Print Friendly

Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FRAMTIDENs BEFOLI(NING
I EUROPA OCH SOVJETUNIONEN
Av professor CARL-ERI/\. QUENSEL, Lund
NÄR kriget efter nära sex år nu slutat framträder ur spillrorna
ett nytt Europa med helt ändrade förhållanden icke minst i befolkningsavseende. I befolkningsavseende ha krigsåren mestadels
inneburit en våldsam rubbning av den normala utvecklingen och
ännu kan man icke överblicka ställningen för närvarande. De
befolkningsproblem, som före kriget voro aktuella i flera stater,
s. s. farhågor för folkminskning, ha genom kriget måhända ytterligare försvårats och betydande förskjutningar i relationerna mellan skilda staters befolkningsstorlek ha skett.
Vid krigsutbrottet, närmare bestämt vid årsskiftet 1939-1940,
torde folkmängden i Europa ha uppgått till 400 miljoner och folkmängden i Sovjetunionen till något mer än 170 miljoner. (Enär
man inom Sovjetunionen icke gör någon närmre åtskillnad mellan den europeiska delen och den asiatiska delen må det vara tilllåtet i detta sammanhang att med »Europa» avse Europa exklusive den europeiska delen av Sovjetunionen utan att därmed vilja
betona någon särskild motsättning mellan Europa och Sovjetunionen.)
Folkmängden i större områden och förändringarna däri under
de sista fem förkrigsåren framgår av nedastående tablå.
Folkmängd i miljoner Relativ fördelning i 0 / 00
Område
1934-1935 i 1939-1940 1934-1935
l
1939–1940
~ordeuropa …………. 19,6 20,0
l
35 35
Storbrittanien med Irland 50,0 50,8 90 88
Västeuropa …………. 59,0 59,5 106 104
Mellaneuropa ………… , 101,5
l
105,1 183
l
183l
Sydeuropa …………. ·1 75,1 l 77,1 135 134l
l
l
l
Östeuropa med Balkan … 84,6
l
87,9 152 153
Sovjetunionen ……….. 165,8 l 174,0 l 299 l 303
Summa
l
555,6 574,4 l 1,000 1,000
236

l
l
l
l
l
l
l
ll
l
l
i
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
Till Nordenropa har härvid hänförts de skandinaviska länderna
samt Estland och Lettland, medan däremot Litauen räknats till
Östeuropa. Västeuropa inkluderar Frankrike, Belgien, Nederländerna och Luxemburg, medan Mellaneuropa omfattar Tyskland
(med Österrike), Schweiz, Tjeckoslovakien och Ungern. Sydeuropa
omfattar Spanien, Portugal och Italien.
Under de fem åren 1935-1939 torde folkökningen i Europa inklusive Sovjetunionen ha varit icke fullt 19 miljoner eller cirka
3,4 %, varvid nära hälften av ökningen kommer på Sovjetunionens
vidkommande. Fördelningen på olika områden har också undergått en viss förskjutning och Västeuropas (inkl. England) folkmängd har minskat något i förhållande till den totala befolkningen, medan Sovjetunionen ökat i motsvarande grad.
Beskaffenheten av och folkmängden i det Europa, som kommer
att framträda efter krigets slut, te sig som synnerligen ovissa
storheter. Huru stora de direkta och de indirekta krigsförlusterna (civilbefolkningens förluster genom bombningar, sjukdomar,
umbäranden m. m.) ha varit, kan näppeligen bedömas med någon
större klarhet men att de på sina håll varit kolossala torde icke
vara överdrivet. Till de indirekta krigsförlusterna måste även räknas den minskning i de föddas antal, som blivit en följd av kriget,
ehuru minskningen i åtskilliga västeuropeiska länder icke varit
av någon större omfattning och icke på något sätt kan jämföras
med förhållandena under förra världskriget.
Under 1930-talet rådde folkökning i nästan varje europeiskt land.
Österrike var härvidlag ett undantag, där man dock kunde säga
att exceptionella omständigheter rådde och att folkminskningen
tedde sig som en anpassning från förgångna tiders förhållanden
till de nya. Ett annat än mer betydelsefullt undantag var Frankrike, där den sedan länge låga nativiteten under slutet av 1930-
talet understeg antalet döda, ehuru den naturliga folkminskningen
delvis upphävdes av ett inflyttningsöverskott. Men trots ett större
eller mindre födelseöverskott i övriga stater hade samtliga stater i norra, västra och mellersta Europa sina befolkningsproblem.
Om man i stället för att angiva födelseöverskottet karakteriserar befolkningssituationen med det s. k. reproduktionstalet, som
efter eliminering av olikheter i åldersfördelningen bättre angiver
den verkliga innebörden av fruktsamhetens och mortalitetens inbördes relation, erhålles i nyss nämnda delar av Europa ett tal
under värdet l, (vilket värde svarar mot en i längden konstant
folkmängd). I Sverige har det som bekant under åren 1933-1934
237
i·-:
.,;,-.-,;.;-:.- ;.,.’lli’lllll-……….<&>.,.,.-…..,….___..__.'”‘”‘-‘•…..:….__:._.~ – _i’ -1.-Å·
; ,
< ‘
”.
:,o!l_.7 ·•:e:… .i. ;i·…
~~ ·~
~__,._-:…;.-”-··-
Carl-Erik Quensel
varit nere i 0,72, ehuru nativitetsökningen sedan dess inneburit en
avsevärd förbättring. Sveriges tal torde hava varit det lägsta
i Europa och icke ens Frankrike med sin folkminskning har uppvisat ett lägre reproduktionstal.
I Norge har siffran varit obetydligt högre, medan läget däremot
tett sig betydligt ljusare .i Danmark och Finland med ett reproduktionstal mellan O,n och l,o.
I England har befolkningsläget varit ungefär detsamma som i
Sverige, måhända något bättre och reproduktionstalet har där legat mellan 0,7 och O,s. I Tyskland var det år 1933 lika lågt som i
Sverige, ehuru utvecklingen därstädes sedan gick i riktning mot
betydligt ökade födelsetal fram till krigsutbrottet. (Jfr artikeln
»Befolkningsutvecklingen i Tyskland efter år 1933» i denna tidskrift 1944.)
I västra Europa är det endast Nederländerna, som uppvisat en
gynnsam befolkningsutveckling och reproduktionstalet har därstädes varit betydligt över l, ehuru det icke uppnått sådana värden
som i östra och södra Europa.
I östra och södra Europa ha däremot farhågor för folkminskning
varit synnerligen inaktuella. Väl har nativitetsnedgång även därstädes varit regel men nativiteten ligger alltjämt på en högre nivå.
Visserligen har i det fascistiska Italien en befolkningspolitik förts
för att förhindra ytterligare nativitetsnedgång (dock utan större
effekt) men den har näppeligen varit föranledd av farhågor för
snart kommande folkminskning.
Att de regionala olikheterna i nativitet och reproduktion föranleder en förskjutning av tyngdpunkten i Europa mot söder och
öster är tydligt. I vilken mån en sådan utveckling skall bedömas
som gynnsam eller ogynnsam är en fråga, som ter sig väsentligt
olika alltefter utgångssynpunkterna, men man måste bedöma den
såsom en realitet och att utvecklingen fortskrider sakta men säkert
i den nu insll;tgna riktningen försåvitt inga enorma stadigvarande
rubbningar i fruktsamheten inträffa. Man kan emellertid fråga
sig huruvida utvecklingen fortskrider med accelererad eller retarderad hastighet och huru stora förskjutningarna komma att
bliva. Detta problem har tagits upp inom Nationernas Förbunds
ekonomiska och statistiska avdelning och under ledning av professor Frank Natestein vid Princetons Universitet i U. S. A. har
en serie av befolkningsprognoser för praktiskt taget varje europeisk stat och Sovjetunionen företagits för att illustrera folkmängdens förändringar 1940-1970 inom de olika staterna och förskjut- 238

”‘ . ~? ——–~-L————……..
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
ningen i storleksförhållandet dem emellan\ allt under förutsättning att den framtida befolkningsutvecklingen, särskilt beträffande mortalitet och fruktsamhet anslöte sig till de under 1920-
och 1930-talen observerade tendenserna. Befolkningsprognoser ha
visserligen företagits tidigare i stort antal för olika stater och man
har redan tidigare haft en god uppfattning om den framtida utvecklingen, ehuru man för det mesta rört sig med skilda utgångshypoteser för varje stat.
Däremot torde näppeligen problemet i sådan utsträckning ha
tagits upp till behandling enligt enhetliga linjer, vilket nu har
skett.
En prognos har utförts för varje stat (med undantag av de numerärt små staterna såsom Luxemburg m. fl. smärre stater) med utgångspunkt från folkmängdens storlek vid årsskiftet 1939-1940
och på grundval av vissa hypoteser om dödlighetens och fruktsamhetens förlopp fram till år 1970.
Sintresultatet har blivit en intressant framställning, som dock
till följd av kriget numera blott har ett mycket problematiskt
·1ärde, då man helt naturligt måst bortse från det andra världskrigets förödande inverkan på befolkningen. När krigsförlusterna
i stupade på slagfältet, genom bombanfall mot miljonstäderna,
dödsfall i koncentrationsläger, genom sjukdomar och umbäranden
kunna räknas i tiotals miljoner, måste beräkningar, som helt bortse
från dessa realiteter te sig verklighetsfrämmande. Och dock hava
sådana prognoser ett icke obetydligt värde, då de kunna visa huru
befolkningsförhållandena i ett fredligt Europa någotsånär skulle
ha tett sig under de närmaste årtiondena och förskjutningen i befolkningsstorlek mellan olika delar av Europa.
Beräkningarna hava emellertid därjämte ett värde, som något
så när står sig för de delar, som fullständigt eller relativt lindrigt
sluppit undan krigets fasor.
Folkmängdens storlek enligt beräkningarna i de nu nämnda
delarna av Europa fram till år 1970 framgår av här återgivna
tabell l. I samma tabell gives också den beräknade åldersfördelningen 1940 och 1970 i tre stora åldersgrupper.
Den stora skillnaden i barnantal i dessa områden framträder
klart och tydligt. Medan i Europa (i inskränkt bemärkelse) antalet
under 15 år blott är omkring 27 % av totalbefolkningen, är rela- 1 »La Population Future de L ‘Europe .et cle L ‘Union Sovjietique 1940-1970.»
Societe des Xations, Geneve 1944.
239
..
: ‘f ••-
‘ -,
-·'{!_·~ ,… ,s
:•
::….. ·
·’~
…. .;…,..
~ ~.
…. .:
..J. .. ‘”‘<-”
l.
-.,
t>:)
….o
Tabell l. ]i’olkmängclen i miljoner i Europa 1940-1970 samt ålclersförclelningen 1940 och 1970.
Område
Hl40
Nordeuropa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20, l
Brittiska öarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50,2
Västeuropa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58,4
Mellaneuropa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 04, G
Sydeuropa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77,;;
Östeuropa och Balkan……………. 87,7
Sovjetunionen ………………….. J74
Norra, Västra och Mellaneuropa ……. 234
Syd- och Östeuropa ……………… 165
Europa (excl. Sovjetunionen) ………. 399
1
Procentuell åldersfördelning l
i 1940 1970
Folkmängd i millioner 1/ 1 ,—-~—~– –~1
194511950 l 1955 -~196~~65~~1970-~~ 0-:-Li:~~.-65 1[ ~5- – ~15 1 15:-65 i ~5-
—— ___L ____ 1 _ _ _ _ _ _ _ _111’_ __ar~- __ __”11’_1___””_ ___a_r_l_ar_· l
20,4
1
l 20,5 20,5 20,3 20,0 19,5 23,0 68,4 8,6 14,4 70,8 14,8
50,6 50,6 50,2 49.4 48,2 4(l,8 21,9 69,1 9,o 14,0 71,1 l4,u Il
58,4 58,2 ii7,8 ii7, l ii6, l 54,7 23, i 66,7 9,6 15,7 69,7 14,6
l06,r.ll07,8 108,2 , 107,\l !Ofi,n 104,3 23,6 68,6 7,8 15,6 70,1 14,3
l
‘ l
80, l 82,3 ‘i 84, l . 85,;; 86, :l 86, 🙂 29,4 63,6 7, o 18,7 70,8 l lO, 2 !
l 91,6 9:),2 98,5 101,0 104,0 105,0 33,5 61,7 4,8 22,2 70,0 l 7,8
18!l 1203
236 1237
i
172 1177
408 l 41:)
2Hi
237
183
4J!l
228
! 234
187
421
240 251
231 225
190 192
421 417
36,0 59,9 4, l 26,2 67,6 6,2
23,2 68,2 8,6 15,2 70,3 l4,J
31,5 62,6 5,9 20,6 70,4 9,0
26,7 65,9 7,4 18,3 69, i 12,0
~
::,
::!.
~
;j,
;:>:’
.a.::(1)
;:::
”‘~
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
tiva antalet barn i Sovjetunionen uppe i 36 % (inklusive den asiatiska delen). Medan 30 % av Europas och Sovjetunionens totala
folkmängd bor i Sovjetunionen, tillhör närmre 38 % av generationerna under 15 .år Sovjetunionen. Skillnaden mellan de olika
delarna i »Europa» är också väsentlig med den lägsta siffran för
de brittiska öarna, ehuru Skandinavien, Väst- och Mellaneuropa
icke komma långt efter.
Med dessa skillnader i barnantal mellan olika områden måste
folkmängdsrelationerna snart förändras. Befolkningsprognoserna
giva också vid handen att folkmängden i norra, västra och mellersta Europa från 234 miljoner 1940 ökar till 237 miljoner 1950
men därefter nedgår till 234 miljoner 1960 och till 225 miljoner 1970.
I södra och östra Europa blir läget helt annat. Folkmängden
växer där stadigt under dessa trettio åren, från 165 miljoner 1940
till 177 miljoner 1950, 187 miljoner 1960 och till 192 miljoner 1970.
Befolkningstillväxten blir visserligen enligt prognoserna mindre
för varje årtionde men det torde dröja ännu ytterligare några
årtionden innan folkminskning därstädes uppträder.
I Sovjetunionen präglas samtliga dessa trettio år av en stark
befolkningstillväxt, ehuru även härstädes den naturliga folkökningen, såväl i absoluta mått som i proportion till folkmängden,
avtager under varje femårsperiod. Resultatet blir bl. a. att Sovjetunionens folkmängd i relation till den totala folkmängden i
Europa och Sovjetunionen stiger från 30 % 1940 till 38 % 1970.
Inom varje område förskjutes emellertid den relativa åldersfördelningen i riktning mot minskat barnantal och ökat antal
åldringar. Folkmängden i åldrarna 15-65 år blir inom varje område år 1970 av ungefär samma relativa storlek, omkring 70 %
av den totala folkmängden, me~an de övriga 30% i norra, västra
och mellersta Europa fördela sig relativt jämnt på de båda andra
åldersklasserna. I Sovjetunionen har antalet barn beräknats nedgå
till 26 % mot 36 % år 1940, vilken siffra ändock ligger betydligt
högre än den motsvarande siffran för norra, västra och mellersta
Europa år 1940 men under siffran för Sydeuropa.
Ehuru det skulle föra för långt att i detalj redogöra för den beräknade framtida befolkningsutvecklingen i varje enskild stat må
följande framhållas.
Endast Frankrike visar redan år 1945 en lägre folkmängdssiffra än år 1940, och företer sålunda under hela perioden 1940
-1970 folkminskning. övriga stater uppvisa högre folkmängd 1945
än år 1940. Mellan 1945 och 1950 framträder folkminskning i föl- 241
,•-:-
t M ..
…~ z ._1..,._
·- a
Carl-Erik Quensel
jande stater: Sverige, England med Skottland, Belgien samt stagnation i följande stater: Estland, Lettland, Schweiz och österrike.1
Under perioden 1950-1955 fortsätter folkminskningen i samtliga nyss angivna stater och till dem sällar sig Tjeckoslovakiet.
Under perioden 1955-1960 tillkomma Finland, Norge och Tyskland.
Senare uppträder även folkminskning i Danmark och Ungern och
stagnation framträder även undantagsvis i några stater i Syd- och
Östeuropa.
Huru födelsetalet och dödstalet gestaltar sig inom de olika områdena framgår icke fullt klart av de publicerade redogörelserna.
Emellertid kan man från de yngsta åldersklassernas storlek bedöma födelsetalet och man kan även härleda dödsfallens antal med
undantag av dödsfallen bland de nyfödda. Inom varje område visar födelsetalen enligt beräkningarna en sjunkande tendens (jfr
tabell 2) medan antalet dödsfall däremot regelbundet stiger.
Tabell 2. Födelsetalet i Ofoo åren 1940-1969 i Europas olika områden.
Område
i . l …
:1940-1944 1945-194911950-1954:1955-1959 1960-1964 1965-1969
l
Nordeuropa ……… 14,0 12,5 11,3 10,2 9,3 8,5
Brittiska öarna …… 13,3 12,0 10,8 9,8 9,0 8,3
V.. t ‘ 13,1 12,5 11,\l 11,2 10,3 9,3as europa …….. ·1
Mellaneuropa …….. 14,7 1:l,o 11,8 10,9 10,2 9,5
Sydeuropa ………. 17,4 16,0 14,\l 13,\l 12,8 11,6
Östeuropa och Balkan 20,4 19,0 18,0 16,!l 15,0 14,2
Sovjetunionen ……. 1 26,9 24,1 22,0 20,1 19,1 18,2
Inom norra, västra och Mellaneuropa beräknas för åren 1940-
1944 födelsetalet och dödstalet till resp. 13,!l och ll,o %o och de förändras under femårsperioden 1965-1969 till resp. 8,!l och 13,o %o.
Inom Sovjetunionen beräknas födelsetal och dödstal för åren 1940
-1944 till 26,!l och 10,o %o och för åren 1965-1969 till 18,2 resp. 9,7 %o.
I denna kortfattade framställning ha resultaten av beräkningarna återgivits, sådana de redovisas i den tryckta publikationen.
Då dessa befolkningsprognoser och deras resultat utan tvivel
komma att citeras under kommande år, torde emellertid också en
viss kritisk granskning därför vara berättigad.
1 Vid beräkningarna har den gamla indelningen i Europa följts oeh ieke den som
var gällande vid krigsutbrottet 1939.
242
f.
—–.—.~·–_..,.,.—:—~-
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
Varje befolkningsprognos bygger på hypotetiska antaganden om
storleken av den framtida dödligheten och den framtida fruktsamheten (inom och utom äktenskapet) i skilda åldersklasser. Den
gångna tiden har överallt i Europa karakteriserats av en sjunkande
dödlighet och en därmed stigande medellivslängd. Att utvecklingen
i områden med förhållandevis hög dödlighet kommer att gå mot
sjunkande siffror, alltmer i paritet med gynnsammare ställda områden, är självklart. Men kan man (under normala förhållanden)
vänta en kraftigt förbättrad dödlighet i stater med låg dödligheU
Sverige har härvid en av de gynnsammaste platserna i rangskalan, distanserad i Europa endast av Nederländerna samt i övrigt
av Australien och Nya Zeeland. Men trots den redan låga dödligheten märkes även i dessa områden en stadig ehuru långsam förbättring av dödligheten, dock icke i högre åldrar.
Vid bedömningen av den framtida dödligheten har man vid prognoserna antagit att dödligheten allt framgent går ned i varje åldersklass. För de stater, där dödligheten fortfarande är relativt
hög, antages att förbättringen sker i ungefär den takt, man tidigare observerat i stater med nuförtiden låg dödlighet. Mot det antagandet kan givetvis ingen större invändning göras men däremot
kan tvivel riktas mot den vid beräkningarna antagna icke obetydliga nedgången i länder med låg dödlighet, såsom de skandinaviska
länderna och i viss mån även Västeuropas länder. Särskilt gäller
detta dödligheten i de högre åldrarna.
Den förutsatta dödlighetsförbättringen i länder med låg dödlighet leder troligen till en mindre överskattning av den framtida
folkmängden i medelåldrarna och högre åldersklasser.
Som ett exempel härpå må nämnas följande.
Den svenska folkmängden i åldrarna över 20 år beräknas enligt prognoserna under de närmaste 20 åren öka med 404,000 och
folkmängden i åldrarna över 65 år med 218,000. En av statistiska
Centralbyrån i Sverige företagen beräkning över den framtida befolkningsstorleken, varvid man tillämpat dödlighetstalen för åren
1936-1940, har givit som siffermässigt resultat en folkökning av
284,000 och 191,000 i de resp. åldersklasserna under samma period.
Den hypotetiska dödlighetsförbättringen skulle sålunda innebära
en folkmängdsökning med 120,000 utöver den som skulle ske med
fortsatt konstant dödlighet i enlighet med åren 1936-1940.
Personligen är jag av den uppfattningen att man vid befolkningsprognoserna något överskattat kommande dödlighetsförbättring- 243
•··:
; ,f ;
‘\

Carl-Erik Quensel
arna utan att dock vilja förneka att sådana kunna ske även i länder, som i likhet med Sverige redan ha en låg dödlighet.
Man kan t. ex. icke förbise det faktum att dödligheten i stä-
derna, åtminstone i Sverige, ligger över dödligheten på landsbygden och att det alltmer urbaniserade livet med dess jäkt icke iir
särskilt ägnat att förlänga livslängden i högre åldrar.
Men en större uppmärksamhet måste dock ägnas de grunder, som
legat som underlag för fruktsamhetens och födelsetalets förändringar. Det är de hypotetiska antagandena härom, som i än högre
grad bestämma prognosernas värden.
Man har härvid allmänt räknat med en fortsatt nedgång i samtliga länder av fruktsamheten i olika åldrar men att nedgången
por år blir mindre ju lägre fruktsamheten är, till dess man slutligen erhåller ett stabilt slutvärde, betydligt lägre än värden nu
observerade. Man har utgått från den observerade fruktsamhetsnedgången i åtskilliga europeiska och utomeuropeiska stater under 1920- och 1930-talen och satt nedgången i relation till fruktsamhetens storlek. Genom matematiska formler har det sedan varit möjligt att bestämma en kurva, som skulle angiva fruktsamhetens storlek i framtiden för varje land efter en enhetlig schablon.
Ett sådant förfaringssätt synes emellertid vara alltför enkelt och
schablonmässigt. Att fruktsamheten sjunker i stater, där den ännu
är förhållandevis hög må vara rimligt men att fruktsamhetsnedgången skall fortsätta i stater, där den under mitton av 1930-talet
var synnerligen låg må betraktas som varande ett alltför schablonmässigt betraktelsesätt.
För Sveriges vidkommande leder antagandet till det resultatet
att antalet födda årligen beräknas till 1936-1939 90,000, 1940-1944
82,000, 1945-1949 72,000 … och 1965-1969 44,000 (approximativt).
I de befolkningsprognoser, som verkställdes av förra befolkningskommissionen, ingick ett alternativ, som räknade med fortsatt
fruktsamhetsnedgång, och där blev den beräknade födelsesiffran
1965-1969 41,000. Den prognosen företogs dock egentligen endast
för att illustrera verkningarna av en fortsatt fruktsamhetsnedgång
med åtföljande förändringar i befolkningens ålderssammansättning. De övriga samtliga prognoserna byggde däremot på antagandet av en konstant fruktsamhet (men olika giftermålsfrekvens)
och födelsetalet 1966-1970 beräknades därvid variera mellan 66,000
och 79,000, d. v. s. avgjort högre än den härovan angivna enligt
Nationernas Förbund.
244
… ,
‘ .
&’ •
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
Uppenbart leder den företagna befolkningsprognosen för Sveriges vidkommande till allt för låga värden på fruktsamheten.
Detsamma måste gälla övriga länder där fruktsamheten under
1930-talet varit för låg. Den torde aldrig kunna nedgå så långt,
som här är förutsatt. Slutsatsen måste därför bliva den att prognoserna för ett flertal olika länder, främst de nordeuropeiska och
västeuropeiska staterna giva en synnerligen skev bild av den framtida befolkningsutveckling, som skulle inträffat under bortseende
av det andra världskriget. Man har för dessa områden räknat med
något för stor dödlighetsförbättring och en verklighetsfrämmande
fruktsamhetsnedgång.
Till detta kommer att hittills bekanta siffror över födelsetalet
i ett flertal stater (trots kriget) visa ett förlopp, som markant
bryter av från det förgångna och mot prognoserna.
Sveriges födelsesiffror enligt prognoserna ha varit som nyss
nämnts, 90,000 åren 1935-1939 och 82,000 1940-1944. De verkliga
siffrorna för dessa perioder hava varit 91,000 och 113,000. Den sista
siffran överstiger således med 31,000 prognossiffran. Man skulle
de facto kunnat bortse från 1944 års födelsesiffra och enbart under de fyra åren 1940-1943 fått ett högre födelsetal än vad prognoserna räknat med för hela perioden 1940-1944.
Siffrorna för andra länder visa samma förlopp som framgår av
följande tablå.
– – – – – – –
Verklig Ungefärlig
Verklig födelsesiffra1
Stat födelsesiffra prognossiffra
efter år 1940
1935-1939 1940-1944
lSverige ………….. 91,000 82,000 113,000 (5 år)
iDanmark ………… 67,000 63,000 76,000 (4 år)
‘Finland ………….. 75,000 65,000 74,000 (3 år)
Norge …………… 44,000 42,000 47,000 (2 år)
England ………… •’ 611,000 550,000 616,000 (3 år)
Belgien . . . . . . . . . . . . .. 129,000 115,000 106,000 (3 år)
Nederländerna …….. 174,000 . 160,000 186,000 (3 år)
Frankrike ………… 623,000 530,000 528,000 (3 år)
Schweiz ………….. 64,000 ;)9,000 72,000 (3 år)
Spanien ………….. 528,000 490,000 567,000 (2 år)
Italien …………… , 1,006,000 850,000 970,000 (3 år)
– – – – –
1 Siffran inom parentes angiver det antal år, för vilka den verkliga födelsesiffran
är en medelsiffra.
245
– • .l_
..
.:.
Carl-Erik Quensel
I nästan samtliga dessa länder, som med undantag av Sverige och
Schweiz i högre eller mindre grad drabbats av krigets förödelse,
har ingen sänkning av födelsesiffran skett i stil med den i prognoserna förutsatta. Tvärtom kan man flerstädes spåra en ökning av
födelsetalet trots kriget ehuru icke fullt så markant som den vilken
skett i Sverige. A v de i tabellen angivna länderna uppvisar endast
Finland, Frankrike, Belgien och Italien födelseminskning under
åren efter 1940. I Finland var såväl under år 1940 som 1942 fö-
delsetalet mycket lågt men det var högt 1941 och 1942 års siffra
är säkerligen ett exceptionellt undantag. Nedgången må betraktas
som en direkt följd av kriget. I Danmark och i Norge spåras en
födelseökning ehuru icke av samma storlek som i Sverige. I Frankrike liksom i Belgien visar födelsetalet låga siffror 1940-1941 men
återgång till »normala» förhållanden antydes även här. I Nederländerna stiger däremot trots kriget och ockupationen födelsetalet utöver den förut höga nivån.
I Italien framträder däremot även under senare år en fortsatt
födelseminskning.
I nästan samtliga här angivna länder ligger trots kriget födelsetalet avgjort över den nivå som man enligt befolkningsprognoserna
skulle förväntat. Skillnaden är icke obetydlig. Endast de båda länderna Frankrike och Belgien uppvisa födelsetal under prognossiffran.
Det anförda må vara tillräckligt för att visa att de utförda befolkningsprognoserna i sina hypoteser om fortsatt fruktsamhetsnedgång röra sig med avgjort felaktiga förutsättningar och den
bild de giva av utvecklingen för norra och västra Europa ställer
framtiden i en allt för mörk dager. Man bör därför icke räkna med
att folkminskning inträder så snart som här är antaget.
V ad prognosen för Sovjetunionens vidkommande beträffar må
anmärkas att man härvid i många avseenden måst röra sig med
hypoteser om förhållandena under 1920- och 1930-talet och att utgångsläget och utgångsförhållandena för prognosen äro osäkra.
Några data som ingående illustrera utvecklingen därstädes under de senare åren givas icke. (Jag må i detta hänseende hänvisa
till ett par artiklar i denna tidskrift 1943.)
De anförda befolkningsprognoserna avse att giva en bild av utvecklingen, sådan den borde ha blivit om kriget icke hade förefunnits. Läget har emellertid avgjort förändrats.
Huru utvecklingen efter kriget skall ställa sig i Mellaneuropa
(Tyskland, Tjeckoslovakiet, Österrike och Ungern) samt Östeuropa
246
………..- ….b…oii:i*&.·-……..i.o,……._…..,._.._,._.-_…….-…;;;;:.._..;,…….._____c~~——”-.. -.~
:f.-:”, ·-., . …
Framtidens befolkning i Europa och Sovjetunionen
med Balkan och Sovjetunionen torde vara tämligen lönlöst att diskutera för närvarande.
Endast synnerligen vaga siffror över befolkningsförlusterna ha
givits, kanhända delvis överdrivna men i stort innebära de att befolkningsförlusterna i dessa områden varit oerhörda och säkerligen betydligt större än de rubbningar, som åstadkommos under
förra världskriget.
Endast för norra och västra Europas stater torde det vara möjligt att diskutera krigets inflytande på befolkningsutvecklingen.
Man kan beträffande dem konstatera att det andra världskrigets
inverkan på befolkningsutvecklingen icke blir av samma verkan
som förra krigets. De direkta krigsförlusterna hava varit avgjort
mindre än under förra kriget och även de civila förlusterna ha
icke varit av alltför förödande inverkan. Men denna fråga må må-
hända mera ingående diskuteras när en gång mera definitiva siffror föreligga.
*
Sedan ovanstående skrevs ha uppgifter varit synliga att det
totala antalet offer för kriget skulle vara mellan 30 och 40 miljoner, säkerligen med huvuddelen i Sovjetunionen, Östeuropa med
Balkan och Tyskland. Från ryskt håll har siffran 12-15 miljoner nämnts för Sovjetunionen. Huruvida dessa siffror inkludera den indirekta förlusten genom en minskning av födelsetalet
är dock ovisst.
Man skulle därför kunna säga, att hela den beräknade ökningen
i Sovjetunionen under de fem åren 1940-1944 (se tabell l) gått
förlorad, men därjämte även förmoda att förlusten av flera miljoner män i de för familjebildning lämpligaste åldrarna blir märkbar i den framtida utvecklingen.
För Östeuropa och Mellaneuropa har mycket mer än den beräknade ökningen under åren 1940-1944 gått förlorat och man
torde kunna räkna med att hela det sista fredsdecenniets folkökning likaledes utplånats.1
1 I serien »Världspolitikens dagsfrågor» har nyligen utkommit en broschyr
»Europas framtid och befolkningsfrågan» av lie. Erland von Hofsten, behandlande
samma problem som denna artikel.
19- 45303 Svensk Tidskrift 1945 247
-·.
··;;_, ·:;;,..~;::;;;·.~lllli….a~..·lill·””‘iiii;·…..iioil,….,…_ ……….,…,._,…-..,.;,;,;,….;.._:.,_’;;,;;·…-:._..-:~·~u.___., .
•.;.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner