Print Friendly

Framtiden avgörs i november

Av Anders Edwardsson | 20 januari 2012

Med Mitt Romneys segrar i primärvalen i Iowa och New Hampshire har risken för amerikansk protektionism och isolationism minskat. Men den ekonomiska krisen och en växande ovilja bland amerikanerna att betala för nya, stora militära insatser kommer likväl att tvinga USA att förändra både sin in- och utrikespolitik. Det skriver Anders Edwardsson.

Foto: Gage Skidmore

Många européer har länge klagat på att USA enväldigt beter sig som en ”världspolis”. Och för första gången på decennier finns starka krafter till både vänster och höger även i USA som vill minska landets internationella engagemang. Bakgrunden är att USA just nu genomlider sviterna av två halvsekellånga experiment, som samtidigt håller på att kollapsa. Amerikanska politiker har nämligen sedan 1960-talet både byggt ut en välfärdsstat och försökt styra världen utan att nämnvärt höja skatterna. Och detta har lett till en budgetkris som är så allvarlig, att USA tvingas ompröva både sin in- och utrikespolitik.

Ekonomiskt befinner sig USA just nu i en omställningsprocess som mycket påminner om den Sverige genomgick på 1990-talet, när det blev uppenbart att dagarna som en ovanligt rik och till stora delar självförsörjande ekonomi definitivt var över. Och då amerikanen i gemen inte vill betala högre skatter måste plågsamma besparingar och andra stora förändringar genomföras. Om hur dessa bör se ut råder dock mycket olika åsikter.

Många demokrater har exempelvis länge, istället för besparingar, krävt en protektionistisk politik för att ”rädda jobben” och på senare år har även vissa republikaner börjat kräva samma sak. Och om ekonomin fortsätter att gå dåligt finns risken att sådana krav vinner ännu mer stöd. All erfarenhet talar visserligen för att detta snabbt skulle få negativa konsekvenser för världshandeln och därmed slå tillbaka på amerikanerna själva. På senare år har många ändå krävt att USA likväl drar sig tillbaka från världspolitiken, både ekonomiskt och militärt.

Vem som vinner årets presidentval kan därför få stor betydelse. Om Barack Obama sitter kvar finns risken att fackföreningar och andra reaktionära särintressen lyckas pressa igenom skadliga handelsrestriktioner. Men om den frihandelsvänlige Mitt Romney, som den senaste veckan vunnit viktiga primärval i Iowa och New Hampshire och nu därför ser ut att bli republikanernas kandidat, vinner blir risken för detta betydligt mindre.

Vem som än vinner finns däremot inget som tyder på att USA kommer att ge upp rollen som supermakt. Och om ett akut krigshot – som om Iran skulle kärnvapenbomba Israel – uppstår kommer politikerna i Washington DC troligen också att få med sig folket på nödvändiga insatser. Amerikanerna är dock inte längre beredda att betala för stora och långsiktiga projekt av typen Afghanistan och Irak, så USA kommer under alla omständigheter framgent att tvingas begränsa sina engagemang.

Det kan ändå vara värt att reflektera över vad en permanent försvagning av USA skulle riskera att leda till. Landet spelar nämligen fortfarande en helt central roll i världspolitiken. I exempelvis Asien garanterar USA både freden på Koreahalvön och Taiwans självständighet, så ett tillbakadragande därifrån skulle kunna leda till att både Sydkorea och Japan skaffar kärnvapen. Och om detta skulle ske kommer Kina troligen att svara med både politiska och ekonomiska motdrag som inte bara riskerar att drabba regionen militärt utan hela världen ekonomiskt.

Vem som vinner valet i november kan alltså få stora, kanske ödesdigra, konsekvenser. Det finns därför all anledning att under det kommande året noga följa utvecklingen i USA. Och hoppas att amerikanerna inte väljer politiker som vill sluta sig inåt.

Anders Edwardsson studerar Politics vid Catholic University of America i Washington DC och författare till rapporten Presidentvalet i USA:Isolationismen på marsch? Som ges ut av Tankesmedjan Frivärld.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner