Print Friendly

Fredrik Haage; Den röde liberalen

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

n kopia av Gustav
E
Vasa. Hänsynslös och
maktfullkomlig. Vägrar att lyssna på andras
uppfattningar. Sårar
och upprör sm omgivning med sin
arrogans. En machiavellisk gestalt
som riktat så svåra slag mot svensk
forskning och högre utbildning att
återverkningarna riskerar bli långvanga.
Det är några omdömen om Carl
Tham, folkpartisten som blev socialdemokrat. I jämförelse med andra
omdömen, ganska vänliga dessutom.
Om färgstarka personer brukar det
ofta sägas att de uppammar både vrede och jubel. Både fördömanden och
hyllanden. Tham fangas bara delvis i
en sådan mall, för åtminstone under
hans tid som utbildningsminister
mättes ilskan i märkbart högre deciFREDRIK HAAG E är jri/aiiSSkribelll.
22
FREDRIK HAAGE
Den rö de liberalen
beltal än glädjeropen. Men det är
inget som förenklar bilden av honon1.
Offentliga uttalanden av typen ”jag
har en vettig dialog” apropå utbildningsministerns strider med forskarsamfundet hördes inte från Tham
under hans tid som borgerlig energioch samordningsminister. Rasande
upprop förekom inte heller. Ett ständigt inslag på DN Debatt var då inte
SVENSK TIDSKRIFT
Tham-kritiska artiklar i vilka brödtexten tog mindre plats än namnen
på artikelns undertecknare.
Är det han själv eller omständigheterna som har förändrats? Är historien om Carl Tham historien om en
konvertit eller en oböjlig principmänniska? Om en maktmänniska eller en idealist? Har berättelsen om
honom mer att säga oss än man till en
början kan tro? Frågorna är inte de
lättaste att besvara, men ett försök lå-
ter sig ändå göras.
Tham ”konverterade” till socialdemokraterna. Men handlade det
egentligen om en konvertering? Var
det inte så att han helt enkelt hittade
hem till slut?
Det kan förmodas att Carl Tham
lämnades minst lika berörd av sextiotalets marxistiska genombrott som
någon annan. Som kåraktiv på
Stockholms universitet befann han
sig under denna tid så nära den revolutionära glöden det gick att komma.
Ett vittnesbörd om detta lämnade
han tillsammans med Daniel Tarshys
i form av den uppmärksa11U11ade debattboken Den nygamla vänstern, som
kom ut 1967.
På område efter område, metodiskt
och välformulerat, möter paret
Tham/ Tarshys de anklagelser nymarxismen riktar mot samhället.
Detta dock inte utan forbehåll. Båda
forfattarna erkänner en viss åsiktsgemenskap med sina motståndare och
ställer sig inte ”…totalt avvisande till
alla vänstersocialistiska ideer”.
Senare skulle Tham som sagt komma att understryka denna åsiktsgemenskap i handling. Men redan så
här långt finns det anledning att ställa
sig frågan huruvida fenomenet Tham
kan ses som talande for ett bredare
fenomen. Den nya vänstern, eller 68-
vågen, om vi kallar den så, sköljde
över Sverige med kraft. EfterdyningVilken sida som Tham såg sig själv
tillhöra är knappast någon nyhet.
Socialdemokratins äldre, pragmatiska och reformistiska syn på politik
utmanades och gav delvis vika infor
dessa anspråk på visshet. De borgerliga å sin sida mötte knappast upp i en
samlad och väl rustad front. Ställda
infor en högröstad intelligentia, forment kämpandes i nal1U1 av vetenskapligt belagda sanningar, hade de
inte alltfor mycket att sätta emot. Att
de ”gjorde vad som kunde göras”
under rådande omständigheter är
möjligen sant, möjligen inte.
Men att borgerligheten skulle gått
helt opåverkad ur mötet med lagbundenhetens profeter verkar i alla
händelser inte troligt.
1994 utkom Thams debattbok När
tiden vänder i vilken han behandlar
arna märker vi fortfarande. Inom ”vår tids dramatiska forändringar”.
burit med sig genom hela den politiska karriären. Det väcker en del frå-
gor.
Kan det vara så – om vi tillåter oss
att spekulera for en stund – att det relativt skickliga behandiandet av ”den
nygamla vänstern” berodde på att det
någonstans djupt inom socialliberalen
Tham fanns en viss känsla for den attityd till politik han tog sig an och
dissekerade? En återhållen fortjusning
som tilläts brisera efter partibytet?
Vid ett vidare betraktande av
Thams gärning och person framkommer bilden av en person som
fOrmår uppvisa både en säregenhet
och en viss generaliserbarhet, beroende på hur tolkningsbenägen man
vill vara. Men spekulativt är inte att
hans politiska bana bötjade i radikalismens anda.
media, politik, kultur och akademier. Boken, som har spår av nyvänsterns studentradikala partiet
Inom arbetarrörelse och inom bor- metodologiska sanningar, är snarare Thams politiska karriär inleddes med
gerlighet. en omvärldsforklaring än en om- startarrdet av studentradikala partiet,
Upplysta och Oupplysta
Även tidigare hade arbetarrörelsen
forvaltar ett arv av rationalism och
positivism, vilket var drag som tydligt
märktes dessa år, men ändå utan att
helt släppa idealismen. Den nya vänsterns attityd var annorlunda. Utvecklingen sades vara styrd av lagbundna konflikter. Under ytan fanns
det dolda samband som var att upptäcka fOr var och en som såg ”klart”
och inte lät sig forledas av den omgivande borgerliga skenvärlden.
Det fanns de Upplysta och det
fanns de Oupplysta.
världsbetraktelse. Läsaren undervisas.
Kandidat Tham håller i pekpinnen.
Historiska ”rörelser”, ”fOrlopp” och
”omvandlingar” spåras, identifieras
och exponeras med ett tonfall som
emellanåt låter som ett eko från en
naturvetenskaplig foreläsningssal.
Varje enskild liten forklaringsfaktor
avhandlas med smått nervöst pedanteri, hela tiden med hänvisningar till
akademiska auktoriteter. Det är en
karakteristika som också kan tillskrivas renodlat borgerlig ideproduktion.
Den foreläsande attityden och rationalistiska metoden är symptomatisk for Tham. Det är drag som han
SVENSK TIDSKRI FT
ett kårpolitiskt samarbetsparti for liberaler och socialdemokrater. Bland
övriga grundare fanns personer som
svensk allmänhet senare skulle ra
komma att känna närmare. Mats
Hellström, Jan O Karlsson och
Gabriel Romanus, var några av dem.
Gabriel Romanus såg därpå till att
värva Tham till Folkpartiets ungdomsforbund. Där steg han snabbt
uppåt. Den rationelle och effektive
Tham visade prov på sin fonnåga och
utsågs till forbundssekreterare. Man
ställer sig lätt undrande till Than1s
snabba karriär. Var han verkligen redan så ideologiskt formad att kunde
23
bli den högste tjänstemannen hos
ungliberalerna, eller fick suget efter
en politisk karriär honom att bortse
från ideologisk självrannsakan?
Än en gång, det är bara spekulationer. Men enligt en välinformerad
källa var det mest en ”slump” att det
blev folkpartiet istället for socialdemokraterna.
Men det bar av vidare genom den
dåtida politiska borgerlighetens hö-
gre maktskikt. Vid tiden fOr sitt utträde ur folkpartiet 1984 var hans
meritlista lång, ja, närmast tröttsamt
tung: ordforande i Stockholms studentkår, partisekreterare i folkpartiet,
ledamot i folkpartiets partistyrelse,
statsråd som energi- och samordningsminister. För att nämna några
exempel. Dessutom hade Tham innehaft ledande befattning i den dåvarande näringslivsanknutna Utredningsbyrån, ett uppdrag han idag
ogärna uppehåller sig vid.
I intervjuer som gjorts med Carl
Tham har han beskrivits som en man
med tydlig känsla fOr sin integritet.
Han tecknas närmast regelmässigt i
media som mycket intellektuell och
sofistikerad. Dessutom som en ”känslig idealist”. Det är en person med
sinne for smak, som gärna avnjuter
en sextimmars operaforeställning eller bjuder hem bekanta på storartade
gourmetrniddagar.
”Intelligensaristokrat” är en återkommande benämning.
Det är knappast bilden av en folkledare som tonar fram. I alla händelser inte en folklig sådan. Tham framträder snarare som urtypen av en dis- 24
tingerad borgare och verkar inte besvära sig nämnvärt for att skylta med
någonting annat.
Här är det inte heller svårt att se
Tham som foreträdare for ett bredare
fenomen. Hans ursprung är genuint
”I . .mtervjuer som
gjorts med Carl Tham
lzar hall beskrivits som
en man med tydlig
känsla för sin integritet. Han tecknas närmast regelmässigt i media som mycket intellektuell och sofistikerad. Dessutom som en
‘kä11slig idealist’. Det
är en person med sinne
för sm.ak, som gärna
avnjuter en sextimmars
operaföreställning eller
bjuder hem bekanta på
storartade gourmetmiddaJ?ar.
”borgerligt (liksom hos många av nymarxisterna), men hans sätt att tänka
och se på tillvaron är så långt ifrån det
klassiskt borgerliga man kan komma.
Han delar den nya vänsterns fullkornliga fixering vid politik. Allt kan
forklaras i politiska termer och allt
kan lösas med politiska medel.
Allt är politik.
Det är således den enda vettiga
sysslan for den som verkligen vill
SVENSK TIDSKRIFT
åstadkomnu någonting. Denna mställning återfinns även utanfor det
socialistiska lägret.
Högre än omgivningen
Enligt folkpartisten Anders Johnsson
var Thams kvaliteter dock knappast
sådana som hörde organisationsvä-
sendet till. I sin roll som partisekreterare var han snarast ointresserad av
organisationen och kunde knappt
namnen på sma medarbetare.
Allmänt omvittnat är snarare hur
ogenerat han då, som nu, hävdade sin
överhöghet gentemot sin omgivning.
De han inte ”godkänner” som jämbördiga samtalsparter – och det är
många- snoppas bryskt av.
Thams begåvning låg snarare, enligt en annan person med erfarenhet
från den tiden, i formågan att göra sig
oumbärlig. Hos dem han betjänade,
nota bene, inte hos dem han styrde
över. Många säger att Tham har formågan att på en och sat1Ul1a gång vara ömsint och omtänksam samt
mycket effektiv. Den omvittnade arrogansen riktade sig inte mot överordnade. Den riktade sig senare sannolikt inte mot Göran Persson, som
sägs ha uppskattat sin utbildningsminister.
Men från tiden i folkpartiet finns
inte bara berättelser om hans hierarkiska kännedom. Tham blev också
känd som en ideolog, pådrivande
från vänster. Tydligt lät sig detta märkas i partiets program från 1972, vars
utfomming Tham hade ansvaret for.
Programmet präglades av en märkbar
forskjutning åt vänster jämfort med
tidigare, inte minst på Bertil Ohlins
tid. På papperet stod inte längre
marknadsekonomin högt i kurs hos
folkpartiet. Däremot tron på statlig
styrning av ekonomin och omfordelnmg av resurserna.
Byta väljarkår
Hans gärning uppges över huvud taget ha bestått i att i alla strategiska frå-
gor arbeta for att samverkan skulle
kunna ske med socialdemokraterna.
Särskilt framträdande var denna position i löntagarfondsfrågan, där han
dock efterhand isolerades i partiet.
Hans önskan sägs ha varit att ”byta ut
folkpartiets väljarkår” mot personer
med en mer thamsk, vänsterpräglad
uppfattning. Men folkpartiet gick
istället, trots ansträngningarna, allt
mer åt höger.
Droppen for honom sägs ha varit
när Bengt W esterberg annonserades
som valberedningens partiledarkandidat. Då lämnade Tham folkpartiet.
Det därpå kommande steget var
inte särskilt svårt. Inom socialdemokratin hade Tham sedan länge ett väl
upparbetat kontaktnät. Där fanns exempelvis Mats Hellström och flera
andra från studentkårstiden. Och där
fanns inte minst Ingvar Carlsson, vilken Tham hade lärt känna under tidigare riksdagsöverläggningar och
med vilken han delade intresset for
opera. Han behövde varken känna
sig ensam eller misstänkliggjord.
Cirkeln var sluten. Den ”slump”
som forde Tham in i Folkpartiets
ungdomsforhund var nu korrigerad.
Eller är det så enkelt? Kanske kan
Thams öden och äventyr lika gärna
betraktas som en, låt vara karikerat
övertydlig, illustration till en hel borgerlighets tankeglidning under intrycket av den nya vänsterns renäsSV E N S K TIDSKR.IFT
sans?
Det är i så fall en representativitet
vars innebörd inte skall överdrivas,
for Tham är nu en erkänt särpräglad
personlighet. Och denna personlighet har enligt vittnesbörder behållit
sina drag genom åren. Kanske är det
helt enkelt de dragen hos honom
som kommer mer till sin rätt i en roll
som traditionalist i det ”statsbärande”
partiet än i positionen som folkpartiets vänsterprofiL
”Gärna analys – men bara om det
bidrar till en rejäl revolt!”, travesterade Tham/Tarchys den nya vänstern
for dess vilja att begagna sina teorier
främst som forevändning att ra tillgripa maktinstrument. Tjugo år senare
erinrar sig Ernst Klein Thams egen
slogan under folkpartitiden: ”Gärna
debatt, men forst ett rejält beslut”.
Klein var inte säker på om Tham
skämtade.
25

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner