Print Friendly

Fredrik Johansson; Mot Sherwoodskogen

Av Redaktionen | 31 december 1997


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MOT SHERWOODSKOGEN
FREDRIK JOHANSSON
Om vi inte gör något radikalt åt det svenska skattesystemet får vi ett Sverige där alla som kan
lämnar skeppet eller tvingar till sig undantag i skattesystemet. Restenfår väl dra till
Sherwoodskogen och börja leva som laglösa.
E
n trivial egenskap hos
ett skattesystem är att
det måste vara rättvisteller åtminstone inte
orättvist. Man kan i
och får sig hålla sig med olika uppfattningar om vad som är rättvist,
men det brukar vara rätt enkelt att
komma överens om att vissa saker i
grunden är orättvisa.
Att den starke ges omotiverade
fårsteg på den svages bekostnad är en
princip som de allra flesta avvisar.
Det krävs en rätt driven reaktionär
inställning till samhället får att hålla
sig med uppfattningen att det är rimligt att den fattige betalar får den rike. Före den moderna välfärdsstatens
genombrott var detta normalt grunden får kritik av skattesystemet. I
myten om Robin Hood är den bä-
rande sensmoralen att ett skattesysFREDRIK JOHANSSON är politisk
sekreterare vid moderaternas riksdagskansli.
tem som tar från de fattiga och ger till
de rika helt enkelt inte är legitimt.
I vår upplysta tid uppträder vi inte
mot varandra på det sätt som man
gjorde på den tiden. Erik Åsbrink är
inte Sheriffen av Nottingham och
även om kommunalrådens inställning
till skattebetalarna i Motala och
Gävle skulle kunna tolkas som ett
tecken på motsatsen är det inte en
bärande tanke i det svenska skattesystemet att det arbetande folket skall finansiera överhetens utsvävande hovliv.
Växande behov
Men hur rättvisa – eller orättvisa – är
egentligen de svenska skatterna?
Präglas inte uttaxerandet av våra offentliga medel av en rätt hög grad av
rättvisa? Så heter det ju i alla fall alltid
i officiella sammanhang. Rätt grupp
betalar, rätt grupp tar emot och ”vi”
har ”valt” att ha ett högt skattetryck.
Eller som det står att läsa i regeringens senaste finansplan : ”Tillväxten i
den svenska skattekvoten efter andra
SVENSK TIDSKRIFT
världskriget och fram till 1980-talet
avspeglar i grunden växande behov
på olika samhällsområden. (…)
Skillnader skatteuttag mellan
Sverige och andra länder på en liknande utvecklingsnivå reflekterar i
huvudsak olika prioriteringar mellan
de olika ländernas medborgare vad
gäller det önskvärda med ett gemensamt ansvar får att tillfredsställa dessa
behov.”
Även om denna skildring av det
svenska skattetryckets utveckling bär
ett inte obetydligt drag av romantik
över sig är det nog rimligt att anta att
det extremt höga skattetrycket åtminstone avspeglar någon form av
medborgerlig preferens. skatternas
omfördelande effekter har dessutom
varit högst överdrivna i ett system där
medelklassen i hög utsträckning tillå-
tits ha olika offentligt finansierade
nyttigheter som en bärande del av sitt
konsumtionsmönster, men skattema
har haft en inkomstutjämnande effekt.
Att denna sedan har varit destruktiv for den ekonomiska utvecklingen
och for alla inkomsttagares långsiktiga inkomstmöjligheter är en annan
sak, utjämnande har det onekligen
varit.
Mycket tyder på att vi befinner oss
mitt uppe i ett skifte där detta kommer att stämn1a allt sämre och där
skattesystemet riskerar att bli vårt
samhälles viktigaste källa till sociala
olägenheter och social orättvisa.
Denna gång komn1er inte den gode
kung Richard dra ut på korståg och
lämna oss infor utsikten att bli utsugna av den slemme Sir John, den här
gången kommer det ske gradvis och
på ett sätt som i valje steg kommer
verka någorlunda rimligt.
Utbyte omformar ekonomin
Huvudforklaringen till detta ligger i
det som med ett mångtydigt uttryck
kallas for ”globalisering.” Glohalisering innebär i grund och botten att
utbytet – och det potentiella utbytet
-av varor, tjänster, kapital och information ökar till en omfattning där
den kvantitativa mängden också innebär en kvalitativ skillnad. Det ökade utbytet omformar ekonomin,
men också sociala och kulturella forhållanden och – framforallt – politikens forutsättningar.
Grovt uttryckt kan denna rörelse ta
sig uttryck i en sorts nyliberal marxism som ser globaliseringen som en
sorts övergripande produktivkraft
som bryter ned kända sociala, kulturella och politiska överbyggnader.
Nationalstaten och dess politik blir
en sorts dinosaurie som forvirrat ser
sig omsprungen av allt och alla och
som bara kan påverka sin omgivning
genom destruktivitet och våld. Skall
den inte bli irrelevant måste den bygga murar, censurera Internet och
subventionera fransk film.
en svensk arbetare vara delägare i ett
ryskt foretag – inte for att världsrevolutionen är forverkligad, utan for att
han tillhör en av de fYra miljoner
svenskar som sparar i aktiefonder.
Länder som for tjugo-trettio år sedan
Att denna analys i grunden är riktig utgjorde vita fläckar på den ekonoär svårt att motsäga, att forändringen
inte blir så dramatisk som man kan
hoppas eller frukta är en annan sak.
Nationalstaten kommer att spela en
stor politisk roll under överskådlig
tid, framforallt kommer kostnaderna
for en felaktig politik att kunna bli
allt mer spektakulära. Att frågan om
nationalstatens framtid har sin tydliga
relevans illustreras också av att det på
vänsterhåll verkar finnas en stigande
desperation över att den nationella
politikens verktyg inte längre passar.
När man väl kommer åt med skiftnyckeln är muttern i Singapore.
Globalisering och internationalisering handlar om att produktionsfaktorerna – genom ekonomisk, teknologisk och politisk utveckling – blir
allt mer lättrörliga. Det är mest påtagligt vad gäller kapital och kunskap,
det är i stigande grad uppenbart vad
beträffar arbetskraft. Marknaden for
finansiella tjänster är i grunden global, marknaden for vissa yrkeskategorier är i stigande grad internationell.
Det finns flera sammanhängande faktorer som forklarar den ökade och
ökande rörligheten.
För det forsta handlar det om en
ekonomisk utveckling. Den globala
kapitalismens växtkraft har gjort att
den ekonomiskt relevanta världen
idag är större än någonsin. Idag kan
miska kartan är idag på väg att etablera sig som ekonomiska stormakter.
Vad som händer i Mexiko, Malaysia
och Polen är idag i allt högre grad
viktigt for oss.
Mikroelektroniken
För det andra handlar det om en teknologisk utveckling. Den mikroelektroniska revolutionen har inte bara
skapat fem av de tio största amerikanska privatformögenheterna, den har
dessutom spelat en alldeles avgörande
roll for att överbrygga geografiska avstånd. Det är idag möjligt att med
ljusets hastighet flytta pengar över
hela jordklotet, det är fullt möjligt att
bo i ett land och arbeta i ett annat, på
senare tid har vi sett hur det till och
med är alldeles påtagligt är möjligt att
bo i ett land och köpa sina cigaretter
i ett annat. Att ha arbetsgivaren i
London, bostaden i Stockholm och
tobakisten i Lissabon är inte en
omöjlighet i dagens uppkopplade
värld. Utan den teknologiska utvecklingen inom mikroelektroniken och
telefonin hade detta inte varit möjligt.
För det tredje beror internationaliseringen av ekonomin på den politiska utvecklingen. Från liberalt håll
brukar denna dimension underskattas. Men att den ekonomiska rörligz
..,
;c
z
;c
o
z
heten i världen är så hög som den är
beror på politiska beslut och politisk
vilja. Av en lång rad skäl, från ekonomiska till säkerhetspolitiska, har det
under efterkrigstiden funnits en uttalad politisk vilja till öppenhet från ledande politiker västerlandet.
Frihandeln har år från år blivit större
och institutionellt stabilare, det europeiska samarbetet – men också andra
ekonomisk-politiska samarbetsprojekt – har brutit ner gränser för handel, kapital- och arbetskraftsrörlighet.
Utan politiker som Erhardt,
Thatcher och Reagan hade världen
varit mer isolationistisk än vad den
är.
Det som gör internationaliseringen
av ekonomin intressant ur ett skattepolitiskt hänseende är att skattebaserna blir rörligare. Vad som tidigare i
huvudsak var sittande orörliga mål är
idag rörliga och flyktiga. När något
blir allt för hårt beskattat är risken
stor för att den skattebasen väljer att
förflytta sig någon annanstans.
skattesmitare alltid funnits
I likhet med det mesta vi ser av ”globaliseringen” är detta inget nytt- det
är omfattningen som gör att företeelsen blir politiskt intressant. ”skattesmitare” har alltid funnits och laglig
och olaglig tull- och skattefri handel
att undvika att betala skatt – är inte
längre ett tennisproffsfenomen.
Undersökningar av SACO visar att
30 procent av teknologerna planerar
att flytta utomlands när de blir färdiga
civilingenjörer, 80 procent av stu- ” skattesmitare
har alltid funnits och
laglig och olaglig tulloch skattefri handel är
lika gammalt som
skatt. Men det som är
nytt är volymerna och
hastigheten – vad som
för några år sedan var
ett rand- och marginalfenomen blir ett normalt förhåll11ingssätt i
mycket breda grupper.

dentema kan tänka sig att bosätta sig
tematisk – negativ – skatteharmonisering där omvärlden allt tydligare
bestämmer gränserna för det svenska
skattesystemet.
Det som är bekymmersamt är att
skattebaserna inte är lika rörliga och
framförallt att den ökade rörligheten
inte är jämt fördelad. Vissa skattebaser är redan omöjliga att beskatta hårdare än i andra länder och andra är på
god väg att bli riktigt svårbeskattade,
samtidigt finns det stora skattebaser
som inte kommer att uppnå någon
mer omfattande grad av rörlighet inom överskådlig tid.
Det innebär att möjligheterna att
artikulera krav på skattesänkningar
inte är jämt fördelade och att denna
ojämlikhet kommer att öka. Fördelningen av ”voice”-möjligheter kommer också i fortsättningen vara nå-
gorlunda jämn, klyftan mellan de
som har och de som inte har ”exit”-
möjligheter kommer däremot att
öka. Det innebär att vissa grupper
kommer att kunna sätta reella hot
utomlands i minst 3 år, 40 procent bakom sina krav på sänkta skatter,
kan tänka sig att bo utomlands i mer
än 20 år. Att placera sina pengar utomlands är inte längre förbehållit
dem med mycket pengar, kontakter
och många advokater. Kredit- och
valutaavregleringen och EV-medlemskapet har givit breda grupper
medan andra kommer att vara utlämnade till sin fom1åga att övertyga och
övertala. Att denna relativa skiftning i
fom1ågan att artikulera potenta krav
på rimliga skatter kommer att ha inverkan på skattesystemet torde vara
uppenbart.
är lika gammalt som skatt. Men det valmöjligheter som för 10-15 år sesom är nytt är volymerna och hastigheten – vad som för några år sedan
var ett rand- och marginalfenomen
blir ett normalt förhållningssätt i
mycket breda grupper.
Att flytta utomlands – till en del för
dan var förbehållna ett fatal.
Men, vad är då problemet med
detta? Det är ju uppenbart att skatterna kommer att tvingas ner till en nivå
som ligger i linje med vad folk kan
acceptera – vi kommer att se en auBetydande sprängkraft
Sprängkraften i detta är givetvis betydande – ett utomordentligt orättvist
skattesystem ligger i korten och det
finns en rad indikationer på att vi redan är på väg i den riktningen.
För det första betalar svenska låginkomsttagare högre skatter än någonsm.
skattebetalarnas förening har visat
att en person som brutto tjänar
12,500 kronor i månaden 1997 i snitt
betalar 48,2 procent av sin lönekostnad i skatt. Det är mer än 3,2 procent
högre än 1991, det är högre än någon
annanstans och det är högre än nå-
gonsm.
”Aldrig tidigare under hela detta
århundrade har personer med låga
inkomster utsatts för en så hård beskattning.”, konstaterade Björn Tarras-Wahlberg i en debattartikel i DN
i juli.
Svensk o}Ortnåga
För det andra betalar svenska låginkomsttagare mer i skatt än vad de far
tillbaka i transfereringar, så har det
inte varit tidigare.
”Låginkomsttagarna fick 1991 mer
sociala transfereringar än vad de betalade i skatter. Detta förhållande har
ändrats 1997 så att deras netto då är
negativt. Låginkomsttagarna erhöll i
genomsnitt netto ca 4.400 kronor år
1991 men 1997 far de istället betala
ca 9.500.” (Budgetpropositionen
1998, Bilaga 2, sid. 12)
I hög grad beror detta på att den
höga arbetslösheten fungerar som en
gökunge i de offentliga finanserna.
Den svenska oförmågan att sätta
människor i produktivt arbete belastar årligen de offentliga finanserna
med utgifter på över 100 miljarder.
Icke desto mindre har alla inkomstgrupper mindre i plånboken när skatten är betald och bidragen är inhöstade.
För det tredje håller förmögenhetsskatten på att avvecklas. Det tar sig
dels uttryck i att regeringen avskaffar
skatten på mycket stora och rörliga
förmögenheter. Vårens och somrnarens farsartade utveckling på fondbörsen, där varje börsbolag med
självbevarelsedrift placerade sig på
börsens O-lista drev till slut fram en
ordning där personer med mycket
stora förmögenheter blev befriade
från förmögenhetsskatt. Skälet var att
bolag som Hennes&Mauritz annars
helt enkelt hade flyttat ut ur landet.
skatteministerns verbala hantering av
frågan var bestickande. Att befria
mycket stora ägare från förmögenhetsskatt var en fråga om att ge arbetande kapital i familjeföretag en rimlig beskattning, att inte ta bort förmögenhetsskatten helt handlade om
att komma åt det övriga ”spekulativa” kapitalet. Med osedvanlig elegans
drev statsrådet Östros in denna vänsterkrok rakt upp i solar-plexus på de
fYra miljoner svenskar som sparar 1
aktier.
Dessutom råder det relativt bred
enighet om att förmögenhetsskatten
är långsiktigt ohållbar. I augusti lät
skatteministern meddela att han trodde att förmögenhetsskatten på sikt
kommer att avskaffas på grund av att
det finns ett ”internationellt tryck” i
den riktningen. Det förefaller mycket
osannolikt att den nuvarande förmö-
genhetsskatten firms kvar om fem år,
oavsett vem som har regeringsinnehavet.
För det fjärde är bostäder från och
med 1997 en nettoinkomstpost i statens finanser och under de kommande åren kommer bostäder utvecklas
till en mycket stor inkomstpost.
Boendet är en skattepolitisk mjölkko.
För det femte har regeringen i flera
sammanhang flaggat för en förlängd
frälseperiod för ”utländska experter.”
De svenska skatterna skrämmer helt
enkelt iväg nyckelpersoner och åtminstone fram till nyligen var den
socialdemokratiska linjen att utöka
den vip-behandling som ”utländska
experter” redan åtnjuter. De som
med stor sannolikhet kan välja bort
de svenska skattesystemet behandlas
annorlunda än de som har en lägre
benägenhet att flytta från Sverige.
Från skyltfönster till
lastbrygga
Det intressanta med denna utveckling är inte att den är omedelbar eller
dramatisk, även om det onekligen är
rätt uppseendeväckande när Sveriges
ledande företag väljer att flytta från
börsens motsvarighet till skyltfönstret
till vad som närmast är att likna vid
lastbryggan.
Det långsiktigt intressanta är att
skattekonkurrensen evolutionärt formar skattesystemet. Små marginella
förändringar flyttar successivt tyngdpunkten mot de skattebaser som är
relativt orörligare- dvs humankapital
som saknar en enkel internationell
avsättning och kapital som av rent fYsiska skäl är svårflyttat och vars värde
i hög grad bestäms nationellt. Det innebär att det finns ett institutionellt
z
…,
m
…,
>
…,
m
z
tryck att flytta skatterna mot låginkomsttagare och bostäder, vilket vi
ser i ovanstående exempel.
I denna institutionella miljö riskerar ett högt skattetryck att bli det avgörande hotet mot den sociala rättvisan och stabiliteten i samhället – statens anspråk på medborgarna kommer att ta sig allt mer stötande uttryck. När en tung skattebörda är det
straff man far betala for att man inte
kan söka jobb i Frankfurt har skatteDet är underförstått i den svenska
medialiteten att tårar och sentimentalitet är tecken på ett gott
hjärta och tvärtom. Socialdemokratin målar upp skolan, vården
och omsorgen med åthävor, ojanden och suckar och delar ut detta
nödvändiga som en unik gåva av
välfärd till annars lottlösa, vilket i
såpornas tidevarv ter sig bra mycket känsligare och finare än moderaternas självklara och osentimentala försvar för utbildning, vård och
omsorg som lika möjligheter, lika
rättigheter.
En del har svårt att hantera den
alltmer hjärtnupet obscena medialiseringen . Den engelska pressen
systemet for länge sedan slutat uppfylla grundläggande krav på att vara
rättvist.
Denna dimension av skatterna och
internationaliseringen har i väldigt liten utsträckning diskuterats i Sverige.
Framforallt forekernmer den nästan
inte alls bland de som forespråkar ett
högt skattetryck.
Ett radikalt sänkt svenskt skattetryck framstår inte bara som nödvändigt for att långsiktigt säkra forutsättkungahusets reaktioner efter
Dianas död. Löpsedlarna ville ha ut
drottningen i sörjandet som teater:
Visa oss att ni bryr er om! Tala till
oss Ma’am. Ert folk lider!
Och egentligen var det samma
brist på vidimerad sorg som fick
Meursault, den högst ordinära vardagsmänniskan i Camus roman
Främlingen, dömd till döden.
Visserligen hade han dödat en
arab, men det som verkligen anfördes mot honom och kom att väga
tungt i domen, var att han inte hade gråtit på sin mors begravning
strax dessförinnan .
”Den rätta känslan ” sipprar in
sin förljugenhet lite överallt.
SVENSK TIDSKR.IFT
ningarna for ekonomisk utveckling i
Sverige. Det är dessutom det enda
verkningsfulla sättet att desarmera
den sociala bomb som de svenska
skatterna utgör. Om vi inte gör det
far vi ett Sverige där alla som kan
lämnar skeppet eller tvingar till sig
undantag i skattesystemen och där de
som inte kan rimligtvis drar till
Sherwoodskogen och börjar leva
som laglösa.
och bättre för att de dekorerar med
sentimentalitet och sorgen blir inte
heller finare och bättre för att den
visas upp till beskådan.
Jag torgför ej mitt hjärtas lust
och kval
Att skrynklas ner av obekanta
händer
säger Snoilsky, och dikten heter
No/i me tangere. Det finns numera
en klar och tydlig (liberal) begäran
om att få vara ifred och få vara den
man är. Men grejen är att även detta måste sägas ut numera. Återhållsamheten måste utsägas. Avståendet måste formuleras.
Helena Riviere

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism