Print Friendly

Från diktare till kriminell

Av Peter J Olsson | 28 september 2018



I litteraturkritiken är man vanligen ytterst nog med att skilja författaren från dennes verk. Det är i skönlitteratur och poesi inte den som skriver som agerar ens när boken utnyttjar jag-form och huvudpersonen, protagonisten har alla yttre egenskaper gemensamt med författaren. Därför talar man om diktarjaget för att skilja det från det vardagliga jag som är författarens alldeles egna. Peter J Olsson funderar om det verkligen går att separera dikt från verklighet efter att ha läst om den unga poeten Yahya Hassan problem med rättvisan.

Men ofta kan det vara svårt att skilja mellan dessa båda jag. Och därför väcker det en viss uppmärksamhet i Danmark när det meddelades att den danske poeten Yahya Hassan återigen ska inför rätta, denna gång åtalad på ett stort antal punkter – bland annat inbrott, bilstöld och olaga hot.

Om han blir dömd är det inte första gången Hassan drabbas av rättvisan, för två år sedan dömdes han till fängelse för att bland annat ha skjutit en 17-åring i foten. Då hade han bara några veckor tidigare tagits för drograttfylla.

Och ska man tro den diktsamling han debuterade med 18 år gammal 2013 är kriminalitet inget okänt för honom, även om det alltså är ”diktarjaget” som där agerar i dikter som POLISJAKT och KISSPROV (dikterna är skrivna med enbart versaler). Boken som har hans eget namn som titel blev den bäst säljande debutdiktsamlingen någonsin i Danmark och sålde mer än 120000 exemplar. Den har sedan översatts till fler främmande språk. På Adlibris kan man i dag köpa den på svenska, danska, norska och finska. Och även om han inte gett ut någon mer bok har han fortsatt skriva och intervjuats i tidningar – han är utan tvekan fortfarande en del av den danska parnassen, vilket gör hans kriminalitet till tidningsrubriker.

Yahya Hassan är av palestinsk härkomst och hans dikter är präglade av kritik både mot samhället och mot den invandrade föräldragenerationen. Den senare beskyller han bland annat för kvinnoförtryck och för att leva på socialbidrag. Han säger att hans generation inte i första hand blev svikna av samhället, utan av sina föräldrar. Islams roll har han en negativ syn på.

Hans uppgörelse är med Gud-Allah, föräldrarna och välfärdsstaten. 2015 deltog han i försöken att starta ett liberalt mittenparti – nationalpartiet, men det lyckades inte få de 20000 underskrifter som behövs för att ställa upp i danska folketingsval.

Hans ovilja att lägga skulden för ghettoproblemen på samhället gör honom besvärlig för vänstern. När hans bok kom recenserade Athena Farrokhzad den i svenska Aftonbladet. Och hon har även om hon motvilligt erkänner vissa konstnärliga kvaliteter påtagligt svårt för bokens vinkel:

”Fan, tänker jag. En ung poesidebutant med palestinsk bakgrund som anklagar den muslimska diasporan för hyckleri, misogyni och allmänt barbari, vilken skänk från ovan för Danskt Folkeparti. När jag får boken i min hand har den redan sålt i hundratusen exemplar och gett nytt bränsle åt den aldrig sinande debatten om de ointegrerbara.”

Yahya Hassans kriminalitet är uppenbarligen snarast en tragedi. Den gör honom inte rik, tvärtom. Till och med poesin är lönsammare. Men man får ändå se det som att hans konstnärliga produktion och samhällssyn är svår att koppla loss från hans liv och erfarenheter. Vi kan möjligen hoppas att han skaffat sig nog med dessa erfarenheter nu. Och att han kan återkomma när han sonat sina felsteg.

Man behöver inte som Farrokhzad bedöma honom enbart för hans användbarhet för den egna sidan i någon debatt. Det räcker gott och väl med att han har talang och förmåga att ge bilder av sin verklighet och sina drömmar. Och det på ett läsbart sätt som ger läsaren något. Om han i framtiden nöjer sig med en mer normal typografi går det säkert ännu bättre.

Brottslighet och diktande är ingen okänd kombination, bara ovanlig. När Frans G Bengtsson skrev essä om den franske medeltidspoeten François Villon ineledda han med att skildra – ur samtida domstolsprotokoll – hur Villon tillsammans med några andra gör ett inbrott i ett kloster. Bengtsson är uppenbart förtjust över att poeten slipper ”stå och hålla stegen” utan är med som en fullvärdig medlem av skrået. Och han fortsätter med att fundera över vilka andra poeter genom tiderna som fått gå med in. Det är inte många, konstaterar han.

Yahya Hassan platsar uppenbarligen bland dessa få. Om han likt Villon också läses efter sexhundra år må vara något osäkrare.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism