Print Friendly

Fredrik Bergström; Vad misslyckas – politiken eller marknaden

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Vad misslycl<as – politil<en eller
marl<naden? av Fredrik Bergström
E
TT AV DE MER inflytelserika
argumenten för staten att
blanda sig i marknaden är att
marknaden misslyckas. Det sägs
finnas problemen som är sprungna
ur ”marknadsmisslyckanden”, det
vill säga marknader fria från statlig
intervention som ger upphov till
utfall det är önskvärt att korrigera.
Argumentet, som inte stannat
vid ekonomiakademiernas portar
utan som ofta används i politiken,
kan vid en första anblick verka rimligt. Men det finns åtminstone två
problem med det.
Det är inte säkert att ”marknadsmisslyckanden” överhuvudtaget
existerar och försök att korrigera
dem kan också leda till politikmisslyckanden.
Ett ”marknadsmisslyckande”
som många refererat till är produktion och drift av fyrar. Den fråga
som ställts är hur en privat fyrägare
kan ta betalt för sin tjänst? Hur kan
en köpare och säljare mötas på en
marknad för fyrtjänster?
COASE VJSAR VÄGEN
obelpristagaren Ronald Coase har
dock visat i en artikel i den ansedda
tidskriften Journal of Law and Economics att fyrar med framgång
byggdes och drevs av privata entreprenörer i England från slutet
av 1600- talet fram till mitten av
1800-talet då de förstatligades. Och
då inställer sig givetvis frågan: Om
marknaden kan producera fyrar
effektivt, vilket av många anses som
ett glasklart exempel på att marknaden kan misslyckas, finns det då
något som privata entreprenörer inte
kan producera? Är statlig intervention i en marknadsekonomi- utifrån
ett effektivitetsperspektiv- då överhuvudtaget motiverat?
Även om ”marknadsmisslyckanden” existerar kan politiska försök
att korrigera också leda fel. Det finns
tre grundläggande problem med
politiskt beslutsfattande. För det
första, besluten baseras på felaktig
eller otillräcklig information. För det
andra, politiker och byråkrater är
mer intresserade av att gynna politiskt inflytelserika intresse-grupper
och av att vinna viktiga väljargrupper än av att maximera samhällsekonomisk effektivitet. För det tredje,
politiska ingrepp ger upphov till
negativa effekter.
I min nyligen framlagda avhandling Essays on the Political Economy of
Industrial Policy försöker jag, genom
att studera regionalpolitiska företagsstöd, konkretisera det perspektiv som ovan skisserats.
ANDRA KONKURRENsFÖRDELAR
Förespråkare av regionalpolitiska
stöd hävdar ofta att en viktig roll för
staten är att motverka ökad spridning av genomsnittsinkomsterna i
olika regioner.
Ett vanligt argument är att mer
befolkade regioner med större marknader kommer att växa snabbare på
grund av lokaliseringsfördelar såsom
en större tillgång till utbildad arbetskraft, mer teknologisk kunskap,
större möjligheter för företag att
specialisera sig och inflyttning av de
mest kompetenta arbetarna från
fattigare regioner.
Det är dock av ett flertal skäl inte
säkert om regioner, per automatik,
tenderar att bli mer ojämlika över
tiden. Fattigare och mindre kapitalintensiva regioner kommer att attrahera mer kapital då lönenivån är
lägre. Okad import och spridning av
teknologi från rikare regioner kan
också påverka tillväxten positivt.
Vidare kan trängselproblem i mer
befolkade områden leda till utflyttning av företag till perifera regioner.
Mina studier tyder på att inkomstskillnaderna i svenska regioner inte
har ökat utan snarare minskat sedan
1945 och att varken selektiva regionalpolitiska satsningar eller övriga
offentliga utgifter signifikant har
påverkat den regionala tillväxten av
genomsnittsinkomsterna.
STÖD TILL RÄTT FÖRETAG?
Men i propositioner och statliga
utredningar återkommer ofta också
just detta med ”marknadsmisslyckanden”. Det sägs motivera industrioch regionalpolitiska stöd, framförallt till nya och små företag som har
problem att finansiera lönsamma
investeringar privat.
Det är dock oklart om stöden
beviljas till denna typ av företag. För
att undersöka hur företagsstöd fördelas har jag jämfört stödföretag
med en kontrollgrupp av företag
som inte fått några stöd. Jämförelsen visar att det är mer sannolikt att
större företag skall få ett stöd, att
företag som får stöd i större utsträckning tillhör regionalt viktiga
industrier samt att företag som tillhör tillbakagående branscher tenderar att få fler stöd. Jämfört med
andra företag har stödföretagen inga
större ekonomiska problem det år
när stöden utbetalas.
Dessutom är företagen lika belånade, dvs historiskt har stödföretagen inte haft några problem att
finansiera sina investeringar externt.
Det senare resultatet tyder på att
stöden inte beviljas till företag som
har finansieringsproblem som är
värre än andra företag. Detta har lett
mig till två slutsatser: Det är svårt
för stödgivande myndigheter att
identifiera rätt företag och att
lobbying och andra påtryckningsaktiviteter delvis kan förklara vilka
företag som får stöd.
Företagsstöd kan även ge upphov
till indirekta negativa effekter. Det
framgår exempelvis när man jämför
om företag som fått stöd haft en
”‘C
😮
-”‘”‘Cl
«J
-Q)
:L..
😮
u..
E
o
c:
o
~
L..L.I
lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 lIJ]
o
c.
…..ro
E
😮
bättre eller s·ämre tillväxt- och
sysselsättningsutveckling än andra
företag. Från ett tillväxtperspektiv är
ett problem med företagsstöd att de
kan leda till ineffektivitet. Dels ger
stöd företag incitament att välja en
felaktig mix av arbete och kapital, dels
kan de bidra till att företagsledningen blir mindre motiverad att minimera företagets kostnader. Två
effekter som leder till en försämrad
konkurrenskraft.
Från ett sysselsättningsperspektiv är det också oklart om stöd är en
bra metod. Om stöden till exempel
finansieras med hjälp av högre företagsskatter leder det till att jobb
försvinner i icke-subventionerade
företag. De kan också få negativa sysselsättningseffekter om de användas
för att konkurrera ut icke-subventionerade företag. Mina jämförelser
visar att stödföretagen har en sämre
långsiktig tillväxt och att de totala
sysselsättningseffekterna är negativa.
KLOK MEN OINTRESSANT
PRINCIP
Sammantaget tyder mina och andras
utvärderingar på att företagsstöd är
en tveksam metod om målet är att
skapa sysselsättning och ekonomisk
utveckling i företag och i de regioner
där företagen är lokaliserade. Företagsstöd fortsätter dock att vara viktiga i såväl Sverige som i EU och
anledningen är, som med många
andra politiska beslut, att företagsstöd fyller en politisk funktion.
Genom att införa stöd kan politiker
och de politiska partierna gynna
inflytelserika intressegrupper, och
signalera till väljarna att de agerar
och försöker åtgärda olika problem.
Klimatet och politil<en –
l<limatpolitil<en och politil<ens l<limat
av Per Ericson
D
EN AMERIKANSKE journalisten HL Meneken var sin
tids motsvarighet till PJ
O’Rourke. Han skrev, såvitt jag vet,
inte om miljöfrågor. Det var liksom
inte aktuellt i seklets ungdom. Däremot formulerade han en insikt om
politikens natur som i allra högsta
grad har bevarat sin aktualitet:
”The whole aim of practical politics is to keep the populace alarmed
– and hence clamorous to be led to
safety- by menacing it with an endless series of hobgoblins, all of them
imaginary.”
Stora delar av den traditionella
miljö-rörelsen har framgångsrikt
anammat detta koncept. På 70-talet,
skrämde man folk med ganska vardagsnära saker, som nergrävda gifttunnor och äcklig skorstensrök. Det
fungerar inte i längden. Industriproduktionen har snabbt blivit så
pass mycket renare att det är svårt
att måla upp några riktigt eggande
hotbilder. Nej, det gäller att förnya
sig. Helst bör man hitta något som
kan legitimera hela det paket som är
till salu, och som inkluderar ett
komplett livsstilsbyte med vidhängande nedskrotning av det moderna
konsum tianssamhället.
KLIMATFRÅGA VIKTIG
Det gäller att tänka globalt. En smutsig fabrik kan man göra något åt.
Men om själva vårt sätt att leva bygger upp ett världsomspännande
domedagshot, då snackar vi politik.
Marknaden och enskilda människor
kan klara av lokala utsläpp, men när
den globala överlevnaden står på spel
duger bara internationell storpolitik,
och det är i det sammanhanget miljö-
organisationerna kan vinna inflytande och kampanjbidrag. Vem kan
lEJ lSvenskTidskrift 11999, nr 1 l
Det är givetvis inte samhällsekonomiskt nyttigt. Den som motiverar
företagsstöd med en analys av
”marknadsmisslyckanden” har här
ett problem. Den bör fråga sig om
dessa politikmisslyckanden inte är
värre? Om åtgärderna inte bara
förvärrar en problematisk situation?
Att skapa allmänt goda förutsättningar för marknadsekonomin
och inte i någon större utsträckning
intervenera med skatter, subventioner och regleringar, det vill säga att
tillämpa den klassiskt liberala ”laissez-faire, laissez-aller”-principen, är
samhällsekonomiskt klokt men
tyvärr ointressant för de flesta
politiker och partier.
Fredrik Bergström (fredrik.bergstrom@hui.se) är ekonornie doktor och forskare på Handelns Utredningsinstitut (HUI).
motsätta sig global planstyrning bort
från den industriella civilisationen,
om alternativet är Ragnarök?
I dag finns det egentligen bara en
fråga som håller i det perspektivetklimatfrågan.
I ett politiskt perspektiv är det
viktigt att ha klart för sig två saker:
-Långsiktigt är klimatfrågan ett
redskap i argumentationen för en
radikal grön agenda, som i grunden
innebär att vi retirerar från det
moderna industrisamhället. Slutsaten
blir i allmänna ordalag att energikonsumtion är av ondo.
-Kortsiktigt legitimerar klimatlarmen krav på politiska interventioner, överstatligt beslutsfattande
och drastiskt höjda energiskatter
(inklusive bensinskatten).
Debatten handlar inte om växthuseffekten, även om det slarvigt sägs
så ibland. Växthuseffekten är en viktig förutsättning för livet på
jorden. Vad debatten handlar om är
att FN:s klimatpanel IPCC varnat för
att mänskliga utsläpp av så kallade
växthusgaser, bland annat koldioxid och metan, kan leda till att den

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner