Fortfarande långt till enveckasförsvaret

De senaste dagarna har ett antal miljardbud till försvaret presenterats av olika partierna. Men inte ens de 18 miljarder som Folkpartiet föreslagit räcker för ett försvar som kan stå emot ett väpnat angrepp mer än en vecka.

Försvarsdebatten är igång igen och denna gång handlar det om pengar. Att hänga med i diskussionen om alla miljarder som ska ”satsas” är inte lätt. Här kommer därför en guide till siffrorna.

Så här ser läget ut just nu:

– Hela 2009 års försvarsreform kostar 40 miljarder (netto, 4 miljarder per år i 10 år).
– Basplattan (uniformer, reservdelar till fordon m.m.) kostar 16 miljarder (4 miljarder per år i 4 år).
– Regeringens bud för basplattan: 6,2 miljarder, (brutto, 1,5 miljarder per år i 4 år).
– Moderaternas bud för basplattan: 10 miljarder (brutto, 2,5 miljarder per år i 4 år).
– Folkpartiets bud för basplattan: 18 miljarder (brutto, 4,5 miljarder per år i 4 år).
– Antal bud på finansiering av hela försvarsreformen: Inga.

Låt oss ta det från början. Från kalla krigets slut till ungefär 2008 avvecklades hela den gamla krigsapparaten. Praktiskt taget allt från den gamla tiden är borta. Istället ville staten att försvaret i första hand skulle vara ett ”insatsförsvar”. Huvuduppgiften skulle vara att kunna genomföra insatser utomlands. Därför genomfördes 2009 års försvarsreform. (Den går även under namnet Insatsorganisation 14, IO14, eftersom den nya organisationen skulle vara på plats 2014).

Det är finansieringen av denna reform som debatten handlar om. För vid årsskiftet 2012–2013 berättade ÖB att det saknades pengar för att kunna genomföra hela reformen. Den skulle inte heller bli klar till 2014 utan till 2023. Dessutom berättade ÖB att organisationen vid fullt utbyggd kapacitet inte skulle kunna stå emot ett väpnat angrepp mer än en vecka. Termen ”enveckasförsvaret” var därmed född.

Ungefär samtidigt som ÖB släppte nyheten om enveckasförsvaret meddelade han också vad det skulle kosta att genomföra hela reformen som planerat. Siffran han landade på var 4 miljarder per år under 10 år. 40 miljarder saknades.

För detta fick han inget gehör. Istället fortsatte det politiska livet sin gilla gång utan att någon lyssnade på försvarets klagan.

Sen kom kriget i Ukraina och det militära spänningarna i Sveriges närområde ökade. Nu vaknade politikernas intresse för penningfrågan. Ett första bud om stärkta finanser för försvaret kom i april 2014. Alliansregeringen la då fram en finansieringsplan som sträckte sig över 10 år, som dock bara innehöll 28 av de 40 miljarder som ÖB räknat på. Med detta förslag hände ingenting för det hann bli val emellan och regeringsskifte.

Samtidigt förstod emellertid dåvarande regeringen att något behövde göras på kort sikt. Vad skulle försvaret kunna göra för att få sina förband krigsdugliga snarast möjliga? Förre försvarsministern skickade därför ett uppdrag till ÖB och bad honom räkna på vad detta skulle kosta.

Detta redovisade ÖB i januari i år. Han kom fram till att få ”basplattan” på plats skulle kosta 16 miljarder 2016–2010 (4 miljarder per år i fyra år). Basplattan omfattar att få förbanden krigsdugliga: personlig utrustning till soldaterna, reservdelar till fordon, tid och pengar för övning.

Därmed är vi framme vid förra veckan. Då meddelade regeringen hur mycket pengar den var beredd att satsa på ”basplattan”. Det blev 6,2 miljarder.

Därefter har både Moderaterna och Folkpartiet denna vecka kommit med sina motbud. M vill lägga 10 miljarder och FP 18 miljarder.

Men från dessa siffror ska egentligen också kostnaden för höjd arbetsgivaravgift dras och höjda hyror till fortifikationsverket. För att få ihop sina pengar vill regeringen därtill flytta 0,3 miljarder inom försvarsanslaget, från ett konto till ett annat. Regeringens förslag ligger därför i praktiken egentligen bara på 4,2 miljarder.

De miljardbud som rullats ut de senaste dagarna ligger alltså långt ifrån slutmålet om 40 miljarder. Inte ens friskt satsande FP har någon idé om hur hela reformen ska betalas.

Den försvarspolitiskt intresserade bedömaren bör utöver allt detta även vara vaksam på vad politikerna kommer överens om vid sidan av pengarna. Regeringen har meddelat att den vill att försvaret sätter upp ett nytt förband på Gotland. Därtill har regeringen också beslutat att försvarsmakten ska beställa två nya ubåtar av Saab Kockums. Ska detta finansieras med de 6,2 som regeringen säger att den vill ”satsa” på basplattan? Då blir det inte mycket kvar till nya uniformer.

Så där håller miljardbingon på. Men för att göra det hela enkelt är det egentligen bara en siffra man behöver komma ihåg: 40 miljarder. Det är vad hela försvarsreformen kostar, reformen som ska ge oss enveckasförsvaret. Det är riksdagen som har beställt reformen, inte försvarsmakten själv. Varför beställer riksdagen en försvarsreform som man inte vill betala för? Ingen vet.

Stefan Olsson är fil. dr i statskunskap, frilansförfattare och försvarsdebattör.