Print Friendly

Förnybar politik

Av Alexandra Ivanov | 30 januari 2015

miljopolitikformoderaterMattias Svensson
Miljöpolitik för moderater
Fores 2015

Den bok ni potentiellt tänker läsa är en viktig bok. Tar ni er inte igenom den här recensionen uppmanas ni ändå att läsa Miljöpolitik för Moderater författad av Mattias Svensson. Det är en bok som lyfter den ständigt aktuella frågan om vår miljö och påminner oss om att den är för viktig för att lämnas till vänsterdebattörer och vänsterpolitik.

Den som lyssnade under valrörelsen 2014 noterade med all sannolikhet att det rådde idétorka för den borgerliga miljöpolitiken. Med undantag för Centerpartiet, som lyckades nå fram med sin idé om närodlat, lyste de borgerliga politikerna med sin frånvaro i debatten. Än mer problematiskt var att de liberalkonservativa lösningarna på miljöfrågan lyste med sin frånvaro.

Bokens intention är alltså god och gör den läsvärd i sig. Men hur står det till med den övergripande slutsatsen?

Det första som slår läsaren och som sedan följer med genom hela boken är att det här är mer än en bok för alliansvänner. Det är en bok som försöker konvergera en polariserad debatt. Författaren håller sig till beprövade metoder och med vad som måste vara en ansträngning lyfter han i varje enskilt fall under 180 sidor upp både marknadens behållning men också vikten av politik och statliga ingrepp.

Det som är en av bokens starka sidor blir tyvärr även en svaghet. Det är tydligt att det finns två målgrupper: tillväxtvännerna som ska övertygas om vikten av miljömedvetenhet och statliga regleringar och Miljöpartiet och miljörörelsen som ska övertygas om vikten av tillväxt. Det skapar en ambivalens genom hela boken som påminner om hur svårt det är att vara sig själv när man råkar sammanföra gamla gymnasievänner med nya arbetskollegor.

Men för den som uppskattar resonemang inspirerade av den amerikanske filosofen Robert Nozick (1938-2002), författaren bakom bästsäljaren Anarki, stat och utopi, är det en givande och utmanande läsning. Det blir dock tydligt att författaren – bortom uppmaningar om teknikutveckling och tillväxt – landar i vikten av politisk styrning. Tesen om att vi måste ”ställa om våra samhällen” återkommer och det poängteras efter många resonemang att ”Det [marknaden är problemet och politiken lösningen] är förstås den stora sanningen” .

Här missar författaren anledningen till att den borgerliga miljörösten är alltför tyst. De allra flesta värderar ett aktivt arbete för en bättre miljö – oavsett om det rör koldioxid eller andra föroreningar. Problemet är att den vänsterdominerade miljörörelsen har många lik i sin garderob. Låt oss se till två exempel:

Året var 2007 och den tidigare amerikanska presidentkandidaten Al Gore tilldelades Nobels fredspris för sina insatser att sprida medvetenhet om miljöfrågor genom sin film en obekväm sanning. Filmens huvudtanke var att övertyga en skeptisk amerikansk publik om realiteten av klimatförändringar – men kom även att visas i många europiska skolor. En domstol i England (High court of justice) fastslog att den inte fick visas i brittiska offentliga skolor utan man att även lade fram ett kompendium med nio påståenden i filmen som saknade vetenskapligt konsensus. Till historien hör också att Al Gore åkte mellan filmvisningarna i ett privat flygplan.

År 2007 var också året då en global hungersnöd bröt ut. Det fanns flera källor bakom problemet, som skenande oljepriser och torka. Men Världsbanksrapporten (2008) hävdar att ”…large increases in biofuels production in the United States and Europe are the main reason behind the steep rise in global food prices”, det vill säga att en anledningarna var etanolsubventionerna – som gjorde det mer lönsamt att skapa bränsle än mat. Det finns uppföljande rapporter som dividerar kring den huvudsakliga anledningen men att den manipulerade marknaden spelar in är klart.

Exemplen ovan förklarar bättre än ignorans vad en del borgerliga upplever som problematiskt. Miljörörelsen har länge drivits på av människor som värderar fina intentioner framför goda resultat – till och med när resultat blir katastrofalt. Det hade gynnat författaren att fokusera mer på denna problematik om målgruppen är människo- och marknadsvänner.

Det stora problemet är inte att högern saknar intresse, utan att det inte finns särskilt begåvade svar. För att vi ska se en bättre, mer konstruktiv miljöpolitik behövs den liberalkonservativa rösten – och den måste leverera egna lösningar. Här hade det varit bra med tydligare inspiration till en framtida idédebatt.

I sin helhet är boken intresseväckande oavsett vilket perspektiv eller bakgrund man har som läsare. Den lyfter många nya infallsvinklar och den som letar efter en utmaning bör genast införskaffa denna gröna bok. Det finns många nya sanningar att ta del av – inte minst att det kan vara dags att betrakta miljöregleringar som en av statens grundläggande uppgifter.

Vikten av att vara miljömedveten kommuniceras tydligt i Miljöpolitik för moderater. De som ännu inte vaknat upp och insett vikten av vår miljö får sig en välbehövlig påminnelse om att vi bara har en jord. Och ska vi ha kvar den och vårt växande välstånd behövs fler liberalkonservativa lösningar.

Boken i sig innehåller inte alla svar. Men kanske kommer de att komma från någon som väljer att läsa den?

Alexandra Ivanov är ordförande för Fria Moderata Studentförbundet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner