Print Friendly

Fredrik Erixon; Vänster och höger – eller nya mentala filter

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

c:
o
V)
c:
Q)
E
””C
:>.
:z
.._
Q)
O’)
😮
I
o(j
.._
Q)
…….U)
c
:ro
>
Vänster och höger
eller nya mentala filter
l av Fredrik Erixon
Vänster/höger-skalans inflytande har varit stort.
Den har varit ett ”mentalt filter” som sorterat politik och världsbilder.
Men hur är det idag?
F
Å BEGREPP HAR påverkat människors sätt att
tänka politiskt som vänst~r och ~öger. På ett
sätt är det förvånande. Dtkotomm skapades
försommaren 1789 under den franska revolutionen. En journalist som närvarade vid formeringen av Nationalförsamlingen såg hur de olika stånden placerade sig i S:t Ludvigskyrkan i Versailles och från
hans plats såg det ut som att de kungatrogna satt till
höger och de radikala till vänster.
Det var alltså en ren slump.
Konfliktlinjen var förvisso ett uttryck för det moderna, en produkt av upplysningen, men den hade ändå en
begränsad levnadstid. Visst var frågan om monarkins
ställning länge väldigt känslig, men sedan demokratins
– och, för Sveriges del, parlamentarismens införande –
kan man inte tala om den som en markering av två politiska program. Den mest epokgörande konflikten, framträdande trots saltsjöbadsanda och skördetidsmentalitet,
har stått mellan arbete och kapital.
D
IKOTOMIN HAR INTE VARIT OOmstridd. för politiska kommentatorer har det blivit något av en egen
genre att skriva dödsrunor över vänster/höger-skalan.
Det har sagts att den är alltför förenklad, att den utgår
från två idealtyper som inte existerar i teorin och heller
inte är förkroppsligad av politiska partiers program. Att
den därför varken har ett klassiflkatoriskt eller heuristiskt
värde.
Det har invänts att den är alltför diffus – ingen vet
riktigt klart vad de två ändpositionerna representerar.
Under efterkrigstiden har det ofta satts likhetstecken
mellan vänster och jämlikhet, och mellan frihet och
höger. I ett sådant perspektiv är det uppenbart att skalan
har sina begränsningar – både som historisk analysmetod och som verktyg för att gruppera olika tankesätt
idag. Var skall exempelvis nationalsocialismen placeras
i en sådan skala?
Det har också hävdats att det finns politiska ideer
och program som skär rakt igenom dikotomin, eller som
faller helt utanför dess ramar. Den gröna rörelsen har
använts som ett exempel från den direkta politiken,
nationalismen från den principiella nivån.
Den kanske mest inflytelserika invändningen kom
under sextiotalet från Herbert Tingsten och de amerikanska sociologerna Daniel Bell och Seymour Martin
Lipset. De menade att alla de stora debatterna för de västerländska demokratierna nu var över. Konflikterna mellan vänster och höger var upplösta. Sedan krigsslutet
1945 hade alla mest tyckt lika. Både den konservativa
högern och den reformistiska vänstern slog vakt om
demokratin. Industrialiseringens problem hade lösts.
Högern hade förlikat sig med tanken på en välfärdsstat
och vänstern accepterade en kapitalistisk marknadsekonomi och erkände att en utökning av statens makt inte
var lösningen på alla politiska problem. Det som återstod var konflikter om rena teknikaliteter.
Nu blev det inte som dessa samhällsvetare trodde.
Samhällskonflikterna skärptes under senare delen av sextiotalet och under sjuttiotalet. Den kompromiss som
hade funnits mellan fack och näringsliv bröts och arbetarna ställdes återigen mot kapitalet. Konflikten mellan
vänster och höger upplevdes vara levande igen.
I
NGEN AV DE ANDRA invändningarna har heller lyckats
punktera dikotomin. Valforskning visar att många
människor än idag tänker i termer av vänster och höger.
Det betyder nu inte att invändningarna saknat grund
eller att vänster/höger-skalan har varit oantastlig- tvärIl] lSvensk Tidskrift 11999, nr 31
tom, många frågor kan resas inför detta sätt att kategorisera politik och ideologi. Men just det faktum att
många ansett skalan vara en tillräckligt god gruppering
har gett den ett värde.
Samma bedömning kan göras även i dag. Trots att vi
återigen har upplevt en tid då många ifrågasatt vänster/höger-skalan, påverkar den fortfarande väljarna. Det
ger den en ideologisk relevans än idag. Men vänster/
höger-skalans betydelse har ändå minskat. Det är färre
som upplever att den fungerar som en metod för att
strukturera sitt politiska tänkande. Det är inte särskilt
förvånande. Uppenbart är att vänster- och högerpartier
i västländer står närmare varandra nu än vad de gjort
tidigare under 1900-talet. De idealtyper som begreppen
vänster och höger trots allt utgör ger idag mindre vägledning i politiken. Därutöver skall det kalla krigets betydelse för dikotomin inte underskattas. Det bipolära rum
den skapade i världspolitiken fick även avtryck i demokratiska länder. Dels genom att konflikten fanns i miniatyr även i dessa länder, dels genom att det skärpte det
allmänna bipolära tänkandet.
Men den viktigaste invändningen kommer av att det
politiska tänkandet, politikens epistemologi, är under
förändring. Drivkrafterna är flera. På ett allmänt plan
kan man tala om att människor sätt att forma värderingar och attityder är annorlunda. Inte bara att det postindustriella samhället är uppburet av en annan och rikare flora av värderingar och attityder, utan också att
sättet att formera dessa skiljer sig från det industriella
samhället. Från den lite mer gripbara ekonomin kan man
se att gamla konfliktlinjer får allt mindre betydelse när
tidigare konfliktskapande fenomen som anställningsform och arbetslivshierarkier ändras. Förändringarna
har förvisso inte resulterat i ett idylliskt och oproblematiskt samhälle, men utan tvivel står vi inför en ny
Weltanschauung. Frågan är nu hur detta påverkar människans sätt att tänka politiskt?
E
N VIKTIG MEN SÄLLAN omtalad anledning till att vänster och höger blivit centrala begrepp i politiken är att
begreppsparet, dikotomin, har fungerat som ett ”mentalt
ftlter”; de har varit en metafor som hjälpt människor att
sortera signaler och uttolka mönster.
Andra har tidigare berört ämnet- det tangerar ju
klassiska frågeställningar om vad som är verkligt och hur
människan uppfattar sin vardag.
Kunskapssociologer, inte sällan inspirerade av Marx
och Nietzsche, har talat om hur människans medvetande bestäms av hennes samhälleliga vara, och i en programförklaring från Peter L. Berger och Thomas Luckmann, båda framträdande sociologer, hävdas att kunskapens sociologi grundas av den ”sociala konstruktionen av verkligheten”. Albert Salomon har i en intressant
studie av upplysningen, In praise ofenlightenment (Meridian Books, 1963), beskrivit hur det moderna tänkandet,
trots sitt namn influerad av antika filosofer, introducerar ett verklighetstolkande som inte bygger på en gudstro. Benedict Anderson har i sin bok Den föreställda
gemenskapen (Daidalos, 1992) framhävt olika nationalismers drag att skapa symboler för få ett mönster i tillc:
o
V)
s::
Q)
E
”C
>.
z
l….
Q)
en
😮
:r:
00
l….
Q)
……U’)
c
:ro
>
lSvenskTidskrift 11999, nr 31 [g
r::
o
tn
r::
Q)
E
”C
;:::…
z
lo…
(])
en
😮
I
o<5
lo…
(])
+-‘
(/)
c:
:ro
>
”Konflikten upplevdes därför stå mellan olika kulturer.
Uppförandekoder som klädnorm och umgängesform skilde vänster från
höger och vice versa. I nazismens och kommunismens rörelse var
normerna som mest formaliserade, men homogeniteten fanns
även i de demokratiska västländerna.”
varon. Max Weber, en av sociologins riktigt stora, utgick
från idealtyper, medvetet konstruerade föreställningar,
för att kategorisera verkligheten.
Allt detta visar vilken betydelse som de mentala filterna har för vår förståelseförmåga.
Vänster/höger-skalan har karaktären av ett sådant
filter. Det är dessutom ett väldigt lättbegripligt rum i
meningen att den bygger på en bipolaritet som människor känner igen från andra kategoriseringar- gott-ont,
liv-död, vänster hand-höger hand etc.
Under dikotomins storhetstid uppfattades den vara
en symbol för två olika världsbilder som båda konstruerade verkligheter anpassade till dem själva. Världsbilderna sades förvisso inte vara heltäckande, men både
arbete och kapital -vänster och höger- lyckades knyta
till sig människors sannolikt klaraste uttryck för hur de
betraktar världen: deras identiteter.
Konflikten upplevdes därför stå mellan olika kulturer. Uppförandekoder som klädnorm och umgängesform skilde vänster från höger och vice versa. I nazismens och kommunismens rörelse var normerna som
mest formaliserade, men homogeniteten fanns även i de
demokratiska västländerna.
Idag representerar vänster och höger inte längre två
separata världsbilder som kan fånga människors identiteter. Konfliktlinjen har under 1900-talet egentligen
alltid haft ett instrumentellt drag över sig, och svårt att
omfatta frågor som inte kan behandlas med rationalismens stränga logik, men uppenbart är att vänster och
höger inte lika tydligt som förr är ett konceptuellt rum
som rymmer sådana frågor. Två utvecklingslinjer bär
framför allt skulden: Dels renässansen för värden som
medfört ett heterogent ”andligt” klimat. Varken kyrkan
eller partiet kan längre ge påbud. Människors världsbilder formas och inspireras av betydligt fler källor idag.
Dels har arbetslivet och industrialismens hierarkier
ändrats i sådan grad att människors positioner i yrkeslivet, som med tiden tenderar att bli temporära, inte
leder till ett särskilt ställningstagande i politiken. Yrkesgrupper fostrar överhuvudtaget inte längre till samma
interna lojalitet.
signifikativt för detta är att det är unga generationer
som är minst benägna att följa vänster/höger-skalan när
de tar ställning politiskt.
S
AMHÄLLSVETENSKAPERNAS arbetsmaterialligger i vad
människor tror på. Det har varit en grundregel för
forskare med en faiblesse för den metodologiska subjektivismen, inte minst den österrikiske nationalekonomen Friedrich Hayek. För att kunna förstå den minskade betydelsen för vänster/höger-skalan, och hitta andra
konfliktdimensioner som skulle kunna komplettera den,
är det sannolikt på den abstrakta nivån en grundlig
undersökning måste börja.
Det finns här några intressanta trender att ta fasta
på. En första är att dimensionen heligt-profant fått en
renässans. Inte i betydelsen att det sker en ny förkristning, korstågens tid är förbi, men däremot genom att
allt fler närmar sig anti-rationella tankesätt där olika
fenomen hålls heliga. Några exempel:
-New Age-rörelsen växer långt utöver Kristina Perssons länsstyrelse i Jämtland.
-Människor som med olika mått kan anses vara rationella har mist tilltron till den vetenskapliga medicinen
och börjat respektera homeopatin.
-Den kristdemokratiska ideologin lockar större väljargrupper.
-I det allt mer utbredda miljötänkandet finns en
naturreligiös dimension. Många känner sig uppleva
något heligt i naturen.
Det är ett djupt splittrat intryck dessa exempel på en
ny ”helighet” ger. Det räcker heller inte med att att de
alla delar draget av anti-rationalitet och att ha uppvärderat något till ”heligt” för att de till vänster/högerskalan skall kunna utgöra ett komplementärt mentalt filter. Allt för få människors identiteter är kopplad till detta.
IDEN PÅ SVENSKA nyligen utkomna bästsäljaren av Virginia Postrel, Framtiden och dess fiender (Timbro,
1999), görs en intressant åtskillnad mellan dynamister
och stasister. Dynamister är optimister som tror på framtiden och utveckling. De ryggar inte tillbaka för teknisk
lm lSvensk Tidskrift 11999, nr 31
”Jihad och McWorld representerar två starka
idealtyper i vår tid. Jihad är det tribalistiska, gemenskapsbetonade idealet;
det som drar åt det lokala istället för det globala. Tänkandet utgår
ifrån blodsband och sätter kulturer mot kulturer. McWorld
är mer frifräsarnas melodi.”
utveckling och konsumtionssamhället. De praktiserar
ofta i sina dagliga liv globaliseringen. Mentaliteten i
dynamistemas tänkande växlar: Strikt rationella motiv
blandas med en tro på avslappnad lekfullhet. Modet och
förmågan att experimentera är ett framträdande drag.
Stasister är i princip tvärtom, ungefär som kärringen mot strömmen. De är pessimister och uppvärderar
det statiska. De misstror den tekniska utvecklingen, gnäller över att den utarmar kulturen, och tror inte att världen blir bättre i framtiden. De är också genuint skeptiska till globaliseringen.
Konliktdimensionen dynamister-stasister skär rakt igenom politik och partier. Postrel berättar om hur den konservative Pat Buchanan står på samma sida som vänsterliberalen Jeremy Rifkin i centrala politiska frågor om kultur
och livsstil, och vi kan i Sverige även se samma fenomen.
Postrels verklighetsbeskrivning och kategorisering har
klara likheter med den amerikanske statsvetaren Benjamin Barbers tankar. I mitten av nittiotalet kom han ut
med boken Jihad vs. McWorld (Ballantine Books, 1995).
Jihad och McWorld representerar, menar Barber, två starka idealtyper i vår tid. Jihad är det tribalistiska, gemenskapsbetonade idealet; det som drar åt det lokala istället
för det globala. Tänkandet utgår ifrån blodsband och sätter kulturer mot kulturer. McWorld är mer frifräsarnas
melodi. Samhället sammanfaller inte med nationsgränserna, utan de tror på integration och ett slags världslig
uniformitet. Dess drivkrafter är populärkultur och multinationella företag som MeDonaids och Macintosh.
Enligt Barber utgör Jihad och McWorld två klara
världsbilder som idag existerar bredvid varandra. Men
han gör också den intressanta iakttagelsen att väldigt få
är renodlat det ena eller det andra, utan tenderar att
praktisera båda idealen. Exempel som talar för detta är
att den ryska ortodoxa kyrkan har gått samman med
affärsmän från Kalifornien för att sälja vatten. Produktnamnet är Saint Springs Water Company. I tv-sändningar från Balkankonflikterna kunde man en gång få
höra en serbisk nationalist stolt berätta om sina gymnastikskor av märket Adidas och sin Sony Walkman i
vilken han spelade Madonna.
POSTRELS OCH BARBERS kategoriseringar Samma~fal?-
Jer väl med varandra. De är båda konstruerade Idealtyper för en post-industriell värld. De är naturligtvis
inte identiska, men de bygger båda på olika ställningstaganden till viktiga fenomen: utveckling, framstegstro,
förnuft, frihet, risk, värden, teknik, vetenskap, rationalitet, miljö, gemenskap, kultur, globalisering, marknadsekonomi etc.
På den ena sidan står dynamister och McWorld. De
är optimister som tror på utveckling och en öppen värld.
De är inte bundna av nationsgränser utan upplever mötet
mellan olika kulturer som spännande och givande. Glohalisering och en utbredd marknadsekonomi är givna
åsikter. Förnuftet och rationaliteten är inslag i deras identiteter. Heterogenitet och frihet är nyckelord.
På den andra sidan huserar stasister och Jihad. De är
skeptiska till framtiden och ser ingen revolutionerande
framtid för tekniken och vetenskapen. De misstror den
dessutom och ser en stor fara i genetiken. De är överhuvudtaget avogt inställda till risker. Känslan är mer framträdande än förnuftet.
I förvånansvärt hög grad sammanfaller den andra
positionen med den anti-rationella världsbilden.
Sammantaget utgör positionerna två viktiga idealtyper i vår tid. Ett lämpligare ordval på konfliktlinjen är
dock utveckling-bevarande. De är precis som begreppen
vänster och höger generaliserade, men de erbjuder två
världsbilder som idag har mycket att göra med människors identiteter.
Det finns naturligtvis en rad problem även med konfliktlinjen utveckling-bevarande. Den är varken en ersättning till vänster och höger, eller en dikotomi som kan
fånga upp alla trender i samhället. Det kravet vore orimligt att ställa på en skala som har till uppgift att strukturera verklighet och tänkande.
Däremot omfattar den tillräckligt många avgörande
frågor i vår tid. Småningom kanske den också kan bli
ett nytt mentalt filter.
Fredrik Erixon (fredrik.erixon@svensktidskrift.se) är redaktör för Svensk Tidskrift.
….Q)
Ol
😮
I
00
….Q)
4–‘
U)
c
:ro
>
lSvensk Tidskrift 11999, nr 31 m

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner