Print Friendly

Försvaret och försvarsgrenarna

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

301
FÖRSVARET OCH FÖRSVARsGRENARNA
Tidskriften Vårt Försvar publicerade i nr 3/1967 en ledare med
rubriken Undvik försvarsgrensstrid! Den har ett särskilt intresse
för Svensk Tidskrift. Ledaren pekar med – visserligen milt – fördörnande på de militära artiklar,
som vi publicerade i vårt nr 3/1967,
och anser att dessa ”med rätt eller
orätt ansetts vara representativa
för försvarsgrenarnas uppfattning”
i de nu aktuella avvägningsfrågorna.
SvT vill gärna skingra alla onö-
diga missförstånd på den punkten.
Det angavs klart och tydligt i ingressen till artiklarna, att författarna uppsökts utanför de centrala
staberna. De anmodades lägga fram
sina egna synpunkter, till ledning
för våra läsare. Att döma av pressreferaten efteråt lyckades de utföra
sin uppgift på ett självständigt
sätt. SvT kan tillägga, att vi förvisso inte publicerar några auktoriserade artiklar.
Emellertid synes det huvudsakliga bekymret för Vårt Försvar ha
legat på annat håll. Tidskriften vill,
liksom vi, förhindra strider mellan
försvarsgrenarna. Den förklarar att
man därför måste se de sistnämnda i deras rätta roll. Det är inte
försvarsgrenschefernas uppgift att
yttra sig i frågor som rör det gemensamma försvaret. De har inte
längre något operativt ansvar. Inom
deras staber ”finns helt enkelt inte
det strategiska och operativa underlag, som är nödvändigt för att
bilda en underbyggd uppfattning i
avvägningsfrågan. Det är endast öB
och hans stab, försvarsstaben, som
har överblick över alla de faktorer,
som inverka på avvägningsfrågan”.
Detta förefaller vara att se mycket för snävt på ett stort problem.
Möjligen är det också att göra de
militära mysterierna mera invecklade än de behöver vara. I varje fall
går det inte att sätta vare sig försvarsgrenscheferna eller andra på
plats genom att säga att de inte har
underlag för bedömningar och att
de därför bör låta bli att ha åsikter.
Skribenten i Vårt Försvar står uppenbarligen försvarsstaben nära.
Han bör då veta, att även inom den
staben är det endast en mindre del
som sysslar med att i föreliggande
fall ta fram sådant material, som
öB behöver. Det är knappast rimligt att en enda grupp av officerare
därigenom skulle ha förvärvat monopol på försvarstänkande i stort.
Deras material kan utan tvivel stål- —~~~~~~~~~~~-·-·
302
las till förfogande för andra. öB
kan ta råd inom en ganska vid men
erfaren krets, för vilken han kan
lägga fram sitt underlag. Först därefter behöver han fatta de beslut,
som otvivelaktigt är hans.
Talet om den exklusiva grupp,
som på grund av sin placering har
en överblick över samtliga faktorer
o. s. v. är nu en gång för alla något
som inte imponerar. Gruppen har
vidare inte det slutliga avgörandet.
Detta ligger hos regering och riksdag och hos de specialister och ickespecialister, som den förra drar in
i sammanhanget. Dessa kanske inte
känner sig övertygade av det material och de bedömningar, som läggs
framför dem. Ingenting kan i varje
fall hindra dem från att tänka
själva.
Det ligger i försvarets eget intresse att diskussionen vidgas. Självtänkare, som har egna åsikter, kan
kanske visa sig ha fel på grund av
bristande insyn och kringsyn. Men
de kan ändå komma de förutsatta
cirklarna att rubbas. Frågan är om
inte detta ibland ger det bästa slutresultatet.
Vad SvT beträffar har den nu
som alltid en livlig önskan att tjäna
svenska försvarsintressen. Att så
skulle ske genom aktningsfullt avbidande av direktiv uppifrån kan
betvivlas. En fri diskussion är aldrig
skadlig för försvaret. Att denna
förs av officerare ur olika försvarsgrenar är bara bra. Det väsentliga
är, att de inte för diskussionen mot
varandra, utan för det gemensamma. På den typen av diskussion gav
artiklarna i SvT i våras ett förnämligt exempel, och varken tidskriften
eller författarna behöver acceptera
anvisningar om hur munkavle skall
läggas.
Till sist en reflexion. Under ledaren i Vårt Försvar har placerats en
för tillfället gjord teckning, föreställande en kraftig näve som bär
ett betsman, i vilket hänger symboler för de tre försvarsgrenarna plus
en penningpåse. Det hela omges av
devisen: Låt öB göra avvägningen.
Man konstaterar utan svårighet, att
den jättelika näven omöjligt kan
tillhöra general Rapp. Vems kan
den vara?
303
ffi l’tRPtTll\Jt\ MOBILt~ •••
Tj~. AllTI~ KAN N11A
Tlo III~O~t~!
i’- /
IL:
”Socialistisk kreditgivning

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner