjningar av skattetrycket har
alltför lättvindigt likställts med att välfärden har vuxit i takt med skattetrycket.
Problemet är snarare att våra många skatter i sig skapar problem. Höga skatter är
kostnadsdrivande då företag måste höja
sina priser för att kunna betala dem. skatterna driver också på lönekrav när växan- —
de skattekilar förvandlar bruttolönehöjningar till nettosmulor.
Det osynliga skattetrycket
Samtidigt kommer moderaterna att möta
en stor oförståelse för kraven på skattesänkningar från många väljare. Rädslan
för att sänkta skatter medför besparingar
som drabbar enskilda är stor. Det förstärks när stora grupper inte uppfattar
skatterna som nämnvärt betungande.
80-85% av inkomsttagarna betalar bara
kommunal inkomstskatt. Eftersom inte
Alla ser problemen men ingen gör
kopplingen till de dolda skatterna.
arbetsgivarnas kostnader för sociala avgifter är synliga för arbetstagarna, upplever de att de får ut stor del av sin lön
netto. Överflyttningen från öppen till
dold beskattning i skatteomläggningen
har ytterligare förstärkt skattetryckets
osynlighet. Alla ser problemen men ingen
gör kopplingen till de dolda skatterna.
Den förenklade självdeklarationen i all
ära men den symboliserar tydligt det
osynliga skattetrycket. Två kryss och en
underskrift, sedan är det klart. Vad är det
för krångligt med det?
Vägen bort från högskattesamhället
Det kommer att krävas pedagogiska talanger att genomföra den nödvändiga
omställningen. Den bör göras i tre samtida och parallella steg.
49
l. Minska antalet beskattningsnivåer.
Varje beskattningsnivå skapar ökade
behov och nya projekt som måste finansieras med ökade skatter. Landstingsskatten måste avskaffas och inte ersättas av
några regionparlament med beskattningsrätt. sjukvården finansieras via en obligatorisk sjukvårdsförsäkring.
Kyrko- och stiftsskatten avskaffas när
kyrkan skiljs från staten. Efter folkbokföringens flyttning finns inget försvar ens
för den kvarvarande dissenterskatten för
dem som lämnat svenska kyrkan.
Kommunskatterna behålls för överskådlig framtid fast i bantad form. Stora
delar av kommunbudgetarnas utgifter för
skola och barnomsorg utbetalas tillsamman med delar av dagens statsbidrag direkt till medborgarna. Den verksamhet
som blir kvar i kommunal regi kan i allt
högre utsträckning avgiftsfinansieras.
statsbudgetens finansiering avgränsas
alltmer till skatter på konsumtion och
punktskatter och avgifter som motiveras
av utgifter för t ex miljöstörande verksamhet eller skadliga produkter.
2. skattesystemet – ingen grund för
fördelningspolitik.
Egendomsskatter och progressiviteten
i statsskatten beskattar välbeställda med
det uttalade syftet att göra dem fattigare.
Det är ett märkligt resonemang. Skatter
kan accepteras för att finansiera offentliga
kostnader och för att garantera alla ett
socialt skyddsnät. De kan också accepteras för vissa former av konsumtionsstyrning, bl a när det gäller punktskatter på
sprit eller för att täcka kostnader som följer av skador på allmänna nyttigheter ivår
omvärldsrniljö. När politiker gör sig till
domare över ägandets fördelning i samhället och efter eget godtycke använder
50
skattesystemet för att omfördela ägandet
skadar det dock skattesystemets trovärdighet.
När finansieringskällan politiseras
uppfattar enskilda medborgare det som
att systemet slår blint. Skatter höjs godtyckligt för att tillfredställa tillfälligt förhärskande uppfattningar om vad som
anses vara acceptabla förmögenheter.
Det bästa sättet att driva fördelningspolitik är att skapa ekonomisk tillväxt
som skapar utrymme för nya anställningar och reala lönehöjningar och att sänka
kommunalskatterna.
3. Riskpremie och enskilt sparande.
Politiker måste sluta se sig själva som
jultomten som av ren snällhet delar ut gå-
vor till människorna. Allt utnyttjande av
offentliga ~änster måste innehålla ett visst
inslag av egen riskpremie. Det är inte liktydligt med att stora grupper ställs utanför
välfärdssystemen i brist på egna medel.
När vi får betala med egna pengar, om än
aldrig så lite, ökar vårt intresse för vad
som ges för pengarna.
Det enskilda sparandet måste förbättras. Det görs bäst genom större strukturförändringar av främst pensionssystemet. .
Det skall vara naturligt att spara en del av
inkomsten för att trygga försörjningen på
äldre dagar.
Politiker måste sluta se sig själva
som jultomten som av ren snällhet
delar ut gåvor till människorna.
Det uteblivna systemskiftet
Med ett skattetryck på en bra bit över
50 % kan ingen med bästa vilja i världen
påstå att Sverige har genomgått ett systemskifte. Mindre justeringar och symbolbeslut för att peka på att allting inte
längre är socialdemokratisk politik räcker
inte. Det är dags att börja skissa på nästa
århundrades skattereform.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner