Print Friendly

Frank Bjerkholt; Norska väljare rör på sig igen

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FRANK BJERKHOLT:
Norska väljare rör på sig igen
Hr,byre gick kraftigt tillbaka i det norska
kommunalvalet i september. En del
väljare har gått över till
Fremskrittspartiet då de inte tycker att
Hr,byre lyckats infria sina två år gamla
vallöften. Partiet har fått uppleva hur
svårt det är att få igenom sina ideer då
man regerar i en koalition, skriver
redaktören i Morgenbladet i Oslo, Frank
Bjerkholt. Men ifråga om
säkerhetspolitiken har Hr,byre
majoriteten bakom sig och fortfarande
anser fler att den nuvarande
statsministern Kaare Willoch är mera
lämpad för den posten än
Arbeiderpartiets ledare Gro Harlem
Brundtland.
Kommunalvalet i september var ett
chockartat slag för regeringspartiet
H~yre och en lika uppmuntrande framgång för Arbeiderpartiet. Om denna tendens skulle hålla i sig, skulle det återigen
bli socialistisk regering i valet om två år.
Arbeiderpartiet har i opinionsmätningarna över 40% av rösterna medan H~yre
har hamnat under 30%. De mindre partierna visar små förändringar men det
liberala Fremskrittspartiet som liknar
det danska partiet med samma namn har
haft en kometartad uppgång och ligger
på omkring 7%. Det betyder att partJet
konkurrerar med Kristetig Folkeparti om
att vara landets tredje största parti.
Att regera i koalition
H~yre förlorar alltså röster till Fremskrittspartiet, som begär större skattelättnader, färre offentliga utgifter och
mindre ingrepp från statens sida. Detta
betyder, att en stor del av väljarna är
besvikna över att H~yre inte tillräckligt
har klarat att hålla sina löften från valet
för två år sedan. Detta har en enkel förklaring. H~yre har inte ensamt majoritet
i stortinget utan måste stödja sig på de
två mellanpartierna Kristetig Folkeparti
och Senterpartiet, som båda togs in i regeringen på försommaren. De bromsar
H~yres vilja i fråga om skattelättnader
och reduktioner av de offentliga utgifterna, så att budgeten för 1984 trots allt
har fått ett underskott på en miljard kronor, inklusive inkomsterna från oljesektorn.
Hittills har den norska staten gått in
för att balansera statsbudgeten utan att
räkna med oljeintäkterna. H~yre har
tvingats resignera och godta en expansiv
budget. l alla fall är den mindre expansiv
än Arbeiderpartiet skulle vilja ha den –
huvudsakligen för att anslå mera pengar
åt att bekämpa arbetslösheten, som var
det stora temat i kommunalvalkampanjen. Regeringen har klarat att dämpa inflationen avsevärt, den är nere i 8%, och
vidhåller att elimineringen av arbetslösheten på lång sikt beror av en förbättring
av näringslivets konkurrensmöjligheter.
Då måste inflationen ned på samma nivå
om hos våra viktigaste handelspartner.
Regeringen finner också plats för skattereduktioner. men i gengäld ökas avgifterna för bilar, tobak och alkohol, där
priserna redan ligger åtskilligt över
grannländernas. När det t ex gäller tobak
och vin har norska affärsmän i gränstrakterna mot Sverige förlorat upp till 30 %
av omsättningen för att folk kör över till
grannlandet för att handla billigare. Särskilt har en ny avgift på bilar väckt pro- .
tester. Finansminister Presthus har måst
ändra sig och halvera ökningen.
Något som nog ledde till att H~yre
förlorade röster i det sista valet är äldreomsorgen, som har blivit ett stort problem. Regeringen hänvisade till att det
har satsats mera pengar än förr, men det
hjälper föga. när problemet har vuxit
ännu mer. Det är långa köer för platser
på sjukhus och vårdhem och många gamla får tåla förödmjukande livsvillkor.
Detta är ju något som man inte kan
klandra en tvåårig regering för – det började för länge sedan – men i valstriden
försökte H~yre försvara sig i stället för
att medge att samhället här hade ett stort
och olöst problem.
521
säkerhetspolitiken
På ett område räknar H~yre med att ha
en majoritet av folket med sig, nämligen i
säkerhetspolitiken. De s k euro-raketerna har länge varit ett centralt politiskt
tema och Arbeiderpartiet har ändrat
ståndpunkt efter 1979, då partiet i regeringsställning var med om NATOs
dubbla beslut, det vill säga utplaceringen
av nya medeldistansraketer för att möta
hotet från den enorma sovjetiska SS-20
arsenalen, samtidigt som NATO inbjöd
till förhandlingar för att undgå denna nya
vapentyp både i väst och öst. Arbeiderpartiet säger nu, i likhet med andra nordeuropeiska socialdemokratiska partier.
att utplaceringen bör uppskjutas för att
se om fortsatta förhandlingar med
Moskva kan leda till sådana minskningar
i antalet SS-20 att NATO inte behöver
placera ut några robotar alls. Arbeiderpartiet är alltså villigt att ge Sovjetunionen monopol på denna vapentyp, men
inte så mycket som i dag.
Regeringen svarar naturligtvis på detta, som NATO för övrigt, att ett uppskov
med utplaceringen bara kommer att stärka den sovjetiska oviljan till kompromisser och att tvärtom ett fasthållande
av programmet från 1979 kan tvinga sovjetledarna till reella förhandlingar. Den
opinionsmässiga betydelsen av detta är
att Arbeiderpartiets kovändning inte
tycks ha imponerat på väljarna, även om
det också i Norge kan samlas betydande
mängder demonstranter mot nya kärnvapen i väst. Men för den NATO-trofasta
norska befolkningen förefaller den
franske presidenten vara mera realistisk
än hans norska partikollegor, när han lakoniskt säger, att pacifisterna finns i väst
men raketerna i öst.
522
statsminister Kaare Willoch har huvudansvaret för att hålla HS!)yre vid makt
fram till nästa riksval – det är mot honom, som ögonen är riktade, mer än mot
partichefen Jo Benkow. Fortfarande anser fler att Willoch är mer lämpad att
vara statsminister än Arbeiderpartiets ledare Gro Harlem Brundtland. Detta har
nog att göra med att Willoch, även om
han är tillbakadragen och intellektuell,
visar en fast hållning med ett minimum
av opportunism.
Ge Svensk Tidskrift som
julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften, kr 85:-, insättes på
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44-6
Vid beställning av minst tre prenumerationer är
priset 70:-
Angiv på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner