Print Friendly

Fred och frihet går hand i hand

Av Hans Wallmark | 17 januari 2014

Vägen dit har inte alltid varit kantad av heroiska ställningstaganden. Men att Sverige haft 200 år av fred på eget territorium är remarkabelt, skriver Hans Wallmark.

När oavbruten svensk fred i 150 år firades 1964 föreslog dåvarande statsminister Tage Erlander att ett institut borde inrättas för att hedra detta historiska faktum. Efter förslag från en utredning under Alva Myrdals ledning bildades också 1966 Stockholm International Peace Research Institute (Sipri). När 200 år av svensk fred uppmärksammas 2014 har det i vart fall hittills skett under lugnare och mer lågmälda former. Den 14 januari genomfördes i riksdagen emellertid ett seminarium arrangerat av just Sipri samt en kortare minnesceremoni i kammaren i närvaro av ett stort antal Stockholmsbaserade ambassadörer och diplomatiska företrädare.

Kanske omvärlden med större förundran och intresse än svenskarna själva väljer att se på en så remarkabelt lång sammanhängande period av fred och frånvaro av strider på eget territorium. Vi tar detta måhända för något självklart. Endast familjer där någon exempelvis varit på FN-uppdrag eller i andra internationella insatser har medlemmar med egna personliga erfarenheter av strider och krigens vidriga omständigheter. Det skiljer Sverige från många andra länder där åtskilliga medborgare har egna minnen av eller har hört föräldrars och äldre anförvanters berättelser om vad som skett i andra världskriget, vid inbördeskrig eller andra blodiga konflikter.

200 år av fred är något som präglar och formar Sverige. Av och till har det varit en slingrig färd. Inte alltid baserat på heroiska och djupt värdegrundade ställningstaganden. Samtidigt har den pragmatiska hållningen gett som resultat något andra människor längtar efter och själva eftersträvar.

1814 slöts i januari freden i Kiel. Med detta sattes punkt för de månghundraåriga strider som fram och tillbaka utkämpats mellan Sverige och Danmark. Det avstods från blågula provinser i Tyskland i utbyte mot att Norge överlämnades till Sverige. Efter vapenskrammel, trupper som gick över gränsen och därefter förhandlande kunde slutligen en svensk-norsk union ingås – om än inte alldeles på frivillig grund. Som styrande dokument fick norrmännen behålla den moderna grundlag som togs fram i Eidsvoll under våren detta år. Av den anledningen är firandet av 200 år långt mycket större i Norge! Något av nationens fundament celebreras.

Egentligen bidrar minnesåren i både Sverige och Norge med var sin väsentlig aspekt och lärdom som kan inspirera andra länder och världsdelar. Freden som grund för att skapa trygga och säkra samhällen och därmed förutsättningar för välstånd och välfärd. Men också konstitutionella processer, rättsstat och ett politiskt klimat präglat av respekt. Det är knappast någon tillfällighet att de nordiska länderna vid internationella jämförelser hamnar högt i index där det uppfattas som bra att ligga långt framme: Medborgerlig delaktighet, mediefrihet, jämställdhet, utbildningsnivå och låg grad av korruption.

Vid det av Sipri anordnade riksdagsseminariet betonade institutets svenske ordförande Göran Lennmarker hur viktiga starka värderingar och starka institutioner är för fred och frihet. Forskaren Gary Milante pekade på fredsbegreppets breda gradskillnad mellan frånvaron av krig och att individer verkligen känner sig trygga och säkra. Även där skiljer sig Sverige från så många andra länder. Medan man på många håll har långt under hälften som svarar jakande på frågan ifall det går att lita på andra människor anser 68 procent av de tillfrågade i Sverige det. Det sticker av på ett mycket positivt sätt.

Därför är det så centralt att betona de ömsesidiga sambanden mellan fred och frihet. Både förutsätter i praktiken varandra. Fred i meningen frånvaro av strider måste fyllas av åtgärder för att bygga tilltro, tillit och skapa förutsättningar för öppenhet och deltagande. Visar inte ett antal politiska urspårningar i Nordafrika under de senaste åren i efterbörden av den ”arabiska våren” hur centralt det är att föredra en ordnad konstitutionell evolutionär process framför en revolutionär!

Händelser 200 år tillbaka i tiden gör att man av olika anledningar kan uppmärksamma olika aspekter i nordiska länder som Danmark, Sverige och Norge. I vårt södra grannland hur kartan bokstavligt kom att ritas om rätt ordentligt med en fortsättning i det som sedan kom att bli det dansk-tyska kriget och förlusten av Slesvig 50 år senare 1864. Vårt västra grannland som med Eidsvolldokumentet kan visa på den städade politiska ordningens och den skrivna författningens fördelar. Och Sverige som med en så lång oavbruten tid av frånvaro av strider på eget territorium bekräftar att fred är möjlig och inte minst det faktum att den man fordom använt vapenmakt emot med tiden kan bli ens bästa vän och allierade.

200-åriga investeringar ger på olika sätt utdelningar in i vår samtid och även bortom denna.

Hans Wallmark
Redaktionsmedlem
Riksdagsledamot

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner