Fredrik Erixon; Loket – en ny svensk modell

Loket
A
lla vet vem han är.
Alla är inte villiga att
erkänna det, men
nästan varenda
svensk har någon
gång sett Bingo/otto, nittiotalets största
teveframgång som ”Loket” leder varje lördag på bästa sändningstid. På de
kändislistor som kommer ut lite då
och då rankas han högt. Kungen och
Jan Guillou brukar vara de enda som
ligger före. Ibland också Carl Bildt.
Alla har också någon åsikt om
”Loket”. Att folk alltid tycker något
om en, att ens namn alltid efterföljs
av ett omdöme, är väl något som alla
fargstarka megakändisar far dras med,
men med ”Loket” är det något extra.
Det är inte svenskens vanliga slätstrukenhet som lyser igenom. Han lockar och attraherar, men han väcker
också avsky. Det finns lika många
FREDRIK ERIXON är redaktionssekreterare för Svensk Tidskrift.
34
FREDRIK ERIXON
en ny svensk modell?
som känner sig hemma i hans lördagsnöje, som tycker att han skrämmer.
Opinionen tycks vara tudelad.
Rekordårens Mys-Sverige
För många påminner han om rekordårens mys-Sverige. En tid då geografikunskaperna bara behövde sträcka
sig till Sverigekartan för att man skulle kunna småprata med vem som
helst och då alla visste vilken schlager
som låg etta på Svensktoppen.
”Loket” – en svensk tiger? Nja, snarare en produkt av den svenska modellen. Inga vassa kanter och inga
SVENSK T IDSKRIFT
konflikter. Trygghet i enkel förpackning. Snart i en teve nära dig.
För andra är ”Loket” en markör
för överdriven konsumism, ett uttryck för kommersiell teve när den är
som sämst.
Pressen har exempelvis gått hårt åt
honom. I en av våra tidningars kvinnaspalter har ”Loket” hängts ut som
en ”blekfet” farbror som leder ”vulgärteve”. I kvällspressen körde man
för några år sedan en ”story” om en
stor svensk tevekändis som påstods ha
utnyttjat barn i sexuellt syfte. Det
framgick inte av artiklarna vilken
kändis det var, men ryktena och spekulationerna satte igång. SkvallerSverige fick åter luft. Misstankarna
föll på ”Loket”. En ensamstående
och relativt outbildade arbetsnarkoman som på sin fritid sysslar med
travsport – verkar inte det misstänkt
likt en porrkonsument?, frågade sig
en sociologiskt skolad skribent. Det
blev en tuff tid för honom.
Anklagelserna har också varit mer
sofistikerade. I septembernumret av
vänstertidskriften Arena intervjuas en
av programledarna for det nedlagda
ungdomsprogrammet E/hyl, Tarik
Saleh. Intervjun handlar om invandrares roller och identiteter, men
mot slutet berättar Saleh om en artikel han skrivit i tidningen Atlas där
han järnfor ”Loket” med satan.
”Satan har många skepnader” säger
Saleh. ”Satan i Sverige är idag den
som sänker ribban på medvetandet
och som hela tiden verkar for fordumning och trångsynthet, som hela
tiden vill att människor ska kräva
mindre av sig själva och andra. Leif
’Loket’ Olsson är en av många representanter for detta.”
En svensk modell eller satan? Det
är naturligtvis lite av extremvarianterna, men i denna ”Loket”-konflikt
är det helt klart två urskiljbara positioner. Det visar sig ganska snart när
jag ringer runt i bekantskapskretsen.
Ingen rycker på axlarna, ingen suckar
över fåniga frågor. Alla vet vad de
skall svara, alla har faktiskt tagit ställning. Tvärsäkerheten och självklarheten i att ha ett svar på frågan, kanske forvånar många.
Socioekonomisk skiktning
Men det är inte konstigt. ”Loket”-
konflikten är en miniatyr av något
större. Den markerar en socioekonomisk skiktning av värden och kultur,
ett uttryck for en tudelning av
Sverige som blir allt tydligare: konflikten mellan folket och eliten
Bingolottos kärntrupper, ”Lokets”
medianväljare, är vad Göran Greider
skulle kalla gammal arbetarklass,
människor som aldrig haft någon
större politisk eller ekonomisk makt,
människor som är nöjda med det lilla. Småfolket, helt enkelt. Kritikerna
är välutbildade, medvetna och rör sig
ganska obehindrat i maktens sfårer.
De flesta ser forvisso inte satans avtryck i ”Loket”, men de skulle aldrig
titta på honom.
Journalistisk bakgrund
Det var med andra ord upplagt for
strid när TV 4 forra hösten meddelade att Leif ”Loket” Olsson skulle vara deras valankare och leda kanalens
partiledarutfrågning. Kritiken lät inte
vänta på sig. Stora delar av journalistkåren fuyste åt iden. För varenda
journalist på mediernas samhällsredaktioner är det en dröm att få leda
en partiledarutfrågning. Det är ett
kvitto på journalistisk kompetens, ett
bevis på att man har tillräcklig utstrålning for att kunna uppträda. Det
främsta vapnet i den kollegiala konkurrensen.
Ungefår lika stort som att vinna
högsta vinsten i Bingolottos Lyckohjulet.
Rapports KG Bergström satt inte
still. Det var väl vid denna tid klart
att han skulle vara en av programledarna i SVT:s valbevakning och här
såg han kanske sin chans att på forhand vinna slaget om vilken kanal
som skulle ha den bästa valbevakningen. Bo Krokvig, chef for det till
socialdemokraterna närstående konsultforetaget Hemma, var en annan
som offentligt gav TV 4 och ”Loket”
bakläxa. Det hela blåstes upp lite exSVENSK TIDSKRIFT
tra eftersom det skedde i samband
med en maktstrid i TV 4-huset. Lasse
Weiss skulle sluta som programchef
och ville haJan Scherrnan, chefen for
samhällsredaktionen som kläckte
iden med partiledarntfrågaren
”Loket”, som sin efterträdare, vilket
några av direktörerna var minst sagt
tveksamma till. Schermans forflutna
och hans publicistiska linje, ”folklig
folkbildning”, lät inte övertygande
for dem på kanalens marknadsavdelning som tänkte i kommersiella termer. De ville värdera den publicistiska profilen i hårdvaluta, i reklamtid.
Skulle det gå ihop med ”Loket” och
politik?
”Loket” själv tog inte särskilt hårt
på kritiken. Eller rättare sagt, han
brydde sig inte. Från kontoret på Getelevision i Göteborg säger han på
hjärtlig, halvskrattande göteborgska
att det där var något for ”dom i
Stockholm”. Han gillade iden och
kände själv sina begränsningar. Vad
”topparna i Stockholm” tyckte spelade ingen roll.
Arbetet som valankare är inte en
logisk foljd av hans tidigare karriär.
Ingen kunde nog foreställa sig Leif
Olsson i den rollen när han klev in på
den nu nedlagda Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning efter realexamen.
Arbetet hade inget med det journalistiska värvet att göra, utan det var
en ganska enkel tjänst på räkenskapskontoret. Efter lumpen kom han tillbaka till GHT och avancerade till annonsavdelningen.
Tidningsvärlden lämnade han dock
ganska snart. En annonsbyrå i stan
35
lockade och ”Loket” fick en anställ- är ju han chef for DN”, säger han Ii- kanalen kunde här göra en demokraning. Efterhand blev det dock min- te generat. tisk insats.
dre av arbete då fritidssysselsättningen
bötjade ta mer av hans tid. Han reste
runt i hela Sverige och dömde handboll och fick på köpet sin omtalade
kunskap om svensk geografi. Domarkarriären blev till slut också internationell, men franska småstäder eller
schweiziska alpbyar sitter inte lika sä-
kert.
Många intervjuer
Den journalistiska karriären bötjade
forst 1978. ”Loket” hade då tröttnat
på sitt arbete och kände att han behövde gå vidare. Dessutom fanns det
ett utlyst arbete som han verkligen
ville ha. Det skulle startas en lokalradio i Göteborg och där behövdes en
sportchef Och den tjänsten fick han.
På radion i Göteborg stannade
”Loket” länge och med tiden började
han känna sig som en journalist.
Förutom sportbevakningen ledde
han ett vanligt radioprogram med
prat och musik som sändes riks och
han deltog i redaktionens övriga arbete. Det blev många intervjuer,
Göteborgspolitikerna gick inte säkra.
”En lärorik tid”, säger ”Loket” om
åren på lokalradion. Där satt han med
Janne Josefsson, Lasse Brandeby,
Janne Jingeryd och skapade radio.
Striderna var tuffa. Bara tanken på
Janne Josefsson och ”Loket” avskräcker.
I musikbåset stod en ung Joachim
Berner och vände plattor. ”Spela nå-
gon musik som man kan lyssna på!”,
klagade ständigt ”Loket”. ”Men nu
36
” ”Loket” själv
tog inte särskilt hårt på
kritiken. Eller rättare
sagt, han brydde sig inte. Från kontoret på
Ge-television 1 Göteborg säger han på
hjärtlig, halvskrattande
göteborgska att det där
var något för ”dom i
Stockholm ”. Han gillade iden och kände
själv sina begränsningar. Vad ”topparna i
Stockholm” tyckte spelade ingen roll.
”
På papperet hade ”Loket” alltså
några formella meriter. Förvisso ingen tung utbildning på journalisthögskolan att skryta med, men trots allt
en lång erfarenhet av intervjuer. För
TV 4 var detta naturligtvis nödvändigt, men att ”Loket” blev valankare
hade naturligtvis kommersiella orsaker. Tanken var att han skulle locka
de tittare som vanligtvis inte prioriterar valprogrammen, en grupp som
TV 4 forsöker ”monopolisera”. För
dessa människor har soffan länge varit
ett alternativ till att gå och rösta, och
SVENSK TIDSKRIFT
Dessutom är denna grupp ”Lokets” kärnväljare. Det är rekordårsmentalitetens människor som drömmer om den svunna tryggheten och
enkelheten. Traditionsbundet folk
som inte känner sig hemma i dagens
medialiserade värld. Men med
”Loket” vrids tiden tillbaka till ett tidigt sextiotal. Det stora lördagsnöjet
är Hylands hörna. Rit-Ola tecknar
Biffen och Bananen, den unge lovande
skådespelaren Per Oscarsson klär av
sig naken.
Den tevepersonlighet som ”Loket”
liknar är också Lennart Hyland. De
delar några gemensamma drag: båda
är sociala genius och känns, trots
skillnaden i liv och ålder, som formade av samma epok. Det är svårt att
forestilla sig ”Loket” sitta tillbakalutad i soffan och prata kamratligt med
Göran Persson, men med Tage
Erlander hade det inte varit några
problem. Lika svårt är det att tänka
sig Bingolotto med nypoppade popcorn till barnen och lördagsgrogg till
den ensamstående pappan. Nej, till
”Loket” dricker man kaffe och doppar av det överfyllda kakfatet.
Målgruppen är lätt
att ringa in
Mellan människorna i denna målgrupp och ”Loket” finns det en naturlig gemenskap. Uppväxten, mognaden och intressena är gemensamma. Det befinner sig på samma våglängd och hittar samtalsämnen utan
krusiduller. I den meningen är det en
närvarande människa som tittarna
möter. En som utstrålar genuinitet
och värme. En som styrs av sitt vardagsfömuft. En som kan avfårda den
nervösa mediavärldens kritik av honom som ”Stockholmsperspektiv”.
Det är säkert en del av hans person.
Det är säkert Leif Olsson.
Men det finns också en image som
lyfter upp honom. Han har en nisch
och är ett fenomen. Bakom den
människa som varje lördag mellan 19
och 21 leder Bingolotto finns det en
professionell strategi. Ett kommersiellt koncept som grundas på marknadsvärderingar och vinstkalkyler.
En homo oeconomicus. ”Loket®”.
Ett exempel: Det finns många
konsultfirn10r som drar i ”Loket” för
att han skall vara med på olika reklamjippon. Ibland ställer han upp,
ibland inte. Bakom beslutet ligger
det, berättar en historia, en seriös
värdering av åsikterna hos hans kärntrupp. Går de emot reklamjippots
budskap, då ställer ”Loket” inte upp.
Marknadsvärdet far inte riskeras.
Ett nytt samtalsklimat
Bakom beslutet att göra ”Loket” till
valankare fanns också en publicistisk
tanke. Jan Scherman hade sett honom intervjua Martin Timell vid TV
4:s höstupptakt och slogs av professionaliteten. ”Retfullt och elegant”,
skriver Lars Winkler i tidskriften
Makt & Media, ”avslöjade han svagheterna i programmet På rymmen.”,
den populära serien från i vintras som
skapade Hjalle & Heavy.
Tanken var väl inte att ”Loket”
skulle ra partiledarna att avslöja sig i
valutfrågningarna, men däremot att
han med sin rutin kunde skapa ett
samtalsklimat där meningsbrytningarna mellan partierna skulle framstå
tydligare än vad de gjort i tidigare utfrågningar. Den stämning av gafs och
detaljstyrning som ramar in den vanliga formen leder inte till större klarhet och uppmuntrar inte till tittarengagemang.
Strategin var alltså enkel: Vi samtalar lugnt och låter partiledarna ra tala
till punkt. Undrar om Tarik Salehs
satansupplevelse blev starkare?
Med ”Lokets” utfrågningar skrevs
det mediahistoria. Formen har provats tidigare, men utan att lyckas.
Men det gjorde den nu. Programmen gav inte uttryck för någon allmän mönsterjournalistik, men det
var en trevlig och tittarvänlig form
där politik diskuterades på ett lugnt
och seriöst sätt. Det visade sig också i
de goda tittarsiffrorna.
Samma andra präglade också TV
4:s partiledardebatt. Den var ett av de
mer konstruktiva inslagen i svensk
valbevakning på länge. Lennart
Ekdahl och Lena Smedsås styrde debatten fast och formrikt, men utan att
avbryta, lägga sig i och tjafsa med debattörerna. Diskussionerna blev bra
och åsiktsskillnaderna markerades.
Ingen förfördelades av lottning och
strama debattregler.
Detta innebär inte att TV 4:s valbevakning var tam och fri från kritiska perspektiv. I programmet 7 mot sju
fick debattglada politiker och debattörer visa vad de gick för. Visst blev
SVEN SK TID S KRIFT
det lite flamsigt, men det gav valrö-
relsen lite mer glöd. Det var väl också tanken bakom Stig Malms och
Maria Arnholms medverkan
”Lokets” utfrågningar, men där blev
det bara fanigt. De frågor de valde att
ta strid om var ganska avlägsna för
partierna. Resultatet blev bara att
programmet fick en vänsterprofil.
En ny svensk modell
SVT hade dock problem med sm
valbevakning. Partiledardebatten var
ett kaos. Erik Fichtelius och Helena
Stålnert skötte sig hyfsat, men glömde ibland bort vilken roll de hade.
Kritisk journalistik innebär inte att
journalisten själv skall vara politisk.
Minnet från duellen mellan Göran
Persson och Carl Bildt är tjafset om
höjden på debattbordet- som förvisso kan vara viktigt, men ändå.
Efter denna duell fick SVT också
visa på sin elitistiska proftl, som
ibland förväxlas med public service,
då de hade bjudit in en panel som
skulle förklara för tittarna vad Bildt
och Persson hade sagt och vilken
som vann.
Tarik Saleh far nog skriva om sina
satansverser.
I en debatt på Publicistklubben för
några veckor sedan konstaterade partiledarna att TV 4 skötte valbevakningen bäst. En självkritisk Erik
Fichtelius medgav också detta i tidningen Resume härförleden. ”Årets
valrörelse i televisionen är det definitiva genombrottet för den seriösa
kommersiella konkurrensen mot det
gamla public service-monopolet.”
37
skrev Fichtelius. Som god förlorare nog människan heller inte göra. Han
kunde han bara säga en sak: ”Grattis
TV4!”
Nya p rojekt
För ”Lokets” del är almanackan fulltecknad. Som alltid, skall nog tilläggas. Bingolotto fortsätter och han
kommer inte att ersättas av Ingvar
Oldsberg, som det tidigare spekulerades om. Några andra projekt är också
på gång. Det finns, säger ”Loket”,
några lösa planer på att han skall fortsätta med politiska intervjuer framö-
ver.
Vad det än blir är det samma
”Loket” vi kommer att fa se. Konceptet skall inte ändras och det lär
38
är ingen skjutjärnsjournalist och han
är inget ideal får kritisk samhällsjournalistik över huvud taget. studenterna på Journalisthögskolan far nog
inget mentalt stöd av honom. Men
”Lokets” valprogram var ett trevligt
inslag i valrörelsen. Det var seriös
journalistik gjord i kommersiell form
får folket.
Inte får journalisterna. Inte får
konsulterna. Inte får elitisterna. Men
får folket.
Kanske börjar vi se konturerna på
en ny svensk mediamodell.
”Loket” tvekar. Och säger på bred
göteborgska: ”Det viktigaste är attjag
och mina tittare blev nöjda.”
SVEN SK TID SKRIFT
NY REDAKTIONSSEKRETERARE
Fredrik Erixon är från och med
detta nummer ny redaktionssekreterare för Svensk Tidskrift.
Fredrik är 25 år, bor i Uppsala
men kommer ursprungligen från
Östersund. Han är fil kand i ekonomisk historia och studerar nu
till en civilekonom-examen.
Den som följt Svensk Tidskrift
under året har mött Fredrik i spalterna . Vid sidan av studierna är
han verksam som frilansskribent
och skriver för en rad olika tidningar och tidskrifter. För Timbro
har han skrivit ett par rapporter
och förra hösten gav han ut boken Arv i vanhävd. Om frihetliga
rötter i arbetarrörelsen. Under
sommaren har han arbetat på en
bok om globalisering, teknikutveckling och kultur som kommer
att ges ut senare i höst.
På fritiden läser han böcker,
idrottar, spelar trumpet och är
ute mycket i naturen .